Osthyvel

Jag har ställt fram ost med en osthyvel i samband med att vi har en syrisk familj hemma hos oss. Gabriel och Liam börjar fnissa och viska när mamman skall använda osthyveln  Hon försöker skära med den. Vi har undrat så vad detta är för pryl som finns i vårt kök säger de när vi skrattande tillsammans reder ut hur man använder denna förträffliga pryl.
Just nu är jag på Bornholm för att delta i orienteringstävlingar. Lasse och jag har åkt ner en dag tidigare. Vid morgonkaffet skall jag göra en ostmacka. Återigen förundras jag över att vi inte lyckats exportera vårt förträffliga redskap  osthyveln till vårt grannland. En konstig pinne med en tråd som absolut inte passar för den ost jag köpte i affären får jag stå och "tråckla" med.

Flyktingengagemang

Jag bestämmer att jag skall träffa Maali för att överlämna bussbiljett och ansökan till Migrationsverket i samband med att jag är på orientering i Göteborg. Hon svarar inte i telefon när det är dags för oss att lämna tävlingen. När vi hunnit till Surte skickar hon ett sms att telefonen är sönder och ber mig ringa ett annat nummer. Suck... vi ordnar det så att Anni får ta med till jobbet under morgondagen...
Mike på gymmet i Vargön ringer och talar om att några varit oförskämda i samband med att det besökte gymmet som vi ordnat via Women Together. Personen som är ny på flyktinganläggningen Vargön ringde och sa att han inte kände sig respekterad på gymmet. Suck...
Hur orkar du säger Lasse. Ja det kan man undra. Men samtidigt tycker jag det är lite spännande att se vad jag kan vara med och åstadkomma. Men det är inte lätt alltid. Hur många gånger har jag fått vänta för de inte kommer i tid. Ibland kommer de inte alls för de sov. De tar inte hand om saker. Ja listan på tålamodsprövande saker kan göras lång. Men så blir det solskenshistorier och då tycker jag att det är mödan värd.

Jouhag

När jag tittar på filmen Timbuktu och steningen av en kvinna förundras jag över hur det är möjligt att grannar, vänner förmås kasta stenarna.
Lite samma känsla får jag med det som händer med Jouhag nu. Jag upplever att det är en "häxjakt".
Uppbragt kan man säga att Hon kan inte vara oskyldig, Hur blåögd får man vara, Det är klart att hon tagit mer, Sitta där och böla på presskonferensen... Jag är själv skyldig då jag satt vi fikabordet och skrattade rått åt kommentarer som att jag passerar Italien på väg på semester kan jag ta upp beställning på salva.... osv.
Jag tror dock att det har gått till precis som sagts. Vi såg hennes såriga läppar. Vi har läst att den här substansen är ålderdomlig och används inte om man verkligen vill dopa sig.
Varför tycker vi inte tillsammans synd om den här söta tjejen som lyckats så bra i skidspåren. Hade vi varit i en av dessa hemska kulturer som finns hade vi kastat stenar då?
Nu kan jag se hur du som läser detta suckar och säger nu får hon väl ändå ge sig. Det är väl skillnad på att säga en sak och göra så hemska saker. Klart det är men jag blir själv förundrad hur svårt det är att ha en avvikande mening när drevet går.

Märkligt

Det finns en del saker jag inte förstår. Jag vet dock att det är lätt att ha en åsikt när man inte har tillräcklig insikt!
Vi skall inte ha friskolor där pengarna går till skatteparadis och eleverna inte får ordentlig undervisning hör jag. Då undrar jag vilka föräldrar vill sätta sina barn i en sådan skola?
Sedan sägs det att det blir så segregerade skolor om man får välja. När jag åker till mina barnbarns skolor ser jag bara "helsvenska" barn. De har inte gjort något skolval. Torpaskolan hade friluftsdag och vi kom cyklande mitt upp bland alla elever. Jag undrade om jag var i Sverige. Det beror ju på var man bor hur det ser ut i skolan och då måste jag ju säga att det är bra för utlandsfödda att kunna välja en annan skola om man tror det är bättre. Sedan tycker jag inte att det skall få finnas religösa skolor av något slag. Jag tycker var och en skall välja sin trosinriktning och då är det ju bra att man träffar på olika människor innan man bekänner sin tro.
En annan sak jag inte förstår är att det finns de som säger att det skall vara lika brottsligt att be någon ta av sig framför en bildskärm som en våldtäkt. Det måste väl ändå vara så att vi måste ställa krav att man tänker själv. Om vi har det synsättet kan man ju be någon att göra vad som helst och man sedan inte behöver ansvara för sina gärningar.
Sedan hör jag att Lund landsting köpt 5 paket näsdukar för 50.000:- och Stockholm betalar hur mycket som helst för stödstrumpor. Hur kan det slinka igenom sådanhär saker? Här tror jag dock att jag har svaret själv eftersom jag varit med vid kommunal upphandling. Jag förstår att folk är helt slut efter ansträngningen att få alla siffror i rätt kolumner och allt som skall fyllas i och på så vis man tappar all känsla för vad som är rimligt och vad som helst slipper igenom i läge två..... 

Nobels fredspris

När jag var i USA träffade jag en man från Colombia i väntan på en flygplats. Vi kom i prat om FARC gerillan och situationen i landet. Han sa att idag finns ingen gerilla. Det handlar bara om knark. Nu pågår en stor kampanj från vår president att stoppa FARC. Han vill skapa berömmelse för egen del att ha stoppat ett gerillakrig. Sedan kan knarkmaffian verka utan något lys på sig. Det kommer inte att bli bättre för befolkningen, bönderna eller Colombia.
Usch jag hoppas inte han har rätt nu när presidenten fått Nobels fredspris. 

Krig

Jag läser Stefan Einhorn nya bok "Pappan". Förundras än en gång över dessa barn till starka föräldrar som känner sig övergivna, bortglömda och att de inte räcker till. Att föräldrarna inte hade tid för dem samtidigt  som de kände kraven att lyckas. Att de bär på någon slags börda från sin barndom.
Jag blev nyfiken på pappa Jerzy och beslutar mig för att låna hans bok Utvald att leva. Till biblioteket och ner i slutet arkiv än en gång.
Så har jag en bok från andra världskriget, Polen, koncentrationsläger i min hand. Trodde att jag läst färdigt om detta för länge sedan men så var tydligen inte fallet.
När jag tittar på TV och ser hur de bombar och skjuter i Aleppo funderar jag på vad de vill erövra och vad de som försvarar har kvar att försvara. Jag läser följande i boken från inledningen av andra världskriget.
Waraszawa håller ut i ytterligare en vecka. Sedan är allt slut, mat, vatten och modet hos försvararna. Man kan med rätta hävda att försvaret av Warszawa var meningslöst. I historieböckerna kommer det att finnas en not om det modiga försvaret av staden, att det tog en månad att besegra Polen. Priset för dessa rader är dock högt och det är civilbefolkningen som fått betala priset. Mänskligt lidande och en sönderbombad stad. Känns det igen? Vad försvarar de i Aleppo? De kan väl bara ge upp och låta Assad bygga upp staden. Men det är väl så att det är så många stridande grupper att alla tappat målet. Att det kan bli så.