Resa

Packad och klar. Tidigt i morgon påbörjas vår höstresa detta år. Orientering i Sydamerika. Jag har aldrig känt mig så klar inför en resa som nu. Beror naturligtvis på att jag inte har ett jobb jag måste se till klarar sig under den tid jag är ledig. Jag kommer inte att blogga under den här tiden. Du kan följa resan på vsk-kollen.blogspot.se

Måndag morgon

Vaknar upp efter en god natts sömn. Ännu en helg har passerat. Lagat en middag som jag tog med till min mor där jag också bjöd min bror med fru och Lasses bror. Sprungit orientering i Ljungskile i ösregn. Där var också Jonas med familj med. Fått mycket kläder till flyktingarna. Bilen var full när vi åkte ut en sväng till Restad. Där träffade jag delar av gänget som plockade upp och delade ut. Jag har läst ut en bra bok. På Torsdag far jag till Sydamerika för en månad med spännande upplevelser. Jösses vad jag gör många saker jag gillar. Ändå känner jag en viss rastlöshet. En massa borden.. Borde städa mer i mitt hem, borde gå och handla lite kläder. Vad är det som hela tiden driver mig att tycka jag borde göra mer? Är det en mänsklig egenskap att aldrig vara riktigt nöjd. Jag tycker ju ändå jag är ganska bra på att göra de saker jag tycker är kul. Jag riktigt hör dig som läser detta. Nu får hon lugna ner sig lite.. Men jag vill göra allt jag gör... Skrev det ovan innan jag läst frukost. Sedan... En arbetsplats ringde och sa att jag kunde komma ut med en tilltänkt praktikant. Så kul. Idag skall jag ha igång Folkuniversitetet att göra språkkurser. Jag skall fixa städborste till Abdul och Manaf. De har ju orienteringskurs ikväll igen. Jag hoppas också hinna skicka en ansökan om sportaktiviteter till asylsökande som jag fick notis om. Sedan vill jag ha rapporterat in till idrottslyftet. Även de kurser jag har igång vill jag avsluta innan jag far. Sedan har jag ju lovat leverera en TV till Ahlam som fått boende i Grästorp. Hon vill ha hjälp med busskort. Undrar om jag hinner börja titta på vår resa och packningen idag? I morgon och onsdag har jag ju bokat flera aktiviteter. Vad skiljer detta liv mot mitt arbetsliv? Jag gör en massa utan betalt men jag behöver inte rapportera till någon, inte underordna mig. Tycker jag inte det är kul så struntar jag i det och jag känner att jag gör så mycket nytta.

Ideellt jobb

Vi har fått in mycket kläder. Jag och mina Syrianer fattar ett beslut att göra en allmän utdelning. Det blev många varningar. Folk blir som tokiga! River och rafsar utan hänsyn och mycket annat fick vi höra. Vi fixade västar så att alla vi som ansvarar syns väl. Vi bestämde innan att vi inte skulle leka poliser utan finnas tillhands. Om det blir rivande och rafsande kliver vi försiktigt in. Det fungerade helt utan problem. Trots att det var många inne och tittade på alla våra kläder var det lugnt och sansat. En man från Somalia kommer fram. Varför får vi afrikaner inte vara med och ordna. Favoritiserar ni araber? Visst inte. Jättekul om du och fler kan vara med i vårt jobb. Hur mycket får man betalt? Nej ingen får betalt. Vi jobbar som volontärer. Inget betalt varför skall jag då hjälpa till... Oj oj så mycket man får höra om man engagerar sig. Skall nu bli spännande och se om vi kan lära känna några Somalier som vi lärt känna de från Syrien. Trots att vi fått in mycket kläder var det många som inte fick vinterjacka och någon varm tröja.

Hur tänker de

När jag engagerade mig i Röda korsets verksamhet ute på Restad Gård tyckte jag inte klädutlämningen fungerade bra. Röda korset hade överlämnat det till Salemkyrkan. De hade en gång tidigare gjort ett stort upprop och fått in otroligt mycket kläder. De hade ingen organisation och det blev dem övermäktigt när det vräkte in kläder. En del asylsökande tog chansen och plockade på sig en massa för att sedan sälja. Det fattades då ett beslut att alla kläder skulle säljas för 10:- styck oavsett plagg. Affären var öppen en dag i månaden. Jag ringde upp ledningen och sa att detta var helt tokigt. Här kommer de från främmande land utan några kläder, utan pengar. Efter en vecka kanske det börjar fungera att de får något i plånboken. 70;- om dagen som skall räcka till allt. Mat, hygien, kläder. Jag fick höra att de gärna vill göra rätt för sig och det är mer värdigt för dem att betala för det de får. 10:- för en jacka! Var ligger värdigheten i detta? Jag beslutade mig då för att göra ett eget upprop i mina nätverk. Mina Syrianska killar ser till att det fungerar med mottagningen. Sedan delar vi ut så fort de kommer in till nyanlända. Nu har vi fått in mycket kläder och gör en allmän utdelning. Vid ett möte får jag höra att det inte är rätt att dela ut när beslut har fattats att det skall säljas för 10:-. Varför? Om jag ber mina nätverk att skänka kläder och jag sedan delar ut dem. Vad är problemet? Varför sitter någon och tycker att jag skall sälja dem för 10:- styck? Vad jag blir trött!! Skönt att vara en pensionär. Jag kan fullständigt skita i vad dessa damer tycker. Idag var vi återigen inbjudna till Ola och Mohammed på god syriansk mat om aftonen. Petra och Stefan som kommit med mycket kläder var också där. Vi fick återigen en trevlig kväll. Tänk så mycket vi får igen genom vårt engagemang..

Olika kulturer

Idag träffade jag en en ung tjej ute på Restad. Hon hade skrivit upp sig som hårfrisörska. Det visade sig att hon inte hade någon utbildning med examen. I Syrien är det vanligt att man jobbar som hårfrisör då man är kunnig och självlärd. Så synd. Jag hade ju en praktikplats för henne om hon haft utbildning. Nu har hon en lång resa framför sig. När jag träffade henne var även Abdul och Manaf med. Jag propagerade för att de unga måste gå samman och försöka lära sig svenska. Det verkar som det finns ett hinder för dem att "socialisera" sig med varandra. Min tro är att familjen är stark i deras hemländer. Familjen är inte bara kärnfamilj utan släkt långt ut i leden. Det finns ett hinder att umgås killar och tjejer utanför den kretsen. Hade detta varit svenska ungdomar är jag övertygad om att de direkt börjat prata med vandra och försökt få kontakt och dessutom gjort saker tillsammans. Det finns kulturskillnader det är klart. Vi har idag fått tillgång till en gymnastiksal därute. Den har stått helt tom då det inte gick att ha den öppen för alla. Här har vi många möjligheter att göra något riktigt bra. Idag var Rickard, Abdul och Manaf där och hade undervisning för våra nya unga orienterare

Stockholmshelg

En gång om året åker vi till Stockholm för att deltaga i 25-manna. En stafett där 25 personer ingår. I många år har denna tävling funnits. På 1980 och 90 talet minns jag att det ofta var så kallt. Lerigt och snöglopp. Vi bodde i gymnastiksalar på luftmadrasser. De senaste året har det varit fint väder. Vi bor i bra rum med egen toalett på Zinkendams vandrarhem. Många gånger har jag inte varit uttagen till laget men varje år har det blivit sjukdomar och så står jag där i växlingsfållan. I år fick jag ta en längre sträcka i andra laget. Längre bana än jag normalt springer kände mig riktigt nervös. Det gick bra men naturligtvis tar åldern ut sin rätt och det tar sin tid. Kul att jag får vara med och växla ut till Arvid som är 17 år. Det är det som mysigt med den här tävlingen att alla har en plats från unga till gamla. Förra året var det så bra servering vilket gjorde att vi inte tog med egen mat. Dessutom läckte min vattenflaska. Katastrof. Långa, långa köer för att köpa något. Jag var så törstig och hade ingen flaska innan jag skulle springa. Då möter jag Sven-Olof från Arboga. Han har läst vårt engagemang för flyktingar på nätet och tycker vi gör ett så bra jobb. Han ger mig en flaska äppledryck han gjort. Tack för det! Jag tror det var därför jag lyckades så bra. Vem hade skickat honom i denna nödens stund?

Vintertid

Idag har jag återigen lagat mat i samband med orienteringsträning. Denna gång var vi 42 personer uppe i stugan. Mohsen och Shabnam hjälpte mig att göra i ordning soppa. Shabnam hade också bakat kaka. Vilken nytta vi har av varandra. De tycker det är kul att få göra lite nytta och för mig är det ovärdelig hjälp att få när många skall ha mat. Manaf och Abdul var med och deltog i orienteringsträningen. Manaf cyklade dit. Han är välutrustad nu med mössa, handskar, varm jacka och cykellyse. Kul med de bägge som tycker det är så kul med orientering. Båda är från Damaskus som möts långt från sitt hemland och av en slump hamnar med i orienteringen som de båda upplever som kul. Denna vecka har vi haft två pröva på ute på orienteringar ute på Restad. Nu formar vi gruppen som vi skall försöka göra riktiga orienterare av med hjälp av Manaf och Abdul. Det kan vara bra att inte kunna så mycket när man skall lära ut. Då förstår man vad de inte förstår.

projekt 2

Då tog jag andra steget i projekt 2 idag. Nu cyklar ni till klubbstugan. Ni skall vara där klockan 10,30 sa jag till tre av de unga Syrianer jag har kontakt med. Manaf, Diaa och Abdul. Eftersom jag pratat om "arabisk tid" var de på plats redan en halvtimma innan! Nu skall de vara med och leda en grupp med orienterare som har utrikesfödda föräldrar. Nästa vecka kör vi igång med att hitta personer som skall ingå i gruppen. Vi kommer sedan att ha stadsorienteringar ett antal gånger innan det är dags att övervintra. Känns mycket spännande om jag kan få ihop det här. Det hänger mycket på Rickard, vår klubbtränare, naturligtvis.

Inbjuden

Idag har vi varit på invigning av Migrationsverkets lokaler på Restad. Innan mötet passade vi på att visa några av volontärerna, som verkar på Röda korset inne i Vänersborg, lite vad vi åstadkommit ute på området. Hazem visade också sitt boende vilket inte är bra. Han bor i någon form av gammalt sköljrum tillsammans med tre andra. Vitt kakel på väggarna.Hans säng är alldeles vid dörren så man stöter till hans säng när man skall gå ut. Två av de andra i rummet har "vänt" på dygnet vilket gör att han inte får sova. Köket är bedrövligt. Litet och trångt så de är tvungna att äta inne på rummet. Jag visste inte att han bodde så dåligt då hade jag agerat tidigare. De andra som var med blev nästan chockade. Så kom vi till Migrationsverkets nya lokaler. Här hade det inte sparats på något. Fina kontor med dyra möbler och exklusive utrustning. Det blev nästan en osmaklig kontrast.