Nytt år

Vad duktig du är på balansplatta sa en dam till mig när vi hade det som en del i switchingpasset på gymmet. Jag kunde svara att det beror helt och hållet på att jag bröt foten för tre år sedan och i samband med rehabiliteringsträningen såg jag vad sjukgymnasten tänkte när jag ställde mig på balansplattan. Jag var helt värdelös. Jag köpte då en och har tränat sedan dess. Övning ger färdighet!
Ett av mina nyårslöften var att jag skulle göra yoga tre gånger i veckan. Det har gått sådär. En dröm jag har är att sitta i lotusställning och sedan sätta ner armarna framför mig och ställa mig upp. Så långt jag är från det. Undrar om även detta går att träna upp. Jag fortsätter med detta nyårslöfte. Tre engelska ord i veckan har också gått sådär. Bli en bättre lyssnare har nog inte fallit ut så bra. Jag kör på med dessa nyårslöften ett år till och hoppas på bättring. 

Finland

Jag hade rest i många länder runt om i världen men aldrig besökt vårt grannland Finland. I samband med VM i orientering 2001 såg jag till att ändra på det. Drygt en vecka innan VM skulle börja i Tammerfors åkte vi runt i de tusen sjöarnas land. Vad vi då konstaterade var att det inte var så lätt att nå själva sjön. Hus och vass överallt. Där åkte vi med vår utflyktskorg i bilen och hittade ingen plats att stanna på. När vi träffade på människor var det stört omöjligt att prata med dem. Ingen engelska och att de skulle studerat svenska ställer jag mig mycket tveksam till. Ett exempel är när vi skulle boka boende och jag skulle fråga om det fanns något sevärt. Ah sa tjejen och när hon trodde sig förstå att jag frågade efter bastun. Det var över 35 grader varmt så den kände jag inget behov av. 

Nu ser jag på TV att finländarna protesterar mot den obligatoriska svenskundervisningen i en uppmärksammad film där en stackare piskas i en trappa. Vad är det för krafter som håller fast vid att de skall lära sig svenska? Klart att det är engelska som de skall satsa på kompletterat med ryska kanske om de vill prata med alla sina grannar i öst. Fast det tror jag många inte vill. 

Vad gör jag Egentligen

Hur många böcker läser du egentligen sa min systerson till mig när vi träffades i julhelgen. I år har jag läst 92 sa ja. Gör du inget annat eftersom du har tid att läsa så mycket var nästa fråga. Jo lite svarade jag ynkligt. 92 böcker hörde jag honom yttra till sin syster det är ju inte klokt!  

Jag funderade lite på detta och kom fram till att har man ett intresse hittar man ofta tid. I alla år har jag försvunnit in i böckernas värld. När jag var 12 år cyklade 4 km jag till biblioteket i Lödöse och lånade kassar med böcker. Under tiden jag hade småbarn var det svårt att få tid att läsa men då blev min far sjuk och fick svårt att se. Jag hjälpte honom med talböcker från biblioteket. På den tiden fick inte "vanligt" folk låna dessa böcker utan det var endast för handikappade. Jag tjuvlyssnade på dem! Lyssnandets har fortsatt och hälften av de böcker jag "läser" lyssnar jag egentligen på. 

Jag jobbar mycket med flyktingar, jag sprang över 60 orienteringstävlingar plus tränings och veterantävlingar.  Jag gör någon form av motion varje dag. Plus annat. 

Vad gör jag då inte. Jag spelar inte massa spel på telefonen ( Förutom wordfeud med min mor och bridge ibland på paddan) Jag gillar inte att gå i affärer och kika. Jag gillar inte att slötitta på TV, Jag läser inga veckotidningar. Jag lyssnar inte så mycket på musik och jag byter inte gardiner. 

Man kan ju tycka att jag skulle vara litterärt kunnig efter alla dessa böcker. Det skulle jag inte kalla mig. När jag läser DN s lista på  bästa böcker just nu har jag ofta läst flera av dem men lika ofta är det inte dessa böcker jag skattar högst. Jag tycker ofta att de är tröglästa och tråkiga. 

Jag kommer fortsätta läsa böcker för det gillar jag så mycket. Värre ting finns väl att överkonsumera?  

Lite tungt

Många flyktingar flyttar ut från Restad Gård.  Jag körde mamma Baran med sina tre tonårsdöttrar till tåget tidigt på morgonen.  Det var dags att bryta upp igen. Tre gånger har de blivit flyttade på olika flyktingboende i Sverige. Nu har de fått uppehållstillstånd och blivit kommunplacerade. Jag hittade några väskor i källaren och Helen kom med några rullväskor också. Tur var väl det för hur skulle det annars gått att få med sina grejer vid tre tågbyten. Eftersom jag varit med några gånger vet jag hur det går till vid en kommunplacering. . Denna gång var det Uppsala som var slutdestination. När de kommer fram blir de hämtade av en person från kommunen och  här får de massor av information. De måste skaffa elavtal, hemförsäkring med mera. Kommunen får inte råda utan bara säga till dem vad som gäller. Inte lätt! Sedan blir de utkörda till sitt boende. I den här familjens fall ett utkylt radhus utan lampor, toalettpapper eller någonting. Som tur var hade jag via en av Lasses kontakter  hittat en person i byn som kunde hjälpa dem med det akuta. Han har i sin tur engagerat massor av grannar så nu har de snart ett komplett hem. Vilken tur att jag fick denna kontakt. Tänk vad roligt det känns att kunna hjälpa till på detta sätt. De ringde mig och tackade så mycket. Värre är de öden jag träffar på nu när jag besöker våra flyktingboende här i kommunen på senare tid. Många har fått avslag och skall skickas tillbaka. En av dessa uttryckte: Jag har att välja på att ta mitt liv här eller bli torterad i mitt hemland. Jag orkar inte en tortyr till så jag kommer aldrig gå med på att flytta igen. Då känner jag mig så ledsen och hjälplös.

Julen

Jag är hos frissan. Det är många som blir klippta runt mig och i väntan på min tur hör jag frågan: Är du klar med julklappsinköpen? hos alla som sätter sig. Jag hoppas att min frisör inte skall fråga mig. Jag kan inte förstå varför mina julklappsinköp skulle intressera henne det minsta. Eftersom jag vet att hon har ridit mycket i sin ungdom och då inte i paddock utan ute i skogen så börjar jag direkt med att säga att jag precis beställt nästa års ridresa. Jag skall ju åka till Marocko och det verkar vara en tuff ridning där vi skall bo vissa nätter i tält så det blir mycket att prata om. Men det tar tid när hår skall färgas så frågan kommer om jag handlat mina julklappar. Jag tycker julen är jättemysig när alla samlas. Att det skulle stressa mig finns inte på kartan. Men min lilla frisörska verkar genuint intresserad så jag svarar artigt. Jag får också reda på att hon klätt granen redan och att det varit så mysigt. Hon berättar vidare att hennes man har flera syskonbarn och att han köper julklappar till dem så köper hon till sina. Hon säger att hon måste påminna honom så han inte missar. Undrar hur många gånger hon berättar detta under veckorna innan jul? 

Att vara medmänniska

Jag träffar en kvinna. Hon är 70 år men arbetar ändå kvar på sitt gamla jobb som inhoppare. Vad skall jag göra säger hon jag är pigg och frisk och att bara ta hand om mina barnbarn blir tråkigt. Hon kommer in på hur illa behandlade hon tycker våra gamla svenskar är. Hur de körs hem till ensamhet och hur hemhjälpen inte har tid och att det är ny personal hela tiden. Jag säger att jag inte tror samhället klarar av denna kostnad i framtiden. Det kommer ju att bli ett enormt problem. Hon blir mycket upprörd att jag inte håller med fullt ut. Att jag tycker att pengar måste satsas på de unga så att det finns tillräckligt med lärare och att vi kan ta hand om alla som mår dåligt. Sedan tänker jag att denna kvinna istället för att Jobba skulle kunna stötta och hjälpa sina medmänniskor. Jag vet att det absolut inte är för ekonomin hon jobbar.
Jag åker med när Ibrahim skall flytta. Först till kommunen där han får information om sin nya lägenhet och uppgift när han skall träffa en socialsekreterare som skall ge honom ett bidrag de kallar "glappet" och sedan skall han träffa en kille på arbetsförmedlingen som skall få igång honom i etablering. Mycket information och papper som skall fyllas i för Ibrahim. Bara genomgången av PUL lagen där han godkänner att hon får lägga in honom i ett register är ett kapitel i sig. Knappt att jag fattar. På alla dessa träffar är en tolk med. Du blir utkörd till lägenheten någon gång i eftermiddag säger kvinnan på kommunen. Nu är jag med och kan fixa detta. Och tur är väl det för 7 km utanför centrum utan tillgång till affär eller någon annan service är det inte lätt. Tre dagar senare skall han träffa socialsekreteraren men hur skall han ta sig till honom? Av en slump får jag kontakt med en äldre herre som är en av dessa fantastiska medmänniskor som finns. Han hjälper Ibrahim med glödlampor och kör honom till affären och ser till att han får kontakt med språkcafe och lite annat smått och gott.
Kommunens folk kan ju inte klara detta och jag tror att vi måste vara medmänniskor alla så gott det går. Sedan ifrågasätter jag varför det skall vara så mycket pappersskrivande och krångel. Det hade väl räckt med ett papper att skall du få hjälp så innebär det PUL och allt annat. Kommunen kunde väl direkt gett honom möjlighet till levnadskostnader utan att de skulle ha ytterligare ett möte med tolk.
Jag tänker också vad det kostar att etablera en ny svensk. Vilka insatser från samhället!

Griniga kärringar och gubbar

Blir ibland förundrad över grinigheten hos vissa ansvariga personer när det är någon som inte gör precis som det är tänkt vid till exempel uthyrning. Har stött på det flera gånger i klubbverksamhet och förundrats över denna upprördhet om någon inte städat eller ställt tillbaka på precis tätt plats. Vi har ju lite olika uppfattningar vad som är rätt. Jag tycker man skall ha grundinställningen att folk (ofta ungdomar) inte vet vad som gäller och påpeka det så att de kan rätta till. Om det upprepas har man naturligtvis rätt att bli upprörd. Jag träffar ibland på kyrkans folk. Där har jag sett rynk på näsan rätt vad det är. En oginhet jag förundras över. Vill i detta sammanhang också säga att det också finns många helt fantastiska personer.
I hyreshuset jag bor finns Reumatikerföreningens lokal. Jag går förbi den ofta och har tänkt att det är sorgligt att en så fin lokal nästan alltid står tom.
Några syriska damer kom och frågade om detta med föreningsliv och lokaler. Tanken slog mig om denna lokal och vi gick ner och frågade om vi kunde hyra. De har en person anställd där. En jättetrevlig karl men tyvärr hade han inte koll på allt och absolut inte detaljer kring uthyrning. Vi fick uppgifter och gick på det. Då kom den kvinnliga ordförande och rättade till vissa uppgifter vi fått. Men vi kom överens om att hyra. Detta var en jättebra lokal för våra damer. Nu höll de ju inte den avtalade tiden utan höll på ett par timmar längre och sedan hade de inte ställt tillbaka stolarna på rätt plats och det kanske  fanns synpunkter på städningen. Vilken upprörd tant!! Jösses! Det riktigt fräste kring henne. De stackars damerna var helt förtvivlade. Nu vet vi vad som gäller sa de låt oss få visa detta. Men det gick inte! Nu står lokalen tomma igen. Jag kan förundras över denna kvinna som representerar ett handikappförbund och också är kykovärd. Varför inte lite ödmjukhet och förståelse? När jag pratade med kvinnan första gången ondgjorde hon sig över att folk inte vill hjälpa till. Det förstår jag. Vem vill verka tillsammans med denna kvinna. Nej det blir tomma lokaler på alla plan kring sådanhär människor. 

Motion

Bland orienterarna finns så många pigga äldre. Tänkte på det när jag tittade på Birgitta på gymnastiken igår. Hon fyller 75 snart men skuttar omkring som värsta tonåringen. För att förbli pigg är det viktigt att motionera tror jag. När Lasse och jag tog en ny väg på en av våra promenader passerade vi STC gym. Skall vi gå in och se vad de har att erbjuda sa jag. Gym lockar mig inte egentligen men man skall ju alltid vara öppen för att kolla in nya grejer. Gymmet känns fräscht och ljust med mycket fönster utan att ha så stor insyn som vissa gym har. Vi blev väl emottagna vilket resulterade att jag nu har löst pensionärsgymkort och också varit på ett Switchingpass en förmiddag. Passet var överfullt med 21 deltagare. Många var långt över 70 år. Pigga och glada.

Innan första gympasset köpte vi en personlig genomgång av en PT. Så bra det är att göra så. Både jag och Lasse har ju hållit på i många år och fått instruktion förr men man skall inte tro att man kan allt.
Nu gäller det att hinna med allt men får vi bara vara friska har vi många år på oss