Olika världar

Jag följde med Rana när hon skulle få praktik på en förskola. Tillsammans med rektorn för områdets förskolor träffade jag personal som jobbade på den aktuella förskolan. Jag bad att få ta en bild och undrade om jag kunde få lägga ut det på Facebook. Jag brukar ju göra så för att visa på goda exempel. Jag fick ett bestämt nej och av kroppsspråket förstod jag att Facebook var något man verkligen inte gillade. Lite senare stod jag själv med rektorn och sa då att jag förstod att detta med sociala medier inte var populärt. Tillsammans konstaterade vi att det ofta är så att de som jobbar på förskolor inte tycker den nya tekniken är intressant.
Nu har ju de flesta ungar så mycket IPhones och datorer hemma så det är säkert nyttigt att komma till en annan värld men jag är så förundrad att det måste vara så mot den teknik som erbjuds. Att ta det bästa i dessa olika världar vore väl bra. 

Rune Ekre

Jag har hand om Göta Älvdalens konstförenings hemsida och Facebooksida. Kul att ha sådana här små uppgifter då man lär sig mycket om teknik. Jag svettades, svor och fick tillkalla Lasse när saker inte blev som jag önskade i inläggen i början. Men som sagts "kunskapens rötter kan vara bittra men dess frukter är ljuvliga". Idag har jag gjort ett inlägg om Rune Ekre då hans barn har skänkt pengar som skall gå till ett stipendium till en ung lovande konstnärstalang som minne av Rune.
Rune Ekre var en stor man i Lödöse då han grävde fram den medeltida staden. Jag har två personliga minnen av honom. Dels när jag som mycket ung lyssnade på ett föredrag. Han berättade då hur de under tidspress fick undersöka marken eftersom det skulle dras fram en ny väg. Han berättade hur de bara hann med att gräva "gropar" på var tionde meter och att de hittade så mycket. Han visade upp många saker. Jag kommer ihåg att jag kände hans förtvivlan över allt de säkert missade där de inte hann gräva. Föredraget hade verkligen en glöd och jag tänker fortfarande på det. Många år senare fick jag med mig Lasse på ett nytt föredrag. Jag såg verkligen fram emot att få lyssna på honom igen. Men ack nu var det en gammal man som detaljerat berättade om hur "Birgittas kloster" förändrats. Säkert med en arkeologisk korrekthet men ack så tråkigt. Borta var glöden. Så besviken jag var.

Rune Ekre har gjort så mycket för Lödöse som inneburit att de fått ett museum. I sommar skall de ha en barnteaterföreställning på scenen bakom museet. Ronja Rövardotter. Bra att jag har barnbarn för då har jag ju chansen att besöka den.

Lödöse museum

Igår var jag på ett möte som var förlagt på Lödöse museum. I receptionen satt en mycket trevlig kille som jag kände hade service i kroppen. Men han kan ju inte ha ett speciellt stressigt jobb. Det kan ju inte komma många besökare dit. Nu huserar ju Lödöse bibliotek i samma lokaler vilket naturligtvis gör att besöksantalet ökar men för mig är det en gåta varför inte museipersonalen kan hjälpa till att låna ut böcker. Det kan väl inte vara så svårt. Sedan är det väl bra om det kommer en bibliotikarie ibland men att kunna öka öppettiderna måste väl vara det primära i dagens samhälle. När jag lånar böcker i Vänersborg är det ingen bibliotekspersonalen inblandad. Allt går i "apparater". Jag läser och söker böcker hemma via nätet. Nya och populära böcker har ofta väntetid så de beställer jag och får ett sms när de kommit in. Allt görs via datorn. Det är inte samma huvudman säger någon. Men, hallå!! Visst skulle väl kommun och Region kunna samarbeta!
Tillbaka till Lödöse museum som jag tycker har så vacker och häftig byggnad men så tråkiga permanenta utställningar. Jag går ju ofta på museum när jag reser runt. Har varit på liknande museum i Danmark där jag verkligen upplevt det som lärorikt och häftigt. Speciellt aktiviteter för barn där det gällt att hitta ledtrådar och lösa mysterier kopplat till utställningarna. Hoppas nu att nya chefen har idéer om vad som kan göras och att han får ekonomiska möjligheter att också göra det. Tänk att få unga musiebsökare att engagera sig i någon arkeologisk aktivitet med samma glöd som det jagas Pokémon. Jag är övertygad om att det går. 

Fina tanter

Jag står i omklädningsrummet till gymmet. Det är dags för ytterligare ett switchingpass en förmiddag. Ser ni att jag är extra vacker idag säger Kerstin 73 år. Jag har varit och fått ansiktsbehandling det kostade 1000 kr men det är sådant man får ta.  Jag har nytt läppstift också men jag är inte riktigt nöjd med färgen. Jag skulle vilja ha ett mer chockrött som jag hade när jag var ung. Det pratas om hårfärg och en dam har fått nya byxor i häftiga färger. Detta är aktiva personer som har fullt upp på sina agendor. Det pratas om golfresor och husbilssemeter tillsammans med årets långresor. Inga utslitna små gummor i hucklen här inte. 

Förr i tiden

Jag sitter i bastun efter att ha sprungit vid vår klubbträning. Linn 9 år finns där också. Jag frågar hur det är i skolan. Jag har syslöjd nu säger hon. Det är så tråkigt. Jag vill mycket hellre fortsätta med träslöjd. Tänk när jag gick i skolan då fick tjejerna bara ha syslöjd och killarna hade träslöjd säger jag Varför det??  säger Linn och ser helt frågande ut. Ja tiderna förändras tänker jag. När min mor gick i skolan fick tjejerna fortsätta ytterligare ett år i hushållslära. Detta var inget för killar. Så tänker jag vidare på många av våra flyktingar som kommer. Jag hör ju att många lever i gammalt tänk. 

Mama

Kan jag kalla dig "Mama" säger Ayha när jag hälsa på henne och hennes tre döttrar. Nähä verkligen inte säger jag med med någon form av eftertryck för Ayha blir alldeles förskräckt. Hon börjar förklara att detta är en hedersbetydelse och något fint att bli kallad så i hennes hemland. Ja ja säger jag och tänker på en radiointervju jag just lyssnade på. En man som inte är född i Sveriges fick frågan vad han tyckte om Nyårsraketer och smällar. Man får tänka på att det kan skrämma de äldre. Min mamma är gammal och blir rädd. Hon är hela 62 år sa han med lite stolthet i rösten. Ta dig i brasan tänkte jag. 

Pokémon go

Jag har tidigare beskrivit hur jag första gången träffade på några ungdomar som höll på med Pokémon go i Göteborg i juli. Tänk vilken explosion av användare det blivit och redan på O-ringen veckan i Sälen skådade jag hur Trollstigen på Hundfjället var fullt av "jägare".
Min telefon används av Gabriel 8 år som inte har någon egen telefon än.
Jag frågade om Gabriel och Liam ville följa med till min mor när jag skulle besöka henne sista dagen på jullovet. Liam var förkyld och sa att han stannar hemma. Både Gabriel och jag var överens om att den förkylningen mest handlade om att han ville vara hemma en hel dag och spela TV spel. Något som föräldrarna inte tillåtit om de varit hemma.
Det första Gabriel frågade efter när vi satte oss i bilen var min telefon. Nu fanns det inte så mycket att  "jaga" från bilen utan han satt och tittade på videoinspelningar på män mellan vad jag tror  20-40 år som hade spelat in sin egen jakt efter Pokémons. De pratade och pratade och man såg deras ansikten och suddiga bildsekvenser. Helt otroligt att Gabriel tyckte detta var värt att titta på under vår bilresa. Väl framme i Lödöse fick jag svänga av till museet där Gabriel stack ut ur bilen och glädjestrålande kom tillbaka med nyfångade bra Pokemons.
Vi bakade och grejade hos min mor och vi var inte riktigt hungriga. Vi kan väl gå ut och gå två kilometer säger Gabriel. Då kläcks ett ägg. Min mor var inte pigg på att gå i halkan så vi bestämde oss för en liten biltur innan det var dags för middag. Vi kan gå hemma sedan sa jag till Gabriel.  På vår biltur fick jag göra några avstickare för Pokemonjakt.
Senare efter vi ätit och satt i bilfärden på väg hem var det dags för Gabriel att titta på dessa märkliga Pokemonjägare på telefonen igen. Framme i Vänersborg tänkte jag svänga av till Onsjö. MEN... hör jag vi skulle ju promenera i stan. Okej Gabriel följde med mig hem. Jag tog återvinningsgrejer och biblioteksbok och vi gav oss iväg. Så var stunden inne för äggkläckningen. Till och med jag tyckte det var spännande. Så blev det en jättebra figur. Yes, Yes skrek Gabriel tänk att det blev en xxxx. Jag riktigt kände hans lycka. Själv begriper jag inget om dessa figurer, bodies, gym och stopp. Hem igen efter bilnycklar att köra hem honom. Det är bara fyra kilometer till nästa ägg Vi kan väl gå det säger Gabriel. Jag tänkte ju jogga en sväng och sedan göra yoga men här står en åttaåring som vill gå fyra kilometer. Klart jag går med på det. Vi går hem till dig säger jag. Bra säger han vi kan gå förbi Missionskyrkan, Arenan och Quality hotell då. Så travar vi iväg. Ibland går han som "attan" Då är det något som händer lite längre fram. Ibland stannas det för "bollkastning" Det är mycket Woow och Yes men också en del långdragna suckar. Han förklarar för mig men jag förstår att jag ställer dumma frågor på de korthuggna svar jag får. Så är det dags att kläcka 4 kilometersägget. Vi står båda andlöst spända men det visar sig vara någon fånig liten figur inte alls mycket värd. Gick vi då så långt för att få något fånigt säger jag. Gabriel rycker bara på axlarn. Det är glömt nu finns det ett nytt ägg en kilometer längre fram. Vi får ta en liten omväg till hemmet och hinner kläcka ytterligare ett ägg. Väl hemma berättar han för storebror om dagens fynd. Vilken nivå är du på säger storebror Äsch säger Gabriel jag har ju bara telefonen ibland så nivån är bara 11. Gabriel ser till att jag har på Pokémon på telefonen när jag går hemåt. Bra du samlar kilometer säger hand. Jag tar hand om det nästa gång vi träffas. Jag går hemåt med en bok i örat och tänker på vilken grej detta spel är som får ut unga pojkar att gå långt men så uppslukade de är. Gabriel tittade inte ut en gång från bilfönstret inte heller tittar han upp när vi promenerar. 

Göteborgsbesök

Zaahra har blivit kommunplacerad i Mölndal. Hon kommer att få bo i en villavagn vid Åby. Vagnarna  är dock inte klara än så hon får bo på en flyktinganläggning så länge. Vi passar på att träffa henne i Göteborg efter att vi varit på Nycirkus på Stora teatern.
Hon berättar om sina drömmar att bli polis. Hon tror att hon kan göra nytta här. Hon vill stärka kvinnors rätt. Hon har sett så många kvinnor bli illa behandlade av män. Män som slår sina fruar osv.
Afghanska kvinnor i Sverige behöver förebilder. Kan hon vara polis i slöja är det ett sätt att visa att kvinnor kan lyckas i detta land. Zaahra är en intelligent och smart tjej och kommer att passa som polis. Lasse frågar henne vad hon tycker att han som svensk skall tänka på när han möter flyktingar. Då kommer detta med slöja upp. Att man inte är förtryckt för att man bär slöja. Det handlar om  att respektera tron. Zaahra vet att jag inte gillar detta slöjbärande. Om jag är och hälsar på dem är de utan slöja men om Lasse kommer skall de vira in sig. Jag vet efter att ha träffat så många att detta inte går att diskutera. Jag bara suckar och funderar på om det går att integrera folk. Om jag skall gifta mig måste vi ha samma tro säger hon. I vårt sekulära samhälle är det svårt att förstå sig på. Speciellt svår att förstå Shia och Sunni. De tror nästan samma men det skiljer lite och för det startas många krig. Fast det handlar väl inte om tro utan makt och pengar.
 Zaahra kan inte simma. Det är ju inte bara för henne att gå till en simhall utan det skall till  burkini. För att bli polis måste hon naturligtvis kunna simma och ha körkort. Naturligtvis måste hon också kunna svenska perfekt. Hon är idag 27 år. Vilken resa hon har att göra men jag hoppas hon gör den. Jag skall börja med att se om vi kan hitta simundervisning för henne i Åby. Idag har hon inga pengar så skall hon komma igång måste hon ha stöttning.