Rida

Jag är fortfarande lite i rus efter mina dagar på hästryggen. Naturligtvis gjorde vädret mycket. Att få vistas i vår vackra natur när alla blommor är som finast är en gåva. Jag hade dåligt begrepp om Transylvanien. Det man ser på bilder är höga berg i Draculamiljö. Nu vet jag att dessa berg inramar ett bördigt gräslandskap. I de större  dalarna är det odlingar men på de vidsträckta kullarna är det betesmark. Det fanns också skogar med  framförallt ek och bok men även tall. Ibland bröts våra galopper av framrusande skällande hundar. Herdarna hade många hundar till hjälp att samla in sina hjordar men också som skydd för björnar. Vi såg alldeles färska spår vid vattentussarna.
I byn Viscri hade vi möjlighet att studera livet lite mer  då vi hade en ledig förmiddag. Vid sjutiden på kvällen kom korna hem får mjölkning. Varje hus hade en liten innergård med ladugård. Korna visste vart de skulle. Tre kor in i den porten, två där osv. Ett riktigt skådespel. På morgonen vid sex var det dags att ge sig iväg igen med herdarna. Sedan kom bonden dragandes med små kärror med mjölkbyttor som tömdes på någon uppsamlingsplats. För oss var det som att flyttas 150 år tillbaka i tiden. Ibland söker den stressade människan efter frid. Här kändes friden men det är naturligtvis hårt arbete med lite betalt och det är inte varje dag som solen skiner.
Detta var en fantastisk resa.