Möte

Kay Pollak har skrivit en bok som heter " Att växa genom möten". I den beskriver han att man skall ta tillvara alla möten. Det kan vara ett kort möte på en buss. En vänlig blick och ett leende. Något jag ofta tänker på.
Färden i minibussen från Ridcentret till flygplatsen i Bukarest tar tre timmar. Jag hamnade i framsätet när vi åkte hem. Där blev det ett sådant där fantastiskt möte med chauffören. Vi diskuterade hans uppväxt, hur han blivit aktiv Baptist och hur han idag jobbade med föräldralösa barn. Han hade bott några år i USA och vi kunde därför föra ett djupt samtal och förstå varandra. Vad underbart det är när man verkligen pratar med varandra och vågar utmana. Upplyftande. Jag kände mig fortfarande upplyft många flygtimmar senare när jag skulle ta pendeltåget till Lena i Rönninge. Dock fick jag ingen kontakt med någon i vagnen trots mina vänliga blickar och fina leende. De undrade nog vad det var för en fåntratt som satt där och såg nöjd ut. Stockholm har blivit kallt sjunger Orup...

Rida

Jag är fortfarande lite i rus efter mina dagar på hästryggen. Naturligtvis gjorde vädret mycket. Att få vistas i vår vackra natur när alla blommor är som finast är en gåva. Jag hade dåligt begrepp om Transylvanien. Det man ser på bilder är höga berg i Draculamiljö. Nu vet jag att dessa berg inramar ett bördigt gräslandskap. I de större  dalarna är det odlingar men på de vidsträckta kullarna är det betesmark. Det fanns också skogar med  framförallt ek och bok men även tall. Ibland bröts våra galopper av framrusande skällande hundar. Herdarna hade många hundar till hjälp att samla in sina hjordar men också som skydd för björnar. Vi såg alldeles färska spår vid vattentussarna.
I byn Viscri hade vi möjlighet att studera livet lite mer  då vi hade en ledig förmiddag. Vid sjutiden på kvällen kom korna hem får mjölkning. Varje hus hade en liten innergård med ladugård. Korna visste vart de skulle. Tre kor in i den porten, två där osv. Ett riktigt skådespel. På morgonen vid sex var det dags att ge sig iväg igen med herdarna. Sedan kom bonden dragandes med små kärror med mjölkbyttor som tömdes på någon uppsamlingsplats. För oss var det som att flyttas 150 år tillbaka i tiden. Ibland söker den stressade människan efter frid. Här kändes friden men det är naturligtvis hårt arbete med lite betalt och det är inte varje dag som solen skiner.
Detta var en fantastisk resa. 

Rumänien

Hur kan du vilja åka till Rumänien där är så fattigt, eländigt och farligt fick jag höra av flera när jag berättade om vår kommande ridresa. Jag och Yvonne ville gärna se Bukarest innan vi gav oss av in på landsbygden. Kommer vi att våga gå ut och äta på kvällen? det kanske finns något på hotellet gick våra tankar.  Vi tog bussen in från flygplatsen och väl framme efter en halvtimma gick vi lite fel innan vi hittade vårt hotell. Det vi såg då var var storstadspuls med ett härligt restaurangliv. På vår promenad lite senare kände vi oss lika säkra som i Sverige. Dagen efter besökte vi Cauecesues palats för en guidad tur. Vi lämnade staden på eftermiddagen med nya insikter och kunskaper. Tänk vad viktigt det är att resa. Många fördomar kommer på skam. Så mycket jag lär mig.