På resa

Det har varit intensivt med flyktingar det sista. De som kommer är ju absolut ingen homogen grupp. När man mist det mesta man försökt ta med sig och dessutom blivit lurad flera gånger finns en misstänksamhet mot människors godhet har jag märkt. Det blev en liten kontrovers om klädutdelning. Jag var tvungen att lyssna på och reda i tjafs. En av de nya flyktingarna frågade mig. Varför gör du detta egentligen. Varför är du inte bara hemma och tar det lungt, tar hand om ditt hem och dina barnbarn, åker på härliga resor? Kan ju säga att det finns fler i min omgivning som frågar samma sak. Men jag tror ändå att jag gör lite nytta. Och jag är övertygad om att skall vi få någon som helst ordning i detta måste alla ställa upp lite. En av mina styrkor är att möta människor och hitta något de behöver. Jag tycker det är jättespännande med alla möten det ger mig så mycket. Jag tycker inte det är roligt att bara sköta hem och trädgård. Jag älskar möten. På måndag har det dock kört ihop sig lite. Klockan 10.00 skall jag träffa en massa svenskar som vill hjälpa till ute på Vargön. Föreståndaren för vandrarhemmet bad mig att hjälpa till Och berätta vad som gäller. De öppnar upp ett nytt boende på 50 personer. De ser till att de får mat men ingen vet något mer. De som är på Vargön är inte registrerade än. Jag hade verkligen ingen lust att åka dit ut men så träffade jag på en av flyktingarna när jag var på Restad Gård och han bad mig hjälpa dem. Det var ett fint litet boende så nu är jag fast där. Klockan 12.00 samma dag måste jag vara i Trollhättan. Vi kanske kan få till ett boende för Olga vår danspedagog. Det gäller att jag lägger i allt krut för att hon skall få den. Det är många på kö. Klockan 14.00 skall jag sedan gå på stadsvandring med museibesök. Museet bjöd in och nu har jag samlat ihop 20 stycken. Det är ju så trevligt och bra att olika delar i samhället vill vara med men ibland är det svårt med samordning. Sedan på kvällen är det gymnastik för damer ute på Restad. Gunnel håller i detta men jag är med och ser till det. Detta samtidigt som jag lovat passa Liam och Gabriel då det är stängningsdag på dagis. Tur att Lasse finns.

Frågor jag vill ha svar på

I många år har jag frågat denna fråga. Någon tycker säkert jag är tjatig och tråkig som återkommer med detta lilla ickeproblem men jag undrar ju. Finska timmen varje kväll mellan 18.00-19.00. Varför har vi det på bästa sändningstid på radion? Jag kommer ihåg när jag ofta åkte hem från jobbet vid den här tiden och var trött i huvudet och bara ville slölyssna och hamnade i detta. Varför skall inte finländare som väljer att bosätta sig i Sverige lära sig svenska? Så hör jag att någon vill ha kvar sitt finska efternamn när hon gifter sig. Idag får man ha det som mellannamn men hon var noga med att det skulle vara på något annat sätt. Det var viktigt för hennes identitet. Jag hör också att man skall utöka så att programmet "Karlavagnen" skall ha med finskspråkiga. Varför det? Jag förstår att Finland har problem med sin tvåspråkighet men är detta verkligen något Sverige behöver förhålla sig till? Så märkligt. Fast min bror Lars tycker så här: Programledare tjötar så mycket strunt så de kan lika gärna prata finska och så är det så roligt att höra kända låtar sjungas på finska. Det är ett mustigt språk. En annan fråga som aldrig besvaras är: Elbil Vad kräver den för elproduktion? Hur miljövänligt blir det i förhållande till oljan om man tittar på framställning av el.

Sko sig

Vi har nu fått in mycket kläder och leksaker till flyktinganläggningen. Vi har haft en mycket liten yta och de klarade inte av att hantera detta på rätt sätt. Jag rykte då ut och engagerade några som köpte in hyllor och så skruvades dessa upp ihop med ett gäng Somalier. Själv såg jag och ett par rejäla svenska damer tillsammans med ett tiotal Flyktingdamer till att sortera kläder. Det är ett digert jobb att arbeta med insamlade kläder. De kommer så blandat. Så uppstår en del problem och hela dagen går åt. Det är många som jobbar ideellt samtidigt. Röda Korset har igång sin trygghetsgrupp. Angelica är där och leder en matlagningsgrupp. Det pågår en svenskundervisning med en av dessa som ställer upp frivilligt och jobbar med det. Hyllorna skänktes av en privatperson. Samtidigt läser jag i tidningen hur Jan Emanuel skor sig att förmedla platser till ensamkommande barn. Hazem säger att han tittade på en hyreslägenhet ett rum och kök inte alls fin. 35.000 skulle personen ha under bordet. Vad kommer det sig att vissa lägger ner hela sin själ i att göra gott och andra skor sig?

Leva i nuet

Jag blir så trött på alla dessa "leva i nuet". Jag förstår ju att det menas att man skall glädjas åt det man har och inte bara sikta mot andra mål. Men alltför oftast hör jag saker som . Jag hade inte lust så jag gav upp... Jag vet inte vad jag skall göra i framtiden så jag softar lite... Jag spelar dataspel halva natten.... Vill inte ha läxor. Slutar träningen. Planerar inte mer än en vecka framåt. Va tusan säger jag som den värsta gamla tjuriga pensionär. Livet är ett kämpa emellanåt. " Kunskapens rötter är ofta bittra, men dess frukter är ljuvliga". Skall man lära sig något måste man ta i och inte ge sig! Det man tränar på blir man oftast bra på. Ibland tar det emot. Ibland tror man inte att det skall gå. Ibland gör man fel. Ibland vill man bara ge upp. Så sluta att leva helt för stunden. (Usch nu måste jag göra spanskan... )

Många vill engagera sig

Nu är det verkligen hett på flyktingfronten. Många vill engagera sig och tar kontakt för att efterhöra vad man kan göra. Mycket roligt. Tanken med mitt engagemang bland flyktingarna är att de skall göra saker och att jag och några till är kontakten ut i samhället. Det är skönt att vi har en bra upparbetad organisation som kan ta hand om och dela ut mat till alla som kommer utan att de har blivit registrerade hos Migrationsverket. Måste säga att det är kaos nu. Så många! Hur skall vi kunna ta hand om alla? Jag blir så trött när jag hör och ser journalister som förfasar sig över att folk inte tas omhand och får en plats direkt att sova på. Det går ju inte att trolla. Jag ser hur Migrationsverkets personal verkligen sliter. Min granne jobbar med att fördela sängplatser och han får åka ut mitt i natten ibland när det kommer folk. Nu är det ju inte alltid så lätt att jobba med dessa nya människor som tänker på ett annat sätt än vi gör Ett exempel. Jag är ju så enveten med att jag skall få med några i orientering. Ali är en pigg och fin kille som säger att han vill vara med. Jag har nu fixat så fem stycken går in gratis på Vattenpalatset på torsdagkvällar under oktober. Så tänkte jag att vi skulle köra undervisning en halvtimma innan. Nu är ni i tid vid Vattenpalatset säger jag strängt. 17.30! 17.25 får jag ett meddelande att de kan bli lite sena. 17.55 dyker de upp. Suck. Detta är inte första gången det händer. Men de är så gulliga så det går ju inte att vara arg. Vi hoppar orienteringen och går in och simmar. En av dem har tidigare deltagit i våra simkurser och kan väl inte riktigt än det vet jag. De andra säger att de kan simma. Men som badvakten säger till mig när han ser dem plaska omkring "Jag hoppas de orienterar bättre än de simmar". Nästa vecka skall jag vara här fyra och vänta på dig säger Mohammed glädjestrålande till mig när vi skiljs åt. Det tror jag på när jag ser det.....