Krig

Jag läser Stefan Einhorn nya bok "Pappan". Förundras än en gång över dessa barn till starka föräldrar som känner sig övergivna, bortglömda och att de inte räcker till. Att föräldrarna inte hade tid för dem samtidigt  som de kände kraven att lyckas. Att de bär på någon slags börda från sin barndom.
Jag blev nyfiken på pappa Jerzy och beslutar mig för att låna hans bok Utvald att leva. Till biblioteket och ner i slutet arkiv än en gång.
Så har jag en bok från andra världskriget, Polen, koncentrationsläger i min hand. Trodde att jag läst färdigt om detta för länge sedan men så var tydligen inte fallet.
När jag tittar på TV och ser hur de bombar och skjuter i Aleppo funderar jag på vad de vill erövra och vad de som försvarar har kvar att försvara. Jag läser följande i boken från inledningen av andra världskriget.
Waraszawa håller ut i ytterligare en vecka. Sedan är allt slut, mat, vatten och modet hos försvararna. Man kan med rätta hävda att försvaret av Warszawa var meningslöst. I historieböckerna kommer det att finnas en not om det modiga försvaret av staden, att det tog en månad att besegra Polen. Priset för dessa rader är dock högt och det är civilbefolkningen som fått betala priset. Mänskligt lidande och en sönderbombad stad. Känns det igen? Vad försvarar de i Aleppo? De kan väl bara ge upp och låta Assad bygga upp staden. Men det är väl så att det är så många stridande grupper att alla tappat målet. Att det kan bli så.