Lust

Skogen är full av fina Karl Johansvampar. Det borde spritta i mig av lust att gå ut och plocka dem. Det gör det inte! Jag har nu i helgen sprungit två orienteringstävlingar i härlig vildmarksterräng. Det tycker jag är så kul men jag blir trött och orkar inte riktigt att ge mig ut igen. Nu är jag ledig hela veckor och borde ha tid men jag har ju en viss förmåga att engagera mig. Flyktingar eller mitt svampplockande? Tja....

Kultur

Varje år försöker Lasse och jag att hinna med ett besök i Pilarne skulpturpark. På ett gammalt gravfält
på Tjörn placeras nya skulpturer och installationer ut bland betande får. I en mycket vacker miljö går man och funderar över en del obegripligheter. I år var det dock många häftiga saker. Vi passade naturligtvis på att fylla bilen på vår utflykt. Med oss denna gång var Adnan, statslös palestinier från Syrien och Shabnam och Mohsen från Iranska Kurdistan. Så trevligt vi hade när vi tränade svenska bland årets sevärdheter.
Adnana har varit med och installerat en maskin i Kina. Han har bott i Kina i åtta år. Han har en kinesisk fru och en liten dotter på nio månader. Som Syrier får han inte uppehållstillstånd i Kina när kriget bryter ut. Nu ringer telefonen och han står där på en äng på Tjörn uppkopplad med både Dubai och Shanghai. Han översätter mellan säljare och köpare. Maskinen står stilla. Panik i Kina!
Vi far vidare till Klädesholmen där vi äter vår medhavda lunch som Shabnam och Mohsen fixat. Många båtar far förbi när vi sitter på klipporna och äter så gott samtidigt som vi diskuterar varför Syrien förvandlats till en grushög. Lasse och jag lär oss så mycket!

Åter en ideell dag

Steg upp tidigt för att åka ut och hämta Ola och Aymed.  Fick en ide för en tag sedan att öppna förskolan vore något för dem. Barnrytmik för barn 0-10 månader. Det blev lyckat och vi fick kontakt med en mamma som Ola kunde träffa vid sidan av. På kvällen var det dags för  Frida City sprint. Information och startansvarig var min roll. Martin hade lämnat kvar en TV. Den kunde vi ge vår lilla Syriska familj. Lyckan var stor och vi fick mat där ikväll igen

Engagemang

Jag hade tänkt att mitt engagemang med flyktingar skulle hålla sig till en liten del Jag känner mig frustrerad. Vi har hjälpt några med saker men också genom att prata och träffa dem. En av kurderna som kommit och bott 10 månader ute på Restad Gård har lärt sig arabiska bra. Det säger en del av behovet att träffa svenskar.
Jag kan konstatera att:
De måste igång med svenskaundervisning direkt. Som det är nu händer ingenting på minst ett år ofta längre tid.
Vi måste öppna våra hjärtan och ta emot personer på våra arbetsplatser. Några timmar per dag. Jag försökte få praktikplats på badhuset för en av simlärarna som kommit. Facket säger nej! Det här är inte klokt.
Nu har jag ett val antingen fortsätter jag att hjälpa några få eller så försöker jag fixa till något ordentligt. Det senare alternativet kommer att ta mycket kraft och energi. Vill jag det? Om inte jag med min styrka engagerar mig vem skall då göra det?

Avsked

Vi tar ett foto på Martin, Anni, Alvin och Lova i rulltrappan upp mot flygplanet som skall ta dem till Houston, Texas.  Ett år skall de arbeta och vara där. Du lovar väl att du kommer när jag fyller år säger Alvin till farfar. Glöm inte badbyxorna. Efter ett par timmar kunde vi läsa och se foto på Instagram att första delen av flygningen gått utmärkt. Nu väntar vi på rapport hur långresan gick. Jag tänker på alla som utvandrade på 1800-talet. Att vinka förväl till sina nära och kära då betydde att man aldrig fick se dem igen. Vänta i månader på amerikabrev. Jag tänker också på alla flyktingar som måste ge sig iväg från Syrien för att leta en ny framtid i detta land.
Vi har ju haft förmånen att ha Martin och hans familj nära oss så visst är det tråkigt att de försvinner samtidigt som det gav oss en anledning att boka en USA resa .. Ett år går fort.

Olika världar

Någon gång på 70-talet läste jag Göran Thunströms bok Juloratoriet. Huvudpersonen är radioamatör och har fått kontakt med en person i Nya Zeeland. Vid ett tillfälle är det grinige Nya Zeeländaren inte hemma och hans syster svarar. De fortsätter sin kontakt och det slutar med att han far till Nya Zeeland
och "räddar" henne från sitt hopplösa liv. Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var över att det gick att få kontakt med någon på andra sidan jordklotet. Jag har många gånger tänkt att jag är uppväxt i fel decennium!
Jag minns detta återigen när jag lyssnar på Felix "PewDiePie" Kjellbergs sommarprat i P1. Jag måste erkänna att jag inte hört talas om honom. Jag läste att serven brakat ihop när så många miljoner laddat ner hans program och blev mycket nyfiken! Jag lär mig att han har 29 miljoner som prenumererar på hans you tube filmer som handlar  om när honom själv när han spelar dataspel!!
Vilken fin kille! Vilken värld jag fick lite insikt i! Vad lite jag vet!

Barnvakt

Jag har nu i dagarna två passat Lova och Alvin. Eftersom Lasse hade olika uppdrag var jag själv med dem stora delar av tiden. En ettåring kan verkligen öppna lådor och bära omkring på saker. Att då ha en fyraåring som vill hoppa studsmatta, leka lekar och pyssla samtidigt gör att man känner att man lever. De är ju så snälla när de är hos oss. Hur orkar föräldrar som samtidigt får höra gnäll? Jag uppskattar verkligen min vardag efter en sådan här passning. Tänk att få lägga sig med en god bok när det passar...

Många intryck

Mat verkar vara mycket viktigt och centralt för Syrianer. De visar ofta bilder på de maträtter som de lagat på sina telefoner. Vi fick ta del av många goda rätter när vi skulle fira Olas 25-årsdag. Brodern hade lånat ett busskort och tagit sig till Vänersborg. Han berättade om sin flykt till Sverige. Hur han och hans kusin gick genom öknen i Algeriet utan mat och vatten. De har spelat in en filmsekvens när de ligger där och tror att de skall dö. En sista hälsning som de hoppas att någon som hittar telefonen skall vidarebefordra till deras föräldrar. De blir hittade av några beduiner i sista stund och räddade. Från Algeriet är det senare ett strapatsrik färd innan de når  Sverige.

Lasse och jag beslutade att vi skulle starta upp en liten studiecirkel för några av de vi träffat där vi pratar svenska. Vi körde  igång med sex stycken vilket vi tycker är en lagom grupp. Många vill vara med. Jag var tvungen att lova fyra till men sedan är det stopp. Det är redan för många! 

Vi gör materialet själva. Märkligt att inte studieförbunden tagit fram material.

Vi träffar nya hela tiden. Igår en kvinna med reumatiska besvär. Det är kallt på golvet. Hon undrar om det kan finnas någon matta för henne. En timma senare ringer telefonen. Vi har lite kläder som ni kan hämta. Behöver ni andra saker? Vi har en matta här. Helt fantastikt. Nu kan vi redan idag leverera en fin stor matta till kvinnan. (Matematiklärare från Irak) 

Jag är arg!!

Jag har nu varit runt i butiker i Vänersborg och frågat efter praktikplatser. Några timmar på en dag för att de skall komma från Restad lite. Men det är kalla handen. Jag är så förvånad och lite chockad. De är helt försäkrade, man har inga som helst kostnader och jag garanterar att de kan tas därifrån direkt om de inte skulle passa. Men nej. Det blir en belastning på oss, vi har det lite trångt.  Hur skall detta gå i framtiden om arbetsgivarna är så njugga med att ta in folk. För mig är det helt otroligt. Hade jag en affär skulle jag se det som en möjlighet. Jag har ju alltid predikat att man skall handla där man bor för att gynna ett levande centrum. Jag tror jag skiter i det nu. Det blir billigare för mig att åka till Överby och jag struntar fullständigt i dessa griniga affärsmän i fortsättningen .
Jobbade ju i Swedbank tidigare. Där hade de en uttalad policy att ta emot unga arbetslösa "unga jobb" och utländska akademiker i " äntligen jobb". Jag har tagit in många praktikanter. De flesta har vi haft stor glädje och nytta av. En del fungerade inte men de fick också sluta ganska snabbt. Skall vi ha ett bra och välfungerande samhälle i framtiden får vi bjuda till lite!!

Röda Korset

Igår  hade Röda Korset bjudit in en av tjänstemännen. Vi frivilligarbetare samlades för diskussion och hade möjlighet att ställa frågor. Janne Josefsson hade hört av sig till Marianne och ville efterhöra vår syn på detta med invandringen och att de inte får några bostäder.
Vilka väntetider det är. Så många människor som inget gör bara väntar. Nu blir det snart vinter. Det kommer. att behövas varma kläder! Det är alldeles hopplöst!
Charlotte ringde och frågade om jag kunde ta hand om en nybörjarfamilj som ville börja orientera. De har fullt upp med sina grupper. Jag for direkt till skidstugan och tog hand om Valter och Edvin med föräldrar.
Sedan skulle Lasse och jag leverera en cykel till vår lilla familj. Vi hade bestämt möte 19.00 men som vanligt var ingen på plats då. De är helt otroliga.  Att hålla en avtalad tid verkar inte existera för  någon av dessa syrianer. Vi vill bjuda på lite mat sa de. Strax klart! En timma senare satte vi oss till bords och åt en underbart god måltid. Lasse och jag tänkte tacka för oss men nej nu skulle det bli efterrätt. Mamma Ola ställde sig vid spisen och började koka ihop en ostmassa. In i frysen med den. Hon grejade och höll på och strax före midnatt var det klart. Det smakade  ljuvligt och vi hade så trevligt när vi satt där och pratade och skrattade men jag vet inte hur jag skall klara av att umgås mitt i nätterna. När vi lämnade köket kom en somalisk kvinna i alla sina klädskynken och skulle börja koka havregrynsgröt.

En pensionärsdag

Idag for vi till Brastad för veteranorientering.  Vi var över 100 personer. Många gamla. Karl-Erik är väl 86 år ! Kul och svåra banor i de Bohuslänska bergen. Efter tävlingen for Lasse och jag ner till havet där vi badade, åt vår matsäck och kunde sedan sola alldeles för oss själva i en underbar badvik. Nu känns det att man är pensionär! Så underbart. Jag är så tacksam för att ha möjlighet att leva detta liv. För en liten tid sedan var vi bjudna till en gammal klasskamrat till mig. Vi har inte träffats på några år. De köpte en stuga vid Saltkällan för 10 år sedan. Stuga är för mycket att säga det var ett ruckel. De fick rådet att riva och bygga nytt. Det är inte deras stil. Nu har de renoverat, byggt till och grejat alla dessa år. Så fint det blivit!  Vi gick en promenad och fikade på ett berg. På andra sidan viken låg ett ruckel.  Det huset ligger fint vi har funderat på om vi skall köpa det fick vi höra!!
Vi berättade lite om vårt flyktingengagemang men de var inte intresserade egentligen. Orientering tycker de verkar helt onödigt. Tänk vad olika vi är ändå hade vi en fantastiskt trevlig kväll där vi satt på deras nya veranda med panoramautsikt över havet.

Många möten

Jag fick en förfrågan från Marianne, som är den som värvade mig till Röda korset, om jag kunde prata med min frisör och försöka få in en av våra nya svenskar hos en frisör. Mitt svar blev att jag måste träffa henne för att se om det är en person jag kan rekommendera. Jag säger till de som kan tänkas ge personer praktik att jag garanterar praktikanterna. Skulle det bli ett problem så kontakta mig med fakta så tar jag snack med dem. Nu träffade jag Ocenna. Han var en alldeles förtjusande kvinna på 38 år. Hon kommer från Elfenbenskusten. Hon har jobbat med hårförlängning och rastaflätor i sitt hemland. Via internet har hon träffat sin nuvarande man. Hon kom hit första gången 2008 men blev tvungen att åka tillbaka. Hon har gift sig och nu har hon fått uppehållstillstånd. 

Jag var inne i en klädbutik på hemvägen och försökte övertala dem att ta en praktikant. Vet inte om det gick vägen.

Sedan var det dags att hämta Ola för att verkställa hennes 25 års present. Hon vägrade lämna babyn till sin make med motiveringen att han vill vara med sin mamma. ( Undrar vad mina svärdöttrar tycker om det). Det innebar att jag fick underhålla Aymed 8 månader i en timma. Det gick bra!

Jag fick titta en stund på hennes fina hår innan hon virade in det. 

Jag bokade en tid för möte mellan Eva och Oceanna. 

Efter middagslagning bar det av till Restad Gård för Röda Korsets trygghetsgrupp. Det var många som  besökte träffen denna vecka. Vi hade med cyklar till Salman och Ammar,  så glada de blev. Jag frågade Salman varför han inte sagt att de velat ha cyklar innan när vi frågat om de vill ha något. Enligt vår kultur måste vi ge något tillbaka och vi har inget var deras svar. Strunt! var min replik. Vi gör detta för er så att ni har möjlighet att skapa ett gott Sverige för våra barnbarn. 

Det kommer många nya flyktingar varje dag. Så välutbildade. Många män med familjer kvar som de nu oroar sig otroligt för samt jobbar för att få hit. 

Kvällen avslutades med en träningsorientering! Så härligt att komma ut i skogen. 

Utflykt för våra asylsökande

Mamman i den lilla familjen har en bror som också flytt till Sverige. Han har hamnat i Lugnås utanför Mariestad. Vi erbjöd oss att köra dem dit för att de skulle få träffas för första gången på 5 månader. Vi var också nyfikna på Berts anläggning. Så bedrövligt det var! Mycket sämre än på Restad. Vi mötte en trevlig 23 årig kille. I Syrien läste han engelsk litteratur på universitetet och han hade hunnit med ett år innan allt det hemska började hända. Nu väntar han på sitt uppehållstillstånd. Alla intervjuer är gjorda och han har nu väntat två månader. Usch så trist det verkar för honom.
Det är en del som inte fungerar i migrationsverkets arbete. Svenska för invandrare som alla måste läsa när det fått uppehållstillstånd verkar gå på lösa boliner. Det är mycket som inte är bra. Samtidigt är del som kommer inga bra personer och förstör för de andra.
Vi har hjälpt den lilla familjen med lite saker bland annat en cykel. Andra är avundsjuka. Lasse och jag har dock beslutat oss för att hjälpa några som är framåt. Vi kan inte engagera oss i alla.

Orienteringshelg

Den här rubriken kommer det att bli varje helg nu ett tag framöver. Denna helg var vi på Hjos tävlingar strax söder om samhället. Hökensås bjuder på fin tallterräng med mycket blåbärsris. Vädret har varit ljuvligt under själva tävlingarna. På kvällen kom en häftig skur men då hade Liam, Gabriel, Emelie, Lasse och jag kommit fram till vår stuga i semesterbyn. Vi hade tänkt plocka lite blåbär på kvällen men det fick vi ställa in. Det är tydligen inte meningen att jag skall plocka några bär i år. I dessa trakter tog ju frosten alla fina blåbärsblommor, hallonen torkade bort och lingon lyser med sin frånvaro.

Möte

Vi möter Mallija  och två av hennes barn. De har varit i Sverige 10 månader. De fick  uppehållstillstånd direkt. De har också fått ett boende utanför Restad gård. Hennes dotter, som vill byta namn till Camilla eftersom hon har en fröken hon älskar som heter så, börjar berätta om sina upplevelser i Syrien. Hon visar som en teaterföreställning. Hon tittar ut genom fönstret. Mama, Mama de skjuter våra grannar säger hon samtidigt som hon tittar ut och sträcker fram armen och pekar. Hon gör rörelser som hon hade ett gevär . Hon lägger sig på golvet som om hon var skjuten. Hon tar bägge händerna för munnen. Mama De slår sönder vår dörr!  Hon visar hur de kommer in och skjuter pappa och skär halsen av lillebror som var två år.
Hon, mamman och hennes två andra syskon lyckas gömma sig på toaletten . Malljija är skjuten i höften och axeln. På något sätt lyckas de fly. Malljia pratar inte så bra svenska så jag vet inte riktigt hur det går till. Dottern visar återigen som en teaterföreställning hur de åker i båten utan mat och bara lite vatten i nio dagar. Vågorna går höga och kommer in över dem. Hon gör det så verkligt.
Samtidigt som man ser den djupa sorgen i mammans ögon har hon ett "frejdigt" sätt med lätt till skratt. De är underbara. Dottern hade en cykel nu är den stulen. Jag vill så gärna ha en cykel säger hon och tittar på oss   Mamman lägger fingret för munnen och tystar henne i en gest som säger att här tigger vi inte. När vi säger hejdå säger hon igen jag vill verkligen ha en cykel.
Vi går hem och gör ett mailupprop bland orienterarna efter cyklar men även kläder. De har ju inga pengar till annat än mat. Nu har vi fått napp på fem cyklar varav även flickcykel. Tänk vad vi kommer göra några av alla behövande ute på Restad glada idag.

Nyklippt

När Lasse skall klippa sig går han ett kvarter bort till en kille som klipper för 100 kronor det är gjort på 18 minuter. Det är annat när jag klipper mig. Det skall ju färgas och grejas. Min frisör, Eva har investerat i nya sköljstolar med inbyggd massage. Hon vill göra klippningen till en skön uplevelse i lugn miljö med fin musik. Det är verkligen trevligt och avslappnande. Hon är också så kul att prata med. Hon rör sig i en annan värld än min. Hon berättar att hon tillsammans med några kända personer skall göra en lansering av en ny produkt. Glitter och glamour och kändismingel! Men smakar det så kostar det!
Mamman i den syrianska familjen frågar om detta med att klippa sig. Hur skall hon ha råd med det tänker jag. Varför behöver hon gå till en frisör säger Lasse  hon har ju ändå gömt sitt hår under ett dok. Idag fyller hon 25 år. Jag dealade med Eva och så fixade vi till ett presentkort på en klippning. Eva har ett speciellt rum dessa dokbärande kvinnor kan gå in. Presenten blev verkligen uppskattad.

Nytt språk

Idag har jag och den lilla syriska familjen besökt Röda Korsets språkcafe. Jag har inte varit  på detta tidigare så jag var nyfiken hur det fungerade. Alla som vill prata svenska kan gå dit spontant. Förhoppningsvis finns det svenska personer att prata med där. Många vill verkligen träffa svenskar och prata och på så vis lära sig svenska. Vi var sedan på biblioteket där jag hjälpte dem att få lånekort. De var helt förstummade över vårt bibliotek. Att man kan låna böcker, läromedel, cd, filmer med mera. Att man kan sitta ner i lugn miljö och låna datorer. Jag själv är också imponerad över bibloteken. Hoppas verkligen att vi kan bevara denna inrättning. Man ser hur viktiga de är för våra nya svenskar.

Vädrets makter

Vi åker till skogar mellan Kinna och Öxabäck för ytterligare en orienteringshelg. Så varmt fortfarande. Helgen avslutas med ett fruktansvärt åskväder som även inkluderar stora hagelkorn. Strömmen går. Så beroende vi är av ström inser vi när vi sitter och dricker ett glas mjölk och äter bröd. Ingen spis, inget ljus, ingen tv, internet är också utslaget. Duschen fungerar inte heller och Lasse som inte duschade efter tävlingen! Så går tankarna till världens alla flyktingar!

Den lilla familjen

Då har vi besökt vår lilla familj på Restad igen. Denna gång hade vi med en cykel plus lite grejer till lille Aymed . De var mycket tacksamma. På måndag skall vi besöka språkcafeet tillsammans med dem. Jag har inte varit på något språkcafe själv så det skall bli spännande. Lasse och jag är ju nya i Röda Korsets verksamhet. Vi har svårt att greppa de olika aktiviteterna. Vi har lite synpunkter på hemsidan. Men det är väl bara att vara med sedan kanske vi kan hjälpa till och bidraga med att göra det begripligt för nya som oss.