En pensionärsmåndag

Vaknar tidigt som vanligt och läser tidningarna. Spelar wordfeud med mor och hinner också göra iordning veckans nyheter och smsa dem till Liam innan jag "putter" på Lasse för lagning av frukost. Idag har jag tid hos tandläkaren. En gammal amalganfyllning har spruckit. Suck då blir det fler besök och alla vet ju vad det kostar.
Ute är det riktigt snögloppigt väder och jag får vänta en stund då jag har stämt tid med Zadhika för besök på Röda Korsets språkcafe. Zadhika är alldeles ny i Sverige. Hennes syster Freschta var en av de första jag träffade på Restad gård. Jag har hjälpt henne en del och sedan har jag använt henne som tolk när nya afghaner kommit. Zadhika är 16 år men Migrationsverket satte hennes ålder till 18 då hon sökte asyl. Det innebär att hon inte är berättigad till skolgång som alla minderåriga får direkt när de kommer. Freschta har bett mig att hjälpa henne tillrätta under hennes väntan. Själv har Freschta jobb på arbetsförmedlingen idag. Zadhika är en mycket ambitiös tjej med siktet att bli läkare, som så många andra, Förstår att hon är en mycket intelligent person efter de gånger jag träffat henne.
Så går jag hem för att stoppa en bok i örat och laga lunch. Som den matmor jag är lagar jag dubbla portioner så det räcker till Jonas familj och mor.
På eftermiddagen har jag och Ulla från Strängnäs bokat tid med varandra för bridgespel på datorn ett par timmar. På kvällen gym. Först en halvtimmas pulspass som följs av en timma yoga.
På hemvägen från gymmet blir det en tur in på affären för att köpa mjöl och jäst. Imorgon blir det bak   med Gurjeet hos mor.
Kvällen avslutas med Bron som fick vänta en dag på grund av EM finalen i handboll på söndagen.
En pigg pensionärs dag!!

Mitt liv just nu.

Tidig morgon och jag har läst tidningarna på paddan och även hunnit med ett par bridgespel. På bridgespelet på nätet  möter man ju vem som helst. Idag var en personer från Pakistan, Tyskland och Turkiet uppkopplade på samma spel som jag. Det finns ju också möjlighet till lite chat. Idag flöt inte spelet på så bra. Jag är ju inne då och då och en gång träffade jag på en kvinna från Sverige. Vi spelade bra ihop och jag skickade mitt email. Hon tog kontakt och sedan dess spelar jag då och då med Ulla från Strängnäs. Efter ett antal spel ringer vi upp varandra och går igenom "brickorna". Ulla är precis som jag en aktiv och upptagen pensionär. Vi vet ju inget om varandra egentligen men sakta lär vi känna varandra mer och mer. Hon seglar, passar barnbarn, går på yoga och just nu håller hon på att fixa till sina tänder. Allt detta vet jag då vi försökt nå varandra för att hitta speltider. 

En av de äldre kvinnorna jag träffar på gymmet är Astrid. En förtjusande person som alltid är så fin i håret och har målade läppar. Idag är det en bild på henne i tidningen. Ttela  har en fråga som de gått ut på staden och ställt till invånarna. "Kan du tänka att ta kontakt med läkare via internet" Astrid svar: Javisst kan jag det man måste hänga med i tiden och detta måste ju vara ett bra sätt. 

Jag har också denna morgon ringt  FaceTime med mor. Hon åker ju en dag i veckan till dagverksamhet i Lilla Edet. De första veckorna hon skulle iväg fick jag ringa tre gånger på morgonen för  att få henne att komma ihåg att göra sig klar innan taxin kommer. Idag var hon uppe och väntade två timmar innan. Nyduschad och med nya kläder på. Tänk så motsträvig hon var att åka på detta och nu ser hon fram emot det. Så bra för mig att se henne i telefonen så jag kan kolla kläder osv. 

Jag blir så himla trött på folk som säger att de inte gillar den nya tekniken. En sak är ju att man inte behöver sitta framför paddan om man inte vill men att lära sig så mycket att barn kan ringa FaceTime och även sköta många ärenden tycker jag alla skall ha ambitionen att vilja lära sig iallafall. 

Nu skall jag "stoppa en bok" i örat att laga fisksoppa. Vilken härlig tid jag lever i. 

Skolan 7

Här kommer sista inlägget om skolan. Jag har under denna period pratat med flera lärare varav alla är bekymrade över skolan och framtiden. Om vi tar detta med specialklasser har jag förstått att det inte så mycket handlar om att de har bild, musik eller idrott för det är ändå en liten del av den totala undervisningen. Här har man fungerande klasser med motiverade elever. Man kan testa olika saker och alla är med på "tåget". Jag har ett par elever i min klass sa en av lärarna i en specialklass. Nu fungerar de men i en vanlig klass hade det blivit katastrof med dem. Ja men det är väl tokigt att det skall till specialklasser för att få till det. Alla skall väl ha rätt att kunna gå i en fungerande klass där de med nyfikenhet lär sig olika saker. Klart att det skall vara så men det är inte verkligen får jag höra. Om du tror det är du lika naiv som rektorerna på låg och mellanstadium.
Nu har jag själv barnbarn som snart skall till högstadium. Jag vet att Liam hade kommit in på specialklass idrott då han har ett genuint idrottsintresse men också är duktig i skolan. Det hade varit så bra för honom. Eftersom han är lik både sin farmor, farfar och far vet jag att han kan bli svår och ohanterlig om saker inte fungerar och han inte kan göra något åt det. Han kan bli besvärlig och en förlorare. Så om någon frågar mig idag om det är rätt att ta bort specialklasserna svarar jag tveklöst nej. Vi måste låta våra elever få utvecklas i skolan på ett bra sätt. Om nu inte skolan klarar av att göra det i alla klasser är det väl bra att några får chansen iallafall. Istället för att lägga ner all denna tid på att skapa mer fritt valt arbete där inte alla ändå kan erbjudas plats med lottning som följd tycker jag att alla resurser skulle läggas på att få lugn och ro i alla klasser. 

Skolan 6

En bild på en nästintill avslutad måltid från Indian Palace här i Vänersborg ligger utlagd på Facebook med texten: Här åt fem somaliska tjejer. De bad mig hämta citron. När jag kom tillbaka hade de stuckit utan att betala. 652 kronor. Upprörda svar i kommentarsfältet sa att du anmäler väl. Jag orkar inte skrev ägaren. Jag måste jobba och jag tror inte att de någonsin kan få fatt i förövarna. De bär ju sina stora slöjor och är svåra att identifiera.
Jag hör en lärare säga. Jag var så förbannad att jag trodde jag skulle lappa till en av de somaliska tjejerna igår. Ett gäng störde lektionen med knackningar och bankningar på dörren när jag hade lektion. Jag sa till ett flertal gånger men de slutade inte. När jag sa att jag skulle anmäla dem fick jag ett så "tyket" svar: Har du några bevis vilka vi är?  Jag såg er ju säger han. Har du inga bevis blir det inte lätt för dig!!! Så ni ger mig tillåtelse att fotografera er nästa gång svarar läraren. Du tar fan inga kort då anmäler vi dig säger en av dem. Stackars lärare säger jag.
Jag brukar värna om att tjejer måste ta för sig och stå upp för sin rätt. Men så här får det inte bli.
Träffade själv på två syriska kvinnor på gymmet. Vi höll på med vårt cirkelpass och det låg röda markeringar på de maskiner vi använde. Kvinnorna satte sig vid de markerade maskinerna. De ombads flytta på sig. Vi har rätten att vara här lika mycket som ni svarade en av kvinnorna. Ni får faktiskt respektera oss säger hon och fortsatte använda maskinen. Eftersom jag kände en av dem lite gick jag bort försökte förklara. De sa inget i receptionen att det var grupp träning. Jag tycker det är deras skyldighet att upplysa oss var det svar jag fick av henne jag inte kände. Jag blev arg och röt i att det måste väl räcka att ni blir ombedda att flytta er. Är du rasist säger hon jag inte kände. Jag såg den förfärade minen på henne jag kände.
Tänk så många fantastiska och duktiga flyktingar jag känner som nu är på väg att utvisas. Men alla är inte bra . Min tro är att det inte är lätt att komma till en öppen demokrati när man är van vid andra förhållanden. Att alla inte bara har rättigheter utan skyldigheter också. Vi svenskar skall naturligtvis hjälpa så mycket vi kan men vi får inte bli flata. Jag är så bekymrad över allt jag hör från våra skolor. Inte minst det man läser från Malmö. För allas skull måste vi sätta in resurser för att rätta till sådant här.

Skolan 5

Som jag skrivit om tidigare har jag försökt att skriva ner veckans viktigaste nyheter och skicka till Liam. På torsdagarna har vi gått igenom dem. På fredag har han haft nutidstest. Många av de nyheter jag skrivit upp har inte kommit med men det är naturligtvis lärorikt för Liam att gå igenom nyheter så här och något snappar han ju säkert upp och tänk vad lärorikt det är för mig.
När det var dags för vår traditionella "spelhåla" på juldagen då julens spel skall testas tänkte jag att jag skulle göra en frågelek på de nyheter jag skickat till Liam. Jag gjorde iordning frågor men inga alternativ. Jag hade tänkt igenom hur jag skulle göra lagfördelning. Det hela började med att jag skulle få tyst på de 18 personerna i rummet. Ingen lätt uppgift. Så kallade jag fram Liam och berättade om tävlingen varvid lillebror började gråta. Jag kom helt av mig och vet än idag inte varför han blev ledsen. Så var det dags för lagen.  Min syster Lena, Jim och Gurjeet i ett lag.  Trots många år i Sverige vet jag att Jim har svårt uppfatta min fortpratande göteborgska och hade tänkt ut att hon skulle vägleda dem. Min syster protesterade lite och sa att det skulle vara kul och vara med någon annan.  Gurjeet förstod inte vad det handlade om och folk började förklara. Tyst sa jag. Jag hade sedan räknat ut att Alvin och Gabriel skulle vara i lag med Lasse eftersom jag vet att han är duktig på detta. Det ville inte barnen! Jag vill vara med den och den osv. Alvin var framme och ryckte i mig. Jag kom helt av mig och resten av lagindelningen blev bara kalabalik. Tre lärare i gänget satt bara och myste. Nu får du känna på hur det är att vara lärare!!
Ibland när jag har verkat tillsammans med en lärare har de varit så noga att skriva upp vad som skall göras på detaljnivå. Måste det vara så noga har jag tänkt flera gånger. Denna gång förstod jag varför. Hur gick det sedan då? Konstaterar vad lätt det är att göra för svåra frågor. 

Skolan 4

ibland hör jag att skolan var bättre förr. Ordning och reda. Läraren visste bäst och ifrågasattes inte. Det var säkert bra skolor förr men jag kan inte annat än beundra mycket av det jag möter i dagens skola när jag varit på mina barnbarns skolavslutningar eller besökt skolor med asylsökande lärare. De verkar få göra så mycket spännande saker. 

Jag hör min mor klaga över sin skoltid någon gång ibland.  Vi fick lära oss psalmverser utantill. Tänk om allt det tragglandet hade varit engelska istället. Vilken nytta hade det då inte varit för mig. De få gånger jag besöker en kyrka måste jag ändå titta i psalmboken då vissa populära psalmverser bytt textdelar.  Jag fick också lära mig mycket kring Sveriges landskap och rabbla floder i Norrland till exempel. Men övriga världen pratades det inte mycket om. Hon har dock en fantastisk skrivstil som mina barnbarn inte kan tyda. 

Ett minne jag har från min skoltid var att de skulle ta bort kristendom från schemat. Det skulle ersättas med religon. Vissa färgstarka föräldrar ordnade protestlistor. Min mor vägrade skriva på. Hon var den enda som inte gjorde det och jag vet att jag blev ansatt och skämdes. Nu är det ju så med minnen att de är inte riktigt att lita på men jag har också ett starkt minne av att jag frågade henne och att hon då sa att det är ju mycket viktigare att ni lär om världen och inte bara kristendom. Kan det vara så att denna bondmora var så framsynt? 

Skolan 3

Under 18 år verkade jag som chef på banken.  Många olika beslut har jag varit med om att verkställa som beslutats från högre ort. Ibland kändes det som besluten inte varit ordentligt genomtänkta och då blev det naturligtvis protester från de på "golvet" som möter kunderna. Flera gånger har banken fått ändra sig då det visat sig att det inte fungerade och muttrande som vad var det vi sa kunde höras. Andra gånger har det blivit bra men vi mellanchefer undrat varför det måste skyndas på så mycket. Toppen har naturligtvis diskuterat nyheter länge och när det väl är dags tycker de att nu är det bara att köra samtidigt som de som skall verkställa ställs inför något nytt man inte hunnit bearbeta. Ett exempel av det senare är att ta bort kontanter. 

Otaliga är de träffar och konferenser jag varit på genom  åren. Många mellanchefer vill visa sin duglighet och pratar om sin personal på ett lite nedsättande sätt. Typ det här vill dom inte men jag skall se till att det blir gjort. Själv har jag alltid tyckt illa om detta sätt att prata om personal. Det är ju de i frontlinjen som gör det stora jobbet. Det gäller att "de är med på tåget" annars blir det inte bra. Sedan kan ju inte alla gilla allt men som chef måste man företräda och respektera sin personal. 

När jag var ute på en av mina orienteringsresor var en rektor med. Jag tog upp detta med att många lärare som jag möter runt om i landet känner sig uppgivna över en tung administrativ börda och att de inte hinner göra det de brinner för nämligen att undervisa elever. Svaret från rektorn var att lärarna skall inte klaga de. Så farligt är det inte för dem. Här kände jag igen attityden från de chefsträffar jag varit på. Kunde riktigt höra rektorerna samlas på sina möten och ondgöra sig över sin arbetssituation där lärarna de ansvarar för inte gör som de säger!  Fick lite rysningar av igenkänningsgrejen från min egen tid. Tyvärr har jag träffat fler rektorer med denna attityd men naturligtvis inte alla. Vid några tillfällen har jag varit på Fridaskolan med asylsökande för praktik. Vilket fantastiskt bemötande jag känt här. Rektorn presenterade städerskan när vi passerade henne. Vi har inte de optimala lokalerna så det är så viktigt att det är rent och välskött säger hon därför är ????  här en mycket viktig medarbetare hos oss. En underbar attityd som naturligtvis även många rektorer på våra kommunala skolor har. 

Skolan 2

Så många duktiga ambitiösa lärare jag möter. Jag hör och ser flera som lägger ner så mycket tid utanför själva skoltiden på att förbereda och fundera. Så förfärad jag blev för några år sedan när jag hörde att det skulle införas stämpelklocka för lärare. I min värld får jag rysningar när jag hör ordet stämpelklocka. Det innebär på något sätt att man bara är intresserad av att den fysiska kroppen är på plats. Inte vad man gör och var tanken är. Det viktiga är vad du presterar och gör inte var du gör det i min värld. Sedan måste personen naturligtvis vara på plats när man öppnar och tar emot elever eller kunder.
Ett exempel på dessa ambitiösa lärare är följande. I den skola jag går på orienteringsklubbens gymnastik har vi tidigare mötts av kvarglömda kläder i högar. Denna terminen var det ett antal backar och på dem stod det "rena kläder" "rena handdukar" "skor" "använda ting" På frågan vad detta är får jag svaret från en av lärarna. ' Jag blev så  trött på att de glömt sina kläder och inte kunde vara med på idrotten. Nu hänvisar jag till dessa kläder. Det är så mycket kvarglömt hela tiden så det inte är något problem med att fylla korgarna. Sedan tar jag hem och tvättar. Jag får smyga lite för min man som tycker att det inte är klokt att jag nu skall tvätta gratis för kommunen! Stämpelklocka här??
Hoppas att jag under min livstid får höra att läraryrket har blivit ett statusyrke igen. Att alla förstår att läraryrket är det ett av de viktigaste yrken som finns. 

Skolan 1

Vi måste sätta vår kommun på kartan hör jag ofta och det satsas på storslagna anläggningar, fotboll/Ishockeylag med mera beroende vilken kommun det är. Det viktigaste i min värld är skolor. Att kunna profilera sig och säga att -vi satsar på skolan och ligger bland de högsta i skolrankingen-tror jag är den bästa reklam en kommun kan få.
Vänersborg tycker jag är en fantastisk stad med fina omgivningar. Att man inte har ett väl fungerande elljusspår kan jag dock tycka är förunderligt. Detta och att man är helt i händerna på ideella krafter när det gäller spårning av skidspår är väl kanske en chansning som man kan ta på dessa breddgrader men signalerna hur det är i våra skolor tycker jag verkar alarmerande. Skolans idrottshallar som är i så dåligt skick att det ofta regnar in och dessutom har blivit ett tillhåll för bus. Jag går på gymnastik en kväll i veckan. Det är så skitigt på golv och annat så jag kan inte annat än förundras. Pratar med en av lärarna som bara suckar. Städarna har så lite tid och knappt någon städutrustning säger hon.
Idag på vårt fina gym träffade jag en rektor som gymmade  på sin lunchrast. Tänkte absolut inte belasta henne med frågor om skolors skick då jag vet att Vänersborg lider av växtvärk och även har fått många nyanlända som har svårt med språket till vår stad. Men jag kan inte låta bli att fråga om specialklassernas nedläggning. Det är ju stor uppståndelse kring detta och då speciellt musikklasserna Förstår att frågan är "het". Det är helt rätt att lägga ner specialklasserna säger hon. Vi kan inte ha en skola där vi har utslagning redan för 12 åringar. Jag har träffat på flera ungdomar som inte kommit in trots att de är duktiga och brinner för sin idrott. För de som kommer in i dessa klasser är det ju inte bara det idrottsliga som gäller vid intagning  utan de skall även vara duktiga på presentation med mera. Alla barn  är i olika utvecklingsstadier och då blir det utslagning. Hur roligt tror du det är för dessa ungdomar att se sina kompisar gå i dessa specialklasser och själva känna att de inte duger. Jag förstår detta argument till 100% och tycker det känns rätt men funderar ändå vidare.
Jag frågar Jonas som jobbar i specialklass för idrott och han bara suckar. Tror du alla vill hålla på med idrott säger han? I förra veckan skulle mina elever hålla i idrottslektioner för andra klasser. Många deltog inte utan satt på läktaren och störde. Vad är detta frågade Jonas  ansvarig lärare. Du skall veta att detta  är ett bättre antal som är med idag än det brukar vara. Det är hopplöst att få dem att vara med. Hur skoj är det för elever som gillar idrott att vara med när det är så här i klasserna. Varför inte låta dem få utvecklas i specialklass. Sedan är det naturligtvis tråkigt att det blir utslagning men jag vet inte var utslagningen blir störst säger han. Att låta dessa idrottsintresserade gå i en klass där andra inte vill vara med?  En förälder berättar att hennes dotter absolut inte är en framåt person och har tidigare blivit mobbad. Nu i musikklassen trivs hon äntligen i skolan. Jag träffar en förälder som är så upprörd över att hans son inte kommit in i idrottsklassen. Jag kan inte låta bli att just i detta fallet tro att det gör mer ont i pappan än i sonen.
Varför lägger jag mig i denna debatt? Har jag tänkt att engagera mig? Vet jag tillräckligt för att över huvud taget uttala mig? Det finns alltid två sidor på ett mynt och det är svårt att säga vad som är rätt och fel. Det viktigaste i skolans värld är att vi har goda pedagoger som är stolta och älskar sitt kall. Det som bekymrar mig mest är att så många lärare känner sig uppgivna och överkörda.