Montenegro

Åter i Sverige efter ännu en utlandsresa. Montenegro är ett ungt land. I det Joguslaviska kriget var de en union med Serbien och stred mot främst Bosnien och Kroatien. 2006 lämnade de Serbien. Jag läser i Wikipedia att de har få industrier, hög arbetslöshet (17%) hög brottslighet och hög korruption.

Turismen är viktig. De kallas för det ekologiska landet. Det bor bara 625000 personer här   Så kommer vi till min käpphäst: språk. Deras språk är montenegriska men de talar också albanska, serbiska och några fler språk. Jag sänder nu en tanke till de som pratar om hemspråk och att det är så viktigt att kunna sitt grundspråk ordentligt. Hur går det isåfall i ett land som detta. Åt pipsvängen? Jag personligen tror ju inte det utan är av den åsikten att om fler lär sig ett världsspråk /engelska /så får vi en bättre värld. Speciellt i ett land som satsar på turism. 

Vi var uppe bland bergen och orienterade. Stora granskogar som passar perfekt för denna sport. Jag tror att eftersom detta är ett korrumperat land så kom inte olika parter överens och därför  pågick två arrangemang parallellt. Helt crazy!! I ena änden på ett stort fält fanns en målgång och i den andra en annan. Starterna låg inte långt från varandra och det blev en del sammanblandningar. Vid vissa kontrollpunkter satt två enheter. På vårt arrangemang deltog 450 personer från 26 länder. Jag vet inte hur många de andra var men tror det var ett liknande antal. Alla vi som var med fattade bara ingenting. Jag pratade med några från Nya Zeeland. De var anmälda i vårt arrangemang men kom fel och sögs upp i det andra arrangemanget. Helt plötsligt blev det dubbla anmälningsavgiften konstaterade de. 

Några reflektioner från mig: Vackert bland bergen men tyvärr tendenser till nedskräpning, alla röker och kastar fimparna. En stor del av landet är stenig och ödslig. Maten okej men ingen större upplevelse. Enorma, likt i gamla öststaterna, gränskontroller både för ut och inresa. 

Vi var ju ett stort gäng med svenskar, finnar och flest norrmän på vår resa. Mycket att resa handlar ju sällskap och möta andra. Jag kan bara konstatera att jag lägger ännu en häftig vecka i min minnesbank. 

Naturhistoriska museet

Tjejen i informationsdisken tittar lite trött på mig när jag frågar efter de siamesiska tvillingarna på Naturhistoriska museet. Det är inte första gången hon får den frågan förstår jag. En känsla infinner sig  att hon tänker att här är ännu en farmor som utan att reflektera vill visa sina barnbarn något så vedervärdigt som ett missbildat foster som inte fått en begravning. Jag slog upp siamesiska tvillingar på nätet och kunde läsa om den debatt som varit kring sättet att visa upp foster.  Tänk vad mycket vi gör utan att reflektera. Alvin och Gabriel hade många frågor om det vi inte fick se.
Jag ser en uppstoppad sjöko. En stor bamsig sak. Jag läser texten att detta djur har ingen nu levande människa sett. De fanns på en ö i Berings hav. Ett skepp förliste och delar av besättningen räddade sig i land på denna otillgängliga ö. Här fanns 2000 sjökor som sedermera utrotades helt för det goda köttets skull. Detta på ett mycket grymt sätt då djuret inte var rädd för människan och var ett lätt byte. Något som inte skulle förekommit idag stod det. Har det verkligen blivit bättre tänker jag förhoppningsfullt samtidigt som jag sänder en tanke till elefanterna som dödas för sina betars skull.
Jag funderar lite kring museet. Känns mycket gammalmodigt likt Vänersborgsmuseum. Om Vänersborgs museum kan man läsa att det vill visa hur man tänkte på den tiden. Upptäcktsresande åkte ut i världen och såg saker. De ville visa Vänersborgarna hur det såg ut i världen. Det är ett museum över ett museum.
Jag måste säga att det ändå var lite befriande att slippa all ny teknik där det skall skruvas på knappar, besvaras på frågor och jag förväntas vara intraktiv. Här gick man omkring bland montrarna och såg uppstoppade djur i en salig blandning. Sedan har vi ju valen som man bara kan gå in i på valborgsmässoafton vilket blev ytterligare en besvikelse då jag målat upp för pojkarna att vi skulle gå in i en val.. Vi kan väl åka hit då så Alvin och Gabriel. Undrar vad de upplevde av detta besök. De verkade ganska nöjda men jag tänker alla upplevelser de matas med hela tiden samtidigt som jag funderar varför man inte har en bild av tvillingarna och lite text kring hur man tänkte då och hur debatten går idag.
Innan vi åker hem skall vi gå till palmhuset och titta på alla fjärilar som flyger omkring. Stor besvikelse när det inte fanns några fjärilar. Jag frågade efter det och fick svaret: Du tänker på fjärilsmuseumet. Det låg här i huset bredvid men vi upphörde med verksamheten för 13 år sedan. Ja det är klart att saker förändras!

  

Cirkus

Igår var jag på cirkus. Vi hade köpt biljetter på Kvantum och de var onumrerade stod det. Det är viktigt att vi får bra platser sa pojkarna vilket innebar att jag, Liam och Alvin var på plats en och en halvtimma innan starten. Jag kunde då sätta mig i solskenet och lyssna på på bok medan Alvin och Liam var borta runt cirkusplatsen och tittade och lyssnade till olika konversationer. Några som var där lika tidigt var några unga tjejer som stod upp för djuren i samhället. De hade med sig plakat med olika texter typ: Cirkusfängelse på turné - Djuren har inget val, det har du. Alvin och Liam sa att en av tjejerna hoppat över staketet och skrivit i gruset vid entrén. - Våga vägra djurplågeri. Vänd här.
De delade sedan ut tryckta lappar till oss alla. Jag pratade med en av tjejerna. Jag tycker det är jättebra att man tar ställning och agerar när man tycker något är fel sa jag. Skönt att du säger så sa hon. Många blir så arga.
Hur var det då på denna cirkus? De djur som fanns var tre stora, grova vita hästar. De sprang runt och  några akrobater hoppade upp och ner på dem. Det kändes inte som så farligt. Tycker själv att det är både jobbigt och tråkigt att se hästar som står på bakbenen och snurra runt. Jag tror dessa aktivister redan nått sina mål. Vi var på cirkus i Thailand sa Alvin. Där var det massor av djur och de piskade dem.
Några tankar som infann sig hos mig vid denna demonstration.
- Det måste finnas mycket andra problem som är angelägnare än djur på svensk cirkus.
- Tufft av tjejerna att agera. Det är väl bara så vi kan förändra vårt samhälle.
- Djuren har inga val men tyvärr är det många människor som inte heller har det.
- Dessa piercade tjejer är kanske samma personer som släpper ut minkar. Då blir demonstrationer felaktiga med dessa stackars djur ute i svenska naturen. Viktigt att man demonstrerar på rätt sätt.
- Så viktigt att säga sin mening. Det får mig att tänka vare sig jag håller med eller inte.
Jag har alltid fascinerats av cirkuslivet. Läst många böcker om detta. För 25 år sedan var jag på Brasil Jack. Den var inte bra och jag har därför bara gått på andra cirkusar. Nu fick den en ny chans.
Den var jättekul. Roliga clowner och att få fascineras av en gummiflicka och starke Adolf är inte dumt.
Så fort vi lämnar cirkusen påbörjas rivningsarbetet. Med vilken fart de jobbar! Igår var de i Trollhättan och nu skall de till Lidköping sa Liam som snappat upp en hel del vid det tidiga besöket.

Små reflektioner

Ledaren för vårt gympass suckar över att han måste åka dit en timma innan och plocka undan grejer. Det ser ut som fan här på mornarna säger han. Ligger vikter och prylar överallt. Det står ju tydliga lappar att man skall ställa tillbaka grejerna. Jag är förundrad. Jag skulle vilja sätta upp en lapp med detta budskap: Du som inte ställer tillbaka saker tag kontakt med mig. Jag vill undersöka hur du är funtad i huvudet. Undras om någon tar kontakt? Skulle vara så spännande att prata med dessa personer. Kanske man tänker till för det kanske är så att man gör så här för man är van att någon annan plockar och det inte finns någon tanke inblandad.
Jag fick ju helt plötsligt för mig att ha ambitionen att bada varje dag. Det har blivit många häftiga stunder ute på Jakobs udde. Ibland blåser det och är lite kyligt men badet är underbart. Har det varit soligt är det dock många fimpar därute. Det är mycket märkligt att man bara släpper fimpen efter rökning. Jag ser folk från alla samhällsklasser göra så. Jag tror att det är utan reflektion. Jag minns vilka högar med fimpar som sopades ihop tidiga mornarna när jag anlände till Göteborg. En av mina utmaningar är ju fimpprojekt. Kanske dags att agera? Jag vill inte ha detta skräp runt mig.