Bland hingstar i Marocko

När jag var i tonåren ville jag så gärna rida men tyvärr gick det inte. Detta trots att jag bodde på en liten gård som vi brukade. Med tre syskon blev inte många slantar över till fritidssysselsättningar trots att min far jobbade extra med olika småjobb.
När jag fyllde fyrtio år sa granntanten i Tibro att hon börjat rida och tyckte att jag kunde hänga med.
Jag har aldrig tyckt att det varit kul att rida dressyr i paddocken. Gör en 20 meters volt, rid snett igenom, byt sittben, förbered trav osv.. Men man måste naturligtvis kunna grunderna för att kunna rida ut som jag vill. I Tibro fick vi rida ut ganska ofta i den fantastiska Hökensåsterrängen. Mjuk mark i vacker tallskog.
När jag fyllde 50 år så begav jag ut på min första ridresa. En stjärnritt i Polen ( man bor på ridcentret och rider ut därifrån varje gång)  Det har nu blivit 12 ridresor till olika länder. De senaste 10 har vi bytt boende varje natt. Ett häftigt sätt att lära känna landet och dess människor. Många timmar handlar det om skritt. Det vill säga man går med hästen. Avslappnande men naturligtvis måste man vara med då hästen hela tiden kan bli rädd av något som fladdrar till. Jag känner att jag nu fått så mycket rutin att jag inte behöver rida regelbundet under året.
Jag kan nu tänka tillbaka på långa härliga galopper då speciellt i Rumänien och Turkiet. Att rida på hingstar i Marocko innebär mycket skritt. Stenig terräng men jag tror också att de inte vågar galoppera tillsammans med dessa hästar som sparkar om man kommer för nära. Nu var vi ju bara två men jag kan tänka mig vad som kan hända i en större grupp. Men däremot blev det galoppera av på stränderna de två sista dagarna. Vilken fart. Jag fick ta guidens häst och jag må säga att det var mer än full fart från början. Jösses det var bara att hålla sig i manen och hänga med. Hästarna tävlade och det gick ju bra men någon som helst kontroll hade inte jag och Yvonne. Men hästarna hade rejäla manar och de bockade absolut inte så det kändes inte otryggt ändå. Jag tyckte inte att själva ridningen var en höjdarupplevelse men däremot var allt runt omkring så häftigt att det blev ännu ett härligt minne. 

Marocko 4

Marocko har ingen olja. Deras naturtillgångar är fosfat, guld och silver. De odlar mycket grönsaker och frukt. De har en betydande turistnäring som dock minskat de senaste åren. Säkert på grund av de oroligheter som är i arabländer. De har en mycket låg utbildningsnivå.
Efter ha pratat med taxichaufförer och en del andra vi mött kan vi konstatera att marockanerna är stolta över sitt land. Alla uttalar sig så positivt om kungen Muhammed V1. Han har kommit med nya lagar som att alla skall gå nio år i skolan, förbjud till månggifte, att modern får vårdnad om barnen vid skilsmässa. Tidigare fick mannen automatiskt vårdnaden om barnen och kvinnan lämnades helt utan rättigheter till något. Det är ett manssamhälle förstår vi när vi pratar med de kvinnor som guidar på kooperativ där det framställs arganolja. Samtidigt känns det inte så hopplöst religiöst. Visserligen bor vi i en korseld av böneutropare på vår Riad i Marrakech som skränar klockan fyra på morgonen.men de personer vi möter verkar ta det pragmatiskt med bedjandet och tron. Vår kung har det inte lätt med en del ministrar som inte håller måttet säger Mohammed, ägare till ranchen. Han kan inte gå för fort fram men gör de något riktigt tokigt är han där och rättar till. Vi har en bra armé som kommer att se till arr IS inte får något fotfäste här.
Jag läser att de har stora cannabisodlingar i norra Marocko. Det är ju de som missbrukar i Europa som är problemet inte de som odlar säger någon. Eftersom det är stora pengar i detta kommer vi aldrig tillrätta med det förrän efterfrågan minskar.
Det skall bli intressant att följa utvecklingen i Marocko. Det är härligt när unga killar som vår guide Badar är så stolt över sitt land. 

Marocko 3

Så vackert det är i Sverige nu. Tänkte extra mycket på det när jag kom hem från min resa. Runt Marrakech är det flera golfbanor och här var det grönt och fint med blommor men annars är det ett torrt landskap. Vi red i Berbernas land. Så stenigt. Småtegar lite här och där med mestadels spretiga kornstrån som står långt ifrån varandra. Det skördas med skära och skörden fraktas sedan på åsnerygg  till byn. Det gick en kvinna med fullastad åsna på stigen.  Två stora säckar på var sida med tre stora säckar uppepå. Jag tänkte hålla undan min häst och styrde mot höger. Just där fanns en liten plätt med majs. Min häst fick vittring på dessa och styrde stegen mot närmsta majsplanta för att glufsa i sig den. Eftersom det skulle innebära flera procents bortfall på skörden ryckte jag hårt i honom för att avstyra detta. Följden blev att denna protesterande häst och jag kom ner på stigen lite klumpigt varvid åsnan blev rädd och pinnande iväg åt motsatt håll. Hela lasten föll av. Det är tur att åsnor inte rör sig om inte någon slår dem med en pinne så den stannade snart. Vår guide fick hoppa av och hjälpa på med lasten. Vi träffar på många som hämtat vatten och fraktar hem dem på sina åsnor. På ett ställe såg vi att de tröskade genom att låta ett gäng åsnor gå runt och trampa på säden. Alla herdar med getter och får. Undrar hur länge dessa byar kommer att leva? Jag vet dock att jag inte vill bli åsna i mitt nästa liv. Så mycket dessa små ben får bära och överst på lasten sitter en person och slår dem i baken med en pinne. 

Marocko 2

Hur skall vi hantera de fruktansvärt jobbiga försäljarna och alla unga.killar som kommer och vill vara vår guide var spörsmål som jag och Yvonne diskuterade på vår flygresa ner till Marrakech. Vi skulle vara här en extra dag innan det var dags för vår ridning. Yvonne hade varit i Marocko för trettio år sedan och upplevt just detta som så jobbigt. Vi var också osäkra på om vi skulle känna oss trygga i staden. Så viktigt att resa och få nya insikter. Vi kände oss helt trygga. Försäljarna var inte det minsta jobbiga och det kom inga killar och ville vara vår guide. Däremot var alla så trevliga och visade oss gärna på kartan var vi var. Massor med försäljningsstånd men inget: Billigare än Ullared, Best price for you ... beteende. Däremot när vi kom hem och åkte buss mitt i natten kände vi det lite otrevligt. Berusade gapiga personer. Det blev bråk längst bak i bussen. Föraren frågade i mikrofonen om hon skulle stanna bussen. Två killar kom fram och ondgjorde sig att de blivit påhoppade. En annan rådig kvinna sa att det var bra att de kom fram. Välj era bråk sa hon. Protestera mot det som vi bör förändra i samhället rasister, våldtäktsmän, husbyggande, Sverigedemokratter. Ja det finns mycket att lägga kraft på istället för att schafsa med fyllbyltar. Den ena killen som kommit fram satt precis bredvid mig. Jag nickade mot hans SD-pin på jackan. Han log generat. Vi tar inte upp den debatten nu sa jag. Han nickade tacksamt. Livat på sena bussar i Stockholm alltså och det är inte alltid som man tror.  I arabländerna är det så skönt att gå i sena natten och slippa dessa skränande fyllbultar. 

Marockoresan 1

Jag är rusig av lycka. Vilket fantastiskt spännande äventyr detta blev. Solen sken hela tiden och nu såhär ett dygn efter jag kommit hem känns allt som ett härligt solminne.
När vi kom till ranchen Diabat strax söder om Essaouiri var vi lite skraja för detta med hingstar. Vi kom in på en öppen gård med 15 boxar. Alla som varit i ett stall när det vankas havre vet hur ivriga hästarna blir. Jag vet nu hur det låter när 15 hingstar vill ha sin havre. Detta gjorde inte mig och Yvonne mindre skraja!
Så var det dags att sitta upp på hingstarna. Min häst stod inte still precis så någon trygghetskänsla infann sig inte här. Rid strax bakom min häst sa guiden. Han är rädd för kameler. Rädd för kameler i Marocko är ingen höjdare!  Just utanför ranchen fanns massor. Jag har ju varit på 11 ridresor före denna och för det mesta har jag känt mig trygg när jag väl satt mig på hästen och vi ridit iväg. Inte så denna gång. Jag kände att det fanns oerhörda krafter i denna häst. Samtidigt var den "go" att sitta på och ridningen kändes utmärkt. Mycket sten dock i Marocko. Min häst hostade och ägaren beslöt byta ut den då den blivit förkyld. Jag fick nu en häst som var 15 år. En helt annan trygghet infann sig hos mig samtidigt som jag känner att den kan bli svår att hantera om den får för sig något. Problemet med denna häst var att den ville sparka andra hästar och djur och då speciellt Yvonnes häst. Det gällde att hålla avstånd. Yvonne och jag har beslutat att inte rida på hingstar någon mer gång. 

Marocko

En timma kvar tills tåget skall ta mig till Stockholm. Övernattning hos Yvonne som jag träffade för sju år sedan via annons i Häst & Sportresors hemsida. Vi har gjort lika många ridresor tillsammans. Ett nytt land för varje år. Totalt har jag gjort 12 ridroser sedan det året Inger och jag fyllde 50 år och hon bad mig följa med till Polen. Jag har ju provridit några gånger inför denna resa och kan konstatera att jag fått erfarenhet på mina resor. Sex timmar i sadeln i sex dagar ger lite rutin.
Tidigt i morgon bär det iväg till Marocko. Denna gång har jag packat sovsäck i bagaget. Vi skall sova några nätter i tält och det kan tydligen bli mycket kallt i öknen. Vi skall rida på hingstar! Jag må säga att det känns lite pirrigt. Tänker på de som åker till Kanarieöarna och vill ha samma rum år efter år! Skall bli spännande och se vad jag har för nya erfarenheter efter detta äventyr!

Lust

Hur hinner du läsa så många böcker är en fråga jag ofta får. Vad skall jag svara på det? Det måste handla om att jag älskar att försvinna in i andra världar. Med det har jag inte sagt att jag njuter hela tiden. Ibland får jag tag på böcker som jag inte gillar. För mycket djupsinne, för ytligt eller att jag bara inte gillar språket. Jag försöker alltid läsa ut den bok jag fått i min hand eller öra. Alltid går det dock inte. Är fascinerad av att jag gillar Jussi Adler Olsens deckare så mycket. Högtidsstund att få lyssna på när Stefan Sauk som läser om personerna på avdelning Q. Jag kan inte svara på frågan varför jag tycker de är så bra. Tror att litteraturkritikerna fnyser åt dessa simpla deckare men....
Att ha en bra bok att lyssna till samtidigt som jag städar, lagar mat eller plockar med något är en av livets njutningar. Jag har inget emot att vänta länge på en tråkig flygplats om jag har en bra bok i min hand.
Svaret på frågan hur jag hinner läsa så många böcker måste vara att det har jag lust med. Det finns många saker jag inte har lust med och har därför inte tid! Att sy. Det bara knyter sig om jag tänker på att jag skall fålla ett par gardiner! Att gå i affärer och handla. Jag läste nyss i tidningen om en person som kände sig så deppig. Hon gick ut på stan och shoppade för att pigga upp sig. Jag är helt förstummad. Känner jag mig deppig och skulle lägga till en shoppingrunda på det slutar det nog riktigt illa.
När jag åker förbi en golfbana så är jag så glad att jag slipper gå ut på den. Jag gav golfen en chans en gång med grönt kort som bevis att jag klarar mig att ta mig runt men aldrig att jag gillade  det. Däremot när jag åker förbi hästar kan jag få lust att ge mig ut på en tur i skogen. Dock vill jag absolut inte rida runt i en paddock. Kan inte fatta de som har egen inhyrd häst i ett stall. Så mycket jobb för att ofta bara kunna rida i paddock eller på en känd stig i närheten av stallet.
Orientering är min sport. Att få komma ut i olika skogar. Att träffa folk på de olika arenorna. Att få springa, duscha, äta sin matsäck i solsken. Då är livet härligt. Tänk att det finns de som inte gillar detta..  Så bra att vi är olika.