Möte igen

Igår var jag på möte med Adnan, Yousef, Ammar och Khaled. De vill legalisera vår samverkansgrupp. Fixa ett organisationsnummer. Detta för att kunna bli en samtalspartner och även kunna ta emot pengar till olika projekt. Jag förstår att det måste gå den här vägen men hela mitt jag skriker nej. Jag vet vad det innebär. Det är handlingskraftiga killar som får mycket gjort men jag vet att de behöver min hjälp. Mycket med det formella som till exempel kassör och bokföringsdelen, protokoll med mera. Jag vill inte sitta i massa möten. Det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Jag vill inte hjälpa alla strukturerat. Jag vill hjälpa de jag träffar på lite utifrån vad jag själv tycker är roligt och hanterbart. Är det egoistiskt? Jag vet att jag har kraften och kunskapen att kunna vara med och skapa något större. Men.. Ett exempel: Vi hade ju med 25 stycken på tjejgåing. En av dem vann en kurs i Nia. Detta är för mig en ny träningsform. Tjejen som vann har bara varit i Sverige i tre veckor. Hon kan ingen engelska. Ledaren som skänkt priset ville förklara lite. Jag tog tag i Marah som är duktig på engelska. Det lät ju spännande tyckte jag. Jag förhandlade snabbt ett mycket bra pris för Marah och nu skall vi alla tre börja på denna träningskurs. Om jag varit en del i ett organiserat Support hade jag inte kunnat göra så. Det väcker naturligtvis avundsjuka att just Marah fick en grej av mig. Varför hon? fick jag höra senare. Hon har inte hjälp till i Support. Men det kan jag ju bara strunta i. Jag gör som jag vill. I senare blogginlägg kommer du att kunna läsa om hur jag upplever Nia. Hon som sålde in det var duktig.