Packning

Packat och klart. Nu far vi till Grekland allihop. Klart att det är synd att lämna detta vackra land nu när det är som bäst men det är mysigt att fara allihop. Skall bli spännande att se om mitt bokprojekt fungerar med pojkarna. Liam ringde i morse och sa att jag inte fick glömma böckerna. Idag var Lasse och jag åter ute på Restad och rekade. Skall bli spännande och se hur detta projekt tar fart. Känns mycket öppet idag.

Omväxling

Dagen började med en resa till Västerlanda för pensionärsorientering. Ut i riktig vildmark på en lång bana. Spännande. Snack och skratt med de övriga pensionärerna som konstaterar att sommaren blir körig med alla orienteringar! Därefter till sommarstugan. Gräsmattan var hur hög som helst. Bara att röja upp i den " vildmarken" .  Så bar det av till Restad gård för att kolla med cafeägaren och gymmet om vi kan samarbeta kring de asylboende.  Inga döpunkter .

Det goda samhället

På förmiddagen träffade jag och Lasse representanter för Röda Korset. Vi pratade om hur vi skall forma trygghetsgruppen ute på Restad. Problem med uppkoppling till att kvinnor känner sig otrygga.
På eftermiddag var det dags för trygghetsgruppen. Ammar var där . Jag pratade också med Najeeb som är utbildad kemi ingenjör och Omar som är utbildad matematiklärare för universitet. De vill lära sig svenska, de vill ha praktikplatser , de vill jobba! De känner sig otroligt frusterade att bara vänta på olika beslut. De bär med sig mycket. Släktingar som dödats, hemska flyktvägar. Jag känner att jag inte greppar riktigt vad jag kan hjälpa till med.....

Äventyr på hemmaplan

Även om jag åker på otroliga resor är ändå det man gör hemma viktigast. Det är ju ändå där man är mest. Att försöka göra äventyr av vardagen kräver nog så mycket planering. Ibland blir det pannkaka, ibland blir det festligt. Inför vår resa till Kos tänkte jag att det kunde vara mysigt att ta med barnbarnen till biblioteket och  låna ett gäng böcker tillsammans. Under parollen: Nu fyller vi min ryggsäck! Gabriel kom på förmiddagen och vi tog tåget ner till Nödinge och hämtade Alvin. Sedan tåg tillbaka. Liam hämtades på fritids och. Så tågade vi i väg. Var och en fick låna tre böcker var och sedan beslutade vi tillsammans om de andra. Det blev nitton böcker! Lasse undrade om vi inte skulle bada!
Det blev faktiskt riktigt mysigt på biblioteket. Alvin ville låna  "Totte klär sig " som en av sina tre böcker. Liam och Gabriel tyckte den kanske var lite barnslig men han stod på sig.
I och med att vi hämtade Alvin gick en hel dag till detta lilla projekt. Hoppas att det fyllde någon funktion. Kanske blir det läsare av någon av dem. Jag har ju inte lyckats med mina söner!

Resor

I år har jag gjort  en orienteringsresa till Slovenien och Italien, en konstresa till Florens, en ridresa till Turkiet. Snart far vi med barn och barnbarn till Grekland. Övriga resor vi har inplanerade i år är ytterligare en orienteringsresa till Italien i juli och sedan är det långresa till Peru-Argentia-Brasilien i höst. Under dagens orienteringstävling pratade Bror om en 5-dagarstävling i Abisko. Lasse och jag klämmer nog in den! Veckan efter 5-dagars i Åhus, Skåne. Är det vettigt att flänga så säger min mor.  Under min barndom gjorde jag ingen resa. Första resan utomlands var en skolresa till Italien så jag har lite att ta igen!

Det goda samhället

När jag var på Röda korsets möte ute på Restad träffade jag Ammar. Han kom till Sverige den 7 april och är helt inställd på att lära sig svenska. Han berättade att han brukar åka in till biblioteket och sitta där och lära sig svenska. Jag erbjöd mig att komma och prata med honom en timma då och då. Igår träffades vi. Ammar är 33 år utbildad ortoped och har jobbat några år i Damaskus. Han flydde landet då ett par av hans kollegor blivit avrättade då de hjälpte "fel" personer. Jag är läkare och måste hjälpa alla! Är hans kommentar.
Ammar är smart och företagsam. Han kommer snart att lära sig svenska och få sin utbildning valuderad.
Då har vi fått en läkare till billig penning.
Han längtar så efter sin fru. Hon sitter fast i Turkiet.

Endast för orienterare

Igår var jag på Delsbo -Gipenäs som ligger långt uppe i Hjärtumsskogarna underbart vackert mellan två sjöar. Det var ungdomstävling och tanken var att jag skulle följa Gabriel. Lasse och jag åkte tidigare för att hinna med en bana innan. Det gick bra att starta en halvtimma innan. När jag fick banan i min hand insåg jag att jag hade ett val. Den här banan skulle jag aldrig hinna innan det var dags för Gabriel. Lasse dubblerar säkert tänkte jag när  jag såg utmaningen. Det här skall jag greja. Så bar det iväg i den risiga skogen på karta som hade lite mer att önska. Upp på höjderna, ut på hyggen, ner i sänkor för att klättra upp för branter till topp. Knappt två timmar senare var jag tillbaka. Gabriel och Liam hejade i målfållan. De hade kommit i mål för länge sedan. Både Lasse och Per var imponerad att jag tagit mig runt banan. Halva startfältet hade brutit. Men det kostade på. Jag hade nog överansträngt mig lite då jag fick svårt att sova vilket jag aldrig har annars. Men vad gör man inte för att impa?
Så klart att D60 kan ta en lättare bana och inte hålla på tänker du kanske nu. Du har rätt!
Överlag var det svåra banor på en karta som inte var perfekt. Det gör inte mig och mina likar något. Vi kommer aldrig att sluta med vår härliga sport. Men är du inte frälst får du ingen kick av den här typen av orientering.
Tanke: Bohuslän Dal har som första punkt på sin målsättning att de skall finnas kvar som förbund. Kanske borde de tänka över detta och ha en punkt som Vi skall ha bra banor eller bra kartor istället överst? Det är ganska ofta det blir tufft i Bohuslän.
Tanke 2: för många år sedan innan bilar var allas egendom och väg inte fanns fram till byggde orienterare Gipenäs!  Det var inget mesande på den tiden. Timmer flottades över sjön. Inget för veklingar.

Det goda samhället

Röda korset har startat upp en mötesplats på Ristad. Öppet en gång i veckan. Tanken är att vem som helst skall komma dit och att vi skall kunna hjälpa till med frågor kring svenska samhället. Kaffet var kokat och bullarna framme. En av de medverkande är jurist och hjälper till i asyl och familjefrågor. Det kom män som hade frågor kring sina familjer. Tydligen är det över ett års väntan innan migrationsverket hinner med att börja utreda ärenden. Familjer som sitter fast i Egypten och andra ställen. Jag kände inte att jag gjorde någon nytta!

Födelsedagspresent

Som 60 årspresent fick jag gryningritt i Stockholm. Jag bröt foten förra sommaren kunde därför inte genomföra det hela. Innan juni i år skulle det vara gjort. Därför blev det så nära inpå min ridresa.
Jag och min syster sov över hos Yvonne på Reimersholme. Vi gick upp klockan fyra och cyklade genom innerstan till Gärdet. Underbart väder. Tid för stängning av nattklubbar vilket gjorde att det var en del folk och taxibilar ute.
Själva ritten var väl inte så spännande efter Turkietupplevelsen men visst var det häftigt att rida förbi slottet m.m trav och skritt. Tillbaka på gärdet skulle vi galoppera. Det blev väl galopp i 200 meter. ...
Vädret gjorde det till ett häftigt minne.

Kondition och rörlighet

Idag fick jag gjort mina gymnastikövningar först på eftermiddagen. Jag har beslutat mig för att göra  dessa övningar varje vardag. Det är urtråkigt emellanåt, speciellt om jag inte får gjort dem direkt på morgonen. MEN om jag skall kunna orientera och rida upp i åldrarna är jag övertygad om att detta är ett måste. Naturligtvis kompletterat med annan motion. Minst 30 minuter per dag. Yvonne som jag red med håller på likadant. Hon är kort och vid vår första ridresa tillsammans för fyra år sedan hade hon svårt att komma upp på hästen. Det är ju många gånger man måste upp och ner på hästryggen under en riddag. Hon har nu sedan ett år tillbaka börjat på något som heter intensivflex på friskus& Svettis. Iår kom hon upp på hästen hur lätt som helst.
Motto: Det finns inga genvägar om jag vill åka på ridresor till jag är 75år. Det är bara att hålla på en stund varje dag.
Sedan kan man naturligtvis bli sjuk eller skadad men det är inget jag råder över.

Projekt 2

EftersomYvonne bor i Stockholm blev det olika flyg ner till vår ridresa i Turkiet.  Är man själv är det lätt att komma i samspråk med andra. På Landvetter språkade jag med en ung familj. 25-30 år var nog föräldrarna till en liten 1-åring. Av någon anledning nämnde  jag att jag orienterade. Pappan som var född i Sverige men med föräldrar som flytt Libanon sa då: Det gjorde vi i skolan jag tyckte det var så kul men mina föräldrar visste inget om det så det blev aldrig att jag kom i kontakt med sporten! Mamman sa: är det något man håller på med? Jag trodde bara man gjorde det i skolan.  - Intressant.

En lång dag

Tidig morgon var Lasse och jag ute och hängde parkeringsskyltar. Det blir många bilar och 30 bussar som skall parkera när det är dags för vårrus. Lasse hade ansvar för parkeringen och jag var ansvarig för korvförsäljning. Bullens korv är poppis. Först skall alla 50 sponsorer förses med korvar. Därefter påbörjas försäljning. Ett antal damer kommer och köper en korv före sitt lopp! Det hela avslutas med att alla funktionärer får en korv. Det blir en del burkar att klara av med konservöppnaren. Alla tält skall sedan tillbaka tillsammans med alla bord och tingestar plus all överblivet materialtill stugan. Timmen är sen innan jag kommer i säng efter en dag i de ideellas tjänst.
Du som undrar om det finns några riktiga kamror i trafikkamrorna kan jag berätta att det gör det. En dag för någon månad sedan när jag körde hem i sena timman blixtrade det. 77 km på 70 väg. Det kostar 1500 fick jag reda på idag.

Tanke

När jag var 40 år började jag rida. En dröm som jag haft sedan unga år. Red sedan en gång i veckan under åren som komma skulle. Dock kan jag aldrig kalla det riktig satsning och jag tyckte det var tråkigt att rida dressyr på ridskolehästar. Men mitt mål var att kunna hantera en häst ute i naturen. När jag var 50 år åkte jag på min första ridresa. Sedan har det blivit flera ridresor en gång om året utomlands plus några helgturer i Sverige. De senaste fyra åren har jag inte ridit alls mellan resorna förutom någon tur inför själva resan.
Yvonne som jag åkte tillsammans med har lite mer erfarenhet men vi är ungefär på samma nivå.
Så sitter vi där i Turkiet hela gruppen som skall rida och inväntar vår guide. Gruppen består av Annelis från Belgien som undervisar på föräldrarnas ridskola, Patricia och Fransoais från Frankrike som har egna hästar, har tävlat tidigare och satsar mycket på sin ridning, Schweizarna Silke som tog ett sabbatsår för att jobba med hästar och Anette som har egen häst. Mannen i gänget heter Viktor. Engelsman som åker på ridresor varannan månad. En av de första kommentarerna han säger är att han hatar folk som sinkar gruppen.
Vår guide Nicolas kommer. Han är oerhört säkerhetsmedveten och säger att vi måste hålla avstånd mellan hästarna då de sparkas. 10 meter i galopperna. Om det kommer lösa hingstar eller hanåsnor får vi en beskrivning hur vi skall göra. Detta är en tuff ridning säger han med galopper upp och ner.
Jag kan säga att det blev inte mycket sömn för mig och Yvonne den natten. Jag kände att jag vill inte vara med. Det här kommer jag aldrig att klara. Jag åker hem!
När vi väl kom iväg visade det sig att det inte var så farligt. De enda som lyckades hålla lite avstånd i galopperna var jag och Yvonne eftersom vi fått lite lugnare hästar. Det blev en alldeles fantastisk ridning. Vår erfarne engelsman gav det hela toppbetyg och han tyckte vi var "god riders"
Tanken: Så viktigt att man vågar. Jag träffar alltför många som ger upp innan de försökt. Som ställer sig vid sidan av och säger att detta klarar jag aldrig. Att Yvonne och jag inte skulle rida iväg efter att betalt en resa och åkt till Turkiet kanske inte var troligt men jag kan lova att under natten kändes som att det gör jag. Mitt motto: Man kan alltid ge upp, senare. Har man gett upp är det ju kört. Så våga och se. Många gånger klarar man långt mer än man tror.

Ridresa

Hemma igen efter  sex dagar på hästryggen i Kappadokia, Turkiet. Fantastisk upplevelse med långa galopper på fina hästar i dramatisk och omväxlande natur. Kappadokia är med på UNESCO världarvslista.  Vi delade  naturen med vandrare och cyklister. Oerhört att få rida så. Jag får ofta frågan vilken ridresa som var bäst av de tio jag gjort (räknar då även med tur på Island)  Jag brukar svara att det inte går att säga. En ridresa innehåller så mycket. Ridningen, hästarna, naturen, terrängen, guiden, boendet, maten, gruppen, vädret. Alla ridresor jag varit har varit bra i de flesta delar tidigare. Men denna gången säger jag nog att jag kan framhålla denna resa som bäst. Ridningen var alldeles otroligt tuff och kul. Dessutom hann vi med att flyga luftballong vilket var en häftig upplevelse. Veckan avslutades med ett bad i en äkta Haman.

Lite semester

Det rullar verkligen på. Passning av Lova, massor av orientering, cykelturer m.m. Nu känns det som jag behöver lite "semester". Spännande äventyr väntar. Ridresa i Turkiet.