Intryck

Då har vi förflyttat oss till San Antonio där vi skall fira nyår. Vi besökte en stor outlet. Så många märkesbutiker! Det var enormt stort men ingenstans jag kunde köpa kaffe! Märkligt! Lasse hade en teori om att man inte ville att folk skulle sitta och dricka kaffe utan att de skulle vara i farten och handla hela tiden! Vi har hunnit med att besöka grottor. Sådär entusiastisk var jag inför detta besök då jag varit i många grottor runt om i världen. Men jag måste säga att dessa grottor var magnifika. De upptäcktes så sent som 1963! Nu skulle det suttit fint med en orientering! Det får bli ridning på ranch istället idag. Hoppas de har kaffe därute. Svårt att klara sig hela dagar utan denna dryck.

Julafton

Klockan är sju på morgonen här i Houston. Hemma i Sverige är den två på eftermiddagen och julförberedelserna håller på för fullt förstår jag av de hälsningar jag får efter ha skickat en klämkäck video till alla som har whatsapp. Det största Intrycket så här långt efter fyra dagar i Amerikas femte största stad är ödslighet! Massor av stora bilar med tonade rutor som åker mycket fort på breda vägar. Jag ser ytterst få människor. Det verkar nästan spöklikt när vi passerar downtowns skyskrapor. I Amerika åker man bil minsta lilla sträcka. Jag och Lasse joggar i parken på eftermiddagen. Visst finns det några få andra joggare och cyklister men med tanke på stadens storlek är det förunderligt. Vi åkte ut till en nationalpark på söndagen men där var inte heller många. Det finns väldigt många stora shoppingcentran. Här inne hittar vi många människor. Det bildas långa köer om man får något gratis. En liten struntsak av någon tomte till exempel. Dock tycker jag inte att så många är enormt tjocka som jag trodde. Mycket plast och engångsartiklar. Sopsortering är inte aktuellt. Det är mycket av allt.

Houston Texas

Vi landade efter 14 timmars resa i Houston Texas. Vi hade hört så mycket om ur det är att ta sig igenom passpolisen i USA. Att det tar lång tid och man blir ifrågasatt och kontrollerad i detalj. Det kom på skam. Passkontrollanterna var så trevliga och önskade oss välkomna hit. Jag har sällan kommit så snabbt ut efter landning. Martin och Alvin mötte upp. Vi for med bil till deras camp. Vägarna var precis som jag föreställt mig många, breda i flera lager med tät och snabb trafik. Tjocka heltäckningsmattor överallt. Badrum som man når genom sovrum. Många finesser i köket. Precis som det skall vara i Amerika. Lova(1,5år) tittade storögt. Helt plötsligt fylls lägenheten med massor av folk. Alvin var så glad åt att få träffa kusinerna.

Aziz

Aziz är en söt kille på 23 år. Jag har sett att han är så duktig i vårt kök på kontoret. Diskar och torkar rent. Jag tycker om när det är rent säger han. Han har varit här i tre månader. Han har sin andra intervju 24 februari. Han bor i ett rum där det får plats fyra sängar runt tre av väggarna. Den fjärde väggen är deras kök. Det står ett stort bord mellan sängarna. Skall man nyttja bordet använder man ena sängen som sittplats. I detta rum bor två från Somalia och en kille från Eritrea också. Klockan 8 på morgonen börjar den ene Somalien koka kött två meter från min säng!! Inte vet jag vad det är för gammalt kött de fått tag på för det stinker! De lämnar spisen alldeles svart, torkar inte rent någon stans, diskar inte. Aziz berättar om sitt liv. Hur han jobbat på sin pappas företag sedan han var 14 år. Hur han kämpat med att läsa finansiell ekonomi på högskolan. Hur han lämnade sin fästmö och familj för att inte bli tvångsrekryterad till kriget. Hur han tänkte hitta en ny framtid här och så bara denna väntan. Han deppade ihop och började röka hela dagen. Adnan såg till att han kan jobba på kontoret och han är så duktig. Nu har han kommit på att de skall göra nyårsfest så han grejar med det. Jag måste hitta en praktikplats till honom...

En dag på Restad Gård

När Adnan vaknade på morgonen ute på Restad såg han att en buss med nyanlända flyktingar kommit. 34 stycken. Vi får aldrig reda på när det kommer nya. Rätt var det är står det ett gäng där så det gäller att ha en flexibel organisation för att göra största nytta. På migrationsverket fanns denna dag ingen som kunde prata arabiska. Adnan rykte ut och hjälpte till med att ge dem sängplatser runt om på anläggningen. Tanken har varit att migrationsverket skall samla till träffar där de de nyanlända får information om Restad Gård och samhället. Tyvärr hinner inte migrationsverket så det är upp till alla nya att själva ta reda på allt. Detta har gjort att man inte upptäckt språkcafeer, biblotek och en massa annat förrän efter flera månader. En viktig uppgift för oss i Support är att samla till välkomstträffar där vi informerar om allt så att man snabbt kan komma igång och aktivera sig. De som kommer just nu har inte ens fått tid för andra intervjun. Ni får vänta sex månader minst innan ni får ett besked om när ni blir kallade får de med sig. Det innebär att de får vara här minst ett år innan de kan tänkas få uppehållstillstånd. Ett år av bara väntan. Jag fick ett mail att Adnan inte kunde komma på språkkursen idag. En kvinna ville presentera honom för sin man som är en högt uppsatt person på ett företag.(Det resulterade i erbjudande om sex praktikplatser = lycka) därefter hjälpte Adnan Marianne på Röda Korset med översättningar under deras träffar i trygghetsgruppen. Efter Dagens språkkurs tog Aziz och jag itu med att sammanställa de studiecirklar vi haft. Adnan skulle varit med men han hade fullt upp med att svara i telefon och sammanställa deltagare till vår simundervisning. När det gäller simkurserna så är vi noga med att erbjuda de som verkligen inte kan simma skulle vi sätta upp ett anslag skulle kurserna snart vara fulla av personer som kan simma men vill få en chans att bada. Därför kräver det sin "man" att få till det. Så var det dags för välkomstmötet. 22 dök upp. Från Somalia, Ukraina, Irak, Marocko och de flesta från Syrien. Adnan informerade om Restad Gård om Vänersborg och också vad som förväntas av dig som boeende i detta kalla land. Efteråt delades porslin och kläder ur. Vi hittade varma jackor till alla barnen. Det var rörande och se de små killarna glädjas så åt de leksaker de fick. Tjejen från Somalia som strålade av lycka när hon fick två gosedjur. Nu har vi inga leksaker kvar! Vi har heller inga varma jackor eller sovplagg. Skor saknas. Mössor till barnen. Suck! Trots allt som inte minst orienterarna skänkt. Ghifar och några kvinnor till visste vilken jobbig dag vi hade så de fixade en Syriansk måltid för oss som vi kunde börja äta först klockan åtta. Adnan hade då inte ätit på hela dagen! så gott och trevligt det var att avsluta denna dag såhär. Adnan är otrolig. Han jobbar verkligen för sina landsmän och även andra nationaliteter. Vi har ingen egen ekonomi tvärsom kostar det från min plånbok. Bilreser, luncher, material. Jag blir så trött och ledsen när jag hör om pengar som satsas och det är pratmakare som får hand om dem. Satsning på läkare där de går och köper laptop till dem och låter dem gå på en dålig språkkurs och naturligtvis plockas arvode ut. Organisationen som fick 3 miljoner för att matcha flyktingar med arbetsgivare. Anställning av projekledare naturligtvis och sedan byggs en databas där allt registreras och inget mer händer!!! Tänk vad mycket protokoll som skrivs från meningslösa möten. Tänk om jag och Adnan fick ta hand om dessa slantar. Då "jäklar"... fast det är inte säkert. Då skulle vår energi gå till att skriva protokoll och rapportera. Det är roligare att jobba så här.

En underbar dag

Manaf och Adnan2 kan inte simma. De är 29 respektive 26 år. De är idrottsintesserade killar som vi fått med i orienteringen som ledare. 13 av 15 ungar i vår ungdomsgrupp därute kan inte heller simma. Vi har även en simlärare från Syrien som har börjat deppa ihop för att han inte har något att göra. Simlärare och elever har vi men inget vatten! Jag har tidigare hört mig för hos vattenpalatset om de kunde låta oss komma in för att låna bassängen men nej det gick inte. jag hörde då med deras huvudägare kommunen om det gick att fixa till någonting. De skjuter naturligtvis till stora pengar varje år till verksamheten. Men det gick inte! Att hyra in sig i Vattenpalatset kommer att kosta mer än 10.000:-. Jag började känna mig uppgiven men kom på "mina söners gille". Här sökte jag och fick beviljat pengar. Så träffade jag på en av de som arbetar på vattenpalatset. Det är klart att ni kan komma in innan vi öppnar så har ni bassängen för er själva en stund, ni får kan också låna rehabbassängen när den är ledig. Tänk att se Montasar, som vår simlärare heter, undervisa idag på ett så professionellt sätt. Manaf och Adnan2 var så lyckliga. Montasar sken av glädje. Hans ögon som hade slocknat väcktes till liv. På eftermiddagen träffade Lasse och jag först ABF som kommer att satsa ute på Restad . En bra träff som kommer att ge mycket verksamhet i fortsättning. Därefter träffade vi två tjejer som vill praktisera med "Support" De studerar på fritidsledarutbildningen på Vara Folkhögsskola. Sex veckor varar praktiken. De verkade mycket framåt och nu skall vi anordna träffar för unga, öppen scen, volleyboll turnering m.m Känns som vi har mycket på gång!

Helt ute

Rätt vad det är träffar jag människor som är inne, De vet vilka klädmärken som är de rätta, vad man skall läsa, vad man skall dricka osv. Jag kan känna mig rätt ute och dum då. Samtidigt som jag tycker de är ytliga vill jag ändå vara med! Jag fick en "chick lit" roman i min hand. Det var många "namedropping" i den boken. På min bokblogg "gunillasbokblogg.blogspot.se har jag noterat alla begrepp jag slog upp. En del av Syrierna tror jag kommer från denna värld. Skulle vara spännande att höra hur inne du är. Hur många känner du till?

Dagar som rinner iväg

Har precis kommit hem från Restad gård. Idag har vi haft besök av elever och lärare från Vara Folkhögsskola. Adnan berättade först om de hemska flyktvägarna och sedan beskrev jag hur det är att komma till Sverige och leva på en flyktinganläggning. Därefter delades de in i grupper och fick följa med asylsökande runt och kika på boeende etc. Jag var och klippte mig på förmiddagen. En av eleverna som hjälpte till bor i Trollhättan. Hon visste inte var Restad Gård är och hon hade aldrig hört talas om flyktinganläggning. Så visst behöver det informeras. kan konstatera att hon inte läser min blogg!

Syrier

Idag är en lyckans dag. Ibland tycker jag att det bara är en massa nej det går inte, vi får se, kanske senare men så händer det att saker bara händer. Jag trodde inte det var någon ide att fråga om det fanns något piano att öva på för vår unge kille (23år) som bara går och väntar. Han har spelat sedan han var liten. Jag hade prövat lite olika ställen med negativt resultat tidigare och sneglade nu mot Folkets Hus. Kände att det nog inte var någon ide att gå in och fråga. Det var nästan jag hoppade över eftersom jag var övertygad om att få ett nej. MEN så gick jag in och frågade Sari. Vi har ett piano i källaren det är ingen som spelar på det. Han kan komma när han vill bara vi har öppet! Så snopen jag blev. Idag har jag varit publik. Han spelar fantastiskt. Jag kan bara säga tack! Gunilla skall hyra ut sina föräldrars hus. Jag skrev ett mail och hörde mig för om det fanns en chans att få in en av mina nödställda som strax får hit sin familj och måste ha någonstans att bo. Jag fick ett sådant fanastiskt svar där hon uttryckte att det vore underbart att kunna hjälpa en familj. Så glad jag blev. Vilken tacksamhet jag känner för ett sådant svar. Kvinnorna på Restad har frågat mig om jag kunde hjälpa dem med en lokal där de kan färga hår, göra iordning naglar etc Jag har sett att det finns ett rum som antagligen varit hårfrisörssalong en gång i tiden. Jag skrev ett mail till Jonathan som har hand om lokalerna om vi kunde få disponera detta. Javisst sa han direkt. Jag öppnar upp det. Vilken lycka! Idag tittade jag till vår ungdomsgrupp som vi försöker övervintra till orienteringen börjar i vår. Vilken aktivitet i gymnastiksalen. Manaf som var helt under isen när jag kom från Sydamerika ledde övningar. Han får ju vara med Jonas i skolan under veckodagarna. Det har helt vänt för honom. Dagen idag :):):):):) av 5! I morgon skall jag prata med konsthallen om material till vår konstnär. Det visar sig att Manaf och några andra unga killar inte kan simma! När jag pratade med våra unga i orienteringsgruppen kan 11 av 13 inte simma. Vi har ju simlärare men att få tillgång till en bassäng är inte möjligt! Märkligt att inte kommunen kan öppna upp för detta. Jag skall nu försöka tigga pengar av "mina söners gille". 10.000:- så kan vi lära 20 stycken att simma det är jag säker på. Vilken samhällsinsats! Sedan hoppas jag få svar på några av mina krokar jag har ute för praktikplats. Det är så mycket värt om vi kan få ut dem bara en dag i veckan. Abu som jag blev lovad en dag i veckan på Vara Folkhögskola har nu fått åka dit flera gånger. I morgon får han följa med på studiebesök i Göteborg och på fredag skall han äta julbord med dem. I morgon skall jag också söka upp hyresvärdar här i Vänersborg och försöka få dem att lita på mig då jag vill skaffa bostäder för de bästa personerna. Hoppas jag får skriva 5:) i morgon också men för att det skall bli det betyget krävs ett boende eller en praktikplats bland de positiva händelserna under dagen

Effektiv

Idag har jag varit på allerten. Vaknade upp seg och såg att det låg äpplen som höll på att bli för gamla. Det fanns också mycket mjölk och ägg där tiden höll på att gå ut. Får väl göra en äpplekaka då ... Pluggade in ljudbok och satte igång. Efter det drog jag på träningskläder och gav mig ut på en löprunda i regnet. Sedan lagade jag middag och efter det var det dags att åka ut till Restad Gård. Vi har ju knoppat av oss från Röda Korset och bildat en samverkangrupp som vi kallar Support. Adnan hade nu bjudit in boeende på Restad som vill vara med. Vi kan inte begära att Vänersborgarna skall göra en massa för oss. Vi måste bjuda till själva om det skall bli möten är budskapet. Det kom ett 20-tal som vill engagera sig. Kul att det händer en hel del men det kostar på att engagera sig och dessutom vara matmor. Jösses vad trött jag är

Pensionärsträff

Det kom en inbjudan till oss tidigare anställda som är pensionärer. Bankinformation och julbord på Quality här i Vänersborg. Nu kände jag mig lite gammal!! Men så kul det var att träffa gamla bekanta. Roland som tidigare för många, många år sedan var min chef var där. Roland kom från Handelsbanken till Föreningsbanken där jag jobbat i ett antal år. Varför jobbar du inte med lån frågade han? Ingen har frågat mig om jag vill och det verkar så svårt sa jag. Dumheter sa Roland. Det är mycket svårare att stå i kassan och avgöra om detta är en bedragare eller inte. Han anmälde mig direkt till en utbildning som startade redan veckan efter. Många gånger under min chefskarriär har jag tänkt på detta och uppmuntrat speciellt tjejer att utbilda sig. För Roland hade rätt det var mycket lättare att fatta ett beslut i ett låneärende. Du kunde alltid säga att kunden får besked senare om du är osäker om betalningsförmågan. Sedan kan du gå igenom med en kollega i lugn och ro. Att stå i kassan och direkt ha koll på om det är en falsk legitimation kan vara knivigt. Så viktigt att man träffar rätt personer i livet som hjälper dig vidare. Tänker ofta på det när jag träffar flyktingar. Annars var informationen som vanligt med samma snack. Så skönt att ha lämnat detta tänkte jag när jag fick höra om ytterligare personalnedskärningar på kontoren.

Nya tider

Igår var alla skolbarn lediga och det var stängt på fritids. Jag och Lasse tog med Liam och Gabriel för att se till sommarstugan. Solen sken så vi tog en promenad ner till sjön för att se om det var någon is på den. Det var det inte men på pölarna runt badviken var det fruset. Lasse och jag satte oss på den uppdragna bryggan. Liam och Gabriel började hacka med sten på isen. Det blev små gnistrande bitar. Plötsligt hade de bildad Diamantbolaget. Nu hade de bråttom det gällde att samla så många, och helst stora, diamanter som möjligt. Det finns fler som letar diamanter fick vi höra dom säga till varandra. Kan du kolla på datorn sa Liam till Gabriel varvid Gabriel springer upp till bryggan och börjar "knappa" på den. Oj skriker han till Liam de har börjat dela skatten du måste strypa detta. Liam springer upp och börjar låtsasskruva på en båtförankringskrok som sitter i berget. Det gick bra pustar Gabriel ut. Det finns fler som letar diamanter får vi höra. En del är fyra stycken. Nu gäller det att jobba på. Gabriel springer till datorn för att kolla läget då och då. Det ser bra ut men emellanåt måste Liam strypa delning. Diamantbolaget är framgångsrikt förstår vi av de diskussioner som pågår. Lasse och jag kan konstatera att vi inte riktigt hänger med. Är detta något TV program eller spel som ligger bakom dessa kommentarer undrar vi?