Flyktingar

Återigen har det varit ett par dagar med flyktingar. Språkkurs, syrum, kontor. Nuhar vi flera saker vi kan checka av. Men det dyker hela tiden upp nytt. Nu skall jag försöka komma igång med praktikplatser ordentligt. Sedan även nybörjarkurs i orientering för en grupp ute på Restad. Konstaterar att flera av de unga Syrierna inte kan simma! Tänk hur det är.

Bokmässa

Bokmässan firar 30 år. Igår besökte jag den för första gången i mitt liv! Jag tror många blir förvånade att höra det. Jag som läser så många böcker, ofta besöker författaruppläsningar och andra litterära tilldragelser. Men stora mässor är inte min grej och andra år har jag jobbat och helgerna är det sådana köer. Nu åkte Lasse och jag ner på fredag morgon och hängde på låset. Det var trevlig att lyssna på många föredrag av olika slag. Som nummer ett sätter jag Roslund & Thunberg. Tänk att Stefan Thunberg var en bror till de i Militärligan som genomförde så hänsynslösa rån. Jag har ju redan läst boken så det var extra intressant att höra hur han fanns med när bröderna planerade sina dåd. Vi missade Per Gessles framträdande men jag sprang rakt på honom bland allt folk så jag fick mig en ordentlig titt. När jag skulle åka på ridsemester för två år sedan annonserade jag efter ridkompis. Ella var en av dem som följde med mig till Bulgarien. Idag kom hon och hälsade på. Trevligt. Vi bestämde att nästa ridresa går till Rumänien.

Hjälporganisationer

Nu börjar det bli kallt. De som inte upplevt en vinter i Sverige förstår inte hur kallt det kommer att bli. Man får absolut inga extra pengar för kläder. Inte något till barnen. Mörker, kyla och sysslolöshet. Det här kan bli besvärligt ute på Restad. Lasse och jag har samlat in över 1000 saker som vi snabbt fördelat vidare via våra kontakter därute till de mest behövande. Vi fick många fina klädesplagg från Rotary som fixades via Leif. Det var roligt att dela ut dem. Lasse och jag verkar ju genom Röda korset. Vi har blivit mycket engagerade. Man kan sucka lite över den stora organisationen, På central nivå betalar man fantasibelopp till tjänsteman och förtroendevalda. På lokal nivå handlar det om att man inte bara ställer sin person till förfogande. Det förväntas också att man skall lägga ut pengar. Ett exempel. Det är stor efterfrågan på kopiering. Lasse och jag har tagit mängder av kopior som vi skänkt. Efterfrågan ökar hela tiden. Det är också stor efterfrågan på utbildning via dator. Alla har inte egna datorer. När vi frågar om vi kan köpa in lite grejer blir det kalla handen. Man blir både ledsen och arg över trögheten. Jag blir också förvånad att man inte är mer rädd om engagerade personer. Ibland bjuds det på resor och annat för frivilligarbetare som tack för hjälpen. Det är inte vi intresserade att deltaga i. Vi vill att allt skall gå direkt till de behövande.

Story

Liam, Gabriel och jag sätter oss för att spela ett spel som heter Story. Man bör vara fler när man spelar detta spel för att det skall bli bra men vi kör ändå. Spelet går ut på att man får ett kort med en bild på. Det ligger en bild på bordet. Nu gäller det att berätta en historia som knyter ihop dessa två bilder. Sedan röstar man på vilken historia som är bäst. Den som får flest röster får gå fram fyra steg med sin pjäs. Man får rösta på sin egen historia. Gabriel röstar hela tiden på sin egen historia. Efter ett tag upptäcker Liam det och börjar också rösta på sin historia vilket innebär att jag då röstar på ibland Gabriel och ibland Liam och så flyttas dessa pjäser fram. Efter ett tag utspelas följande konversation. Gabriel: (I gnällig ton) Liam röstar bara på sig själv hela tiden! Liam: Det gör ju du också Gabriel: Jamän de är ju klart. Mina historier är ju så bra!

Besök i vattenpalatset

De rika flydde först från Syrien. Mohammed och hans lilla familj betalade nästan 100.000 för att ta sig hit. Ola kan inte simma. Mohammed berättar hur hon tog på sig sin burkini och hur han sedan tillverkade livbojar runt hennes kropp av gamla bildäck. Hon kunde stoppa in lille Aymend under "flytvästen". Om hon hamnade i sjön skulle hon kunna flyta. De fick tillbringa fyra dagar i en öppen båt på detta vis! Första gången jag träffade Ola var hon lite i chock över detta. De fick också med sig en väska med lite saker. Bönemattan och någon slags klädsel för Ola när hon skall be var några av de nödvändiga saker de valt att packa ner. Nu är det "big business" med flyktingar. Det har öppnas en väg via Libanon. För 10.000 kan du få plats i en skranglig båt. Smugglarna kastar alla väskor i sjön och överlastar båtarna. Därför kommer många av de nya bara i shorts, t-shirt och flippflopptofflor utan något annat med sig. Förra veckan räddade Italienska militären 7000 (!!) som satt och guppade i dessa båtar. Minst 500 har omkommit bara förra veckan i båtar som inte kom fram. När jag nu bjuder dem på ett besök i vattenpalatset har Ola en burkini som hon kan sätta på sig. Det blir ett mycket lyckat besök. Liam och Gabriel får visa Mohammed hur det går till i herravdelningen. Jag tar hand om Ola. Hon byter om inne på toaletten till sin utstyrsel. Så roligt detta var säger de när vi går hemåt. Vi vill gå hit varje vecka! De blir så ledsna när de får reda på att det kostar 200 kronor för ett besök. Ola berättar att hon badat på kvinnohotell hemma i Syrien och då använder hon bikini! Jag måste säga att jag inte gillar Islams kvinnosyn! Männen får ha fyra fruar. Kvinnor måste skyla sig för att inte visa sina behag för andra män. Mycket verkar så falskt. Jag är lite förundrad över Ola och Mohammed. De är å ena sidan så moderna och fritänkande i sina diskussioner för att i nästa stund leva kvar i dessa gamla sedvänjor. De har haft gott om pengar en gång i tiden och kunnat köpa det de vill ha. Jag förstår att det är svårt för dem nu när de inte har råd att till exempel gå till badhuset. En annan sak som förundrar mig är Olas sminkning. Den är så fin och omsorgsfull.Trots att Ola inte kan simma är hon en mycket tuff tjej. Hon åkte vattenrutchbanan och hamnade under vattnet. Inget kladd på sminket här inte. Hur bär sig dessa arabiska kvinnor åt?

Skojare

Rotary har sökt pengar för ett projekt där man skall matcha flyktingar med yrkesmentorer. De har fått 3,2 miljoner. Idag träffade jag representant för detta projekt som pladdrade på. Ingen substans. Han snackade databaser och matchning. Nu behöver de bygga om databasen! När jag frågade om vi kunde få ta del av basen för att matcha våra adepter blev det kalla handen. Undrar hur mycket pengar som sölas bort i olika projekt på det här viset. Jag vill inte tänka på det!! Men egentligen handlar det inte om pengar. Vi skall minsann lyckas med detta!!

Högt tempo.

Varför håller du på med den där Spanskan säger Lasse när jag får skynda mig med dagens avsnitt för att jag skall hinna cykla till Restad för möte där klockan 10.00. Har jag förutsatt mig något så är jag så enveten! Möte med Jonathan från fastighetsbolaget och Adnan. Jonathan är ansvarig för skötseln samt aktiviteter därute. Ägarna har en ambition att Restad skall vara en bra camp. Inte bara en förvaringsplats för människor. Tillsammans konstaterar vi att cykelverkstaden inte fungerar. Adnan får i uppdrag att leta efter en ny person som kan vara ansvarig. Vi får ett rum tilldelat oss som vi kan förvara kläder i. De skall sätta ett extra lås på ett av TV rummen som ändå blivit länsat på allt. Där kan vi ha vår symaskin som vi fått. Freshta kommer att bli ansvarig för det rummet. Vi får rum där vi kan ha studiecirklar i. Efter mötet sitter jag och Adnan och summerar lite. Då får jag se alla mina gamla chefskollegor i Västra Sverige. De har chefskonferens på hotellet härute. Kul att säga hej. Det flesta är kvar och jag känner dem. Lika kul som att säga hej är att säga hejdå.Nu skall de fortsätta sitt möte, traggla siffror och en massa grupparbeten. Jag vet ju eftersom jag varit med i just den svängen i 22 år. Problemställningarna är sig lika från år till år. Alla dessa rapporter. Det känns som en frihet att gå och möta vår lilla styrgrupp för kvinnofrågor. Det dyker upp 18 kvinnor till vårt möte vi inbjudit till. De flesta från Somalia. De kommer invirade i alla sina "skynken" . En del ser "pillimariska" ut, några är skygga andra är stolta. De har varandra. Två av dem pratar arabiska det är så vi kan via Fatima och Ahlam göra oss förstådda. Vi kör nu igång med två studiecirklar där de får lära sig svenska. En kvinna 24 år har varit i Sverige i 6 år. Hon kan inte ett ord svenska. Hon har varit gömd på olika boenden i landet. Hon har en son på några veckor. Den är mycket mörk vilket gör att jag tror någon av hennes landsmän är pappa till den. Hon är mycket vacker med sina stora "rådjursögon" . Än en gång vilka öden! En av kvinnorna är från Etiopen. Hon känner sig fullständigt isolerad då det inte finns några landsmän. Hon pratar lite engelska. Hon har en son på 3 år. Båda dessa kvinnor har utvisningar på sig. De har inga kvar i sitt hemland. Lasse kommer ut till Restad och vi blir bjudna på underbart god mat av Ola och Mohammed. Mohammed är helt förundrad varför vi gör detta utan någon ekonomisk ersättning.´Varför´ säger han och slår ut med händerna. Vi gör det för att vi vill ha ett bra Sverige att leva i nu och för våra barnbarn. Om vi är många som gör lite så kan vi skapa ett bättre land. Jag tittar på hur ni gör säger Mohammed. Jag vill bli som er när jag blir riktig svensk...

Upp och ner

Det kommer ett mail från skolan. Tyvärr kan vi inte ta in någon praktikant för vi kan inte få något utdrag ur brottsregistret!! Det kommer ytterligare ett mail från Anna i skoaffären. Hon är ju en positiv person i grunden. Jag hade bett henne prata med handlarkollegor om att ta in praktikanter några timmar om dagen. Mohammed är ju som klippt och skuren i herrekiperingsaffären. Men nej Lundborgs är inte intresserade och själv är hon tveksam. Då lägger jag mig ner och "dör" lite grand. Som jag kämpar och så dessa tveksamheter när jag vet att det skulle bli så bra. Jag har ju en gång drivit "kvinnlig kvalite" till handlarnas förmån. Jag ser att vi skulle kunna göra en ny satsning kring detta med invandrare men ... Bara suck . Men det går ju inte att ligga där. Jag kontaktar Leif Hellden som jag vet jobbar med läkare och tandläkare för ett möte. Han berättar att Rotary fått massa pengar för att fixa praktikantplatser för akademiker som kommer till Sverige!?! Möte med dem bestäms där jad tar med Adnans "akademikerlista". Det kommer ett mail från Vargöns skola. Vi kan ta en mattelärarpraktikant står det. Telefonen ringer det är Gunnel syster. Jag vill gärna engagera mig säger hon. Jag har jobbat som språklärare! På hemväg möter jag Nayief som kommer på min gamla mountinbike. Han är på väg till biblioteket. Han uttrycker sin tacksamhet för vårt engagemang. Så känner jag mig så levande igen.

Mobilisering

Nayeif  och Adnan följer även med till klassiskt DM i Främmestad. Där får de pröva på den lättaste Öppna banan. En bana att bara följa stigar. Nayief lyckas ändå få för sig att springa rakt igenom skogen på ett ställe vilket fick till följd att han fick känna på vad bom är. De tyckte det var jättekul. Lasse fixade ett par byxor till Nayief eftersom han bara äger kortbyxor. Nu måste vi försöka fixa lite ordentliga skor. I bilen pratade vi om valet och vad svenskar tycker om flyktingar. De hade läst inlägg på facebook om att svenskar inte gillar Restad gård. Att det borde vara studentbostäder! Kyrkan hade ordnat ansiktsmålning. Någon hade lagt ut bilder och skrivit om att detta är vad våra skattepengar går till. Det var andra exempel. Så hemskt för Adnan och alla andra att läsa detta. De flesta är högutbildade. De kommer hit utblottade med hemska upplevelser i bagaget. De vill absolut inte ta emot någonting som de inte absolut måste. De ser till att dela med sig. Det ordnas skola därute. Jag pratade med en av lärarna. Detta var den bästa tiden i hennes yrkesverksamma liv. Så underbara, vetgiriga, kloka barn.
Sedan finns det naturligtvis rötägg bland alla dessa 700 därute.
De som anländer nu får sitt samtal med Migrationsverket i maj! Det innebär att under dessa åtta månader händer ingenting! Efter samtal tar det ytterligare i snitt sex månader innan de får sitt uppehållstillstånd i bästa fall. Det kan ju också hända att de blir utvisade. Det finns ett exempel på tre unga Somaliska läkare.  De har väntat i ett år och fick en utvisning. De blir inte tillbakaskickade nu då det är krig därnere. De sitter alltså därute helt utan sysselsättning och hopp om någon framtid. Det finns många öden! Därför engagerar jag mig!!
Förutom att vi stöttar ett tiotal personer extra med prylar och språkundervisning sätter jag igång följande:
Organiserat klädutdelning till nykomna. Några Syrianer ser till att sortera kläder och annat som kommer in samt se till att de mest behövande får. Vi börjar få bra struktur på detta. Min uppgift att hela tiden be om "grejer"
Praktikplatser. Vi måste se till att de kommer bort från Restad åtminstonde några timmar per dag. Jag har gett några Syrianer i uppdrag att kategorisera  de högutbildade som kommer i en "akademik klubb"  Min uppgift att leta platser och handplocka personer till dessa.
Kvinnogrupp. Fånga upp kvinnor som finns därute och se vad de kan bidra med. Jag har ordnat en styrgrupp som verkligen satt igång att jobba med att förbereda möte för alla kvinnor samt förbereda språkgrupper.
Pust. Det är inte lätt att hinna med att vara matmor. Lasse hade vissa synpunkter i söndags när vi köpte thaimat!!

Huvudet fullt

Det kom 60 personer till vår bjudning av Syrisk mat till orienterarna. Tur att jag hade städslat ett antal duktiga Syrianer som kunde hjälpa till med  disken!  Det blev en intensiv och rolig dag. Alla tyckte det var ett så kul initiativ.
Fredag med besök hos min mor innan det var dags för nattorientering i Främmestad. En ljuvlig kväll med 15 grader varmt. Jag startade först av alla. Det är häftigt att ge sig av rakt ut i mörka skogen med lampa på huvudet. Jonas ringde dagen efteråt och klagade på leveransen! Det är bara flyktingar i huvudet på dig. Du måste koncentrera dig på ditt eget tävlande och liv med mera! Måste jag?  Alla dessa som kommer nu. Har jag möjlighet att göra något för några så är det  det väl inte så noga om jag ligger på topp bland 60-tanterna! Orientering är en koncentrationssport det är helt klart! Den är dock väldigt skönt att ha den annars hade jag nog blivit helt uppslukad av Restad.
Adnan och Nayief följde med till sprintorienteringen i Vara. De tyckte det var kul och kommer att följa med även idag till klassisk DM .  Jag skall försöka koncentrera mig på loppet!!!

Intensiv dag

Dagen började med en veteranorientering i Sjuntorp. Det var med lite bävan jag åkte dit. I måndags deltog jag i "volvo"träning. En oerhört krävande bana i supertuff terräng. Upp och ner bland branter. Jag gav mig den på att jag skulle ta alla kontrollerna och var ute i två och en halv timma!  Många bröt. Lasse hade börjat ringa efter skallgångspersoner!  'Man bryter väl för helvete när det går så lång tid och dimman börjat smyga på' var det bemötande jag fick i mål. Lasse har ju skräckminnen från när jag bröt foten förra året. Jag skall ta med telefon nästa gång!  I inbjudan till dagens tävling stod att kartan var gammal och med vetskap hur det varit vid flera veterenorienteringar undrade jag varför jag åkte dit. Men det var så bra. Banläggaren hade lagt en "snäll" bana. Så roligt!
Direkt efter lastades sommarstugecyklar på bilen. De skall lånas ut till flyktingar under vintern. Till Restad där jag först mötte Slman. Vi fixade med hans försäkringspapper inför praktiken. Åt snabbt en falafel innan jag träffade ett antal kvinnor för att bilda en grupp som skall verka för att lyfta fram de kvinnor som finns på Restad gård. Britt-Marie gammal sjuksköterska som jobbat runt om i världen, Clara som har ett friår innan hon börjar högskolan, Fatima från Marocko, Freshta från Afganistan och Alwan fån Irak. Det blev precis som alltid när kvinnor träffas ett väldans pratande i mun på varandra men jag tror det blir bra. Spännande.
Därefter var det dags att åka med Ola och Mohammed till Trollhättan för att inhandla arabisk mat inför morgondagens matlagning med orienterarna. Det blir ingen enkel pastasallad kan jag lova! Med ett sådan hårt program blir det inte mycket av matmor. Jag blev tvungen att köpa en pizza till mig och Lasse på kvällen. Jag pratade lite med pizzabagaren. Han var från Irakiska kurdistan. Han gillar inte araber och afrikaner. Han tänker rösta på Sverigedemokraterna då han inte tycker vi kan släppa in så många lata bidragstagare i landet. Jag jobbar sju dagar i veckan säger han. Ojdå ! Tänker jag.

Flyktingar igen

Äntligen var det dags att få komma och presentera Salman för de på Fridaskolan. Vilket fint mottagande vi fick. Vilken härlig atmosfär. Det handlar naturligtvis mycket om vilken rektor man har. Lena visade oss runt på skolan och vi pratade med olika personer när vi gick runt. Alla var så glada och stolta över sin skola. Det kändes att alla tyckte att just de var en viktig del för att det hela skulle fungera. Allt från hon som städade fönstren till biträdande rektor. Både Salman och jag kände oss upplyfta när vi gick därifrån. Nu gäller det bara att han kan få fram sitt försäkringspapper så att han kan börja. Jag kan inte förstå de generella angrepp som är på friskolor. Här upplevde jag en flexibilitet och smidighet som jag inte trodde fanns.
Nayief dyker upp igen. Vilken fin kille! 22år gammal. Fick avbryta sina studier för att fly. Han känner sig helt isolerad ute på Restad. Vet inte hur han skall komma in i svenska samhället och hur han skall träffa personer att umgås med. Han hade fått tag i en gammal cykel med helt skevt och trasigt framhjul. Han vill absolut inte be om någonting. Jag kommer att låna ut min mountinbike till honom. De gånger jag cyklar på stigar kan jag avvara. Hoppas så att vi kan fixa någon praktik till denne unge, smarte, hjälpsamme, söte pojk.
Just nu hör jag på Aktuellt att högt uppsatt kvinna på Rädda Barnen plockat ut dubbla ersättningar. Med en lön från SIDA på 100.000 har hon valt att plocka ut lika mycket från sin förra arbetsgivare Rädda Barnen. Skam på henne. Tänk alla som kämpar utan ett öre i ersättning. Per köper glasögon till Mohammed, vi kopierar massor utan kostnadsersättningar som exempel. Vi är inte ensamma, många frivilligarbetare skänker sin kraft men också pengar genom att inte be om kostnadstäckning för alla utgifter. Men jag tror vi är vinnare. Jag känner en glädje att kunna göra gott för några. Undrar hur det känns att suga ut en frivillig organisation. Fast hon är väl så dum att hon inte förstår. Dessa höga chefer!!

Snart val

Jag blev inbjuden till namngivningsfest. Eftersom vi inte är troende tycker vi inte att vi skall döpa vårt barn i kyrkan säger Johanna. Det är upp till honom att välja vad han vill tro på i framtiden. Det var med stor nyfikenhet jag begav mig till denna tillställning. Hur går detta till?  Det var mycket fint. Johanna tände ett ljus och berättade om hur det är att få ta ansvar för en ny liten människa. Hon talade om hur de bestämt sig för namnen Harry Stig Tage.
Under maten pratade jag med några av de yngre. De jobbar inom äldrevården. De var mycket upprörda över Lövens förslag att unga som inte får jobb skall placeras hos dem. De tyckte det var förnedrande. Betyder vår utbildning ingenting? Många platser på gymnasiernas vårdutbildningar står tomma. Unga vill inte jobba med äldre. Dessa skall vi sedan ta hand om för att de inte får de jobb de vill ha. Många är dessutom lata. Vad får vi för allt extrajobb? Höjd skatt? Jag känner verkligen respekt för dessa kloka, ansvarstagande unga människor.
Det blev en helg utan orientering. Konstigt. Eftersom jag i mina föresatser om resten av mitt liv bestämt mig för att bli "matmamma" så använde jag en del av tiden att laga mat och gjorde även en äpplekaka. Vad tråkigt jag tycker det är att pyssla i mitt hem. Vad är det för fel på mig?  Tur att jag kan stoppa in en bok i örat när jag grejar. Hörde på radio att en kvinna sydde sina egna påslakan så de skulle matcha med gardinerna. Jösses! Vem tittar på detta?
Jag tog en cykeltur och blev stoppad vid ett tält som miljöpartiet satt upp. Jag kikade på deras lokala manifest. Bevara Villa Björkås och såga inte ner träden i plantaget. Känns ju som stora och mycket angelägna frågor! suck. Jag har en fråga som jag undrar väldigt mycket över. Elbilar skall vi satsa på för att få en renare miljö. Men dessa bilar skall ju laddas med el. Varifrån kommer den? El är väl ingen självklarhet? Ingenstans har jag sett beräkningar på hur mycket el som går åt för att ladda bilen samt att hålla igång laddningsstationerna. Jag ställer frågan till denna ivrige man jag har framför mig. Han verkar inte ha tänkt på det! Vi skall bygga ut solenergin säger han. Det är framtiden. Det blev inte mycket till diskussion och min röst får han inte trots att jag i grunden värnar om en ren miljö och att vi alla måste ta ett ansvar kring detta.

Verkligheten

Diaa från Syrien visar mig en film från you tube på sin telefon  Den visar hur man styckar en person för att sedan äta den. Filmen är från Kina. Han har hört att i norra Sverige åt man människor förr i tiden. Filmen är naturligtvis fejk och jag är förvånad vilka rykten som går i en upplyst värld.
En äldre herre hör av sig och vill skänka lite kläder. Vid överlämnandet vill han ställa en fråga. Han har hört att flera av de som kommer till Restad inte vet hur man använder en toalett. Helt absurt!  Jag tänker på alla Syrierna där ute som tvättar och fejar så otroligt. Men även de som kommar från Afrika är mycket civiliserade. Att ta sig till Sverige kostar i smugglarleden. Tänk vad vi tror om varandra! Vad viktigt det är att inte stanna på sin kammare och tro att man vet saker.
Pappan som kom från Gaza med sina två pojkar berättar om sin flykt. De kröp i tre kilometer i en låg tunnel under gränsen till Egypten. Där gick de på en överlastad båt. I 18 dygn i hård sjö var de på båten med endast lite vatten och torrt bröd. Italienska militären kom och räddade dem. Egentligen skall de stanna i Italien och lämna sina fingeravtryck enligt Dublinförordningen. Men Italienarna sa åk. De tog sina sista slantar och kunde smugglas vidare genom Europa upp till Sverige. Nu äger de absolut ingenting. Hemma i Gaza är mamman och lillasyster. De har fått gömma sig i skyddsrum i över två veckor med nästan ingen mat.
När vi är hos Mohammed ringer hans syster från Syrien. Du måste hjälpa oss skriker  hon. Vi har ingen mat, inget vatten, huset är sönderbombat och vi bor i ett skjul. Vad kan jag göra säger Mohammed. Skicka pengar så vi inte svälter ihjäl. Det finns alltid en svart marknad. Jag har inga pengar säger Mohammed förtvivlad och även om jag hade går det att skicka? Fungerar West Union i någon del av Damaskus?
Två saker förundrar jag mig över. Att telefoner fungerar som de gör trots att allt är fullständig kaos. Jag vet att flera får ta emot hemska filmer med avrättningar, korsfästningar och våldtäkter. Jag vill inte se. En annan sak är de som profiterar. Nere i Syrien men även här i Sverige. Att utnyttja den pressade situation migrationsverket hamnat i genom att ockra när man hyr ut gamla kurhotell etc.
Skam Bert Karlsson och många andra! Ute på Restad tycker jag ändå att man försöker göra en del men de tjänar säkert mer än vad som är rimligt även där.

Full fart

Igår hade vi sprintorientering ute på Restad.  Frida City sprint, sista etappen. Härligt väder. Många flyktingbarn kom och ville pröva på. Även vuxna flyktingar. Träffade en kille på 22 år som hette Najiff. En  pigg kille som verkligen kunde springa. Han snappade snabbt detta med orienteringen. Skall se om jag kan få med honom och Adnan i mitt projekt för att få icke svenskar in i orienteringen.
Jag tycker naturligtvis detta med flyktingar är spännande och utvecklande men det tar tid. Tur att jag inte haft som målsättning att det alltid skall vara städat hemma!
Vi hade bett orienterarna skänka kläder. Det kom massor. Tur att vi har Adnan som är en god organisatör som kan ta hand om det hela. Han har nu ett stort jobb att sortera och även se till att de mest behövande får.. Efter att han personligen delat ut  kanske det blir en del kvar. Han lägger då ut det och folk får komma och ta. Det blir då slagsmål om grejerna som på värsta rean säger han!
Mohammed kom och bjöd in oss på mat. Som vanligt så gott. Tur för  "matmamman" som inte riktigt hinner med!!!

I kväll kommer en film på TV som heter Kärleken. Österrikisk film som handlar om medelålderskvinnor som åker på semester till Kenya och söker kärlek hos svarta män. Jag tycker att det är en mycket bra film men jag blev mycket illa berörd när jag såg den och vill absolut inte se om den. Jag tycker det är hemskt med  unga män som säljer sina kroppar till ensamma, kärlekstörstande, naiva kvinnor. Visserligen inte direkt utan med förevändning att systern är sjuk osv. Lasse tycker inte alls den är hemsk. Lite  "kåta" afrikaner som får lattja  lite med likaledes damer! Ingen kommer ju till skada. Ingen tvingas till det .. ... Jag tycker det är en angelägen film som ger mycket att tänka på. Se den!

Mat igen

Igår var det åter dags för besök på Restad Gård. Språkkurs och därefter trygghetsgruppen. De som är med i kursen  är så tacksamma för detta. Adnan hamnade på en flyktingförläggning norr om Torsby innan han lyckades bli förflyttad till Restad gård. Han berättar att där fanns ingenting. De fick mat serverade tre gånger om dagen utan möjlighet att laga någon egen mat. De såg inga andra människor. Ingen buss. Inget bibliotek. Inga Röda kors personer. Tänk när mörkret nu kommer... Adnan är en otroligt fin person, som så många andra. Han pratar engelska som en engelsman. Vi plockade in honom i trygghetsgruppen som översättare. Jag har sett till att han får gå med vår klubbtränare Rickard i hans arbete i orienteringsklubben. De skall träna svenska!
Igår var vi återigen inbjudna till Ola och Mohammed på mat. Jag får hela tiden bilder på maträtter från henne via mail eller så lägger hon ut på Instagram. Eftersom hon tittar på mitt instagramkonto la jag ut en bild på gårdagens "fatta" där. Det är verkligen inte svenskt att lägga ut bilder på mat tänker jag. De har fått det mysigt på sitt rum. De har tidigar fått barnsäng och lite grejer. När Martin flyttade fick de skötbord, barnstol och lite annat från dem. Mycket uppskattat är en liten cykel med handtag till den lilla Aymed. Mest uppskattad är dock TVn  De verkar glada nu. Mohammed lånar barnböcker på biblioteket för att träna svenska. Han besöker Röda korsets språkcafe. Ola skall gå själv med Aymed till öppna förskolan morgon.  Det känns verkligen som vi hjälp till att öppna dörrar för dem.
Men behoven är enorma. Igår kom en pappa med två pojkar cirka 8 och 13 år. De kommer från Gaza. Pratar ingen engelska. Den lille pojken hade ett par förkorta mjukisbyxor på sig. De har försökt köpa på Röda Korsets secondhandbutik men det finns inget kvar och någon annan stans har de inte råd att gå. Den lille pojken är så ledsen, han längtar efter sin mamma som blivit kvar någonstans under resan. De kommer antagligen inte att få stanna i Sverige på sikt.  Stackars de som jobbar på migrationsverket.

Spanskan

Varifrån kom tanken att jag skulle lära mig ett nytt språk? Undrar om jag en dag kommer att säga: Så himla bra att jag kan lite spanska....  Jag har ju iallafall fått en insikt i hur språkprogram fungerar via datorn samt att jag har en uppdaterad känsla för språkinlärning. Det känner jag att jag har nytta av nu när jag blivit svensklärare för asylsökande. Men puh vad segt det är nu. Jag glömmer av.  Men jag vet ju att all inlärning är tragglande. Att inte ge upp.
Vi lånade ut min mammas cykel till en av de asylsökande (Hon cyklar inte längre) Jaha nu har min cykel blivit flyktingcykel kommenterade hon. Martin var nog orolig att hans bil skulle bli flyktingbil. Jag fick en skarp tillsägelse att genast ställa av den så som det var sagt innan han for. Jag får väl medge att jag tänkte vänta lite för att se behoven....