Döva

Så här på årets näst sista dag sitter jag invirad i en filt, några av julens alla skumtomtar har slunkit ner och jag känner mig så go. Jag har varit ute på en lång promenad, ätit det sista på julskinkan. Jag har också precis avslutat min 113 bok för året. Kvinnor och äppleträd av Moa Martinsson. Så imponerad jag är av denna kvinna som skriver på detta sätt. Hon har varit en förebild för många. Hon har säkert haft tur att trots sin torftiga liv ha kommit i kontakt med litteratur och rätt personer som hjälpt henne och uppmuntrat henne.
Jag brukar inte ha TV på om jag inte skall titta på något speciellt program men nu slår jag på och kikar i TV 1 och TV 2. (Aldrig att jag vill titta i reklamkanaler). Det börjar pecis en talangtävling för döva. Eftersom jag bor i en stad med stor dövskola tycker jag att det är extra intressant. Unga talanger från hela Europa är  med och tävlar. Av de 30 som är med noterar jag flera bidrag från Finland och Tjeckien. Men inget bidrag från Sverige! Vad kan det komma sig? En gång såg jag ett uppträdande på gågatans scen här i Vänersborg. En tjej uppträdde play back. Hon gjorde det så fantastiskt bra. Men vi var inte många hörande där förstod jag på de ynka applåderna som kom. De var däremot entuastiska "dövapplåder" = vifta med båda händerna. Jag hoppas att de som har lust att uppträda uppmuntras att göra så för visst skall ett land som Sverige ha med många i en tävling av det här slaget. Jag hoppas också att  talanger tar plats så många kan se dem ofta. 

Motion

Det är så viktigt att gamla människor  gör någon form av fysisk aktivitet tre gånger i veckan hör jag någon säga. Detta för att bibehålla sin muskelmassa. Menar du att man inte skall göra fler än tre gånger frågar jag. Tre gånger får jag till svar. Vad händer om man gör fler gånger säger jag. Fler säger hon?  Det är det väl ändå inga äldre som gör. Jösses tänker jag. Vi lever i olika världar. Konstaterade att jag var på åtta pass på gymmet förra veckan.  2 Cirkel, 1 magerygg, 2 yoga, 2spinning 1 rörelse. Dessutom var jag på orienteringsklubbens gymnastikpass på onsdagkvällen. Vanligtvis brukar jag springa på torsdagar och jag hade en inplanerad orientering på söndag. Dessa ersatte jag med promenad då det var så snöigt och kallt. Jag är inte ensam. Vi är flera gamlingar som träffas i stort sett varje dag och gymmar och vanligtvis avslutar vi med kaffe. Sedan vet vi ju alla hur orienterarna håller igång. 

Jag träffade Röda Korsets ordförande på biblioteket. Det blir allt svårare att få folk att ställa upp ideellt i butiken säger han. Vad gör alla pigga pensionärer fortsätter han. Gymmar säger jag. 

Flyktingar

Mitt engagemang med flyktingar är inte alls så stort nu. Som jag beskrivit tidigare är situationen helt annorlunda ute på Restad Gård nu. När jag började mitt engagemang kom många som skulle få stanna i Sverige. Det var mycket som inte fungerade i mottagandet. Jag fixade och donade för att underlätta för många -kläder, språk, praktikplatser, simning, boende. Ja listan kan göras lång. Flera har blivit placerade utanför Vänersborg men det finns också många kvar här. Jag blir ofta inbjuden för mat men både Lasse och jag tackar för det mesta nej. Att hjälpa till och fixa är en sak men att sedan sitta och umgås är något helt annat. Några känner jag kan bli mina riktiga vänner men långt ifrån alla. Igår fick jag ett sms meddelande från Marja från Syrien. Hon är en av de som varit med på olika kvinnoträffar som anordnats. Hon frågade om vi kunde träffas för att diskutera en sak. Jag hade en stund över på kvällen så jag gick över till henne. Hon bor ett kvarter bort från mig. Hennes man var också hemma. Han lagade mat. De är kristna (ortodoxa) och det var julgran och mycket julgrejer hos dem.
Hon ville höra om jag kunde hjälpa henne med ett jobb. Hon pratar bra svenska. Hon går idag på en utbildning till barnskötare. Sista tiden har de haft praktik och hon har då förstått att de skall följa med barnen in på toaletten. Det vill hon inte. I Syrien där hon jobbade med barn hade de speciella personer som hjälpte till med sådant. Sedan är de ute minst ett par timmar om dagen och det tycker hon inte om. Attityden att man inte kan vara ute när det regnar och är kallt gäller nästan alla som kommer. Folk som känner mig kan ju förstå vad jag tycker om detta! Dock har jag viss förståelse för toalettbesöken. Var tillsammans med en annan kvinna på besök på en förskola. Ungar satt på toaletterna med vidöppna dörrar och skrek att de var klara. Om hon inte vill detta måste hon hoppa av utbildningen vilket är naturligt. Nu hoppades hon på att jag kanske kunde hjälpa henne.
Mannen kom med lite mat han lagat. Vi började prata och han nämnde Putin. Han gillar honom! Shia och Sunni är ju två grenar av Islam som mycket om krigen handlar om. De har olika tro om hur Mohammed och hans ättlingar fungerar som profeter. Syriens diktator Assad är en form av shiamuslim ( Alawit) Alawiter är tydligen ofta inte så troende och bär inte slöjor till exempel. Nu visar det sig att denne man håller på Assad (och därmed Ryssland) i kriget. Han har inget till övers för dessa slöjbörande kvinnor, moskéer och bönestunder. Jag bara suckar. Han är för övrigt mycket trevlig. I Syrien var han egenföretagare men här är han inte rädd för att ta grovjobb och jobbar som asbestsanerare.
När jag skall gå hem frågar han mig om han skall följa mig! Då får du gå en rejäl promenad skrattar jag som har ryggsäck på för att gå till affären och lite andra ärenden. Jag hoppas verkligen inte vi får ett samhälle där inte kvinnor kan röra sig fritt. När jag promenerar hemåt på de folktomma gatorna funderar jag på hur vårt samhälle kommer att se ut i framtiden. 

Jerusalem

Trump är en farlig man. Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad är sätta eld mot en krutdurk. Det är svårt för oss svenskar att förstå att så mycket känslor  ligger i detta. Jag fick en liten insikt när jag var med och tog emot flyktingar på Restad.  Många sa att de kom från Palestina. Det visade sig ofta att de aldrig varit i Palestina. Det hade inte heller deras föräldrar men far/morföräldrarna hade tvingats flytta 1948 när staten Israel bildades. Deras mark togs ifrån dem och många hamnade i Syrien. Det var med stolthet de sa att de kom från Palestina. De som kom från Syrien fick/får stanna i Sverige. I början fick nästan alla permanent uppehållstillstånd och hade de sitt ursprung i Palestina kan de söka medborgarskap här efter tre år mot normalt fem eftersom deras förfäder tvingats lämna Palestina. ( Så såg det ut för två år sedan. Reglerna kan ha ändrats nu.) Några flyktingar kom direkt från Gaza i Palestina. Jag hörde hemska historier om misär och förföljelse där och hur de flytt i tunnlar till Egyptien. De får inte stanna utan skickas ganska snart tillbaka.
Nu ser jag mängder av inlägg på sociala medier om att Jerusalem är huvudstad i Palestina. Det är unga människor som lägger ut detta. Välutbildade personer som nu är svenskar vars föräldrar är födda i Syrien men förknippar sig med sitt arv två generationer tillbaka. Om vi därtill lägger den förtvivlade situation som är i Gaza med allt det hat som finns där förstår jag inte hur detta skall gå. 

Matmor

En av mina utmaningar har varit att bli lite bättre på matlagning vilket är en konst jag tycker är mer nödvändig än rolig. Jonas med familj och min mor är försökspersoner och lämnar betyg på maten de får  1=riktig äcklig 2=behöver du aldrig komma med igen 3= ok 4=gott 5=supergott helt perfekt.
Jonas tycker det är så skönt att få lagad mat så hans betyg är inget att lita på. De är ofta höga. Liam och Gabriel ger klara besked. Men det är inte lätt att vara matmor.
Jag gjorde rotmos och fläsklägg. Så gott sa min mor och åt som jag inte sett henne göra på länge. Äckligt sa Gabriel och Liam. Det var under betyg 1 det gick inte att äta. Så gjorde jag gulaschsoppa vilket fick högsta betyg av hela Jonas familjen medan min mor tog en sked, spottade och sa att detta är inte ätbart! Det finns ju en del säkra kort såsom pannbiff och potatismos, torsk med äggsås  och potatis/köttfärsgratäng som går hem hos alla men jag experimenterar vidare.

Att bli gammal

Hör på radion att en person är mycket upprörd över hur kommunen sköter städningen hemma hos hennes 83 åriga mor. Hon har hittat mögel i bestickslådan. En fundering far genom mitt huvud. Kan inte hon som barn se till besticklådan. Den kommunala servicen som äldre får är biståndsprövad. Visserligen får man betala men det är säkert en bråkdel mot den egentliga kostnaden. Det är ändå en fantastisk möjlighet att vi har detta. Pratade med en av våra nya svenskar. Han tycker det är förfärligt att vi inte tar hand om våra föräldrar. Att vi lämnar dem att bo ensamma. Vem skall att ta hand om dem kontrar jag med. Du? Som jag ser har du knappt tid att ta hand om din familj. Du jobbar hela dagarna och har dessutom ett extra jobb. Du förväntar dig total uppassning från din fru och det är naturligtvis henne du förväntar dig skall ta hand om dina föräldrar.
I ett jämlikt samhälle är priset vi får betala att de gamla lämnas ensamma. Sedan är det en annan sak att vi naturligtvis skall vara med dem och hjälpa till så mycket vi kan och har möjlighet. Fast jag vill inte skuldbelägga någon. Man kan inte klyva sig. Många jobbar tufft idag. Bor långt bort.
Själv är jag ju i den fantastiska situationen att jag är frisk pensionär som har alla möjligheter att åka till min gamla mor 87 år. Visserligen bor hon 5 mil bort och det är lite långt. Hon börjar snurra till det och glömmer det mesta men det hon kan sedan gammalt sitter i. Det är roligt att lösa korsord och spela kort med henne. Det är så tråkigt när du åker säger hon. Du kan väl flytta hit henne till vår lägenhet säger Lasse men det tror jag inte vore någon bra idé. Vi är ofta borta och då skulle hon ju bli totalt isolerad. Nu har hon fler barn som hälsar på och lite annat folk också. Dessutom har hon en så trevlig lägenhet så det är nog den bästa lösningen.
Jag har ju tidigare prisat FaceTime som gör att jag kan ringa henne varje morgon och se till att hon plockar fram mat från frysen de dagar jag inte är på besök.
Vi har tagit kontakt med biståndshandläggaren för att efterhöra vad hon kan få för hjälp om hon blir sämre. Vi har fått erbjudande om att hon kan få åka till Lilla Edet någon dag i veckan och vara med på dagverksamhet. I nästa vecka skall vi åka dit och hälsa på och kolla in vad som erbjuds. Du får åka taxi dit säger jag. Kommer aldrig på frågan säger hon. Jag vill inte belasta kommunen med en sådan kostnad. Pengar i en kommun skall först och främst användas till skola och barn. Jag har levt mitt liv och får finna mig i att ha lite tråkigt. Jag har ju TV. Tänk förr i världen när inte TV fanns så tråkigt det var på kvällarna säger hon. Fast om jag delar taxin med andra är det en annan sak. Då vore det trevligt.
Det är lite olika krav vi har som äldre tänker jag. 

Björn Ranelid

Ikväll skall jag gå och lyssna på Björn Ranelid sa jag till en av mina nya bekantskaper på gymmet. Det skall min man också sa hon men jag vill inte gå för jag tycker han verkar så självgod och egoistisk. Det visar sig att hon inte läst någon bok av honom. Jag kontrade att jag tycker han är en fantastisk författare med böcker som finns med i livet.
Så var det dags att bänka sig. Vi hamnade en bit ner i bänkraderna. Jag hamnade bakom en längre person vilket jag efter ett tag tyckte var skönt!
Föredraget började med Ellen Mattson som berättade om sin senaste bok Tornet och fåglarna. Den boken har jag läst. Det är också en bok som lever med mig. Om kommendanten på Marstrand fästning på 1700 talet som gav upp fästningen trots att de hade både mat och ammunition kvar. En verkligen händelse. Så var det Björns tur. Han är underhållande och trevlig att lyssna på tycker jag. Man får en del tankeställare. Men han pratar fort och ger oss ingen tankepaus så det gäller att hänga med. Sedan har han en egenskap som jag inte tycker om. Han skuldbelägger oss i publiken. Någon som inte hänger med, någon som tittar åt sidan, någon som ser ointresserad ut. Jag ser allt säger han. Om du inte förstår mig är det din inställning det är fel på. Han attackerar de som sitter på första raden. Så skönt att sitta en bit ner och gömma sig bakom den långa personen. Hur ser jag ut när jag lyssnar börjar jag fundera. Tillräckligt intresserad? Så synd att jag skall börja oro mig för detta och inte kan koncentrera mig fullt ut på föredraget.
Så är det slut. Du är unik och måste våga tänja på dina gränser och våga göra det du känner för har han sagt. Han sa också på skämt att när han kom hem så kommer hans fru att fråga hur det var och han kommer då att säga att det var en fin publik men köper ni inte någon bok kommer jag att tillägga .. men snåla. Detta var ett skämt och jag tog mod till mig. Nu går jag fram och tackar för föredraget och berättar att jag tycker mycket om hans böcker. Jag börjar mitt tack med att lite klämkäckt säga att jag inte kommer att köpa någon bok för jag har läst alla. Tänkte att han skulle bli glad av att höra att jag var en flitig läsare. Hans svar blev Nej det har du inte. Jasså inte sa jag lite ställd. Nej kanske du läst många men inte alla. Jag kom helt av mig. Jag har läst många sa jag. Ja så är det sa han. Jag kände mig helt fånig. Jag hade ju räknat med att han skulle säga. Så kul att höra hoppas du tycker om dem och att jag sedan skulle breda på med beröm. Nu avslutades samtalet såhär. Vad tror han om mig? Att jag är en ointressant kulturtant i ointressant ålder som vill fram och prata med en kändis? Fy vad jag blev ledsen och kände mig nedstämd. Med lite eftertanke blir jag lite arg. Om han är en så  god människokännare kan han väl lyssna på vad jag har och säga. Jag kommer att fortsätta lyssna/läsa hans böcker men aldrig att jag går och lyssnar på honom live en gång till. 

Att springa

En gång i tiden var jag ganska duktig på att springa. Jag har alltid gillat att ge mig ut. Nu vet jag inte vad som hänt. De senaste åren går det inte. I går gav jag mig iväg på ett försök. Jag "tuffade" ner till Vänerns strand och fortsatte sedan längs Dalbostigen. Så fint med solen som gnistrade. Jag hamnade ända nere vid campingen. Så många villavagnar det är där! Förstår att flera bor året om och det är ju ett fint boende om man inte har så mycket grejer. Dock måste man ha tillgång till bil. Jag fortsatte på spåret och tänkte att jag "springer" så långt det går och sedan går jag resten. Jag klarade att förflytta benen i springliknande rörelse hela vägen tillbaka. Det blev nio kilometer. Men det tog tid. Vid stugan mötte jag Lasse som var orolig. Han trodde ju aldrig jag gett mig ut på en så lång tur. Han har i minnet när jag bröt foten på en löptur och så har det ju också varit ett överfall i området. Jag lovade att jag skall ta med telefon i fortsättningen. Sedan in i bastun där jag stretchade. Det finns ingen motion som man känner sig så "god" efter som springning. Liksom lite hög. Denna lördag var det vårrus kick off som startade upp med italiensk buffé. Livet är gott. 

Tiggare

Utanför en av de affärer jag handlar i sitter en av tiggarna. Jag har sett henne sitta där i två år.  Hon har en bricanyl stående vid sidan och en liten skylt som berättar att hon är kristen och har två barn hemma. Jag lämnar inga pengar! Jag tycker inte att hon skall sitta i kylan i denna hemska ställning hela dagar. Jag antar att hon efter dagens slut åker till en husvagnscamp för att äta något dåligt och sova. Kanske har hon någon "manager" som tar en del av det hon tiggt ihop. Men vad är hennes val hör jag någon tänka nu.

På min ridresa i Transylvanien red vi en gång igenom en romsk by. Massor av petflaskor och annat skräp runt byn. Väl i byn såg jag att ett fåtal hus var fint målade och det stod en bil utanför. När jag frågade kring detta fick jag höra att de har haft hand om tiggare i Europa. Jag pratade också med en kille som jobbade för en kyrklig organisation. Vi försöker få de romska barnen att gå till skolan säger han. Vi fixar  mat under skoldagen och vi har också erbjudit ersättning till familjen om man ser till att barnen går till skolan. Men det är svårt. Det finns ingen tradition att skicka barnen till skolan. Föräldrar lämnar sina barn under långa perioder för att åka ut och tigga. Någon släkting skall ta hand om barnen. De lämnas ofta vind för våg. Det är inte sunt! En del lyckas och kommer hem och försöker imponera på grannar. Tänk om européerna kunde sluta ge pengar så att barnen fick ha sina föräldrar hemma och försöka få ordning på sina liv. Det kan inte vara hållbart att åka ut och tigga år efter år. Jag känner hans vilja och också hans hopplöshet i denna fråga. 

Jag läser att en del kommuner vill förbjuda tiggeri och många diskussioner pågår. Problemet kan lätt lösas. Om alla slutar att ge så är det inte värt att sitta där. Jag tycker vi "förslavar" personer när vi sticker till dem en slant då och då. 

Skräp och återvinning

När jag var här sist såg jag något i containern för plast sa Lasse när vi återigen samlat på oss massor och besökte återvinningsstationen. Jag kikade in och såg att det satt en person alldeles tyst inne i ena  hörnan av containern fortsatte han. Min tanke blev då: Att vi är så slarviga att vi slänger pantflaskor här för jag antar att det var det personen var ute efter. Jag rannsakar mig själv. Visst har det hänt att en och annan flaska hamnat där då jag inte tyckt det varit värt att gå till affären för pant. På senare tid har jag dock ställt dem utanför så att personerna som söker slipper använda sina pinnar och som i detta fall ha anledning att krypa in.
Jag har varit på miljöstationen flera gånger i höst. I och med att vi sålde sommarstugan blev det stor utrensning där. Lasses föräldrar byggde ju den en gång i tiden och det fanns grejer kvar sedan dess. Det blev också rensningar hemma i förråd och garage för att få ordning på allt. En gång när Jonas och jag var på miljöstationen slängde någon en elektrisk pryl med ett larm. Larmet gick igång och förde liv. Undrar om detta håller våra besökare borta i natt sa en av personalen skrattande.  När jag tittade frågande på honom berättade han att varje natt tar sig personer in genom staketet och rotar i containrarna.
På miljöstationen i Göta kan man ställa saker man tror någon kan ha nytta av. När jag var där med ett lass ställde jag ett antal saker där från stugan. Innan jag for från stationen kunde jag konstatera att allt jag ställt där hade försvunnet. Jag såg att det kom folk som inte skulle slänga något utan bara tittade efter grejer. Det är ju jättebra att man kan göra så. Jag frågade varför det inte var så i Vänersborg och fick då reda på att det är på gång när det blir ny anläggning.
Vi har gett bort massor av grejer och även kört saker till Röda Korset. De saker som hamnade på miljöstationen var saker jag inte trodde någon ville ha. Tänk att vi har ett samhälle där folk letar bland skräp. Det säger lite om vad vi slänger hoppas jag. Jag har hört i bekantskapskretsen att det finns de som alltid har med sig något tillbaka från Göta! 

Hårfrisörskan

Gillar hårfrisörer att åka till Ullared? Är hårfrisörer mycket noga med julfirande? Är hårfrisörer mycket intresserade av hur du firar jul? Med den myckna erfarenheter jag har av hårfrisörer kan jag svara ett stort ja på dessa frågor. Nu har jag dock bara erfarenheter av kvinnliga frisörer. När jag idag den 22/11 besöker min hårfrisörska har jag knappt tänk på julen. Det kom frågor om hur denna högtid skulle firas. Själv kände hon sig lite lurad på dagar då julen är på söndag och således sista advent. Det blir kortare tid till förberedelse. Hon pratar och lyssnar så engagerat. Är det möjligt att hon verkligen bryr sig?  Detta är artighetssnack jag vet. Jag har själv varit i servicebranschen. Jag tror också att de flesta vill prata om detta men för mig är julfirandet ointressant att diskutera. Jag får också små rysningar i kroppen när det pratas om att de skall åka till Ullared. Frågan är inte om man skall åka utan när man skall åka dit. Det skulle vara spännande och bilda en grupp med. -Vi som inte vill åka till Ullared- Undras om  jag får något svar? Det finns ingen kvinnlig hårfrisör i gruppen det kan jag försäkra. Ibland får jag nästan panik att jag känner så här. Vad är det för fel  mig? 

Vad naturen ger

Nu är plommonsylten slut. I tre år har vårt plommonträd vid sommarstugan givit så mycket frukt. Vi har tagit tillvara en del av skörden och fyllt burkar med plommonsylt.  Varje morgon har vi haft det på gröten i ett antal höstmånader. Mums så gott och inga tillsatser vilket gjort att det känts extra bra. Nu är stugan såld. Jag vet att Michaela har plommonträd så förhoppningsvis kan jag även få sylt nästa år. I år var det knappt några äpplen. De äpplen som var räckte bara till två äpplekakor! Även blåbären och hallonen  lyste med sin frånvaro. När det var dags för svamp hann jag inte plocka. Dels var jag borta men den mesta tiden grejade vi med sommarstugan.  Jag tycker det känns bra och värdefullt att ta tillvara vad naturen ger. Allt skall dock göras med balans. Det som finns i frysar och burkar skall ätas upp. Det får inte eller bli en plåga att hinna med att plocka, rensa och ta tillvara det som finns i skog och mark ofta under en kort tid. 

Mångfald

Blev uppringd i veckan och fick meddelande att jag tilldelats ett pris på 15.000 för det arbete jag gjort med orientering och våra flyktingar. Klart jag blev glad men som det ser ut idag är det inte några kvar i vår klubb. Alla har blivit kommunplacerade på andra orter.  Det känns ju sådär att inte kunna visa på någon verksamhet och få pris sa jag till Jonas. Svaret jag fick var: -Tänk så mycket du gjort. Det finns nog ingen som fått till så många starter på tävlingar som du har. Du har möjliggjort så att ett antal kunnat vara med på O-ringen. Du är värd det här priset! -  När jag bläddrar tillbaka bland Facebookinlägg och annat blir jag själv förvånad så mycket jag fått igång. Man glömmer... För en vecka sedan fick jag ett meddelande från "Lill-Ali" att han saknar Vänersborg och orientering. "Stor-Ali" bor i Göteborg och har tagit bussen ut till ett antal tävlingar där. Han har också tränat med
Sjövalla. Manaf har kommit tillbaka till Vänersborg och skall hänga med oss på torsdagsträningen denna vecka.
Dessa 15.000 kommer jag inte att behålla för eget bruk. Jag har vissa tankar hur jag kan använda dem så de kommer våra nya svenskar till del. Förutsättningarna på Restad är helt annorlunda nu. De flesta som finns där har utvisningshot hängande över sig så det är inte aktuellt att verka där. Men vi har många boende i vår kommun med ursprung från andra länder. Nya projekt på gång...suck säger kanske någon i min omgivning.... 

Ivar -Kattresan fader

I samband med konstföreningens medlemsmöte med konstutlottning lyssnade vi på ett föredrag om Ivar Arosenius. Två personer hade fått pengar att forska och sammanställa material kring konstnären. En arbetade 15% och den andre 50% med detta. Mycket av konstnärens verk finns i privat ägo. Det har nu skapats en app där man samlat allt kring konstnären. ( tavlor, skrifter, brev osv.). Föredraget var mycket intressant och jag kände personernas passion för sin uppgift. De skall nu hålla på ett år till och höll på att återskapa författarens hem och omgivning i form av ett virtuellt hus. På ett av fotona ser man en skugga från någon form av byggnad. Vad var detta för byggnad? Den finns inte med på några fotografier. Vi får följa forskarna sökande efter svar på frågan. Spännande. Men så kommer tanken till mig Är detta så viktigt? Räcker det inte nu? Jag förstår forskarnas iver så väl samtidigt som jag tycker att någon skulle bromsa och säga stopp och belägg. Är det så viktigt att vi får reda på exakt hur det såg ut i rummen osv. Använd pengarna till något annat.
Det var en givande timma där jag fick se Arosenius verk samtidigt som det berättades om konstnären och hans liv. Jag fick också möta två personer som var så passionerade av sin uppgift. Sådant är så gott. 

orienteringstankar

Hemkommen efter ännu en kanonresa får jag denna gång ta itu med veckans tidningar. Märkligt att wi-fi fungerade så dåligt för att säga inte alls på Sicilien. Inte ens när jag satte mig i receptionen gick det att få upp tidningarna. Nu när jag skriver upp veckans nyheter till Liam blev jag tvungen att gå igenom hela veckans DN när jag kom hem.  Nu tycker jag ju inte alls att detta är en plåga utan lär mig ju så mycket själv genom att anteckna och sortera. Läser att det var 500 år sedan Martin Luther skrev sina teser och på så sätt översatte Bibeln så folket kunde ta till sig den. Så blev vi protestanter. Då och då tänker jag på när jag ramlade på Irland i samband med en orienteringstävling där. Jag skrapade upp ett långt jack och blev tvungen att åka till sjukhuset för att sy. (16 stygn)  Intressant att ta del av sjukvården där. Den kändes enkel och effektiv. Är du protestant eller katolik frågade sköterskan efter att jag först fått frågan om vilken religion jag tillhörde. Varför frågar du det var jag tvungen att säga. Mycket irriterad sa hon att något kan ju hända när jag bedövas och skulle då en präst behöva tillkallas så vill jag väl ha rätt sort!! Jag kände att det inte var läge att sätta igång en diskussion om detta men jag skulle vilja uttrycka att om jag skulle bli döende spelar prästsorten ingen roll. Jag vill ha bra medmänniskor runt mig. Religionen är inte så viktig för vem kan veta vad som är den rätta.
Skall man tävla i Italien måste man ha ett friskintyg med sig. Inte så lätt. Försök att gå till en vårdcentral och säg att du vill ha ett sådant intyg! Du blir näst intill utskälld! Så vad göra om man man vill springa orientering? PWT har utfärdat en mall och känner man då någon läkare kan man kanske få den att skriva sitt namnteckning och sätta på en stämpel. OBS stämpel är viktigt i dessa länder! På något sätt lyckades vi alla få till ett mer eller mindre bra intyg alla elva.
Vi var ju inte mer än drygt 100 personer på denna femdagarsorientering. Enligt Italienska regler skall det alltid finnas en ambulans och sjukvårdare på plats vid tävlingar. Så underligt det kändes att ha med ambulans och fyra sjukvårdare/läkare varje dag. En tanke går till de pensionärsorienteringar jag är på varje vecka. Här är det ofta över 100 personer där många verkligen är till åren komna. Inga sjukvårdare på plats här inte. De som känner sig skröpliga ombes ta med en telefon och på kartan finns ett nödnummer till arrangören de kan ringa om de skulle skada sig ute i skogen. Och nu pratar vi ofta om ren vildmark. Tänk om vi skulle ha friskhetsintyg för att springa här. Det skulle inte bli många deltagare kan jag förtälja efter att ha lyssnat av många sjukdomsbeskrivningar innan start.

En av många

I mitt flyktingengagemang har jag träffat många personer. Fördelen att verka som jag gjort är att jag behöver inte följa regler och ta olika hänsyn. Jag väljer att hjälpa de som jag ser är bra människor och jag trivs med. En av alla dessa som ingår i den stora gruppen som väntar på uppehållstillstånd har fått bo i vår sommarstuga. När vi fattade beslut om att sälja började jag processen att hitta en lösning för honom. Jag är inte så mycket på Restad just nu men hör hela tiden vittnesmål att det är så deprimerande. Väntan, väntan och utvisningshot gör att det blir en mycket deprimerande miljö. Tillhör man sedan inte muslimska gruppen är det extra tufft. Lägg därtill vägglössen som härjar. Så alternativet att han skulle tillbaka dit kändes nästintill uteslutet.
Ett av Churchills många bevingade ord lyder: Vi led nederlag efter nederlag men vi gav inte upp- Det gav oss segern. Så många jag har frågat och försökt hitta plats för "min flykting" . Eftersom jag vet att han är så duktig och arbetssam har jag sett många lösningar och möjligheter hela tiden. Jag har ringt och frågat folk jag mött. Jag har försökt på alla möjliga och omöjliga sätt. Så många nederlag! Men så öppnade sig lite olika vägar och nu har jag en husvagnslösning. Han hjälper också en av mina vänner att röja upp i hennes lagård. Hon behöver hjälp och han vill ha saker att göra. Nu är det bara att hoppas att han får ett positivt besked. Sverige behöver personer som han.
Sommarstugan såld, Flykting placerad och snart väntar orienteringsresa till Sicilien tillsammans med barn och barnbarn. Livet är "gött". 

En morsanfilm

Vi satte oss i soffan efter ytterligare en dag av plockande och rensande i stugan. Tillsammmans konstaterade vi  att det inte fanns något som vi ville se på TV. Jag kikade runt på SVT play och såg att filmen Jätten fanns där. På med den men det tog inte lång stund innan Lasse plockade upp sin telefon och började pilla på den. Tycker du inte filmen verkar bra frågade jag och fick då ett standardsvar. NeeEj men du får gärna se. Tänk vilka möjligheter SVT play innebär. Jag kollade vilket sista dag för filmen var och har nu fått tillfälle att se färdigt den själv. Vilken fin film! Egentligen tror jag Lasse skulle gillat den då det handlar om hur idrottens villkor kan vara. Huvudpersonen är utvecklingsstörd ( Säger man så idag?) . Han bor på ett hem med mycket kärlek från personal och hans boulekompis men han längtar efter sin mamma. En underbar film att tänka på ibland.

Nutidskoll

Jag vet inte hur det kom sig att Liam och jag kom överens om att jag skall försöka göra sammanfattning av veckans nyheter och sms:a dem i början på veckan. Varje torsdag gör vi en avstämning där vi går igenom dem. På fredagen har han sedan en nutidstest med 10 stycken 1x2 frågor. Tydligen är det så att nutidstestet kommer skickat centralt någonstans ifrån och hanteras olika sätt på skolorna runt om. I Liams klass (skola?) räknas varje veckas poäng ihop och de tre i klassen som har mest rätt uppmärksammas på skolavslutningen. Så lärorikt och bra för barnen men också i detta fall för mig. Jag försöker hålla koll på vad som händer och skriver ner det. Jag är noga med hur namn och platser stavas och lär mig själv mycket. Jag brukar skicka över cirka 15 inlägg. Av dessa är det oftast inte mer än ett par som kommer med på provet. Men vad gör det tänk vad vi lär oss båda två. Det finns säkert de som inte gillar att det är tävling men jag tycker absolut det är superbra. Det är upp till alla att läsa och vara med. Naturligtvis gynnas Liam av att ha en farmor som fullständigt älskar att vara med på detta men det kräver ju en del av honom också. Tänk vad mycket nyheter vi går igenom som aldrig dyker upp på något prov. Så glad jag blev när Gabriel sa: Farmor kan du skicka till mig också när jag börjar fyran? 

I affären

Såg ett spännande recept på lammfärs i tidningen. Kom och tänka på att jag sett lamm i vårt lilla Hemköp. Väl där hittade jag ingen lammfärs och frågade närmsta personal. Det visade sig att hon var ansvarig för charken. Tyvärr sa hon vi gjorde en stor drive men fick slänga det mesta. Det blir så att vi säljer allt mindre av rent kött nu. Folk vill ha färdigrätter i allt högre omfattning. Hon hade en lång utläggning kring detta där vi tillsammans konstaterade att matprogram på tv är så populära. Det verkar som folk bara tittar på de som lagar mat men inte gör själv. De har väl inte tid eftersom den går åt att titta på tv!
I kassakön stod en man i 50 års ålder tillsammans med en kvinna i 20 års ålder. Han hade en 500 lapp i sin hand. Birgit Nilsson, vem fan är det hör jag honom säga, kvinnan ruskar bara på huvudet. Det skall väl vara kända svenskar på pengarna muttrar han. Då lägger jag mig i och berättar att hon är en mycket känd svensk operastjärna. Sedan säger jag att det var konstigt att han i sin ålder inte kände till det. Bakom oss i kön stod en annan äldre kvinna som började berätta om Birgit och hennes år på Metropolitan i USA. Jag tror att mannen önskar att han inget sagt högt i affären.
Jag lämnar affären med vildsvinsfärs i ryggsäcken (inga plastpåsar här inte) funderande på om mina barn vet vem Birgit Nilsson är. Jag hoppas att jag blir utsatt för någon fråga vem som finns 500-lappar i framtiden. Den missar jag inte. Jag funderar också på kassören. En man i 40-50års åldern. Han har en del tatueringar. Vackra sådana. På hela hans ena underarm står det i mycket vacker stil. No more  lies. Vad kan det betyda? Hoppas innerligt att jag är ensam i kassan någon gång då skall jag fråga. Det blir handling på udda tider i framtiden! 

Blogga

I går var jag på teater. På så vis blev det ett inlägg i min speciella blogg Teatertankar. Eftersom det inte blir så många teaterbesök på ett år är inläggen få men ack så roliga för mig att ta del av. Jag noterar ner alla böcker jag läser i min bokblogg. Lasse och jag gör också fotoböcker varje år där våra resor och annat dokumenteras. Vi lever verkligen i en framrusande värld med så mycket som händer hela tiden. Att stanna upp och begrunda är egentligen inte min stil. Vilken tur att jag har mina bloggar så jag har lite ordning på vad jag gjort. Jag märker ju också att jag är formad nu. När jag tittar tillbaka på den här bloggen ser jag att vissa saker återkommer. Inte mycket nya tankar här inte. Suck. 

Miljö

När det var dags att byta bil försökte vi ta hänsyn till miljö. Diesel är absolut bäst utvisade många resultat som vi tog del av. Jag vet att jag kände mig skeptisk. En dieselbil brummar ju lite mer men det var något vi fick ta för miljöns skull. Så är vi lurade! Manipulerade tester! Nu skall dieselbilar förbjudas i Paris. Bilen får hänga med några år till.  Nu skall det vara elbilar. Men hur miljövänliga är batterierna att framställa? El är ju inte heller något som bara finns. Läste just om det begynnande problemet med vindkraftsverk som tjänat ut. Ett stort miljöproblem. Det viktigaste att vi gör allt med måtta. Undviker att ta bilen när det går. Flygplan spyr ut avgaser. Men inte får det mig att låta bli att åka på semester. I nuläget har jag tre flygresor planerade under 2018 och fler blir det säkert! Suck över mig själv.
När vi var i Montenegro och handlade stod det en person och packade varor. Så de slösade med plastpåsar. Jag gick från affären med många kassar i min hand. Endast några få ting i varje påse. Kändes inte bra. Jag försökte stoppa henne men då tittade hon helt frågande på mig. Vi var flera svenskar som bara ruskade på huvudet åt deras hemska "fissliga" påsar som vi vet lätt hamnar ute i naturen. Lyssnade på några äldre herrar som pratade om duschvatten. Hur det bara stod och rann på anläggningarna. Något helt otänkbart idag. Allt måste vi lära oss.....

Överraskning

Alvin vill inte läsa. Föräldrarna kämpar för att få honom att läsa en liten stund varje dag. Gabriel är ju en riktig läsare så jag frågade honom vad vi skulle kunna göra för att motivera Alvin. Vi hittar på en överraskning om han läst ut en bok sa han. Vi lämnade över en bok med ganska mycket bilder men även en del text. Den blev utläst och nu har vi överraskat med en spökvandring på Nossans ljusfestival i Grästorp. Den var  riktigt bra. Fint upplysta träd. Många hemska spöken och liknande på en del av banan. Modellflygplan med massor av lampor och självlysande saker. Vackra saker i vattnet. Olika aktiviteter som man kunde göra. Den kändes inte så kommersialiserat som det mesta är nu för tiden där jag förväntas köpa lotter och grejer. En höjdarupplevelse för oss alla.
Gabriel ville också ha en utmaning med överraskning. Vad behöver du för utmaning då? Att äta lite mer olika sorters mat kanske sa jag. Det godkändes inte alls. Vi får se om föräldrarna tycker att Gabriel behöver utmanas i något.

Korsord

När jag är hos min mor brukar vi ofta lösa korsord tillsammans. Trevligt och lärorikt. Hon har löst många korsord i sitt liv och ofta säger hon - jaha det brukar bli... Hon klarar det mesta men slår upp i ordboken emellanåt. Den har ju några år på nacken så allt hittas inte där. Jag har försökt lära henne att googla men där går gränsen vad hon klarar av på sin telefon. Ibland hör jag folk säga att man skall klara att lösa utan hjälpmedel. Det resonemanget förstår jag inte alls  Går det? Jag tycker att det är fantastiskt när vi sitter där och funderar. Ibland får vi fram ett svar och då slår jag upp det för att kontrollera riktigheten och kan ofta läsa något spännande. Vi satt och funderade på vad det skulle bli som svar på -period av ensamhet. Vi fick fram att det måste bli änkeår. Jag slog upp det =

 Sorgetid (mer specifikt sorgeår eller änkeår) är den tid som måste passera innan en nybliven änka eller änkling fick gifta sig på nytt. Den var i Sverige ett år för kvinnor och ett halvår för män enligt giftermålsbalken i 1734 års svenska lagbok, och avskaffades helt den 1 juli 1969.^[1]

Jag blev förstummad. Kommer du ihåg att man inte fick gifta om sig hur som helst om man blev änka frågar jag min mor? Nej säger hon. Varför var det så säger hon? Vi kan inte komma på någon anledning till denna lag och som vanligt gällde lite annat för mannen som bara tvingades vänta ett halvår om han träffat en ny. Skulle vara så intressant att få detta förklarat. Än en gång tänker jag på kvinnor som kämpat före mig kring detta med jämställdhet. 

Teknik

Jag har skrivit det förr i mina inlägg och jag skriver det nu igen. Det som intresserar en lär man sig! Min brorson köpte en IPhone till sin farmor när hon flyttade från huset till en lägenhet där det inte var telefon indragit eftersom huset nyligen flyttats till den plats de står på nu. Det är nu fyra år sedan. Jag och mina syskon ruskade på huvudet. Men vilken glädje detta har fört med sig. Dels att hon kom igång med wordfeudspelande. Hon har ju alltid gillat spel och korsord. Nu är det ett antal personer som spelar med henne och hon är svårslagen. Men också att jag kan ringa FaceTime. Varje dag ringer jag så hon tar sin blodtrycksmedicin och jag ser till att hon plockar ut mat ur frysen. Så fantastiskt det är. Om hon fått telefonen idag hade det varit försent. Då hade hon inte kunnat ta till sig tekniken. Så alla som inte vill lära sig ny teknik försvårar för sig själva och sin omgivning i framtiden.
Nu är jag ju inget teknikfreak själv. Det som intresserar tar jag naturligtvis till mig. Många orienterare  tar på sig en GPS klocka när de orienterar. De lägger sedan ut sitt lopp på banan på nätet. På så vis kan man precis följa hur man sprungit. Detta intresserar inte mig. Aldrig att jag tar en karta och sätter mig och analyserar. Min omgivning är förvånad eftersom jag springer så många lopp. Sedan borde jag naturligtvis göra det för att bli bättre. Jag känner dock ett par personer som skaffat telefon för att kunna lägga ut sina lopp och analysera dem. Sedan påstår de att de är så dåliga på teknik att de inte kan lära sig telefonen för övrigt!
Jag hoppas att vi alla lär oss FaceTime och liknande teknik innan vi blir för gamla. Tänk vad det kan underlätta för demenssköterskor till exempel. Det kommer ju att bli en omöjlighet att besöka alla så ofta man önskar. Nu menat jag inte att det ena utesluter det andra Mänskliga möten är viktiga men tar vi till oss tekniken hinner vi med fler mänskliga möten med kvalité. 

Njuter

Ligger i sängen och hör regnet smattra så där gott mot rutan. Så där gott kan jag tänka eftersom det är måndag och jag inte har några aktiviteter som skall göras ute. I lördags arrangerade vi tävling vid Vänerns strand. Det är ett vågspel. Är vädret som idag är det nästan outhärdligt med den blåst som ofta ligger på. Så var inte lördagen. Sol och svag vind gjorde att jag fick ta av mig några av de tröjor som åkt på. Så ljuvligt och vackert som det bara kan vara en höstdag. Jag var prisansvarig. Hade fått presentkort på Ursands camping Alla som sprang inskolningsbana fick ett presentkort på Ursands vattenland. Det gäller under 2018. De som sprang U klass fick ett presentkort och en kexchoklad. Nu tyckte en del föräldrar att det var orättvist. Att deras inskolningsungar också kunde få en kexchoklad. Jag förklarade för barnen att de skulle vara med mycket och springa riktig klass så fick de andra priser. De flesta föräldrar läste på presentkortet och sa - Va kul då kan vi åka hit nästa sommar. Stackars de barn som har muttrande mammor.
På söndag sprang jag orientering i Upphärad på en nyritad karta. Härlig skog, bra banor och ljuvligt väder. Så regn och blåst kan hålla på hur mycket som helst. Jag njuter så!

Bokmässa

Så var det dags igen. Vi brukar gå på torsdag som är till för företag via vårt lilla AB. Det är inte alls så mycket folk då. Det har gjorts massor av "reklam" om Nya Tider så det såg jag fram emot att se.  Jag var också nyfiken på Kaj Linna.
Annars var det det gamla vanliga. Kändes inte direkt utmanande. Jag lyssnade på en av mina favoritförfattare Karin Alfredsson i Storytels häftiga monter. Vi var på några andra presentationer. Hur orkar de ställa upp på presentationer om och om igen? Värst av alla är Herman Lingqvist. Han fanns överallt. Men det handlar ju om att sälja. Tyvärr var inte Kaj i montern och Nya tider glömde jag bort.  Jag såg dem i inte när jag gick runt. Jag kan inte begripa diskussionen att utestänga och bojkotta. Som någon sa - Om vi låter våra tankar och ideer slåss så slipper vi göra det fysiskt. 

Mänskliga möten

Bokmässa i Göteborg. Skönt att bo nära tågstationen så man slipper köra bil. Vi gick ner i god tid och fick då till vår förskräckelse se "tåg inställt" buss ersätter men går först om 50 minuter. Vi bestämde oss snabbt att ta bilen till Älvängen och pendeln därifrån. Då slipper vi bekymra oss om tågen fungerar till hemresan. Det kom en kvinna som skrek 'oh nej' Hon hade kommit med tåg från Vara för att byta i Vänersborg till Göteborg. Min mor väntar vi skall på bokmässan fortsatte hon. Du kan hänga med oss sa vi. Det stod en kille där också. Skall du också hänga med till Göteborg frågade jag. Gärna sa han. Medan Lasse hämtade bilen bekantade jag mig. Killen var illa tatuerad med små döskallar lite här och där. Men det är det ju så många som är idag. Skall du också på bokmässan frågade jag. Nej sa han jag bor där. Vad har du gjort i Vänersborg fortsatte jag nyfiket. Jag har varit på Brinkeberg. Fängelset? Undrade jag. Jag muckar idag sa han. Det visade sig att han inte var någon farlig typ. Han hade suttit inne i två månader för att han klantat sig sa han. Drogrelaterat. Det var andra gången han satt inne. Så då gick vår bil söder ut med en fängelsekund och en driftig egenföretagare i baksätet. Som alltid i mötet med nya människor är det intressant att ta del av  andra världar. 

Klippobservation

I samband med att jag satte mig i schamponeringen vid färgning av mitt hår ringde någon till min frisör. Därför blev jag sittande där en stund och fick då titta på när en liten kille skulle klippas. Kunde han vara i tre års åldern kanske.  Först satte sig mamman och sedan fick hon ha ungen i knät. Det såg ju lite bökigt ut men ungen vägrade väl allt annat så det kan jag köpa. När väl ungen satt där sattes det på en TV med tecknad film. Den i mitt tycke värsta av alla serier. Tom och Jerry. Då satt jag där som värsta moraltant och tänkte skall det vara nödvändigt att ungar skall underhållas hela tiden. De är väl fullmatade med TV och annat och denna fruktansvärt speedade serie! Kunde de inte tagit tillfället i akt och pratat med den söta frisören. Fast ungen satt stilla som ett ljus så varför skall jag bry mig. 

Toktant

I helgen har jag sprungit Veteran-SM utanför Motala. Fin orientering i fin skog. Lite luriga kontroller.  Fast att jag inte missade någonting blev jag nio minuter efter och kom på 22 plats. Vad spelar det för roll? Huvudsaken är väl att det är kul att springa. Fast lite surt är det! Visst vill jag vara lite närmare de andra tanterna när jag inte bommar! Nästa år byter jag klass till D65. Nu funderar jag på om jag skall göra iordning en snitslade bana i skogen för att springa och få lite fart. Det finns ju spray att spreya på träden. De syns bara på kvällen i pannlampan sken så kan jag springa både på dag och på kvällen om annat pockar på.  Skall en farmor ha sådana här funderingar?

Funderingar

Har precis läst ut Jan Guillous senaste bok 1968. Känner igen mig själv i mycket. Rödvinsvänster som kämpade för USA ut ur Vietnam och staten och kapitalet. Hur man tänkte kring sex. I dagarna har det varit stora demonstrationer om att det inte finns BB platser till alla. Då kommer jag ihåg att det var krafter att man skulle föda i hemmet. En del förespråkade i vatten. Redan då tänkte jag att det kändes riskabelt om det blev komplikationer. 80 talet skulle vi slänga BH. Bada utan överdel. Tänk vad de svänger nu verkar ungarna så pryda.
Sitter just nu i soffan och pustar ut efter ett cykelpass på gymmet. Tänk vad jag tycker det är fantastiskt att jag kan gå på så många pass med ledare. Någon gemenskap är det dock inte på gymmet direkt. Var och en gör sitt. Det gäller inte förmiddagspasset för pensionärer där vi för gratis kaffe och kaka efter. Här blir det en del pratande. 

Tjejfärg?

Liam och Johannes fick lite pengar till bangolf. När de kom tillbaka med växeln berättade de att tanten i kassan frågat vilken färg de ville ha på bollarna. De valde rosa och ljuslila. Jasså ni väljer tjejfärger hade tanten sagt. Varför sa hon så undrade Johannes? Vad skall jag svara på det? Förr i tiden tyckte man att rosa och ljuslila var tjejfärger. Hon var nog gammal sa jag samtidigt som jag kände mig lite gammal själv. Visst är det underbart att saker förändrats.

Regn

DM helgen startar med nattorientering i skogen runt Hökensås semesterby. Klockan 21.40 lämnar jag vår stuga tillsammans med Liam som startar ännu senare än jag gör. Regnet bara öser ner i kolsvarta natten. Vad håller jag på med frågar jag rakt ut när jag känner de kalla dropparna falla på mig i pannlampan sken. Kom igen nu farmor säger Liam. Det är inte så farligt. Vi joggar till starten 500 meter bort. Pip, pip,piiip och så är jag iväg. När väl kartan finns i handen känns inte regnet. Men det är mycket svårt i gropterrängen. Tänk så ensam man är i skogen om natten. Då och då ser jag en lampa annars är det bara mitt ljussken som lyser upp den närmsta raiden runt mig. Häftigt ändå och så kul när man väl hittar kontrollen. Fast jag blir långt efter. Även Lasse missar mycket denna natt. Vi fick dock två DM mästare i stugan. Emelie och Liam. Så kul. Tänk vad fostrande denna våran sport är. Jag tror att det finns många som aldrig skulle kunna tänka sig att ge sig ut i mörkret. Men då har man gått miste om en dimension i livet, eller? Nu väntar sprint och långdistans innan vi ger oss hemåt efter ännu en aktiv helg tillsammans. 

Borås

När föräldrarna gjorde annat fick vi ta hand om Jonas och Gabriel en solig orienteringshelg.  Vi bodde över i Borås och som eftermiddagsaktivitet föreslog jag "konstvandring". Borås stad har tillsammans med fastighetsägare upplåtit fasader till konstnärer. Det började 2014 under rubriken No limit. De berörda gav konstnärerna fria händer att skapa vad de ville på en tilldelad yta. Häftigt att gå runt i staden och söka upp målningarna. Diskussioner vilka verk som var bäst uppstod. Vi besökte även Pinoccio -  Walking to Borås. Eftersom jag varit på konstbesök i denna stad tidigare kunde jag berätta lite kring uppkomsten av den. Bengt och Berit Swegmark bor i en lägenhet högst upp i en av fastigheterna nära platsen där statyn finns. De är grundare av det fantastiska Abecita museet där de sett till att samla mycket modern konst. De har även tillsammans med andra företagare gjort mycket för den allmänna utsmyckningen i staden. Jim Dine,som är en känd konstnär från Amerika, var på besök hos dem. De tittade ut över den tråkiga trafikplatsen en bit ner och Bengt frågade om Jim kunde göra något pampigt konstverk där. Då får det bli en pinocciofigur var det svar Bengt fick. Jim är en konstnär som jobbar med olika teman. I perioder har han bara gjort hjärtan eller förkläden till exempel. Nu var han i en Pinoccioperiod. De fick tillstånd av staden och Bengt bekostade allt inklusive skötsel av statyn för framtiden. Det blev en folkstorm. Vad har Pinoccio med Borås att göra. Jag kommer ihåg att det var uppe på nyheterna i TV och i tidningarna under en lång tid. Det piskades upp en otäck stämning. Varför? En tråkig plats fick en häftig figur av en känd konstnär utan att det kostade staden någonting!  Det fanns naturligtvis någon eller några personer som var uppviglare till detta. Inget får sticka ut eller förändras. Känner igen det från Vänersborg när man ville såga ner några träd i plantaget och öppna upp för lite aktiviteter. Folkstorm när Strömmaren skulle rivas.
I Borås kan jag iallafall få en häftig vandring som tilltalar mig och mina barnbarn. Vackra målningar men Pinnocio var nog häftigast sa Gabriel. Så skönt att slippa graffitikladd. 

Ruben Östlund

Jag lyssnar på Ruben Östlunds sommarprat. Han berättar om när han lade fram ett förslag om att de skulle ändra om några statyer i Göteborg. Människor rasade i olika media. Hans vänner bad honom att inte titta på Facebookinläggen. Han fick en nerpissad blöja hemskickad till sig. Vem gör något sådant? Våra invandrare?
Vad var det han hade föreslagit då? Jo att de skulle flytta Kopparmärra till Gustav Adolfs torg. Det är ju nästan ingen som vet vem kungen är ändå. Karl den 9:de införde häxbränning och några andra hemskheter. Han uträttade inte så mycket vid makten. Hans son är Gustav den II Adolf. Om man läser på sin historia så var det holländare som grundade Göteborg då de behövde en hamn för att skicka ut timmer och varor de förädlat i Sverige. Kungen var inte så mycket inblandad. Rubens förslag är att de flyttar ihop far och son på Gustav den II Adolfs torg och flyttar ner dem från sina pedistaler. Lägger till en ny staty föreställande mamman Hedvig. Kvinnor bör lyftas fram i historieberättandet. På detta vis får man en intressant liten familj.
På Kungsportsplatsen skapar man ett "mötesrum" där Kopparmärra stod. En avskärmad ruta och om man sätter sig där visar man att man gärna vill ha kontakt andra människor. Vilket fantastiskt förslag! Jag skulle gärna vilja vara med och skapa sådana här mötesrum runt om i Sverige! 

Montenegro

Åter i Sverige efter ännu en utlandsresa. Montenegro är ett ungt land. I det Joguslaviska kriget var de en union med Serbien och stred mot främst Bosnien och Kroatien. 2006 lämnade de Serbien. Jag läser i Wikipedia att de har få industrier, hög arbetslöshet (17%) hög brottslighet och hög korruption.

Turismen är viktig. De kallas för det ekologiska landet. Det bor bara 625000 personer här   Så kommer vi till min käpphäst: språk. Deras språk är montenegriska men de talar också albanska, serbiska och några fler språk. Jag sänder nu en tanke till de som pratar om hemspråk och att det är så viktigt att kunna sitt grundspråk ordentligt. Hur går det isåfall i ett land som detta. Åt pipsvängen? Jag personligen tror ju inte det utan är av den åsikten att om fler lär sig ett världsspråk /engelska /så får vi en bättre värld. Speciellt i ett land som satsar på turism. 

Vi var uppe bland bergen och orienterade. Stora granskogar som passar perfekt för denna sport. Jag tror att eftersom detta är ett korrumperat land så kom inte olika parter överens och därför  pågick två arrangemang parallellt. Helt crazy!! I ena änden på ett stort fält fanns en målgång och i den andra en annan. Starterna låg inte långt från varandra och det blev en del sammanblandningar. Vid vissa kontrollpunkter satt två enheter. På vårt arrangemang deltog 450 personer från 26 länder. Jag vet inte hur många de andra var men tror det var ett liknande antal. Alla vi som var med fattade bara ingenting. Jag pratade med några från Nya Zeeland. De var anmälda i vårt arrangemang men kom fel och sögs upp i det andra arrangemanget. Helt plötsligt blev det dubbla anmälningsavgiften konstaterade de. 

Några reflektioner från mig: Vackert bland bergen men tyvärr tendenser till nedskräpning, alla röker och kastar fimparna. En stor del av landet är stenig och ödslig. Maten okej men ingen större upplevelse. Enorma, likt i gamla öststaterna, gränskontroller både för ut och inresa. 

Vi var ju ett stort gäng med svenskar, finnar och flest norrmän på vår resa. Mycket att resa handlar ju sällskap och möta andra. Jag kan bara konstatera att jag lägger ännu en häftig vecka i min minnesbank. 

Naturhistoriska museet

Tjejen i informationsdisken tittar lite trött på mig när jag frågar efter de siamesiska tvillingarna på Naturhistoriska museet. Det är inte första gången hon får den frågan förstår jag. En känsla infinner sig  att hon tänker att här är ännu en farmor som utan att reflektera vill visa sina barnbarn något så vedervärdigt som ett missbildat foster som inte fått en begravning. Jag slog upp siamesiska tvillingar på nätet och kunde läsa om den debatt som varit kring sättet att visa upp foster.  Tänk vad mycket vi gör utan att reflektera. Alvin och Gabriel hade många frågor om det vi inte fick se.
Jag ser en uppstoppad sjöko. En stor bamsig sak. Jag läser texten att detta djur har ingen nu levande människa sett. De fanns på en ö i Berings hav. Ett skepp förliste och delar av besättningen räddade sig i land på denna otillgängliga ö. Här fanns 2000 sjökor som sedermera utrotades helt för det goda köttets skull. Detta på ett mycket grymt sätt då djuret inte var rädd för människan och var ett lätt byte. Något som inte skulle förekommit idag stod det. Har det verkligen blivit bättre tänker jag förhoppningsfullt samtidigt som jag sänder en tanke till elefanterna som dödas för sina betars skull.
Jag funderar lite kring museet. Känns mycket gammalmodigt likt Vänersborgsmuseum. Om Vänersborgs museum kan man läsa att det vill visa hur man tänkte på den tiden. Upptäcktsresande åkte ut i världen och såg saker. De ville visa Vänersborgarna hur det såg ut i världen. Det är ett museum över ett museum.
Jag måste säga att det ändå var lite befriande att slippa all ny teknik där det skall skruvas på knappar, besvaras på frågor och jag förväntas vara intraktiv. Här gick man omkring bland montrarna och såg uppstoppade djur i en salig blandning. Sedan har vi ju valen som man bara kan gå in i på valborgsmässoafton vilket blev ytterligare en besvikelse då jag målat upp för pojkarna att vi skulle gå in i en val.. Vi kan väl åka hit då så Alvin och Gabriel. Undrar vad de upplevde av detta besök. De verkade ganska nöjda men jag tänker alla upplevelser de matas med hela tiden samtidigt som jag funderar varför man inte har en bild av tvillingarna och lite text kring hur man tänkte då och hur debatten går idag.
Innan vi åker hem skall vi gå till palmhuset och titta på alla fjärilar som flyger omkring. Stor besvikelse när det inte fanns några fjärilar. Jag frågade efter det och fick svaret: Du tänker på fjärilsmuseumet. Det låg här i huset bredvid men vi upphörde med verksamheten för 13 år sedan. Ja det är klart att saker förändras!

  

Cirkus

Igår var jag på cirkus. Vi hade köpt biljetter på Kvantum och de var onumrerade stod det. Det är viktigt att vi får bra platser sa pojkarna vilket innebar att jag, Liam och Alvin var på plats en och en halvtimma innan starten. Jag kunde då sätta mig i solskenet och lyssna på på bok medan Alvin och Liam var borta runt cirkusplatsen och tittade och lyssnade till olika konversationer. Några som var där lika tidigt var några unga tjejer som stod upp för djuren i samhället. De hade med sig plakat med olika texter typ: Cirkusfängelse på turné - Djuren har inget val, det har du. Alvin och Liam sa att en av tjejerna hoppat över staketet och skrivit i gruset vid entrén. - Våga vägra djurplågeri. Vänd här.
De delade sedan ut tryckta lappar till oss alla. Jag pratade med en av tjejerna. Jag tycker det är jättebra att man tar ställning och agerar när man tycker något är fel sa jag. Skönt att du säger så sa hon. Många blir så arga.
Hur var det då på denna cirkus? De djur som fanns var tre stora, grova vita hästar. De sprang runt och  några akrobater hoppade upp och ner på dem. Det kändes inte som så farligt. Tycker själv att det är både jobbigt och tråkigt att se hästar som står på bakbenen och snurra runt. Jag tror dessa aktivister redan nått sina mål. Vi var på cirkus i Thailand sa Alvin. Där var det massor av djur och de piskade dem.
Några tankar som infann sig hos mig vid denna demonstration.
- Det måste finnas mycket andra problem som är angelägnare än djur på svensk cirkus.
- Tufft av tjejerna att agera. Det är väl bara så vi kan förändra vårt samhälle.
- Djuren har inga val men tyvärr är det många människor som inte heller har det.
- Dessa piercade tjejer är kanske samma personer som släpper ut minkar. Då blir demonstrationer felaktiga med dessa stackars djur ute i svenska naturen. Viktigt att man demonstrerar på rätt sätt.
- Så viktigt att säga sin mening. Det får mig att tänka vare sig jag håller med eller inte.
Jag har alltid fascinerats av cirkuslivet. Läst många böcker om detta. För 25 år sedan var jag på Brasil Jack. Den var inte bra och jag har därför bara gått på andra cirkusar. Nu fick den en ny chans.
Den var jättekul. Roliga clowner och att få fascineras av en gummiflicka och starke Adolf är inte dumt.
Så fort vi lämnar cirkusen påbörjas rivningsarbetet. Med vilken fart de jobbar! Igår var de i Trollhättan och nu skall de till Lidköping sa Liam som snappat upp en hel del vid det tidiga besöket.

Små reflektioner

Ledaren för vårt gympass suckar över att han måste åka dit en timma innan och plocka undan grejer. Det ser ut som fan här på mornarna säger han. Ligger vikter och prylar överallt. Det står ju tydliga lappar att man skall ställa tillbaka grejerna. Jag är förundrad. Jag skulle vilja sätta upp en lapp med detta budskap: Du som inte ställer tillbaka saker tag kontakt med mig. Jag vill undersöka hur du är funtad i huvudet. Undras om någon tar kontakt? Skulle vara så spännande att prata med dessa personer. Kanske man tänker till för det kanske är så att man gör så här för man är van att någon annan plockar och det inte finns någon tanke inblandad.
Jag fick ju helt plötsligt för mig att ha ambitionen att bada varje dag. Det har blivit många häftiga stunder ute på Jakobs udde. Ibland blåser det och är lite kyligt men badet är underbart. Har det varit soligt är det dock många fimpar därute. Det är mycket märkligt att man bara släpper fimpen efter rökning. Jag ser folk från alla samhällsklasser göra så. Jag tror att det är utan reflektion. Jag minns vilka högar med fimpar som sopades ihop tidiga mornarna när jag anlände till Göteborg. En av mina utmaningar är ju fimpprojekt. Kanske dags att agera? Jag vill inte ha detta skräp runt mig. 

5-dagars

5-dagars heter ju egentligen O-ringen nu för tiden men tänk vad svårt det är att ändra på något. Om jag pratar med orienterare så blir det 5-dagars medan jag vet att när jag träffar icke orienterare så handlar det om att säga O-ringen för att de skall veta vad jag pratar om. Undrar när 5-dagars försvinner ur sinn?
Tycker egentligen att denna tävling blivit för stor och har avstått några år när barnen blev så stora att de klarade sig själva. Nu är det Liam och Gabriel som är på och vill springa. Att hyra ett hus i staden passar oss perfekt och jag har inte ens varit inne på O ringen torget. Jag har blivit upplyst om att allt är som det brukar och då behöver jag inte gå dit. Jag väntar tills någon klubbmedlem vinner en etapp. Då går jag dit och är med i gratulationskören naturligtvis.
Soligt väder har gjort att tävlingarna för övrigt har varit toppenbra. Inga bussköer, bra banor och service kring tävlingarna, fina duschar nära, ja allt är helt perfekt. Lasse och jag springer kortklass. Den enda skillnaden till vanlig klass är att det är fri starttid och kanske något kortare banor. Jag kan gå i lugn och ro till starten utan tid att passa. Jag tar bussen med de andra och kan välja att gå med på miniknat om jag vill innan.
Igår när det var vilodag besökte vi Rackstadmuseet. Vi åker dit tidigt för det blir nog mycket folk sa jag. Martin och Lasse hängde med men jag blev lite hånad under cykelturen dit då de inte trodde att några orienterare intresserade sig för detta konstmuseum. Inte var det stor anstormning men en del hade allt hittat hit. Vi passade på att äta lunch (grönsakssoppa) eftersom det såg så gott ut och kökspersonalen fick verkligen slita. Vi förstod att det var mer än vanligt att göra. Annars var museet en stor besvikelse. Visserligen är det fantastiskt med dessa Värmlandskonstnärer och när vi ändå var i Arvika blev det ett trevligt utflyktsmål men mer var det inte. I min värld har Rackstadgruppen dykt upp då och då. Lasse påstår dock att detta är okänt för de flesta.
Skriver detta i väntan på att jag skall gå upp och laga gröt klockan åtta. Sedan cyklar vi ut hela gänget till bussen ungefär 5 km bort. Jag är nöjd med min insats de två första dagarna och ligger sammanlagt  fyra. Hoppas jag kan hålla ihop det lika bra i fortsättningen. Den stora frågan har infunnit sig. Blir det 5-dagars nästa år? Det finns ju många andra tävlingar runt om i Europa under sommaren. Liam och Gabriel skall till Höga kusten. Det är det ingen tvekan om iallafall.

Bad

Att komma upp efter ett iskallt bad är så skönt speciellt om solen skiner men även annars. Vilken gåva många av oss har som bor nära sjöar i vårt vackra land. Att bo i Vänersborg betyder att man har nära till Sveriges största sjö med många möjligheter till bad. Igår var jag ute på en lång härlig cykeltur där bad ingick. Det är kallt i Vänern men ack så skönt. Hemkommen från denna utflykt lagade jag mat inför nästa veckas äventyr i Arvika med O ringen. Var klar med detta vid åttatiden. Solen skiner och väderprognosen visar på sämre väder. Vi sticker ner och tar ett kvällsdopp säger jag till Lasse. Efter lite tvekan hängde han med. På cykel når vi Jakobs udde på några minuter. Det blåste ganska kraftigt och såg kallt ut. Det blir ett snabbt dopp säger Lasse men så förvånade vi blev. Det var det varmaste badet hittills. Antagligen har ytvattnet från denna varma dag blåst in. Så härligt det var och än en gång kan vi konstatera att det finns så mycket att uppleva runt knuten. 

Mellerud

Igår var jag en sväng i Mellerud. Helt oplanerat. Efter att varit hos min mor tog jag jag tåget hem från Lödöse. Jag observerade inte att detta tåg gick till Säffle vilket innebar att jag var tvungen att byta i Öxnered. Det är mycket få tåg som går så. Jag har tidigare åkt på dessa tåg och då har tågvärden gjort flera utrop och påtalat att resande till Vänersborg måste byta i Öxnered. Djupt förskjunken i min bok observerade jag inte hur tåget gick in i på stationen. Först när tåget börjat rulla kom en röst i högtalaren som sa att detta är tåg till Säffle. Suck. Bara att åka med i 21 minuter till nästa tågstopp i Mellerud.  Kollade min app och konstaterade att snart går ett tåg tillbaka. Men väl i Mellerud möttes jag av tågstrul. Det kom inga tåg norrifrån. Det fanns ett fik på stationen och jag kunde köpa en kopp kaffe och en god ostmacka till vettigt pris. (Tycker att priserna i Göteborg är vettlösa). Jag fick också lyssna på andra resenärer som var i mycket större nöd än mig. Två olika sällskap skulle åka på utlandssemester och skulle vidare med flyg och färja. Finns det verkligen ingen möjlighet att få tag på en taxi hörde jag. Tyvärr, säger den stackars cafedamen. Hon hade fullt upp att informera och hjälpte mig med information om att det går bussar till Vänersborg. Efter 45 minuters väntan kunde jag sätta mig på en fin expressbuss tillbaka. Efter att förklarat min situation för busschauffören slapp jag betala för återresan.
Hör på radion att under dagen har en ensam hund gått på ett tåg i Mellerud. Hunden satte sig på ett säte. Några lediga poliser var med på tåget och tog hand om hunden och lämnade in den till polisstationen i Karlstad. De söker nu ägarna. Saker händer i Mellerud!

Orienteringshelg med cykel

Cykel på tåg till Göteborg. Färja till Fredrikshamn därefter fin cykelväg upp till Skagen. Cykel ut till de tre olika tävlingarna. Tänk vilka möjligheter det finns att ta sig fram om det fixas cykelvägar. Jag kommer ihåg när de byggde Stallbackabron i Trollhättan som stod klar 1981. Att jag då tänkte att de inte bygger cykelbana på den. Nu har man ett stort industriområde på ena sidan och bostäder och köpcenter på den andra sidan älven. Inga förbindelser med bussar. Bor man där eller på Restad Gård måste man ner till Centrum för att byta buss upp igen. Vilken omväg! Så hänvisad till bil man är. Jag antar att om bron skulle byggts nu så hade det blivit cykelväg. Fast det var ju Bilindustin ( SAAB) som fanns där så man vet inte.  Så undrar jag om det är cykelväg på Öresundsbron? Den stod klar 1990. Skulle vara intressant att diskutera detta med någon som planerar vägar. Tänk vilka fördelar det är med cykel för miljön och ur hälsoperspektiv.
Med dagens cyklar är det så lätt att ta sig fram många mil. Alvin som bara är 7år cyklade hela tre mil upp till Skagen utan problem. Nu är det ju inga backar alls men ändå.
Jag planerar en minicykelsemester på Västkusten för mig och Lasse. Tänk vad fantastiskt att man för trettio kronor kan ta med sig cykel på tåg. Denna gång till Bohus för att ta oss över till Kungälv på bro med cykel/gångväg. Därefter en tur ut till Marstrand. Här vet jag att det inte finns cykelväg hela biten. Desto viktigare att vi cyklar och stör trafiken. Ett sätt att skapa incitament att fixa cykelvägar om de med fina bilar tvingas köra sakta på vägen. Fast då kan vi inte ta med barn och utsätta dem för risker i trafiken. Väl i Marstrand tänkte jag att vi tar båt till Åstol och så vidare upp genom Tjörn. MEN vi kanske inte kommer över Tjörnbron?  Det får i annat fall bli tur upp via Orust. Nu blev det långt och krångligt! Vi tar nog bilen och får ett jätteproblem att parkera den vid Marstrand. Så tråkigt det blev!
Vi är naturligtvis hänvisade till bilar i många fall men så viktigt att skapa möjligheter att ta cykel. Jag som bor i Vänersborg tycker att vi har fina möjligheter att ta oss fram på cykel likt i många andra städer. Det har blivit så mycket bättre och jag tror att vi som älskar att cykla har en ljus framtid. 

Tokigt

Hör på radion att facket skall gå ut och informera ungdomar om deras rättigheter. En arbetsgivare får inte anställa "i mån av väder". Alltså om jag har en glasskiosk vid en strand där det är hur mycket som helst att göra om vädret är fint men inget att göra om det är dåligt så får jag inte anlita ungdomar endast vid fint väder. Det tycker jag är upp åt väggarna. Är det bättre att dessa ungdomar inte har något alls att göra? Ägaren kan ju inte betala om man inget säljer. Enligt min mening är det så viktigt att ungdomar får komma in på en arbetsplats och visa "framfötterna" om så bara för några dagar. Det gäller att få komma in och visa vad man duger till. De duktiga hittar alltid vägar så jag hoppas inte facket stänger dörrar för dem!
Sedan håller jag med Sara Sjöström om att ungar skall få tävla. Tänk vad nyttigt för Liam förra året när han legat i topp på de flesta tävlingar under året och kommer till o-ringen och hamnar på runt 75 plats varje dag. Eller Gabriel förra helgen som vann första tävlingen för att komma sist dag två. Att lära sig ta förluster. Att också lära sig att vinna och vara ödmjuk inför detta. Sedan skall föräldrar (och även far/morföräldrar ) "hålla sig på mattan". Klart man skall gratulera när det går bra men ibland hör jag för mycket likt tänk att du slog den eller den. I orienteringssporten är det lurigt. Ungar får lätt följe med varandra och då är det inte den egna prestationen som hyllas. 

Bettan

Jag och min mor promenerar sakta från affären. På långt håll ser vi en mötande man och hans lilla hund. Hunden stannar upp och tittar som hundar gör när de ser något de är rädda för. Mannen manar på hunden som flera gånger tvärstannar och drar i kopplet. När vi möts gömmer sig hunden bakom  mannens ben. Jag kan  inte låta bli att fråga om vi ser så farliga ut. Mannen berättar då att hunden kom från ett hem där hon blivit vanvårdad. 34 hundar i en liten två. Han berättar vidare att han inte visste åldern på hunden men de trodde att den var drygt två år. Hon har inte haft några valpar vilka många andra unghundar haft bland de andra stackarna. Jag är nyfiken och frågar vidare. Jag får då reda på att han köpt hunden av polisen. Han hade betalat 2.500 och har nu också kostnader för vetrinärbesikting. Att polisen tar betalt i den här storleksordningen är för att förhindra att hundarna kommer till ett nytt oseriöst hem. Hunden har aldrig varit ute och det är mycket nytt för henne. Jag kikar ner på den lilla stackarn och ser en massa tänder i underkäken. Vad heter hunden frågar jag vidare. Mannen skrattar och säger det fick naturligtvis bli Bettan med det kraftiga underbettet. Så mycket konstigheter det finns konstaterar jag och mor under vår vidare färd mot hemmet.  

Vandringsresa

Detta är första vandringsresa jag gör. Det gav mersmak. Att gå som vi gjorde i ett eget gäng kändes bra. Jag kände mig fri. Bolaget vi åkte med hette France Tours. Det fungerade bra med transporter och de anvisningar vi fick med oss. Dock var två av vandringsförslagen inte bra. Dels Capri där vi skulle ta oss upp på en superbrant stig i en bergsklyfta. Lite fallna träd på en dålig stig. Utan orienteringsskor kändes det farligt. Vi fick vända. Dels på Amalfikusten när vi skulle gå ner till havet. Dålig stig med felaktiga skyltar gjorde att vi hamnade snett och fick söka oss fram. Belöningen blev desto underbarare med härligt bad. De andra vandringarna var mycket fina. Nästa års resa planeras. 

Italien

Ibland tycker jag det är så tråkigt att göra olika fysiska aktiviteter på gymmet. Jag vill mycket hellre vira in mig i en filt och läsa en bok. Men så tacksam jag kände mig för alla timmar jag tvingat mig själv till träning nu när jag var i Italien. Ingenting känner jag av vandringarna. De var visserligen inte så tuffa men det var mycket trappor och då speciellt neråt. Många orienterare gillar att springa och det är först när de är skadade de tar till alternativ träning i gymmet. Jag har alltid tvingat mig till gymnastik men rynkat lite på näsan åt gymmen. Det gör jag inte längre. Så det kommer fortsättningsvis bli många tråkiga pass för belöningen att orka vandra är så enorm. 

Förströelser

Jag var med en gång i tiden när tankarna om Aqua blå tog form. Vattenfestivalen hade lagts ner i Stockholm. Den  hade urartat till ett fylleslag med "billiga" attraktioner. Folk skulle komma till vackra Vänersborg där det skulle erbjudas aktiviteter med kvalité. Själv var jag tävlingsledare för orienteringstävling i vackra Skräcklandparken. Det fanns också en löptävling, en lagtävling med olika fysiska moment, segelaktivitet och inte minst beachvolleyboll på sanden. Tält var uppsatta där man kunde ta en öl och lyssna på några lokala artister och även någon större artist i ropet. Det kändes "öppet" och vackert.
När jag går en runda i festivalområdet på fredagkvällen känner jag bara avsmak. Massa knallar med sina plånböcker, plastleksaker och andra onödiga ting som jag ser på varenda marknad. Inklämt mellan alla dessa stånd finns beachvollybollen kvar men vem vill hänga där bland alla plasttält? Ett stort tiovoli har fått ta plats med svindyra priset. 40 kronor för ett åk! Någon uppträder inne på öppna scenen men det är stora staket runt och ser inte alls inbjudande ut. Endast ett fåtal personer är där. När vi går hem utmed Hamngatan har man även här fått upp fula plasttält. I ett står Babben och underhåller. Hon är säkert bra men henne har jag lyssnat på flera gånger både live, i TV och på radio så jag får inte lust att sätta mig och ta en öl här utan går hem istället. Jag stannar inte i Vänersborg utan åker till Kinnekulle och Skara för en dubbeltävling. Det kanske blev bättre under helgen men dåligt väder och många öltält gör att jag är rädd att denna festival går samma väg som Stockholm.
Så åker jag till Lödöse museum för att se teaterföreställning Ronja Rövardotter. Amatörföreställning. Nu hade vi sådan tur med vädret vilket gjorde att detta blev en höjdarupplevelse. Jag älskar att sitta ute i vacker omgivning med vind och fågelsång som kuliss. Skådespelet och scenlösningarna var riktigt bra och kluriga. Måste säga att jag beundrar dessa krafter som fixar detta. Men nu är vi inte i datorfolkets värld alls. Varför kan man inte ta till bara lite modern teknik och skriva ut en lista i bokstavsordning där de som betalt i förväg snabbt kan prickas av. Nu blev föreställning fördröjd en halvtimma för att de stackarna som stod i kassan skulle hitta namnen som skrivits förhand allteftersom folk anmält sig med knagglig gammalmansskrift. 

Lödöse station

NygårdsLasse har kommit en sväng efter jobbet till mor och mig. Min Lasse är i Trollhättan tillsammans med barnbarn. Jag skall ta tåget hem. Tänkte åka 17.25 men tiden går och jag beslutar ta tåget 17.55 istället. Ett ödestigert beslut. Jag lämnar min mor samtidigt som jag ser 17.25 tåget lämna stationen exakt i tid. Då kan jag ta en lugn promenad ner till stationen. Väl där snattrar högtalare igång. På grund av signalfel är tågen försenade. Först en kvart sedan ökas väntetiden hela tiden. Jag är ensam på min perrong men på andra sidan spåren är det ett gäng som väntar på tåg till Göteborg. När det gått 45 minuter med ett antal utrop i högtalarna om ändrade tider och beslut hela tider kommer då ett annorlunda utrop. För de som skall till Göteborg kommer det att bli ersättningsbuss istället. Mitt tåg kommer inte att gå till Vänersborg utan stanna i Trollhättan det skall komma in om 30 minuter. Jag ser då att det kommer en buss som det står Lilla Edet på. Jag går ner från perrongen till bussen. Jag antar att det går en buss från Lilla Edet till Trollhättannär jag väl är där. Samtidigt är det några från andra perrongen som går till bussen. Jag går på bussen och hör hur Göteborgsfararna ställa frågor till busschauffören. Eftersom jag varit med förut vet jag att det absolut inte finns någon kommunikation mellan buss och tåg och mycket riktigt rycker bara busschauffören på axlarna. Då ser jag ett tåg komma! Snabbt av bussen och jag hinner till perrongen. Tåget går också till Vänersborg! Det kommer också ett tåg från andra hållet för vidare färd till Göteborg. Tyvärr hinner inte de som gått för att höra om den utannonserade ersättningsbussen med det tåget!
När jag flög till Marocko hade Yvonnes man koll på oss hemma från Stockholm. Så fort vi landat kom ett meddelande där det stod att vi är ju en timme försenade och han har meddelat vår Riad som skall hämta oss detta.
Olika bolag hanterar våra kommunikationer. Lägst pris vinner upphandlingar. Det blir inget helhetstänk vilket drabbar resenärerna mycket. Detta i sin tur gynnar bilindustrin.
Jag har stor förståelse att det blir förseningar. Jag tycker inte heller att. det är så farligt då jag alltid har en bok med mig. Men att informationen är helt uppåt väggarna och att det inte finns något helhetstänk mellan bussar och tåg har jag ingen förståelse för. 

Bland hingstar i Marocko

När jag var i tonåren ville jag så gärna rida men tyvärr gick det inte. Detta trots att jag bodde på en liten gård som vi brukade. Med tre syskon blev inte många slantar över till fritidssysselsättningar trots att min far jobbade extra med olika småjobb.
När jag fyllde fyrtio år sa granntanten i Tibro att hon börjat rida och tyckte att jag kunde hänga med.
Jag har aldrig tyckt att det varit kul att rida dressyr i paddocken. Gör en 20 meters volt, rid snett igenom, byt sittben, förbered trav osv.. Men man måste naturligtvis kunna grunderna för att kunna rida ut som jag vill. I Tibro fick vi rida ut ganska ofta i den fantastiska Hökensåsterrängen. Mjuk mark i vacker tallskog.
När jag fyllde 50 år så begav jag ut på min första ridresa. En stjärnritt i Polen ( man bor på ridcentret och rider ut därifrån varje gång)  Det har nu blivit 12 ridresor till olika länder. De senaste 10 har vi bytt boende varje natt. Ett häftigt sätt att lära känna landet och dess människor. Många timmar handlar det om skritt. Det vill säga man går med hästen. Avslappnande men naturligtvis måste man vara med då hästen hela tiden kan bli rädd av något som fladdrar till. Jag känner att jag nu fått så mycket rutin att jag inte behöver rida regelbundet under året.
Jag kan nu tänka tillbaka på långa härliga galopper då speciellt i Rumänien och Turkiet. Att rida på hingstar i Marocko innebär mycket skritt. Stenig terräng men jag tror också att de inte vågar galoppera tillsammans med dessa hästar som sparkar om man kommer för nära. Nu var vi ju bara två men jag kan tänka mig vad som kan hända i en större grupp. Men däremot blev det galoppera av på stränderna de två sista dagarna. Vilken fart. Jag fick ta guidens häst och jag må säga att det var mer än full fart från början. Jösses det var bara att hålla sig i manen och hänga med. Hästarna tävlade och det gick ju bra men någon som helst kontroll hade inte jag och Yvonne. Men hästarna hade rejäla manar och de bockade absolut inte så det kändes inte otryggt ändå. Jag tyckte inte att själva ridningen var en höjdarupplevelse men däremot var allt runt omkring så häftigt att det blev ännu ett härligt minne. 

Marocko 4

Marocko har ingen olja. Deras naturtillgångar är fosfat, guld och silver. De odlar mycket grönsaker och frukt. De har en betydande turistnäring som dock minskat de senaste åren. Säkert på grund av de oroligheter som är i arabländer. De har en mycket låg utbildningsnivå.
Efter ha pratat med taxichaufförer och en del andra vi mött kan vi konstatera att marockanerna är stolta över sitt land. Alla uttalar sig så positivt om kungen Muhammed V1. Han har kommit med nya lagar som att alla skall gå nio år i skolan, förbjud till månggifte, att modern får vårdnad om barnen vid skilsmässa. Tidigare fick mannen automatiskt vårdnaden om barnen och kvinnan lämnades helt utan rättigheter till något. Det är ett manssamhälle förstår vi när vi pratar med de kvinnor som guidar på kooperativ där det framställs arganolja. Samtidigt känns det inte så hopplöst religiöst. Visserligen bor vi i en korseld av böneutropare på vår Riad i Marrakech som skränar klockan fyra på morgonen.men de personer vi möter verkar ta det pragmatiskt med bedjandet och tron. Vår kung har det inte lätt med en del ministrar som inte håller måttet säger Mohammed, ägare till ranchen. Han kan inte gå för fort fram men gör de något riktigt tokigt är han där och rättar till. Vi har en bra armé som kommer att se till arr IS inte får något fotfäste här.
Jag läser att de har stora cannabisodlingar i norra Marocko. Det är ju de som missbrukar i Europa som är problemet inte de som odlar säger någon. Eftersom det är stora pengar i detta kommer vi aldrig tillrätta med det förrän efterfrågan minskar.
Det skall bli intressant att följa utvecklingen i Marocko. Det är härligt när unga killar som vår guide Badar är så stolt över sitt land. 

Marocko 3

Så vackert det är i Sverige nu. Tänkte extra mycket på det när jag kom hem från min resa. Runt Marrakech är det flera golfbanor och här var det grönt och fint med blommor men annars är det ett torrt landskap. Vi red i Berbernas land. Så stenigt. Småtegar lite här och där med mestadels spretiga kornstrån som står långt ifrån varandra. Det skördas med skära och skörden fraktas sedan på åsnerygg  till byn. Det gick en kvinna med fullastad åsna på stigen.  Två stora säckar på var sida med tre stora säckar uppepå. Jag tänkte hålla undan min häst och styrde mot höger. Just där fanns en liten plätt med majs. Min häst fick vittring på dessa och styrde stegen mot närmsta majsplanta för att glufsa i sig den. Eftersom det skulle innebära flera procents bortfall på skörden ryckte jag hårt i honom för att avstyra detta. Följden blev att denna protesterande häst och jag kom ner på stigen lite klumpigt varvid åsnan blev rädd och pinnande iväg åt motsatt håll. Hela lasten föll av. Det är tur att åsnor inte rör sig om inte någon slår dem med en pinne så den stannade snart. Vår guide fick hoppa av och hjälpa på med lasten. Vi träffar på många som hämtat vatten och fraktar hem dem på sina åsnor. På ett ställe såg vi att de tröskade genom att låta ett gäng åsnor gå runt och trampa på säden. Alla herdar med getter och får. Undrar hur länge dessa byar kommer att leva? Jag vet dock att jag inte vill bli åsna i mitt nästa liv. Så mycket dessa små ben får bära och överst på lasten sitter en person och slår dem i baken med en pinne. 

Marocko 2

Hur skall vi hantera de fruktansvärt jobbiga försäljarna och alla unga.killar som kommer och vill vara vår guide var spörsmål som jag och Yvonne diskuterade på vår flygresa ner till Marrakech. Vi skulle vara här en extra dag innan det var dags för vår ridning. Yvonne hade varit i Marocko för trettio år sedan och upplevt just detta som så jobbigt. Vi var också osäkra på om vi skulle känna oss trygga i staden. Så viktigt att resa och få nya insikter. Vi kände oss helt trygga. Försäljarna var inte det minsta jobbiga och det kom inga killar och ville vara vår guide. Däremot var alla så trevliga och visade oss gärna på kartan var vi var. Massor med försäljningsstånd men inget: Billigare än Ullared, Best price for you ... beteende. Däremot när vi kom hem och åkte buss mitt i natten kände vi det lite otrevligt. Berusade gapiga personer. Det blev bråk längst bak i bussen. Föraren frågade i mikrofonen om hon skulle stanna bussen. Två killar kom fram och ondgjorde sig att de blivit påhoppade. En annan rådig kvinna sa att det var bra att de kom fram. Välj era bråk sa hon. Protestera mot det som vi bör förändra i samhället rasister, våldtäktsmän, husbyggande, Sverigedemokratter. Ja det finns mycket att lägga kraft på istället för att schafsa med fyllbyltar. Den ena killen som kommit fram satt precis bredvid mig. Jag nickade mot hans SD-pin på jackan. Han log generat. Vi tar inte upp den debatten nu sa jag. Han nickade tacksamt. Livat på sena bussar i Stockholm alltså och det är inte alltid som man tror.  I arabländerna är det så skönt att gå i sena natten och slippa dessa skränande fyllbultar. 

Marockoresan 1

Jag är rusig av lycka. Vilket fantastiskt spännande äventyr detta blev. Solen sken hela tiden och nu såhär ett dygn efter jag kommit hem känns allt som ett härligt solminne.
När vi kom till ranchen Diabat strax söder om Essaouiri var vi lite skraja för detta med hingstar. Vi kom in på en öppen gård med 15 boxar. Alla som varit i ett stall när det vankas havre vet hur ivriga hästarna blir. Jag vet nu hur det låter när 15 hingstar vill ha sin havre. Detta gjorde inte mig och Yvonne mindre skraja!
Så var det dags att sitta upp på hingstarna. Min häst stod inte still precis så någon trygghetskänsla infann sig inte här. Rid strax bakom min häst sa guiden. Han är rädd för kameler. Rädd för kameler i Marocko är ingen höjdare!  Just utanför ranchen fanns massor. Jag har ju varit på 11 ridresor före denna och för det mesta har jag känt mig trygg när jag väl satt mig på hästen och vi ridit iväg. Inte så denna gång. Jag kände att det fanns oerhörda krafter i denna häst. Samtidigt var den "go" att sitta på och ridningen kändes utmärkt. Mycket sten dock i Marocko. Min häst hostade och ägaren beslöt byta ut den då den blivit förkyld. Jag fick nu en häst som var 15 år. En helt annan trygghet infann sig hos mig samtidigt som jag känner att den kan bli svår att hantera om den får för sig något. Problemet med denna häst var att den ville sparka andra hästar och djur och då speciellt Yvonnes häst. Det gällde att hålla avstånd. Yvonne och jag har beslutat att inte rida på hingstar någon mer gång. 

Marocko

En timma kvar tills tåget skall ta mig till Stockholm. Övernattning hos Yvonne som jag träffade för sju år sedan via annons i Häst & Sportresors hemsida. Vi har gjort lika många ridresor tillsammans. Ett nytt land för varje år. Totalt har jag gjort 12 ridroser sedan det året Inger och jag fyllde 50 år och hon bad mig följa med till Polen. Jag har ju provridit några gånger inför denna resa och kan konstatera att jag fått erfarenhet på mina resor. Sex timmar i sadeln i sex dagar ger lite rutin.
Tidigt i morgon bär det iväg till Marocko. Denna gång har jag packat sovsäck i bagaget. Vi skall sova några nätter i tält och det kan tydligen bli mycket kallt i öknen. Vi skall rida på hingstar! Jag må säga att det känns lite pirrigt. Tänker på de som åker till Kanarieöarna och vill ha samma rum år efter år! Skall bli spännande och se vad jag har för nya erfarenheter efter detta äventyr!

Lust

Hur hinner du läsa så många böcker är en fråga jag ofta får. Vad skall jag svara på det? Det måste handla om att jag älskar att försvinna in i andra världar. Med det har jag inte sagt att jag njuter hela tiden. Ibland får jag tag på böcker som jag inte gillar. För mycket djupsinne, för ytligt eller att jag bara inte gillar språket. Jag försöker alltid läsa ut den bok jag fått i min hand eller öra. Alltid går det dock inte. Är fascinerad av att jag gillar Jussi Adler Olsens deckare så mycket. Högtidsstund att få lyssna på när Stefan Sauk som läser om personerna på avdelning Q. Jag kan inte svara på frågan varför jag tycker de är så bra. Tror att litteraturkritikerna fnyser åt dessa simpla deckare men....
Att ha en bra bok att lyssna till samtidigt som jag städar, lagar mat eller plockar med något är en av livets njutningar. Jag har inget emot att vänta länge på en tråkig flygplats om jag har en bra bok i min hand.
Svaret på frågan hur jag hinner läsa så många böcker måste vara att det har jag lust med. Det finns många saker jag inte har lust med och har därför inte tid! Att sy. Det bara knyter sig om jag tänker på att jag skall fålla ett par gardiner! Att gå i affärer och handla. Jag läste nyss i tidningen om en person som kände sig så deppig. Hon gick ut på stan och shoppade för att pigga upp sig. Jag är helt förstummad. Känner jag mig deppig och skulle lägga till en shoppingrunda på det slutar det nog riktigt illa.
När jag åker förbi en golfbana så är jag så glad att jag slipper gå ut på den. Jag gav golfen en chans en gång med grönt kort som bevis att jag klarar mig att ta mig runt men aldrig att jag gillade  det. Däremot när jag åker förbi hästar kan jag få lust att ge mig ut på en tur i skogen. Dock vill jag absolut inte rida runt i en paddock. Kan inte fatta de som har egen inhyrd häst i ett stall. Så mycket jobb för att ofta bara kunna rida i paddock eller på en känd stig i närheten av stallet.
Orientering är min sport. Att få komma ut i olika skogar. Att träffa folk på de olika arenorna. Att få springa, duscha, äta sin matsäck i solsken. Då är livet härligt. Tänk att det finns de som inte gillar detta..  Så bra att vi är olika. 

Liten vardagsfundering

Vart tog ekonominyheter vägen? Ett tag fanns det något som hette ekonominyheter som en del i Aktuellt. Det togs bort men så rullade textremsor aktiekurser och  uppgift om världens börser under sändning. Jag kom och tänka på detta i samband med Volvos vinstrapport häromdagen. Naturligtvis är det så att denna information kan den intresserade lätt ta till sig på annat sätt men ändå. En förändring har skett. Det togs upp i sändningen att det är viktigt att betala skatt för företag. Att konsumenter kräver detta och därför kontrolleras sådant av investerare. Är det så att en förändring har skett här? Nolltaxering är inget man skryter med likt man gjorde för några år sedan? Sedan blir det mer och mer ekologiskt i affärerna. Vi vill inte ha matfusk. Konsumentmakt!
Det enda som inte förändras är sportsändningarna. Här visas tabeller. Analyserna är många där inget nytt finns att säga. 

Beröm

En duktig person som jag känner fick beröm för en sak han gjort. Han blev så glad. Men du måste väl veta om att denna din gärning är mycket uppskattad säger jag till honom. Att du blev så upplyft av de orden? Det är så sällan någon uttalar sig säger han. Jag blir så glad när jag får höra uppskattning fortsätter han. Jag tänker då att vi är alldeles för dåliga att berömma varandra. Speciellt till de som vi beundrar och kanske tror inte bryr sig om vad "lilla jag" säger. Ärlig och uppriktiga ord skall vi slösa med inte minst i vardagen.
En utmaning till mig själv ( och alla andra ) att varje dag fundera ut något och ge uppskattande ord för det. Att förändra världen börjar ju i det lilla. 

Påskatider

Jag var anmäld till fem tävlingar denna påsk. Det blev ingen start för mig. Kände lite halsont under onsdagen. När jag sedan fick tillbringa 10 timmar på akuten på NÄL på onsdag kväll - natt med min mor blev förkylning med hosta ett faktum. Kanske blev jag "anpassningsförkyld". Jag hade ju aldrig orkat delta i så många tävlingar kombinerat med många besök på sjukhuset i Uddevalla. (NÄL som ligger så nära)
Jag har alltid haft lite påskångest. Helgen är ju den stora orienteringshögtiden vilket gjort att jag inte brytt mig om att pynta och laga påskmat något år. Så även i år när till och med de stackars fjädrarna jag har liggande är ifrågasatta.
Vi får nu hoppas på bättre tider. Vilken tur att jag inte jobbar. Jag har ju fullt upp ändå. Idag skall jag hämta mor och köra hem henne. Hoppas allt blir bra med henne och mig!

Hur kommer denna dag att bli?

Klockan är strax efter 7,00. Jag ligger i en säng på Karlsborgs vandrarhem. Trots att vi sprang nattorientering igår kväll och jag la mig efter midnatt vaknade jag som vanligt före 6. Jag har läst tidningarna på ipaden, spelat wordfeud med mor och även spelat lite bridge på datorn. Bredvid mig ligger Lasse. Han fick en muskelsträckning i vaden igår. Hoppas nu bara det inte är allvarligt! Gabriel ligger också i vårt rum. Han var så nervös innan start igår. Såklart! han har ju inte fyllt nio och ge sig ut i mörka natten. Hann vann. Nu skall han meddela farfar att han vill ha en riktig pannlampa.
 Martin med familj finns i ett annat rum. Här var det bara Martin som sprang. H 21 gemensam start. På frågan vad han tyckte när han kom i mål blev svaret: Så många uppförsbackar trodde jag inte fanns. Övrig familj stannade på vandrarhemmet och la sig tidigt. Barnen är säkert vakna. Tufft för föräldrarna som begav sig den långa vägen direkt efter jobbet igår. I rum tre finns Jonas, Emelie, Liam och en kompis. Liam hade ingen lyckad dag i skogen igår. Han har ju bytt klass och har tufft motstånd med äldre killar. Det gick så bra för honom i början men så blev han kappsprungen av värste konkurrenten och då blev det köra av! Konkurrenten bröt och Liam bommade nästa kontroll med 24 minuter. Bra av Liam att leta rätt på kontrollen och sedan fortsätta banan i högt tempo. Mamma Emelie bommade mycket i mörka natten.
I eftermiddag skall vi springa igen. Så skönt att vädret är fint. Liam och Gabriel är ju så tända på orientering men jag tycker det verkar vara tuffa helger för heltidsarbetande föräldrar. Fast så höll jag ju på själv när jag hade små barn!