2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 28 juni 2017

Tokigt

Hör på radion att facket skall gå ut och informera ungdomar om deras rättigheter. En arbetsgivare får inte anställa "i mån av väder". Alltså om jag har en glasskiosk vid en strand där det är hur mycket som helst att göra om vädret är fint men inget att göra om det är dåligt så får jag inte anlita ungdomar endast vid fint väder. Det tycker jag är upp åt väggarna. Är det bättre att dessa ungdomar inte har något alls att göra? Ägaren kan ju inte betala om man inget säljer. Enligt min mening är det så viktigt att ungdomar får komma in på en arbetsplats och visa "framfötterna" om så bara för några dagar. Det gäller att få komma in och visa vad man duger till. De duktiga hittar alltid vägar så jag hoppas inte facket stänger dörrar för dem!
Sedan håller jag med Sara Sjöström om att ungar skall få tävla. Tänk vad nyttigt för Liam förra året när han legat i topp på de flesta tävlingar under året och kommer till o-ringen och hamnar på runt 75 plats varje dag. Eller Gabriel förra helgen som vann första tävlingen för att komma sist dag två. Att lära sig ta förluster. Att också lära sig att vinna och vara ödmjuk inför detta. Sedan skall föräldrar (och även far/morföräldrar ) "hålla sig på mattan". Klart man skall gratulera när det går bra men ibland hör jag för mycket likt tänk att du slog den eller den. I orienteringssporten är det lurigt. Ungar får lätt följe med varandra och då är det inte den egna prestationen som hyllas. 

tisdag 27 juni 2017

Bettan

Jag och min mor promenerar sakta från affären. På långt håll ser vi en mötande man och hans lilla hund. Hunden stannar upp och tittar som hundar gör när de ser något de är rädda för. Mannen manar på hunden som flera gånger tvärstannar och drar i kopplet. När vi möts gömmer sig hunden bakom  mannens ben. Jag kan  inte låta bli att fråga om vi ser så farliga ut. Mannen berättar då att hunden kom från ett hem där hon blivit vanvårdad. 34 hundar i en liten två. Han berättar vidare att han inte visste åldern på hunden men de trodde att den var drygt två år. Hon har inte haft några valpar vilka många andra unghundar haft bland de andra stackarna. Jag är nyfiken och frågar vidare. Jag får då reda på att han köpt hunden av polisen. Han hade betalat 2.500 och har nu också kostnader för vetrinärbesikting. Att polisen tar betalt i den här storleksordningen är för att förhindra att hundarna kommer till ett nytt oseriöst hem. Hunden har aldrig varit ute och det är mycket nytt för henne. Jag kikar ner på den lilla stackarn och ser en massa tänder i underkäken. Vad heter hunden frågar jag vidare. Mannen skrattar och säger det fick naturligtvis bli Bettan med det kraftiga underbettet. Så mycket konstigheter det finns konstaterar jag och mor under vår vidare färd mot hemmet.  

måndag 26 juni 2017

Vandringsresa

Detta är första vandringsresa jag gör. Det gav mersmak. Att gå som vi gjorde i ett eget gäng kändes bra. Jag kände mig fri. Bolaget vi åkte med hette France Tours. Det fungerade bra med transporter och de anvisningar vi fick med oss. Dock var två av vandringsförslagen inte bra. Dels Capri där vi skulle ta oss upp på en superbrant stig i en bergsklyfta. Lite fallna träd på en dålig stig. Utan orienteringsskor kändes det farligt. Vi fick vända. Dels på Amalfikusten när vi skulle gå ner till havet. Dålig stig med felaktiga skyltar gjorde att vi hamnade snett och fick söka oss fram. Belöningen blev desto underbarare med härligt bad. De andra vandringarna var mycket fina. Nästa års resa planeras. 

söndag 25 juni 2017

Italien

Ibland tycker jag det är så tråkigt att göra olika fysiska aktiviteter på gymmet. Jag vill mycket hellre vira in mig i en filt och läsa en bok. Men så tacksam jag kände mig för alla timmar jag tvingat mig själv till träning nu när jag var i Italien. Ingenting känner jag av vandringarna. De var visserligen inte så tuffa men det var mycket trappor och då speciellt neråt. Många orienterare gillar att springa och det är först när de är skadade de tar till alternativ träning i gymmet. Jag har alltid tvingat mig till gymnastik men rynkat lite på näsan åt gymmen. Det gör jag inte längre. Så det kommer fortsättningsvis bli många tråkiga pass för belöningen att orka vandra är så enorm. 

onsdag 7 juni 2017

Förströelser

Jag var med en gång i tiden när tankarna om Aqua blå tog form. Vattenfestivalen hade lagts ner i Stockholm. Den  hade urartat till ett fylleslag med "billiga" attraktioner. Folk skulle komma till vackra Vänersborg där det skulle erbjudas aktiviteter med kvalité. Själv var jag tävlingsledare för orienteringstävling i vackra Skräcklandparken. Det fanns också en löptävling, en lagtävling med olika fysiska moment, segelaktivitet och inte minst beachvolleyboll på sanden. Tält var uppsatta där man kunde ta en öl och lyssna på några lokala artister och även någon större artist i ropet. Det kändes "öppet" och vackert.
När jag går en runda i festivalområdet på fredagkvällen känner jag bara avsmak. Massa knallar med sina plånböcker, plastleksaker och andra onödiga ting som jag ser på varenda marknad. Inklämt mellan alla dessa stånd finns beachvollybollen kvar men vem vill hänga där bland alla plasttält? Ett stort tiovoli har fått ta plats med svindyra priset. 40 kronor för ett åk! Någon uppträder inne på öppna scenen men det är stora staket runt och ser inte alls inbjudande ut. Endast ett fåtal personer är där. När vi går hem utmed Hamngatan har man även här fått upp fula plasttält. I ett står Babben och underhåller. Hon är säkert bra men henne har jag lyssnat på flera gånger både live, i TV och på radio så jag får inte lust att sätta mig och ta en öl här utan går hem istället. Jag stannar inte i Vänersborg utan åker till Kinnekulle och Skara för en dubbeltävling. Det kanske blev bättre under helgen men dåligt väder och många öltält gör att jag är rädd att denna festival går samma väg som Stockholm.
Så åker jag till Lödöse museum för att se teaterföreställning Ronja Rövardotter. Amatörföreställning. Nu hade vi sådan tur med vädret vilket gjorde att detta blev en höjdarupplevelse. Jag älskar att sitta ute i vacker omgivning med vind och fågelsång som kuliss. Skådespelet och scenlösningarna var riktigt bra och kluriga. Måste säga att jag beundrar dessa krafter som fixar detta. Men nu är vi inte i datorfolkets värld alls. Varför kan man inte ta till bara lite modern teknik och skriva ut en lista i bokstavsordning där de som betalt i förväg snabbt kan prickas av. Nu blev föreställning fördröjd en halvtimma för att de stackarna som stod i kassan skulle hitta namnen som skrivits förhand allteftersom folk anmält sig med knagglig gammalmansskrift. 

fredag 2 juni 2017

Lödöse station

NygårdsLasse har kommit en sväng efter jobbet till mor och mig. Min Lasse är i Trollhättan tillsammans med barnbarn. Jag skall ta tåget hem. Tänkte åka 17.25 men tiden går och jag beslutar ta tåget 17.55 istället. Ett ödestigert beslut. Jag lämnar min mor samtidigt som jag ser 17.25 tåget lämna stationen exakt i tid. Då kan jag ta en lugn promenad ner till stationen. Väl där snattrar högtalare igång. På grund av signalfel är tågen försenade. Först en kvart sedan ökas väntetiden hela tiden. Jag är ensam på min perrong men på andra sidan spåren är det ett gäng som väntar på tåg till Göteborg. När det gått 45 minuter med ett antal utrop i högtalarna om ändrade tider och beslut hela tider kommer då ett annorlunda utrop. För de som skall till Göteborg kommer det att bli ersättningsbuss istället. Mitt tåg kommer inte att gå till Vänersborg utan stanna i Trollhättan det skall komma in om 30 minuter. Jag ser då att det kommer en buss som det står Lilla Edet på. Jag går ner från perrongen till bussen. Jag antar att det går en buss från Lilla Edet till Trollhättannär jag väl är där. Samtidigt är det några från andra perrongen som går till bussen. Jag går på bussen och hör hur Göteborgsfararna ställa frågor till busschauffören. Eftersom jag varit med förut vet jag att det absolut inte finns någon kommunikation mellan buss och tåg och mycket riktigt rycker bara busschauffören på axlarna. Då ser jag ett tåg komma! Snabbt av bussen och jag hinner till perrongen. Tåget går också till Vänersborg! Det kommer också ett tåg från andra hållet för vidare färd till Göteborg. Tyvärr hinner inte de som gått för att höra om den utannonserade ersättningsbussen med det tåget!
När jag flög till Marocko hade Yvonnes man koll på oss hemma från Stockholm. Så fort vi landat kom ett meddelande där det stod att vi är ju en timme försenade och han har meddelat vår Riad som skall hämta oss detta.
Olika bolag hanterar våra kommunikationer. Lägst pris vinner upphandlingar. Det blir inget helhetstänk vilket drabbar resenärerna mycket. Detta i sin tur gynnar bilindustrin.
Jag har stor förståelse att det blir förseningar. Jag tycker inte heller att. det är så farligt då jag alltid har en bok med mig. Men att informationen är helt uppåt väggarna och att det inte finns något helhetstänk mellan bussar och tåg har jag ingen förståelse för.