Så fyller jag då 65 år. Jag har ju dock varit pensionär i fyra år på grund av de fördelaktiga avtal vi gamlingar hade i banken. Jag satte upp ett antal mål som jag som frisk "förtidspensionär" skulle försöka uppnå innan jag blev riktig pensionär. Nedan redovisar hur det gått.
Går det att lära sig spanska vid 61 års ålder?
Svar Nej. Jag gav upp efter två år men innan dess gav jag det en rejäl chans och tränade varje dag. Jag fick en fin insikt omkring databaserade inlärningsprogram och lärde mig mycket kring språkinlärning som jag fick stor nytta av när jag ledde språkcirklar för flyktingar.
Invandrarbarn blir orienterare
Här lade jag ner mycket möda för att se om vi kunde hitta någon både bland asylsökande och bland de som redan finns i samhället. Många var de som fick följa med ut på tävlingar men jag kan inte säga att någon fastnade helt för sporten. Några bland de lite äldre ungdomarna tackar mig dock för att jag har visat hur man kan vara ute i naturen. Skogen är för många en farlig plats där man inte är i deras hemländer.
Det goda samhället
Redan första dagen jag blev pensionär engagerade jag mig ute på Restad Gård som är Sveriges största flyktinganläggning. Det var i samband med att det stora flyktingmottagandet från främst Syrien. Många var välutbildade och visste att de skulle få upphållstillstånd och förväntade sig mycket av sitt nya hemland. Sverige var inte beredd att ta emot dessa mängder med människor. Mycket som inte fungerade. Här "jobbade" jag nästan heltid för att hjälpa till i alla behov jag såg fanns. Jag bildade Support där tanken var att flyktingar hjälper flyktingar.
Det är annorlunda på Restad nu när de flesta som är där har utlämningshot över sig. Om jag skall engagera mig nu för det goda samhället är det i skolans värld som hjälp behövs.
Så hade jag andra saker förutom mitt redan aktiva liv som jag hoppades hinna med:
Bjuda in grannar i min trappuppgång: Det har inte gått så bra. Lägenheten mitt emot har bytt ägare flera gånger och just nu bor en Syrisk familj där. Vi har varit hos dem och druckit kaffe och de har kikat runt hos oss. Skall snart bjuda in dem på mat tillsammans med de nya grannarna under dem. I vår uppgång är det tre stora lägenheter där samma personer bott nästan hela tiden. Jag "känner" alla men det har inte blivit mer än prat i trappan. Ambitionen finns kvar.
Bada i mareld: Har jag inte fått till.
Kringelprojekt: Att få barn och barnbarn intresserade av att besöka sevärdheter vid "kringlorna". Vi samlades allihop och tittade på Vittene guld men sedan har det inte blivit något gemensamt. Dock vet jag att barnbarnen gärna besöker kringlor på resor och skickar foto till mig.
Vandringsprojekt: Som en fortsättning på vår vandring på stora delar av Bohusleden under 10 år har jag och mina syskon med en del barn varit på vandringsresa i Italien. I år bär det av till Andorra där också mina barn och barnbarn är med.
Cykelprojekt: Många härliga cykelturer på hemmaplan skall i år krönas med en veckas cykeltur i Frankrike med ett par kompisar.
Bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor: Har inte blivit många turer. Jag trodde nog att jag skulle få mer tid att ge mig ut än vad jag haft.
Dyka från bryggor: Kul med denna utmaning då barn och barnbarn blir mäkta imponerad när jag tar mig i vattnet på detta sätt. Kul liten utmaning där det kittlade rejält i magen de första gångerna
Matmamma: Lagar olika maträtter där Jonas med familj får betygsätta. Gick bättre än jag trodde.
Tävlingsbridge: Har inte varit ute och spelat men har ju hittat en bridgekompis på nätet och vi spelar ofta där mot andra par från hela världen.
Rida i Costa Rica: Min 13:de ridresa går i år till Albanien. Yvonne och jag är lika gamla och har ridit ihop i 7 år. Vi skall hålla på tills vi blir 75 och då skall vi rida i Costa Rica har vi bestämt. Ridningen där verkar vara lätt därför sparar vi denna plats. Börjar någon av oss bli skuplig så tidigarelägger vi denna resa.
Yogakurs i Thailand: Vilket äventyr att följa med Helena för att yoga morgon och kväll i en vecka i detta land vi aldrig besökt förut. Vi hade ju inte heller yogat innan resan så här blev det många härliga minnen. Fast jag gör inte om det sa Lasse efter 19 yogapass.
Skejta på vårsnö i fjällen: När jag jobbade en säsong i en våffelstuga i Tänndalen såg jag hur fint det kunde vara och vill tillbaka men undras om det blir av? Jag kan inte skejta och så är det alla orienteringarna under samma tidsperiod.
Bär, frukt och svamp i frysen: Här har jag varit ganska duktig.
Fimpprojekt: Ser så många ur alla samhällsklasser som bara släpper fimpen på marken, Nu har flera uppmärksammat detta så jag lämnar denna projekttanke.
Paddla kajak till Hjo: Detta skulle jag verkligen vilja göra men jag får inte med mig någon. Aldrig i livet säger Lasse. Så synd!
Kompis med alla bastugubbar: Tänk vad jag fick stå ut med som ordförande i klubben. Vilka påhopp när något nytt som jag med styrelsen ville införa emellanåt. Vilka årsmöten! Jag blev kompis med flera på slutet av min ordförandetid när de såg att mycket blev bra och genererade verksamhet och framgångar. Men det gällde att vara stark och inte ta åt sig. Fick frågan om jag ville gå in som ordförande igen men så kom minnen fram från påhopp och motstånd fram. Det var dock inte bara bastugubbar som representerade påhoppen skall sägas till deras försvar.
Tack och adjö
Går det att lära sig spanska vid 61 års ålder?
Svar Nej. Jag gav upp efter två år men innan dess gav jag det en rejäl chans och tränade varje dag. Jag fick en fin insikt omkring databaserade inlärningsprogram och lärde mig mycket kring språkinlärning som jag fick stor nytta av när jag ledde språkcirklar för flyktingar.
Invandrarbarn blir orienterare
Här lade jag ner mycket möda för att se om vi kunde hitta någon både bland asylsökande och bland de som redan finns i samhället. Många var de som fick följa med ut på tävlingar men jag kan inte säga att någon fastnade helt för sporten. Några bland de lite äldre ungdomarna tackar mig dock för att jag har visat hur man kan vara ute i naturen. Skogen är för många en farlig plats där man inte är i deras hemländer.
Det goda samhället
Redan första dagen jag blev pensionär engagerade jag mig ute på Restad Gård som är Sveriges största flyktinganläggning. Det var i samband med att det stora flyktingmottagandet från främst Syrien. Många var välutbildade och visste att de skulle få upphållstillstånd och förväntade sig mycket av sitt nya hemland. Sverige var inte beredd att ta emot dessa mängder med människor. Mycket som inte fungerade. Här "jobbade" jag nästan heltid för att hjälpa till i alla behov jag såg fanns. Jag bildade Support där tanken var att flyktingar hjälper flyktingar.
Det är annorlunda på Restad nu när de flesta som är där har utlämningshot över sig. Om jag skall engagera mig nu för det goda samhället är det i skolans värld som hjälp behövs.
Så hade jag andra saker förutom mitt redan aktiva liv som jag hoppades hinna med:
Bjuda in grannar i min trappuppgång: Det har inte gått så bra. Lägenheten mitt emot har bytt ägare flera gånger och just nu bor en Syrisk familj där. Vi har varit hos dem och druckit kaffe och de har kikat runt hos oss. Skall snart bjuda in dem på mat tillsammans med de nya grannarna under dem. I vår uppgång är det tre stora lägenheter där samma personer bott nästan hela tiden. Jag "känner" alla men det har inte blivit mer än prat i trappan. Ambitionen finns kvar.
Bada i mareld: Har jag inte fått till.
Kringelprojekt: Att få barn och barnbarn intresserade av att besöka sevärdheter vid "kringlorna". Vi samlades allihop och tittade på Vittene guld men sedan har det inte blivit något gemensamt. Dock vet jag att barnbarnen gärna besöker kringlor på resor och skickar foto till mig.
Vandringsprojekt: Som en fortsättning på vår vandring på stora delar av Bohusleden under 10 år har jag och mina syskon med en del barn varit på vandringsresa i Italien. I år bär det av till Andorra där också mina barn och barnbarn är med.
Cykelprojekt: Många härliga cykelturer på hemmaplan skall i år krönas med en veckas cykeltur i Frankrike med ett par kompisar.
Bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor: Har inte blivit många turer. Jag trodde nog att jag skulle få mer tid att ge mig ut än vad jag haft.
Dyka från bryggor: Kul med denna utmaning då barn och barnbarn blir mäkta imponerad när jag tar mig i vattnet på detta sätt. Kul liten utmaning där det kittlade rejält i magen de första gångerna
Matmamma: Lagar olika maträtter där Jonas med familj får betygsätta. Gick bättre än jag trodde.
Tävlingsbridge: Har inte varit ute och spelat men har ju hittat en bridgekompis på nätet och vi spelar ofta där mot andra par från hela världen.
Rida i Costa Rica: Min 13:de ridresa går i år till Albanien. Yvonne och jag är lika gamla och har ridit ihop i 7 år. Vi skall hålla på tills vi blir 75 och då skall vi rida i Costa Rica har vi bestämt. Ridningen där verkar vara lätt därför sparar vi denna plats. Börjar någon av oss bli skuplig så tidigarelägger vi denna resa.
Yogakurs i Thailand: Vilket äventyr att följa med Helena för att yoga morgon och kväll i en vecka i detta land vi aldrig besökt förut. Vi hade ju inte heller yogat innan resan så här blev det många härliga minnen. Fast jag gör inte om det sa Lasse efter 19 yogapass.
Skejta på vårsnö i fjällen: När jag jobbade en säsong i en våffelstuga i Tänndalen såg jag hur fint det kunde vara och vill tillbaka men undras om det blir av? Jag kan inte skejta och så är det alla orienteringarna under samma tidsperiod.
Bär, frukt och svamp i frysen: Här har jag varit ganska duktig.
Fimpprojekt: Ser så många ur alla samhällsklasser som bara släpper fimpen på marken, Nu har flera uppmärksammat detta så jag lämnar denna projekttanke.
Paddla kajak till Hjo: Detta skulle jag verkligen vilja göra men jag får inte med mig någon. Aldrig i livet säger Lasse. Så synd!
Kompis med alla bastugubbar: Tänk vad jag fick stå ut med som ordförande i klubben. Vilka påhopp när något nytt som jag med styrelsen ville införa emellanåt. Vilka årsmöten! Jag blev kompis med flera på slutet av min ordförandetid när de såg att mycket blev bra och genererade verksamhet och framgångar. Men det gällde att vara stark och inte ta åt sig. Fick frågan om jag ville gå in som ordförande igen men så kom minnen fram från påhopp och motstånd fram. Det var dock inte bara bastugubbar som representerade påhoppen skall sägas till deras försvar.
Tack och adjö
