2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

tisdag 14 oktober 2014

Hur tänker de

När jag engagerade mig i Röda korsets verksamhet ute på Restad Gård tyckte jag inte klädutlämningen fungerade bra. Röda korset hade överlämnat det till Salemkyrkan. De hade en gång tidigare gjort ett stort upprop och fått in otroligt mycket kläder. De hade ingen organisation och det blev dem övermäktigt när det vräkte in kläder. En del asylsökande tog chansen och plockade på sig en massa för att sedan sälja. Det fattades då ett beslut att alla kläder skulle säljas för 10:- styck oavsett plagg. Affären var öppen en dag i månaden. Jag ringde upp ledningen och sa att detta var helt tokigt. Här kommer de från främmande land utan några kläder, utan pengar. Efter en vecka kanske det börjar fungera att de får något i plånboken. 70;- om dagen som skall räcka till allt. Mat, hygien, kläder. Jag fick höra att de gärna vill göra rätt för sig och det är mer värdigt för dem att betala för det de får. 10:- för en jacka! Var ligger värdigheten i detta? Jag beslutade mig då för att göra ett eget upprop i mina nätverk. Mina Syrianska killar ser till att det fungerar med mottagningen. Sedan delar vi ut så fort de kommer in till nyanlända. Nu har vi fått in mycket kläder och gör en allmän utdelning. Vid ett möte får jag höra att det inte är rätt att dela ut när beslut har fattats att det skall säljas för 10:-. Varför? Om jag ber mina nätverk att skänka kläder och jag sedan delar ut dem. Vad är problemet? Varför sitter någon och tycker att jag skall sälja dem för 10:- styck? Vad jag blir trött!! Skönt att vara en pensionär. Jag kan fullständigt skita i vad dessa damer tycker. Idag var vi återigen inbjudna till Ola och Mohammed på god syriansk mat om aftonen. Petra och Stefan som kommit med mycket kläder var också där. Vi fick återigen en trevlig kväll. Tänk så mycket vi får igen genom vårt engagemang..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar