Att tävla

I förra inlägget skrev jag om vår inlämnade motion att byte av klass i ungdomsåren skall ske, om man så önskar, på födelsedagen. Man kan alltid byta tidigare. Det var en mycket olycklig tid för denna motion när krafter är igång att helt ta bort tävling för våra unga.
Jag tror det är bra att tävla. Att tävla innebär att lära sig förlora. Tänk vad viktigt att lära sig just detta. Orientering är en fantastisk sport där jag kan tävla långt upp i åldern. Det är ju inte så att jag vinner nu för tiden men att göra ett bra lopp och sedan mäta sig med andra är gott. Att höra barnbarnens ilska i mål när det gått dåligt snart glömmas bort och se fram emot nästa tävling. Det gäller förståss att föräldrar inte blir besvikna över sina telningars prestationer. Just där ligger en fara.
Ibland möter jag folk som fnyser åt tävling. Ett exempel är inom Friluftsfrämjandet  Jag var med och åkte med dem och det är ju alldeles fantastiskt men jag tycker de stressar upp sig alldeles otroligt med att tävla i allt. De tävlar i vem som är först ut på isen, vem som åkt mest, vem som åkt längst osv. När inte själva tävlingsmomentet finns blir allt tävling är den slutsats som jag drar.

Födelsedag

Jag läser att flera forskningsrapporter visar att det är stor utslagning av ungdomar som är födda sent på året i idrottssammanhang. Jag hör att Lilla Göteborgsvarvet har infört lottade priser i ungdomsklasserna eftersom de konstaterat att ingen av de främsta var födda sent på året. Detta tillsammans med att jag och Lasse är stödledare för en grupp där en person är född 4 januari och en annan är född 25 december så föds tanken att man borde ändra klassindelningen så att det baserats på födelsedag istället för kalenderår. Jag lyssnar runt och hör bara positivt om detta typ varför har ingen tänkt på det? så borde det vara. Eftersom både Lasse och jag är personer som gärna agerar och vill ändra saker skickar vi en motion till Förbundsstyrelsen.
Avslag från Västergötlands OF där man för fram praktiska problem vad som gäller flerdagarstävling etc. Lättlösta problem allihop tycker jag. Man bör utbilda ledare och föräldrar att hantera detta då barn är olika utvecklade står det. En sent utvecklad ungdom född sent på året kontrar jag med då. Med ett hånfullt leende tänker jag att man kan ju också underlätta för föräldrar och de stackars ideella ledare vi har i sporten.
Nu tänker vi inte gå vidare på något sätt i denna fråga. Tiden när vi stred för saker är förbi och frågan i sig är ganska marginell trots att jag vet att det skulle underlätta stort för vissa föräldrar och ledare.
Kommer att tänka på när jag var med och initierade knatteknat en gång i tiden Att det borde finnas på varje tävling. Är det någon som tror att det sas ja till det direkt? Då kan jag tala om att mycket av min kraft gick åt att få till det. Även då sas det att barn inte skulle tävla tidigt och att det kunde uppfattas som tävling. Lasse har varit med och stridit för direktanmälning på Oringen, Medeldinstans i VM, mm. Alla saker som vi idag tar som självklarheter har några fått kämpa för att få igenom.
När jag var liten bodde jag långt ute på landet. I en granngård bodde Inger. Vi var lika gamla skillnaden var bara att hon var född 25 augusti och jag 12 mars. Jag minns sommaren när jag fick moped. Det var inte roligt för henne när hon inte kunde hänga med. Jag kunde börja sommarjobba ett år tidigare än henne. Här är åldern viktigt är det månne för att man tror att man når en mognad då.

Tjejer!

Jag är mycket förundrad över dessa Somaliska kvinnor insvepta i sina stora tyger. Jag kom i  närmare kontakt med några av dem när jag verkade på Restad Gård. Hur de skall bli integrerade i samhället begriper jag inte. De har en otrolig kontroll på varandra. Här gör man inte som man vill. Flera kvinnor är skämtsamma och roliga men jag förstår att de har sina regler hur man skall vara. På vår gård bor flera och det jag tycker är mest förfärligt är hur de klär sina små flickor i sjalar och skynken.
Jag hör ju också hur många kvinnor har långt till jämlikt tänkande bland alla grupper som kommer.  Det är männens värld. När jag läser böcker från gamla tider var det ju faktiskt likadant då i vår del av världen.  Jag tycker nu att vi lever i ett jämnlikt land när det gäller kvinnor och män där alla har lika stor chans. Hör nu på den här kommentaren jag hörde i morse när vi sov länge och höll på att missa skidtävlingarna från OS  - Det gör inget det är ändå bara killarna som åker så det är inte så spännande sa Lasse spontant!
Heja tjejerna. 3 guld och 1 silver. Killarna har 1 silver !!

Vad är viktig kunskap?

Ibland träffar jag på "intellektuella" som kan mycket om aktuella filmer, böcker och konst. De uttalar sig gärna om dessa saker på ett mycket bildat språk. Sport vet de oftast inget om. De vill ibland till och med briljera om sin okunskap om mästerskap, regler och personer och ser ner på "sportfånar." I min närmaste omgivning är många mycket duktiga på sport. Här följer man med och kan namnen på våra duktiga utövare i olika discipliner.
Så när personerna i första klass På spåret inte kan Skiathlon och chansar på Dubbelstakning fnyses det. Vad kan de egentligen?
Tänk vad olika vi är. 

Att betänka

En av de nysvenskar jag tränar svenska med heter Ayha. Hon är anhöriginvandrare och har varit här i Sverige i bara ett drygt år. Hon är så ambitiös och flitig och klarade snabbt av SFI kurserna och är vidare på SAS grund. Hon hade fått en uppgift att presentera en nyhet inför de andra. En sak hon sett var Förintelsens minnesdag den 27 januari som uppmärksammades. Hon hade sett att man tände ljus och pratade om fred och försoning mellan människorna. Hon hade sett 93 åriga Hedi Fried på TV och var så imponerad av henne. Nu tror jag inte alla i Sverige känner till denna dag något vidare. Jag gör det eftersom jag skrev om den till Liam i min veckouppdatering till honom. Annars hade jag inte vetat att vi hade en sådan dag som staten beslutat skall vara en minnesdag.
Ayha kände inte till någonting och hade läst sig till att man hämtade Hedi i Rumänien och satte henne i ett Auschwitz. Hon var ju en helt vanlig människa som inte ens bodde i Tyskland hur kunde Adolf Hitler ta henne frågade hon. Adolf Hitler var också ett nytt namn för henne. Känner du till Auschwitz frågade hon mig. När jag förklarat och berättat om 3 miljoner oskyldiga människor som hämtas i sina hem, fraktas som djur i godsvagnar för att komma fram till dessa läger där de dog. Antingen gasades ihjäl eller dog av utmattning och hunger. Därtill dödades 3 miljoner judar till runt om i Europa bara för att de var judar var hon helt förstummad. Jag plockade fram lite bilder på nätet. Men hur kan man hata judar sa hon. Då skickade jag en liten fråga till henne. Vad tycker du om israeliterna? Som jag anade hade hon inte mycket till övers för dem. Ockuperar ett land och säger att Jerusalem är deras stad. Har du tänkt på att det är ättlingar till dessa judar säger jag. Tänk nu på deras fruktansvärt blodiga historia så kanske man kan förstå att de nu har sagt att de skall stå eniga och inte fogligt fösas in i döden. Nu tycker jag militärmakten i Israel går för tufft fram. Man kan inte behandla folk hur som helst då växer missnöje och hat.
Att ha en minnesdag är nog mycket bra. Tänk vad många som inte vet. Själv har jag sett så mycket filmer och läst så många böcker om detta så jag känner att jag inte behöver mer. 

Betydelse av namn

Jag masserar mig regelbundet på Elfsborgsmassagen. Viola heter massören. Hon berättade för några år sedan att fotbollslaget Elfsborg från Borås ville ha hennes namn. Tror till och med att det var uppe i någon rätt. Hon hade naturligtvis rätten till detta namn eftersom hon haft firman i många år. Varför lät du inte de få namnet sa jag. Du kunde ju sålt det. Det är inte så lätt att hitta bra namn säger hon. Varför inte Violas massage. Joodu hör jag sarkastiskt. Försökte faktiskt det och vad tror du det var för kunder som hörde av sig. Inte handlade det om seriös massage inte!
Jag spelar bridge på nätet med Ulla från Strängnäs. Vi ringer upp varandra och pratar brickor efteråt. Det visar  sig att Ulla är hennes andra namn och att hon egentligen heter Ewa. Man har ju alltid en liten presentation med namn, oftast bara förnamn, och varifrån man kommer på onlinesidan. Hon hade först Ewa från Sweden vilket betydde att det kom förslag från andra spelare på chatten. Kan vi träffas? Kom till Istanbul,  du får gärna bo hemma hos mig. Vad skall du göra mer idag Ewa? Välkommen till Marocko är några av de kommentarer hon fått. Efter ha tagit Ulla som användarnamn är det slut på inviter. Gunilla går också säker kan jag konstatera.

Morsanfilm

I fredags skickades en av dessa "smala" filmer på SVT. En film från Irland som hette Grassland. Det tog inte lång stund innan Lasse plockade upp sin telefon och började pilla på den. Ett solklart tecken att han inte gillar det han ser.  Dessa filmer sänds ju inte på SVT play så jag kunde inte välja att se klart senare. Han fick gå och lägga sig!
Det var en otroligt mörk historia om en kille vars mor håller på att supa ihjäl sig. Han har en utvecklingsstörd bror som mamman inte vill veta av och bor på hem. Brodern vill komma hem. Killen är taxichaufför och kämpar för att få ihop pengar till sin mors behandling. Det händer en del grymma saker. Absolut ingen film man njuter av att se men vad den lever sig kvar. Trots allt otäckt som händer ser jag den ändå som en ljus film såhär efteråt. Killens styrka och envetenhet att göra gott. Hur han dansar med sin mor etc  Filmen har fått priser runt om i världen men det finns ingen person i min närhet jag skulle rekommendera denna film till. Ibland sänds filmer på SVT från udda filmländer. Jag minns en Japans film om en begravningsentreprenör. Några kinesiska filmer jag sett lever starkt kvar. En film om en dockmakare från öst. Oftast en slump att jag ser att de går. Ibland skickas dessa filmer sent på kvällen. Det klarar inte jag. De filmer som lever starkast kvar är ju inte alltid så lätta att ta till sig och då går det ju inte med en kvällstrött person som jag.
Det finns naturligtvis många som tycker som jag och det skulle vara så kul att komma i kontakt med gelikar. Jag menar då inte kultureliten utan helt vanliga personer som gillar udda filmer.

Albanien

Min nästa ridresa går till Albanien i början på juni. Jag läste precis en artikel i DN där de beskriver Albanien som ett av våra nya turistmål. Den 6 juni kommer man att börja ordna direktflyg dit. Tyvärr precis efter min resa dock men det var ändå relativt lätt att boka flyg reguljärt dit.
Jag har varit i Albanien på ett kort besök en gång tidigare 2009. Det var en orienteringsresa som började i Grekland och via Korfu kom vi till detta land vi inte visste så mycket om. Eftersom vår reseledare inte fattat att han måste muta gick det otroligt långsamt för vår grupp på 150 personer att komma in i landet. Synd då det mesta av resan gick i mörker upp till Tirana. Vad jag hann se var dock alla dessa märkliga bunkrar som finns överallt. Jag läser att över 700.000 bunkrar uppfördes under diktatorn Enver Hoxhas tid. I varje bunker fick det plats för 4 personer. Meningen var att befolkningen skulle försvara sig mot inkräktare genom att skjuta från de små öppningarna. Jag läser att dessa bunkrar aldrig användes och står nu och förfaller överallt runt i landskapet
Vad jag också minns från min resa upp mot Tirana var allt skräp överallt. Tunna plastpåsar som blåste omkring och hängde i träd. Vägen var otroligt dålig. Stora hål.  Än märkligare var bensinstationerna. Stora, upplysta moderna byggnader med massor av personal men inget att sälja. Dåliga vägar, knappt några bilar och så dessa mackar som låg ganska tätt. Något som inte stämmer. Fick reda på att här handlar det om maffians peningatvätt.
Just nu läser jag om Albanien i journalisten Peter Kadehammars bok Vi som var så lyckliga. Den handlar om Enver Hoxhas tid. Intervjuer som gjort med personer runt maktens elit.  Jag har tidigare läst en roman av Ismail Kadare om blodshämd. Intressant företeelse som var mycket stark förr i världen men tydligen till viss del än lever kvar.
Skall bli så spännande att besöka detta land igen i sommar. 

Glädjeflickor

Är nere i CKs affär för att inhandla ramar till foton jag beställt för skidstugan. När jag står vid disken kommer en äldre herre instånkande. Han kommer direkt fram och frågar efter ramar i ett udda format.  Är du från Vänersborg frågar han mig när expediten ger sig iväg för att kolla i sina hyllor. Javisst säger jag. Han visar mig då ett foto han tagit av kanalen och Strand Hotell. Bilden är tagen för mycket länge sedan. Jag sänder en tanke till när jag försökte ta foton och framkalla själv i början på 70-talet. Utrustning i mörkerrum och spänningen när bilden växte fram. Mannen fortsätter sitt prat med att förtälja att här fanns det glädjeflickor och att många av stadens prominenta herrar  gjorde sig ärende hit. Han berättade vidare att han tänkte ta foto sent på kvällen på det upplysta hotellet och då fastnade några riktigt högt uppsatta herrar på ett par bilder.  Jasså säger jag. Det var inte bättre förr. Neejdu säger han med eftertryck det var inget som var bättre förr.