O-ringen

Ligger och väntar på att stugan skall vakna upp så här på veckan sista dag. O-ringen är intensivt. Det mesta har fungerat bra. Lätt att ta sig till tävling via buss. Korta avstånd till start, fantastiska vyer på fjället. Bra boende på C orten. Ungarna är fullpumpade med aktiviteter förutom själva tävlandet. Varje dag har det sprungits labyrintorientering i Bagheera tältet Kastats ringar i Folksamtältet,  fixats armband i Dala energi montern osv. . Nackdelen detta år är att det blir ingen klubbgemenskap eftersom vi bor på så olika ställen.
Fyra från Syrien med. De är imponerade över alla människor. De är också trötta då de inte är vana vid så mycket motion och uteliv.
Som alltid på 5-dagars är det fullt överallt. Till Sveriges högsta vattenfall Nipekärr det 1.5 timmes bilväg. De som startade bilresan dit lite senare på dagen fick 5 km bilkö till parkeringsplatsen. Många valde att vända och hade då kört bil i tre timmar och bara sett skog.
"Little to much" av allt men vi är nog med nästa år igen.

Nya världar

Vi  står och väntar på tåget i Göteborg som är avslutande delen på vår fantastiska orienteringsresa till Läsö. Det står ett gäng unga killar 13-14 år bredvid oss. Plötsligt vänder sig en kille till Emelie och frågar vilket lag hon är med i Pokemon. Jag är inte med alls säger hon. Han ger henne en en förvånad blick och undrar varför. Vi skrattar och frågar hur det ser ut. Vi får kika på hans skärm och han förklarar. Det här med lag hur fungerar det frågar jag. Vi kan då slåss med varandra. Vi kan också erövra vissa platser. Till exempel gymmet som ligger alldeles här borta. Det har nu intagits av ett lag.
Vilken grej!  Det finns inga Pokémon här bland tågen säger han.Tur är väl det. Jag har läst i tidningen att folk går ut i trafiken eller ramlar ner för stup när det jagar pokemons. Jag har också läst att detta gör att många som suttit på sitt rum nu går ut och rör på sig. Jaja vad mer skall jag få uppleva innan jag dör? 

En dag i mitt liv

Vaknade i morse med två sovande barnbarn i dubbelsängen. Lasse hade vi förpassat till annat rum.  Lova 3 år och Alvin 6,5 år sov så rofyllt. Fönstret stod lite på glänt och det susade i träden utanför.
Allt andas lugn och frid. Det är lätt att leva i nuet när jag har småbarn runt omkring mig. Jag låg alldeles stilla och njöt för jag visste att när det vaknades skulle scenförändring uppstå. Alvin vaknade en halvtimma senare. Direkt såg han till att peta på Lova och så hade jag två glada, skrattande, viftande och hoppade småmänniskor runt mig.
Det gäller att hitta på saker när vädret inte är det bästa. Efter frukost bestämdes att vi skulle gå och plocka hallon. Så uppstod dispyt om vilken burk var och en skulle ha. Lite letande i hyllorna och jag kunde hitta likvärdiga med färger som kunde godtas.
Fina hallon men lite besvärligt att gå. Allt gick bra och vi hittade skalbaggar och annat spännande.
Hemma hade Lasse klippt gräset och nu förberett en skattjakt på orienteringskartan. Alvin som är lite trotsig och inte vill orientera tyckte detta var jättespännande.
Grillångesten satte in så jag gjorde en fläskfilégryta istället för helstekt filé med fetaost och fikon som var planerat. Naturligtvis blev det god paj med nyplockade bär till efterrätt. Kände mig nästan som en matmor!
Efter att föräldrar och barn åkt kunde jag njuta av att läsa boken och sova en stund. Som dagens motion blev det promenad. Jag stoppade ljudboken i örat och så gick jag runt Kalltorps ägor. Stora fält med korn, havre och vete vajade i solskenet. På avstånd såg och hörde jag Rommele kyrka vars klockor slog. Hästar och kor på de böljande kullarna runt om. Så mäktigt.
På kvällen slog jag på TV på måfå för att kolla om det var något att titta på. Ett program som porträtterade operasångaren Peter Mattei. Så bra det var. Kände mig så nöjd när jag kröp ner i bädden igen denna gång med Lasse bredvid mig. Det är gott att leva.

Facebook

Jag kände länge att jag inte ville vara med i Facebook. Det kändes som saker bara flashar förbi. Massa delningar osv.  Men så kände jag att jag ville ha ett forum att nedteckna mina upplevelser och insatser bland flyktingar och startade upp mitt konto. Jag skaffade mig också massvis med vänner.
Så kommer det upp en nyhet om att två unga flickor spelar i Åsbräcka kyrka på söndagkvällen. Dit är det drygt sju kilometer från sommarstugan. Med dagens 28-växlade cyklar är det en "baggis" att ta sig dit. Så får vi en sådan där fantastisk upplevelse! Ljuvligt att cykla med diken fyllda av blomsterprakt. Vi möts av bräkande får när vi parkerar våra cyklar utanför den lilla kyrkan. Två unga flickor sjunger, spelar fiol och piano. De kallar sin föreställning "Hållplats i sommartid" . Vackra ömsinta visor blandat med lite prat. Jag blir så imponerad över dessa "töser". Jag känner mig också så tacksam över livet. Men tänk om jag inte haft Facebook hur skulle jag då fått reda på detta? 

Matmor

Så märkligt det är. Jag gillar inte att laga mat! Det gör inte heller min mor fast hon lagar så god husmanskost. Hennes tupp i sås, kåldolmar, bröd, köttbullar, makrill kan jag drömma om ibland. Men när vi skulle ha gäster var hennes matångest påtaglig. Märkligt men det värsta är att jag ärvt detta. Att laga mat är inget jag tycker är roligt lägg därtill grillångest kan du förstå mina våndor. Jag har ju satt upp det som ett av mina mål i livet att bli matmor. Den som läst min blogg verkar vara mest intresserad av detta mål då jag ofta får frågor om detta.  Hur går det då. Jag kämpar. Idag skall jag grilla lammkotletter med auberginer och halloumi ost. Oj tänker du nu det lät avancerat. Men egentligen är det ju bara att följa recept. Men ack så motigt för mig att göra iordning marinad och allt. Ingen glädje i det! Tur att jag har en bra bok i örat annars hade jag inte stått ut. Tänk att det finns de som finner glädje i att laga mat och baka. Som glädjer sig åt att det skall komma gäster och så vidare. Vad jag önskar jag var sådan.  Ibland pratar jag med folk som hatar att mingla. Va!! Det som är så roligt att gå omkring och prata med okända. Jag riktigt lever upp då. Jag tror inte det går att ändra på människor. Jag får kämpa med min matlagning och andra med sin mingelångest. På't bara. 

Lugn

Du behöver lugna ner dig säger Lasse. Inte alltid ha grejer på gång och planera. Han har säkert rätt men visst är det tråkigt! Jag älskar att planera och ha mål i sikte. Tänk när jag var ung. Inga telefoner,  IPad och annat som "stör". MEN jag kommer ihåg att jag tyckte mycket var tråkigt då. Jag tror att jag hade haft mycket glädje av den moderna tekniken.  Fast det kanske är så att jag hade tråkigt som gör att jag nu är kreativ. Snart kör orienteringarna gång igen och vi skall ut med barn och barnbarn. Då kanske jag längtar efter en lugn stund.