Möte igen

Igår var jag på möte med Adnan, Yousef, Ammar och Khaled. De vill legalisera vår samverkansgrupp. Fixa ett organisationsnummer. Detta för att kunna bli en samtalspartner och även kunna ta emot pengar till olika projekt. Jag förstår att det måste gå den här vägen men hela mitt jag skriker nej. Jag vet vad det innebär. Det är handlingskraftiga killar som får mycket gjort men jag vet att de behöver min hjälp. Mycket med det formella som till exempel kassör och bokföringsdelen, protokoll med mera. Jag vill inte sitta i massa möten. Det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Jag vill inte hjälpa alla strukturerat. Jag vill hjälpa de jag träffar på lite utifrån vad jag själv tycker är roligt och hanterbart. Är det egoistiskt? Jag vet att jag har kraften och kunskapen att kunna vara med och skapa något större. Men.. Ett exempel: Vi hade ju med 25 stycken på tjejgåing. En av dem vann en kurs i Nia. Detta är för mig en ny träningsform. Tjejen som vann har bara varit i Sverige i tre veckor. Hon kan ingen engelska. Ledaren som skänkt priset ville förklara lite. Jag tog tag i Marah som är duktig på engelska. Det lät ju spännande tyckte jag. Jag förhandlade snabbt ett mycket bra pris för Marah och nu skall vi alla tre börja på denna träningskurs. Om jag varit en del i ett organiserat Support hade jag inte kunnat göra så. Det väcker naturligtvis avundsjuka att just Marah fick en grej av mig. Varför hon? fick jag höra senare. Hon har inte hjälp till i Support. Men det kan jag ju bara strunta i. Jag gör som jag vill. I senare blogginlägg kommer du att kunna läsa om hur jag upplever Nia. Hon som sålde in det var duktig.

Är sommaren slut nu

Det blev sen start på bad i år men vilken underbar augusti vi fick. På väg ut till Gullholmen igår regnade det. Väl därute blev det en promenad på Härmanö. Solen sken och eftersom det var helt folktomt kunde vi slänga av alla kläder och hoppa i ett hav utan maneter och alger. På hemvägen störtregnade det igen. Tänk vad bra jag har det. Att både Lasse och jag är friska och har lämnat yrkeslivet bakom oss. Att inte behöva stressa och prestera. Samtidigt som jag säger detta tror jag inte vi uppskattat detta om vi inte jobbat hårt under den tid som var. Om jag fick leva om mitt liv skulle jag vilja det? Aldrig! Det finns mycket jag gjort som jag inte skulle göra igen men samtidigt som detta gett mig erfarenheter som jag har nytta av idag. Den som inget gör gör inga fel förutom att allt blir fel! (Österbergsfilosofi). Jag blir förtvivlad när jag hör om allt elände i världen. Att man plågar får i Argentina är hemskt men inget mot vad många människor får lida i flyktingläger, som gästarbetare och över huvudtaget. Självskador och självmord ökar bland våra unga i Sverige. Varför? Livet känns inte meningsfullt säger de. Det är inte materiella ting som ger lycka! Att bada i havet en sensommardag, Att titta på stjärnhimmelen en stjärnklarnatt efter kometer som knappt kom, att läsa en positiv artikel om Fared i tidningen, att lyckas med en paj, att hitta en riktigt bra bok, att få ett tack för man rekommenderat rätt bok till någon, att någon ringer och säger att de har en lägenhet de vill hyra ut till flyktingar, att hitta kontrollerna. Och så mycket mer det är lycka.

Kultur

Idag blev "kringelvandringen" av. Tanken är att jag och mina syskon med partners, barn och barnbarn skall träffas och tillsammans uppsöka en sevärdhet en gång om året. De som kan och vill är med. Det är dock inte så lätt att samla folket. Några frågar varför, några har inte lust, några är bortresta och andra är upptagna. Oundvikliken kommer frågan till mig varför jag hittar på sådana här "happenings". Men jag vet ju att det brukar bli kul och lite lärorikt är det säkert så några peppar jag och övertalar att vara med. Solen skiner från en klarblå himmel. Kornfälten står skimrande gula detta år när skörden blir så god för många bönder. Vi har blivit 16 (25 möjliga) stycken som promenerar iväg för att lära mer om guldfyndet vid Vittene. Vi träffar på mannen som hittade guldet. Mer än gärna berättar han om hur det gick till. Skratten blir många där vi sitter och lyssnar på hans historia som han spetsat till lite. Hans trädgård är så söt med sin roliga "konst". Härligt är det gamla gravfältet där vi rastar och bland annat äter Emelies goda kakor. Efter den 3,6 km långa promenaden frågar jag barnen vilket betyg de ger detta på en 5 gradig skala. 4,9 säger Liam, 5 säger både Gabriel och Alvin. Oj då.. Vad tyckte jag då. Den finske mannen som hittat guldet var en stor behållning. Sedan tycker jag nog att det var lite fjuttigt med informationstavlor. Något mer kunde man berättat. Promenaden var okey och vad kan man begära av något som inget kostar i min plånbok. Jag vidmakthåller att det är kul att göra saker tillsammas och att man lär sig något om vår svenska historia. Nästa gång vi åker förbi skylten Vittene kulturled vet vi vad som väntar i andra ändan. Så visst blir det så att jag kavlar upp ärmarna och fixar nästa år igen.

Vår miljö

När jag var liten kunde vi egentligen inte bada i vår å som gick förbi där jag bodde. Tätortens avlopp passerade här. Vi åkte flotte och ibland ramlade vi i. Gud vad äckligt! Nu finns det inga sådana avlopp som går direkt ut i ån. Så läser jag om fritidsbåtarna som har problem att tömma sina avloppstankar. Det är inte tillräcklig kapacitet i hamnarna och nu finns det en lag som säger att man inte får släppa ut avfallet rakt ut i havet. Vill man verkligen det? Jag tycker det låter hur snuskigt som helst att bara släppa ut skiten. Så många båtar!! Vad skall man göra då hör jag folk säga. Om jag köpte en båt skulle jag kolla hur man gör med allt avfall. Om det är så att det inte finns några alternativ till att släppa ut allt skulle jag faktiskt inte köpa en båt. Sedan har jag inte ord för stora kryssningsfartygsom släpper ut allt!! Skulle jag vilja åka på en sådan semester vill jag kolla hur det hanteras. Så kommer en tanke till mig. Jag har ju varit på två kryssningsseglatser i Karibien. Kollade jag hur avfallet hanterades? Svaret är nej. Så lätt att sitta här och vara lite skitviktig. Jag skäms!

Att göra rätt

Det finns ett oerhört stort forbollsintresse bland många killar som kommer som flyktingar till Restad Gård. Jag vet att Vänersborgs fotbollsklubb fått massor av pengar att jobba med integration Från Sisu (160.000) från Lions,från migrationsverket och även från kommunen. Jag tog kontakt med fotbollsklubben och frågade om vi kunde göra något tillsammans via Support (supportrestadgard.blogspot.se) men de var inte intresserade. Detta var för ett år sedan. Så fort fotbollsklubben skall göra något slås det upp stort i lokala tidningen. Fotbollsklubben har ju stor aktivitet ute på Restad Gård har jag fått höra. Mitt svar har då varit att det har de säkert men jag har aldrig sett dem där. Däremot har flera kommit och frågat oss i Support varför vi inte gör något kring fotboll och att de vill skapa ett eget lag och vill ha hjälp med det. Vi har då hänvisat till fotbollsklubben. Men inget händer. Så ringer plötsligt en representant från fotbollsklubben till Adnan och säger att de vill bjuda på inträde till en fotbollsmatch. Adnan är snabb och säger då att fixar ni transport och ger alla även en fikabiljett så skall vi se till att det blir stämning på läktarna. Idag kan jag läsa i tidningen att det var hög stämning på fotbollsplan då 190 personer var där från Asylboendet. Vad vill jag ha sagt med detta. Det är inte alltid så lätt att sätta igång aktiviteter. Man måste ha med sig rätt personer som kan informera osv. När nu Support med Adnan i spetsen tar tag i detta kommer det att bli grymt! Tänk så mycket det kommer att stå i tidningen om detta nu. De skrev ju redan när inget hände. Nu när det kommer att hända saker vad blir det inte då. Fast vi får hoppas att de inte gjort slut på alla pengar i planeringsstadiet och att beställa bussar till publik! För utan pengar gör de väl inget? Sedan är jag så förvånad över Migrationsverket och kommunen. Att de bara lämnar ut pengar rakt av utan att ställa krav eller följa upp verksamheten.

Status

Hazem har köpt en bil för 13.000 kronor. Jag skrattar och frågar om jag vågar åka i den. Vid ett senare tillfälle när vi är ute och tittar efter bostad säger Hazem. " Jag hoppas verkligen att jag får köra dig i en fin bil en dag". Jag tittar förvånat på honom. Vad är det för fel på den här? Bilen går utmärkt och det är väl det som bilar är till för? Jag kan inte förstå det här med att äga fina bilar och att det skulle ge status. För mig är det ingenting. Om någon använder sina pengar till att köpa en svindyr bil så är det naturligtvis upp till den personen men varför skulle jag bli imponerad? Jag kan bara inte förstå det. Vad jag däremot förstår är att köper man en bil för 13.000 så finns det risk att den slutar gå plötsligt och det är inget jag vill vara med om.