Hundar

Jag och Yvonne skall åka till Rumänien och rida. Folk i min omgivning varnar mig för att åka till detta fattiga land med mycket brottslighet. Vi tänker vara i Bukarest ett dygn för att uppleva huvudstaden och kolla in Causescos palats. Jag googlar och kan läsa att det som kan vara lite farligt är hundar och att man skall vara beredd att kasta stenar på dem om de försöker komma nära. Det känns främmande att jag skulle ta en sten och kasta på en hund. Vi ser dock inte en hund i Bukarest. (Däremot blir vi mycket utskällda när vi passerar herdarna uppe i Transylvanien. Det kan komma ett tiotal hundar utrusade från något skjul vilt skällande men våra hästar är vana och bryr sig inte.)
När jag senare på sommaren står med Nicola från Serbien på en skogsstig i samband med VM i Strömstad kommer en Shetland sheepdog springande. Nicola gör då en låtsas rörelse att han tar upp en sten och skall kasta. Hunden står bara där och viftar på svansen och tittar förväntansfullt. Skall han kasta något jag kan hämta ser den ut att tänka. Nikola ser förvånad ut. Hemma i Serbien hade hunden blivit livrädd och stuckit iväg säger han. Jag förstår att de kastar stenar på hundar även i Serbien.
Jag följer med Ali och Wahed när de lämnar vår lägenhet. I trappan möter vi grannen med sin fina labrador. Jag känner skräcken från Ali och Wahed. De trycker sig mot väggen. När vi sedan öppnar ytterdörren står grannen i trappuppgången bredvid därute med sina två jättehundar. Nu har vi en labrador bakom oss och två stora hundar som börjar skälla framför oss. Än en gång känner jag skräcken och ser förtvivlan i pojkarnas ansikten. Vad har de varit med om tro. Lösa hundar i Syrien? Vakter med hemska shäferhundar? Lösdrivande hundar på sin flykt genom Europa? Jag vet inte men skräcken känner jag i luften.

Abdhulla

I mitt flyktingengagemang har jag nu kommit till fasen att många flyttar ut. Det är stort tryck på kommuner att skapa boende. Det blir dryga böter om de inte lyckas. Då blir det naturligtvis nödlösningar och snabba beslut. Idag läser jag i tidningen att det är skadegörelse och förföljelse för de boende på Lilleby camping i Torslanda. Har precis fått reda på att Abdhulla har blivit hänvisad ett boende där. Det kostar honom 8.125:- i månaden att få hyra denna villavagn på 23 kvm!! Helt otroligt. Abdhulla har praktikplats på Dalboskolan i Frändefors. Han har blivit erbjuden jobb som lärare där men eftersom han är utbildad byggnadsingenjör så vill han komma igång och jobba med det. Tyvärr hann han inte få mer än sommarjobb hemma i Syrien innan han tvingades fly så han har ingen större praktisk yrkeserfarenhet. Jag skulle så gärna vilja ha en praktik som passar min utbildning säger han.
Här kommer nu denne välutbildade, trevlige, sociale kille till ett boende i en villavagn som han absolut inte har råd med och skall dessutom känna sig otrygg eftersom de "fina" Torslandaborna inte vill ha invandrare så nära sig! Eller har jag fel antagande här?
Systemet när de flyttar ut från migrationsverkets boende är att de då hamnar i etableringsfasen. De får då läsa SFI och arbetsförmedlingen skall hjälpa dem att via praktik finna ett jobb. Under denna tid får de bostadsbidrag och levnadsbidrag. Bostadsbidraget räkna i procent på den hyra du betalar. Detta tak ligger på 6.500. Att bli hänvisad en så här dyr bostad gör att det blir inte många kronor över som skall täcka mat, bussbiljett osv. Etableringsfasen varar i två år. Har de inte fått jobb under denna tid och kan försörja sig hamnar de i socialbidrag.
Jag förstår att inte arbetsförmedlingarna mäktar med. De skall ju ta hand om alla. Lågutbildade, oengagerade, lata osv. Men Sverige måste fånga upp denna kraft som killar som Abdhulla har.

Vår fantastiska teknik

Jag spelar bridge  på nätet. Jag kopplar upp mig och hamnar vid ett "bord". Där träffar jag på folk från hela världen. Personer från Turkiet, Indien, Australien, USA, Kenya..... Vi spelar en stund.  Häromdagen spelade jag med någon från Israel. Det går så bra och jag riktigt känner en gemenskap.
Jag spelar wordfeud med min mor. Hon har alltid gillat spel och det är svårt att slå henne. Hon har också lärt sig chatta. När jag skall ut och resa söker jag både resmål och resväg via nätet. Tekniken är fantastisk men ibland undrar jag var den är.
Ibland när jag skall hälsa på min mor passar det att jag tar tåget. Jag går då av i Lödöse södra. Där står det en buss och väntar in tåget. Det är bara det att det går inte att hinna gå ner för trappen passera under viadukten och komma med bussen. Jag ser att bussen är tom när den svänger ut på vägen. Jag försöker vifta och det måste vara så att chauffören ser mig. Hen undrar nog vem jag vinkar åt för bussen stannar inte. Eftersom min mor bor söder om Lödöse så gör det inte så mycket. Det blir ofta en fin promenad på dryga kilometern. Men häromdagen när jag kom med pajer, bröd, tårta, blommor som var tungt att bära i snögloppigt väder uttalade jag fula ord.
Vi har alltså en bussförbindelser som inte fungerar. Tänk alla som behöver åka längre. Det går inte. Vi har en buss som går tom från stationen. Vad göra? Jag skriver brev till Västtrafik, Jag ringer till Västtrafik. Jag hör också att det är fler som påtalat detta. Jag går in på Västtrafiks försäljningsställen och frågar om konduktören kan ta kontakt med bussen och be den vänta en minut så jag hinner med. Det får jag reda på inte går. Jag pratar med konduktören på tåget. Han rycker på axlarna och säger att tåget är i tid. Bussarna prioriterar de som kommer från Göteborg. (Går av på rätt sida) säger han. Men det kommer inga tåg från Göteborg nu säger jag.
Igår var vi två som skyndade oss av tåget och fick se den tomma bussen gå. Min medresenär skulle längre och ringde och bad att bli hämtad.
Vi är väl inte så många som åker på detta vis men visst är det väl konstigt att det inte går att ta kontakt med bussen och be den vänta på en resenär tänker jag när jag skypar på kvällen.

Hua mig

Är fortfarande förvånad hur en person kan få sju års fängelse för han suttit bakom sin dator och lockat unga tjejer att ta av sig och posera. Med ordalydelser som de visste inte att det var en "snuskhummer" och blev på det viset lurade. Vad trodde de? I nästa stund läser jag om att personer våltagit unga tjejer och ,antar jag fruar eftersom de befunnit sig i samma säng, blir frikända för de säger att de gjort det i sömnen. Är inte detta märkligt? Vad är det jag inte får reda på för så här tokigt kan det väl inte vara?
Jag är också så förundrad hur man vill lura andra människor. Nu menar jag inte bovar och banditer utan när man skor sig på system, exploaterar och roffar åt sig. Men det som förundrar mig mest i detta är hur vi andra står med beundran i blicken när de kommer i dyra bilar, enorma segelbåtar och överdådig lyx. Det förstår väl vem som helst att man kanske har sett till att det hänger avancerade vapen på unga pojkar i främmande land eller att det ligger knarkande personer och dör i misär eller på en annan nivå att handikappsersättningar dras in.
Nu får en ju inte hålla på och "grunna" för mycket och det var inte bättre förr!!

Kommunplacering

Igår hjälpte jag två killar att köra ner lite grejer till deras boende i Göteborg. De som fått uppehållstillstånd blir kommunplacerade och hänvisade till en lägenhet någonstans i Sverige. Omar hamnade i en lägenhet i Hedekas. Han läser på SFI i Dingle. Det går bara en buss om dagen och det är så mörkt säger han.
Ziad har haft tur och hamnade i en fin tvåa i Kortedala precis vid busshållplats och affär. Visserligen fem trappor upp utan hiss men med ett ljust läge med bra utsikt. Ahman i en lika fin tvåa i Gamlestaden. Det är kommunen som äger dessa lägenheter och de hyr i andra hand i högst fyra år.
Hyreslagen är ju stark och hyr man längre får man besittningsrätt.
Vad som gör mig förundrad är varför de inte placerade dessa killar i samma lägenhet. Var sitt rum med delat kök är väl inte mer än vad många studenter har tillgång till. De har ju inga pengar och skall nu möblera samt att det blir ensamt för dem. Det tar tid innan de får börja på SFI och får något att göra. Samtidigt förstår jag Migrationsverket som har sådant tryck på sig att hitta lösningar.  Då upphandlar man i panik och så står man där med tomma boende och långa kontrakt som vi kunnat se i TV och ingen smidighet i placeringar. Tänk vad pengar som skulle kunnat sparats om man hade ordentlig styrning.