En av många

I mitt flyktingengagemang har jag träffat många personer. Fördelen att verka som jag gjort är att jag behöver inte följa regler och ta olika hänsyn. Jag väljer att hjälpa de som jag ser är bra människor och jag trivs med. En av alla dessa som ingår i den stora gruppen som väntar på uppehållstillstånd har fått bo i vår sommarstuga. När vi fattade beslut om att sälja började jag processen att hitta en lösning för honom. Jag är inte så mycket på Restad just nu men hör hela tiden vittnesmål att det är så deprimerande. Väntan, väntan och utvisningshot gör att det blir en mycket deprimerande miljö. Tillhör man sedan inte muslimska gruppen är det extra tufft. Lägg därtill vägglössen som härjar. Så alternativet att han skulle tillbaka dit kändes nästintill uteslutet.
Ett av Churchills många bevingade ord lyder: Vi led nederlag efter nederlag men vi gav inte upp- Det gav oss segern. Så många jag har frågat och försökt hitta plats för "min flykting" . Eftersom jag vet att han är så duktig och arbetssam har jag sett många lösningar och möjligheter hela tiden. Jag har ringt och frågat folk jag mött. Jag har försökt på alla möjliga och omöjliga sätt. Så många nederlag! Men så öppnade sig lite olika vägar och nu har jag en husvagnslösning. Han hjälper också en av mina vänner att röja upp i hennes lagård. Hon behöver hjälp och han vill ha saker att göra. Nu är det bara att hoppas att han får ett positivt besked. Sverige behöver personer som han.
Sommarstugan såld, Flykting placerad och snart väntar orienteringsresa till Sicilien tillsammans med barn och barnbarn. Livet är "gött". 

En morsanfilm

Vi satte oss i soffan efter ytterligare en dag av plockande och rensande i stugan. Tillsammmans konstaterade vi  att det inte fanns något som vi ville se på TV. Jag kikade runt på SVT play och såg att filmen Jätten fanns där. På med den men det tog inte lång stund innan Lasse plockade upp sin telefon och började pilla på den. Tycker du inte filmen verkar bra frågade jag och fick då ett standardsvar. NeeEj men du får gärna se. Tänk vilka möjligheter SVT play innebär. Jag kollade vilket sista dag för filmen var och har nu fått tillfälle att se färdigt den själv. Vilken fin film! Egentligen tror jag Lasse skulle gillat den då det handlar om hur idrottens villkor kan vara. Huvudpersonen är utvecklingsstörd ( Säger man så idag?) . Han bor på ett hem med mycket kärlek från personal och hans boulekompis men han längtar efter sin mamma. En underbar film att tänka på ibland.

Nutidskoll

Jag vet inte hur det kom sig att Liam och jag kom överens om att jag skall försöka göra sammanfattning av veckans nyheter och sms:a dem i början på veckan. Varje torsdag gör vi en avstämning där vi går igenom dem. På fredagen har han sedan en nutidstest med 10 stycken 1x2 frågor. Tydligen är det så att nutidstestet kommer skickat centralt någonstans ifrån och hanteras olika sätt på skolorna runt om. I Liams klass (skola?) räknas varje veckas poäng ihop och de tre i klassen som har mest rätt uppmärksammas på skolavslutningen. Så lärorikt och bra för barnen men också i detta fall för mig. Jag försöker hålla koll på vad som händer och skriver ner det. Jag är noga med hur namn och platser stavas och lär mig själv mycket. Jag brukar skicka över cirka 15 inlägg. Av dessa är det oftast inte mer än ett par som kommer med på provet. Men vad gör det tänk vad vi lär oss båda två. Det finns säkert de som inte gillar att det är tävling men jag tycker absolut det är superbra. Det är upp till alla att läsa och vara med. Naturligtvis gynnas Liam av att ha en farmor som fullständigt älskar att vara med på detta men det kräver ju en del av honom också. Tänk vad mycket nyheter vi går igenom som aldrig dyker upp på något prov. Så glad jag blev när Gabriel sa: Farmor kan du skicka till mig också när jag börjar fyran? 

I affären

Såg ett spännande recept på lammfärs i tidningen. Kom och tänka på att jag sett lamm i vårt lilla Hemköp. Väl där hittade jag ingen lammfärs och frågade närmsta personal. Det visade sig att hon var ansvarig för charken. Tyvärr sa hon vi gjorde en stor drive men fick slänga det mesta. Det blir så att vi säljer allt mindre av rent kött nu. Folk vill ha färdigrätter i allt högre omfattning. Hon hade en lång utläggning kring detta där vi tillsammans konstaterade att matprogram på tv är så populära. Det verkar som folk bara tittar på de som lagar mat men inte gör själv. De har väl inte tid eftersom den går åt att titta på tv!
I kassakön stod en man i 50 års ålder tillsammans med en kvinna i 20 års ålder. Han hade en 500 lapp i sin hand. Birgit Nilsson, vem fan är det hör jag honom säga, kvinnan ruskar bara på huvudet. Det skall väl vara kända svenskar på pengarna muttrar han. Då lägger jag mig i och berättar att hon är en mycket känd svensk operastjärna. Sedan säger jag att det var konstigt att han i sin ålder inte kände till det. Bakom oss i kön stod en annan äldre kvinna som började berätta om Birgit och hennes år på Metropolitan i USA. Jag tror att mannen önskar att han inget sagt högt i affären.
Jag lämnar affären med vildsvinsfärs i ryggsäcken (inga plastpåsar här inte) funderande på om mina barn vet vem Birgit Nilsson är. Jag hoppas att jag blir utsatt för någon fråga vem som finns 500-lappar i framtiden. Den missar jag inte. Jag funderar också på kassören. En man i 40-50års åldern. Han har en del tatueringar. Vackra sådana. På hela hans ena underarm står det i mycket vacker stil. No more  lies. Vad kan det betyda? Hoppas innerligt att jag är ensam i kassan någon gång då skall jag fråga. Det blir handling på udda tider i framtiden! 

Blogga

I går var jag på teater. På så vis blev det ett inlägg i min speciella blogg Teatertankar. Eftersom det inte blir så många teaterbesök på ett år är inläggen få men ack så roliga för mig att ta del av. Jag noterar ner alla böcker jag läser i min bokblogg. Lasse och jag gör också fotoböcker varje år där våra resor och annat dokumenteras. Vi lever verkligen i en framrusande värld med så mycket som händer hela tiden. Att stanna upp och begrunda är egentligen inte min stil. Vilken tur att jag har mina bloggar så jag har lite ordning på vad jag gjort. Jag märker ju också att jag är formad nu. När jag tittar tillbaka på den här bloggen ser jag att vissa saker återkommer. Inte mycket nya tankar här inte. Suck. 

Miljö

När det var dags att byta bil försökte vi ta hänsyn till miljö. Diesel är absolut bäst utvisade många resultat som vi tog del av. Jag vet att jag kände mig skeptisk. En dieselbil brummar ju lite mer men det var något vi fick ta för miljöns skull. Så är vi lurade! Manipulerade tester! Nu skall dieselbilar förbjudas i Paris. Bilen får hänga med några år till.  Nu skall det vara elbilar. Men hur miljövänliga är batterierna att framställa? El är ju inte heller något som bara finns. Läste just om det begynnande problemet med vindkraftsverk som tjänat ut. Ett stort miljöproblem. Det viktigaste att vi gör allt med måtta. Undviker att ta bilen när det går. Flygplan spyr ut avgaser. Men inte får det mig att låta bli att åka på semester. I nuläget har jag tre flygresor planerade under 2018 och fler blir det säkert! Suck över mig själv.
När vi var i Montenegro och handlade stod det en person och packade varor. Så de slösade med plastpåsar. Jag gick från affären med många kassar i min hand. Endast några få ting i varje påse. Kändes inte bra. Jag försökte stoppa henne men då tittade hon helt frågande på mig. Vi var flera svenskar som bara ruskade på huvudet åt deras hemska "fissliga" påsar som vi vet lätt hamnar ute i naturen. Lyssnade på några äldre herrar som pratade om duschvatten. Hur det bara stod och rann på anläggningarna. Något helt otänkbart idag. Allt måste vi lära oss.....

Överraskning

Alvin vill inte läsa. Föräldrarna kämpar för att få honom att läsa en liten stund varje dag. Gabriel är ju en riktig läsare så jag frågade honom vad vi skulle kunna göra för att motivera Alvin. Vi hittar på en överraskning om han läst ut en bok sa han. Vi lämnade över en bok med ganska mycket bilder men även en del text. Den blev utläst och nu har vi överraskat med en spökvandring på Nossans ljusfestival i Grästorp. Den var  riktigt bra. Fint upplysta träd. Många hemska spöken och liknande på en del av banan. Modellflygplan med massor av lampor och självlysande saker. Vackra saker i vattnet. Olika aktiviteter som man kunde göra. Den kändes inte så kommersialiserat som det mesta är nu för tiden där jag förväntas köpa lotter och grejer. En höjdarupplevelse för oss alla.
Gabriel ville också ha en utmaning med överraskning. Vad behöver du för utmaning då? Att äta lite mer olika sorters mat kanske sa jag. Det godkändes inte alls. Vi får se om föräldrarna tycker att Gabriel behöver utmanas i något.

Korsord

När jag är hos min mor brukar vi ofta lösa korsord tillsammans. Trevligt och lärorikt. Hon har löst många korsord i sitt liv och ofta säger hon - jaha det brukar bli... Hon klarar det mesta men slår upp i ordboken emellanåt. Den har ju några år på nacken så allt hittas inte där. Jag har försökt lära henne att googla men där går gränsen vad hon klarar av på sin telefon. Ibland hör jag folk säga att man skall klara att lösa utan hjälpmedel. Det resonemanget förstår jag inte alls  Går det? Jag tycker att det är fantastiskt när vi sitter där och funderar. Ibland får vi fram ett svar och då slår jag upp det för att kontrollera riktigheten och kan ofta läsa något spännande. Vi satt och funderade på vad det skulle bli som svar på -period av ensamhet. Vi fick fram att det måste bli änkeår. Jag slog upp det =

 Sorgetid (mer specifikt sorgeår eller änkeår) är den tid som måste passera innan en nybliven änka eller änkling fick gifta sig på nytt. Den var i Sverige ett år för kvinnor och ett halvår för män enligt giftermålsbalken i 1734 års svenska lagbok, och avskaffades helt den 1 juli 1969.^[1]

Jag blev förstummad. Kommer du ihåg att man inte fick gifta om sig hur som helst om man blev änka frågar jag min mor? Nej säger hon. Varför var det så säger hon? Vi kan inte komma på någon anledning till denna lag och som vanligt gällde lite annat för mannen som bara tvingades vänta ett halvår om han träffat en ny. Skulle vara så intressant att få detta förklarat. Än en gång tänker jag på kvinnor som kämpat före mig kring detta med jämställdhet. 

Teknik

Jag har skrivit det förr i mina inlägg och jag skriver det nu igen. Det som intresserar en lär man sig! Min brorson köpte en IPhone till sin farmor när hon flyttade från huset till en lägenhet där det inte var telefon indragit eftersom huset nyligen flyttats till den plats de står på nu. Det är nu fyra år sedan. Jag och mina syskon ruskade på huvudet. Men vilken glädje detta har fört med sig. Dels att hon kom igång med wordfeudspelande. Hon har ju alltid gillat spel och korsord. Nu är det ett antal personer som spelar med henne och hon är svårslagen. Men också att jag kan ringa FaceTime. Varje dag ringer jag så hon tar sin blodtrycksmedicin och jag ser till att hon plockar ut mat ur frysen. Så fantastiskt det är. Om hon fått telefonen idag hade det varit försent. Då hade hon inte kunnat ta till sig tekniken. Så alla som inte vill lära sig ny teknik försvårar för sig själva och sin omgivning i framtiden.
Nu är jag ju inget teknikfreak själv. Det som intresserar tar jag naturligtvis till mig. Många orienterare  tar på sig en GPS klocka när de orienterar. De lägger sedan ut sitt lopp på banan på nätet. På så vis kan man precis följa hur man sprungit. Detta intresserar inte mig. Aldrig att jag tar en karta och sätter mig och analyserar. Min omgivning är förvånad eftersom jag springer så många lopp. Sedan borde jag naturligtvis göra det för att bli bättre. Jag känner dock ett par personer som skaffat telefon för att kunna lägga ut sina lopp och analysera dem. Sedan påstår de att de är så dåliga på teknik att de inte kan lära sig telefonen för övrigt!
Jag hoppas att vi alla lär oss FaceTime och liknande teknik innan vi blir för gamla. Tänk vad det kan underlätta för demenssköterskor till exempel. Det kommer ju att bli en omöjlighet att besöka alla så ofta man önskar. Nu menat jag inte att det ena utesluter det andra Mänskliga möten är viktiga men tar vi till oss tekniken hinner vi med fler mänskliga möten med kvalité. 

Njuter

Ligger i sängen och hör regnet smattra så där gott mot rutan. Så där gott kan jag tänka eftersom det är måndag och jag inte har några aktiviteter som skall göras ute. I lördags arrangerade vi tävling vid Vänerns strand. Det är ett vågspel. Är vädret som idag är det nästan outhärdligt med den blåst som ofta ligger på. Så var inte lördagen. Sol och svag vind gjorde att jag fick ta av mig några av de tröjor som åkt på. Så ljuvligt och vackert som det bara kan vara en höstdag. Jag var prisansvarig. Hade fått presentkort på Ursands camping Alla som sprang inskolningsbana fick ett presentkort på Ursands vattenland. Det gäller under 2018. De som sprang U klass fick ett presentkort och en kexchoklad. Nu tyckte en del föräldrar att det var orättvist. Att deras inskolningsungar också kunde få en kexchoklad. Jag förklarade för barnen att de skulle vara med mycket och springa riktig klass så fick de andra priser. De flesta föräldrar läste på presentkortet och sa - Va kul då kan vi åka hit nästa sommar. Stackars de barn som har muttrande mammor.
På söndag sprang jag orientering i Upphärad på en nyritad karta. Härlig skog, bra banor och ljuvligt väder. Så regn och blåst kan hålla på hur mycket som helst. Jag njuter så!