Chiafrön

Martin har pratat och prisat chiafrö i ett par år. Jag tror knappt jag lyssnat. Nu kan du läsa i flera inlägg om att chiafrön hamnat i hemmet. Det är inte lätt att övertala människor om något. Jag har ju alltid lyssnat på ljudböcker. Min far blev sjuk och jag lånade detta på biblioteket. Jag passade på att lyssna på dem också. Inte tillåtet men en synd jag kan leva med. När det sedan började dyka upp ljudböcker för alla prisade jag detta och försökte få folk att lyssna. Det var trögt. En bok skall läsas så är det! Du som åker så mycket bil skulle få ett trevligt sällskap. Jag lyssnar gärna på P1. Så gick konversationerna kring detta. Det är annat nu. Nu träffar jag massor av människor som lyssnar och prisar det. Igår träffade jag en man som inte känner mig så väl. Han satte igång och skulle övertala mig om lyssnades frälsning. Bara att höra på hans predikningar med ett överseende leende. En annan sak i tiden. Jag har alltid gillat att springa. När jag var ung och var ute och åkte bil med kompisar och det var någon som sprang blev det kommentarer som: Jävla idiot springa omkring som en dåre osv... Själv var jag inte med i någon förening och smög med mitt springande när det var mörkt eller i skogen. Det är annat nu om man ser någon som springer låter kommentarerna: Jag borde träna. Jag tränade mycket förut men har inte tid just nu. Jag måste komma igång eller också berättas det om allt springande de håller på med! Ja ja Vi är alla lika kan jag konstatera.

Innan jag landat

Det är väl konstigt hur det är. När jag kommer hem från en resa känns det som man lever kvar lite i detta rus ett tag. Det går lätt att ta tag i saker trota att jetleggen finns där och jag gör än det ena och än det andra men så är det som något måste ur kroppen. Jag känner mig helt värdelös, grinig, ensam. Allt strular och all lust är borta. Hur skall jag orka leva? Igår var en sådan dag. Som tur var känner Lasse mig när jag surar på allt. Han gjorde iordning en god smothie som nu för tiden även innehåller chiafrön, såg till att jag kom ut på en träningsrunda och därefter gjorde vi ett yogapass från den nya appen han hittat. Lite räkor och en go film via Netflix gjorde att jag nu är helt fit for fight igen. Detta tillstånd uppenbarar sig också om man ansvarar för något stort projekt typ en orienteringstävling eller liknande. Trots att jag vet att detta "bakrus" alltid infaller är jag lika förvånad varje gång. Dock är jag övertygad om att man måste ner i varv och "deppa ut" innan man går på nästa utmaning. Annars blir det för mycket ansamlat och man blir sjuk. lite "Österbergsfilosofi" som Lasse kallar det.

Jag har gjort skillnad.

En av de jag träffade på ute på Restad ganska tidigt var Adel. Jag såg att han var duktig när han hjälpte till. Hans engelska är inte så bra men de andra kunde berätta att han var snickare med kök, fönster och aluminium byggen som specialitet. Detta har vi ju stort behov av i Sverige så jag började fråga runt om han kunde få praktisera hos någon. Jag frågade snickare och mindre snickerifirmor men vi är för små sa de gå till de större. Jag gjorde så men de hade inte möjlighet att ta in praktikanter. Efter så många samtal och besök så gav jag nästan upp. Var framme i centrum och hade lite tid över. Jag traskar bort till trävaruhandlarna beslutade jag mig för. På första stället ruskade de bara på huvudet men så gick jag till Karl Hedin. Där var en kille i kassan som var otroligt hjälpsam. Fönster då kan du pröva på west coast windows i Trollhättan Jag gjorde så. Fick napp och skickade hans CV. Vi blev inbjudna och han fick börja på praktikplats. Nu är han anställd! Jag har också jagat bostad som en tok åt honom. Så ringer telefonen plötsligt av en person som var med på en av våra träffar. Svärfar har dött vi har en lägenhet är du intresserad. Om jag var!! De hade inte tänkt tre barn men jag fick övertygat honom om att hyra ut den till Adel. Igår skrev vi kontrakt. Det bor en kvinna i huset som gärna hjälper honom med svenskan. Nu kan han flytta från Restad och ta hit sin familj. Han gick till arbetsförmedlingen för att tala om att han redan hade arbete och bostad. Tjänstemannen höll på att ramla av stolen. Hon ringde upp företaget och talade om att de kunde få bidrag på 63% av lönen. Där gick lite skattepengar och arbetstid för tjänstemannen till spillo kan jag tycka! Han är tvungen att gå på SFI. Som tur är har de ändrat reglerna så att han kan gå på kvällen mellan 17.00-20.00 och kan jobba samtidigt. Det var inte så länge sedan de tvingade de som hade arbete att gå på dagtid! Så mycket tid för en person säger Lasse. Ja det kan kännas hopplöst när det finns 1000 andra som vill ha hjälp men för Adel gör det skillnad och jag får glädjas åt att kunna hjälpa någon.

Hemma igen

Morgontimman är tidig men jag har vaknat. Lite pirr i hela kroppen. Det är jetleg som infunnit sig trots en ganska behaglig resa hem. Jag känner igen det nu efter ett antal långresor. Hjärnan börjar jobba. Allt som skall göras och fixas till. hur skall jag införa yogan i mitt vardagsliv, förändring av vår kost.. Det är många ny tankar som surrar. Jag känner att jag också har lust att ge mig ut på en liten joggingrunda för att känna hur det känns. Men av erfarenhet vet jag att jag måste ta det lungt. Det är lätt att dra på sig sjukdom och skador just nu. Nu gäller det att hitta sin inre balans och hitta tillbaka till vardagen. Yogaresa är ett ljust och härligt minne. Yogan är jobbig på ett annat sätt än löpning. Du blir utmattad på ett helt annat sätt. Det här var verkligen en grundläggande kurs där grundpositioner övades om och om igen. Blandningen av de olika yogastilarna gav insikter vad min kropp behöver Och det är mycket! Det hade varit häftigt att kunnat ta en liten joggingrunda några gånger i veckan men till det får man åka till en annan plats. Det går inte att jogga i den del av Thailand vi var. Vägarna är smala och hårt trafikerade. Mörket kommer tidigt. Det är för varmt. Att orientera är uteslutet med alla ormar. Men stränderna är härliga, ljuvliga bad, underbara massager. Maten är fantastisk. Det är lågsäsong nu. Många solstolar står tomma. Vår grupp med stor köplust som även såg till att ofta bli masserade, fick alla naglar fixade och åt varje dag på stranden gjorde skillnad för thailändarna just där. Det går ett rykte att vädret är dåligt i maj och över sommaren. Helena som är i Thailand varje år vid den här tiden och ofta över sommaren också kan intyga att så inte är fallet. Vi var ju på östsidan. Det är nog sämre på västsidan där det stängs ner en del under denna tid. Som alltid är det spännande att möta nya människor. Det var helt underbara personer som var med. Bara tjejer förutom Lasse. Många var skratten som klingar nu när denna härliga resa läggs upp i minnets arkiv.

På resa

Den nya tiden gör att jag kan läsa alla tre dagstidningar jag har när jag är på resa precis som om jag var hemma. I dagens GP läser jag om hur militären slår ner all opposition skoningslöst här i Thailand. Alla möten med fler än fem deltagare är förbjudna. All media styrs och kontrolleras av militären. Ministrar tillsätts av militären som säger att Thailand inte är moget för fria val. Hårda fängelsestraff för oppositionella ..Ja listan kan göras lång med hemskheter. Det märker vi inget av på vår vistelse här i landet. Thailändarna är så vänliga. Kommersen pågår för fullt. För mig är yoga något nytt. Många tänjnings och smidighetsövningar som nu efter 15 pass börjar kännas gott. Mycket klarar jag naturligtvis inte av men jag tycker ändå det går bra. Yoga är ju inte bara fysisk övning utan även att hitta rätt i det inre. Hitta din inre röst, lyssna till din egen vägvisare och våga välja din egen väg. Det är också att man skall hitta ett inre lugn och inte rusa iväg på alla måsten. Alla damerna som är med är yogafantaster och som det verkar sökare efter harmoni i sitt liv. När alla bejakat dagens lektion som slutar 20.00 med middag är det dock inte lugn som inträder. Nej då meddelas att taxin går 20.30 ner till shoppingcentrat. Det gäller att slänga i sig middagen och få på lite andra kläder. Duscha behövs ju inte för natten är så varm och man blir svettig. Kvar på hotellet blir bara jag och Lasse som Äter länge, duschar, går ut och sätter oss i den ljuvliga kvällen för lite läsning och kvällstankar. Kontraster i det stora och lilla..

Yoga i Thailand

Jag har inte tidigare varit i Thailand. Jag har inte heller prövat Yoga. När jag såg denna yogaresa till Thailand såg det så spännande ut. Just nu är klockan 21.30. Jag sitter ute vid den fint upplysta poolen och lyssnar till Chikadornas mycket höga sång. Det är Yoga två timmar på morgonen innan frukost och två timmar på kvällen. Däremellan är det stranden med ljuvliga bad, massage, vacker natur och härlig sol. Jag har svårt att sitta med korslagda ben. Absolut inte bra när man skall göra yoga. Jag är heller inte stark i armarna och lite allmännt stel. Det blev ett lidande i början. De tre första passen var stenhårda och jag är i full beundran av de andra damerna som är så viga. Efter att ha yogat i tre dagar börjar det kännas mycket bättre. Det här är vad en orienterar kropp behöver. Jag tror att många skador skulle kunna undvikas om det fanns ett yogapass i veckan. Sedan är det ju ljuvligt i Thailand. Maten är så god. inget bröd, mycket frukt, nudlar, kyckling, grönsaker och härliga färskpressade juiceer. Det är ju också en del visdomsord vi får till oss på passen varav mycket handlar om att leva i nuet. Det gör jag verkligen. Nameste

Vad gör jag

jag fick frågan: Vad gör du nu när du är ledig hela dagarna. Jaha vad gör jag egentligen? Jag vet att jag har fullt upp. Jag vet också att jag inte är så trött som jag var när jag jobbade och gick upp tidigt varje dag. Men vad gör jag? Skall jag beskriva mina senaste dagar nu så ser jag att schemat är tight. I fredags gick jag upp tidigt och hämtade fyra Syrianer på Restad. Jag visste att ett par av dem så gärna ville testa ridning så jag tog med dem på en dags ridning på nordsvenskar i Svartedalen. Hem igen och så for vi till min mor. Lena hade kommit ner från Stockholm och vi firade hennes födelsedag. Jag sov över i Lödöse medan Lasse for hem för att tidigt på lördagmorgon hämta Liam och Gabriel då föräldrarna åkte till 10-mila. Lördag hade vi återträff med Artemesiadamerna. Konstvandring på Lödöse museum och naturligtvis mycket snack och gamla minnen bland de sex damerna. Blev hämtat av Lasse och pojkarna. Lördag morgon var det upp tidigt. Härligt med Liam och Gabriel. Inga problem när de skall ut på orientering precis som Jonas och Martin en gång i tiden. Hämta minibuss, ut till Restad och så fick vi med oss ett gäng tonårskillar till orienteringen i Lidköping. Jag instruerade dem och såg till att de kom iväg. Sprang sedan min bana. Hem igen och fixa mat. Under helgen fick jag ett telefonsamtal att det fanns en ledig lägenhet centralt i Vänersborg. Åkte och tittade på den. Hämtade sedan Adel ute på Restad så att de fick träffa honom. De var lite osäkra om de ville ha tre barn men jag tog till all övertalning och jag tror jag fick med dem på tåget. Nu håller jag tummarna så att de säger att han kan få den. Så går dagarna. Idag skall jag ut till Restad för orientering först och sedan genomgång av ett gäng som skall springa Vårruset. I morgon vårruset. Onsdag pensionärsorientering på morgonen och sedan två språkkurser på Restad. Sedan åker jag till Thailand en vecka på Yogakurs......

Ensamhet

Vi hämtar min mor 85 år gammal till lunch i samband med att vi har några av flyktingarna på besök. De är förundrade. Bor du ensam? Varför bor du inte hos din son? Adnan2 kan inte förstå detta Familjen skall bo ihop säger han. Min mor har bakat ett speciellt bröd i alla år och har med ett paket. Har du bakat säger han. I vårat land gör inte en så gammal person någonting sitter bara på en stol och säger till alla andra vad som skall göras. Jojo tänker jag. Svärmor skall bo med son och sonhustru. Vem är det som får stå ut med mycket när det är så tro? Det är ju inte alltid så roligt med svärmödrar. Adnan2 är också förundrad över ungkarlar. Om inte sonen hittat en hustru när han är trettio träder modern in och letar reda på en lämplig kandidat som presenteras. Familjebanden är starka och äldre respekteras. De kan inte förstå att jag är 62 år. Jag får Se och prata lite med Abdus mamma via Vibertelefon. Hon är en bildad kvinna och pratar engelska men hon är ju en gumma ett par år yngre än mig! Familjen som ju är bra mycket större än kärnfamiljen är viktig. Det är här man umgås och lever sitt liv. Därför är det naturligtvis viktigt att ha många barn. I Sverige har vi en stor ensamhet. Vi hinner inte med när båda arbetar. Vilket sätt är rätt att leva? Inte vet jag men jag vet att jag skulle inte velat ha min svärmor i huset.

Effektiva?

Så fort våra flyktingar fått uppehållstillstånd skall de lämna Restad Gård och gå över till arbetsförmedlingens försorg. Tyvärr är det oerhört svårt att hitta bostäder vilket gör att över 300 bor kvar på Restad. Vi lyckades hitta en bostad till Adnan. Han gick då till arbetsförmedlingen och ville sätta igång proceduren. Du måste ha med ett skrivet kontrakt så ordnar vi det sa de. Eftersom lägenheten skulle repareras kraftigt så blev de tvungna att vänta med vilken dag han kunde flytta in. När väl kontrakt var skrivet och en månad kvar till inflyttningen gick Adnan tillbaka till arbetsförmedlingen. Nu fick han till svar att de har så mycket att göra så de kan inte hantera hans ärende på tre månader. Men hur skall jag kunna betala hyra säger han då. Du får gå till socialen. Så nu skall han boka en tid på socialen. Träffa en tjänsteman för att få hjälp med hyran till arbetsförmedlingen hinner ikapp! Han skall ta ytterligare en tjänstemans tid som skall göra en utredning. Detta är inte klokt. Det här borde arbetsförmedlingen kunnat fixa till. Flyktingarna kostar väl nog med pengar än detta slöseri. Han är ju säkert inte ensam. Ghifar fick äntligen sitt uppehållstillstånd efter nästan ett års väntan. ( De som kommer nu måste vänta minst 1,5 år) Hon är utbildad lärare och en fantastisk person. vi har försökt få in henne på praktik i en skola. Det har inte varit lätt. Men till slut fick vi napp i en skola i Vargön. De har fått flera arabisk talande barn dit. Jag pratade med rektorn och hon var lite osäker på vilka arbetsuppgifter de skulle ge henne. Hon visste att de hade en kille i förskoleklassen de inte fick med in i gruppen. Hon började där. Snart kände sig den lille killen trygg och fungerade och nu frågar flera lärare om hon kan hjälpa till med olika barn. Vi är så dåliga att ta hand om alla nya resurser som kommer trots alla diskussioner. Att låta lärare deppa ihop av sysslolöshet på Restad samtidigt som lärarna sliter halvt ihjäl sig i våra skolor. Jag förstår det bara inte.