Jag har tidigare beskrivit hur jag första gången träffade på några ungdomar som höll på med Pokémon go i Göteborg i juli. Tänk vilken explosion av användare det blivit och redan på O-ringen veckan i Sälen skådade jag hur Trollstigen på Hundfjället var fullt av "jägare".
Min telefon används av Gabriel 8 år som inte har någon egen telefon än.
Jag frågade om Gabriel och Liam ville följa med till min mor när jag skulle besöka henne sista dagen på jullovet. Liam var förkyld och sa att han stannar hemma. Både Gabriel och jag var överens om att den förkylningen mest handlade om att han ville vara hemma en hel dag och spela TV spel. Något som föräldrarna inte tillåtit om de varit hemma.
Det första Gabriel frågade efter när vi satte oss i bilen var min telefon. Nu fanns det inte så mycket att "jaga" från bilen utan han satt och tittade på videoinspelningar på män mellan vad jag tror 20-40 år som hade spelat in sin egen jakt efter Pokémons. De pratade och pratade och man såg deras ansikten och suddiga bildsekvenser. Helt otroligt att Gabriel tyckte detta var värt att titta på under vår bilresa. Väl framme i Lödöse fick jag svänga av till museet där Gabriel stack ut ur bilen och glädjestrålande kom tillbaka med nyfångade bra Pokemons.
Vi bakade och grejade hos min mor och vi var inte riktigt hungriga. Vi kan väl gå ut och gå två kilometer säger Gabriel. Då kläcks ett ägg. Min mor var inte pigg på att gå i halkan så vi bestämde oss för en liten biltur innan det var dags för middag. Vi kan gå hemma sedan sa jag till Gabriel. På vår biltur fick jag göra några avstickare för Pokemonjakt.
Senare efter vi ätit och satt i bilfärden på väg hem var det dags för Gabriel att titta på dessa märkliga Pokemonjägare på telefonen igen. Framme i Vänersborg tänkte jag svänga av till Onsjö. MEN... hör jag vi skulle ju promenera i stan. Okej Gabriel följde med mig hem. Jag tog återvinningsgrejer och biblioteksbok och vi gav oss iväg. Så var stunden inne för äggkläckningen. Till och med jag tyckte det var spännande. Så blev det en jättebra figur. Yes, Yes skrek Gabriel tänk att det blev en xxxx. Jag riktigt kände hans lycka. Själv begriper jag inget om dessa figurer, bodies, gym och stopp. Hem igen efter bilnycklar att köra hem honom. Det är bara fyra kilometer till nästa ägg Vi kan väl gå det säger Gabriel. Jag tänkte ju jogga en sväng och sedan göra yoga men här står en åttaåring som vill gå fyra kilometer. Klart jag går med på det. Vi går hem till dig säger jag. Bra säger han vi kan gå förbi Missionskyrkan, Arenan och Quality hotell då. Så travar vi iväg. Ibland går han som "attan" Då är det något som händer lite längre fram. Ibland stannas det för "bollkastning" Det är mycket Woow och Yes men också en del långdragna suckar. Han förklarar för mig men jag förstår att jag ställer dumma frågor på de korthuggna svar jag får. Så är det dags att kläcka 4 kilometersägget. Vi står båda andlöst spända men det visar sig vara någon fånig liten figur inte alls mycket värd. Gick vi då så långt för att få något fånigt säger jag. Gabriel rycker bara på axlarn. Det är glömt nu finns det ett nytt ägg en kilometer längre fram. Vi får ta en liten omväg till hemmet och hinner kläcka ytterligare ett ägg. Väl hemma berättar han för storebror om dagens fynd. Vilken nivå är du på säger storebror Äsch säger Gabriel jag har ju bara telefonen ibland så nivån är bara 11. Gabriel ser till att jag har på Pokémon på telefonen när jag går hemåt. Bra du samlar kilometer säger hand. Jag tar hand om det nästa gång vi träffas. Jag går hemåt med en bok i örat och tänker på vilken grej detta spel är som får ut unga pojkar att gå långt men så uppslukade de är. Gabriel tittade inte ut en gång från bilfönstret inte heller tittar han upp när vi promenerar.
Min telefon används av Gabriel 8 år som inte har någon egen telefon än.
Jag frågade om Gabriel och Liam ville följa med till min mor när jag skulle besöka henne sista dagen på jullovet. Liam var förkyld och sa att han stannar hemma. Både Gabriel och jag var överens om att den förkylningen mest handlade om att han ville vara hemma en hel dag och spela TV spel. Något som föräldrarna inte tillåtit om de varit hemma.
Det första Gabriel frågade efter när vi satte oss i bilen var min telefon. Nu fanns det inte så mycket att "jaga" från bilen utan han satt och tittade på videoinspelningar på män mellan vad jag tror 20-40 år som hade spelat in sin egen jakt efter Pokémons. De pratade och pratade och man såg deras ansikten och suddiga bildsekvenser. Helt otroligt att Gabriel tyckte detta var värt att titta på under vår bilresa. Väl framme i Lödöse fick jag svänga av till museet där Gabriel stack ut ur bilen och glädjestrålande kom tillbaka med nyfångade bra Pokemons.
Vi bakade och grejade hos min mor och vi var inte riktigt hungriga. Vi kan väl gå ut och gå två kilometer säger Gabriel. Då kläcks ett ägg. Min mor var inte pigg på att gå i halkan så vi bestämde oss för en liten biltur innan det var dags för middag. Vi kan gå hemma sedan sa jag till Gabriel. På vår biltur fick jag göra några avstickare för Pokemonjakt.
Senare efter vi ätit och satt i bilfärden på väg hem var det dags för Gabriel att titta på dessa märkliga Pokemonjägare på telefonen igen. Framme i Vänersborg tänkte jag svänga av till Onsjö. MEN... hör jag vi skulle ju promenera i stan. Okej Gabriel följde med mig hem. Jag tog återvinningsgrejer och biblioteksbok och vi gav oss iväg. Så var stunden inne för äggkläckningen. Till och med jag tyckte det var spännande. Så blev det en jättebra figur. Yes, Yes skrek Gabriel tänk att det blev en xxxx. Jag riktigt kände hans lycka. Själv begriper jag inget om dessa figurer, bodies, gym och stopp. Hem igen efter bilnycklar att köra hem honom. Det är bara fyra kilometer till nästa ägg Vi kan väl gå det säger Gabriel. Jag tänkte ju jogga en sväng och sedan göra yoga men här står en åttaåring som vill gå fyra kilometer. Klart jag går med på det. Vi går hem till dig säger jag. Bra säger han vi kan gå förbi Missionskyrkan, Arenan och Quality hotell då. Så travar vi iväg. Ibland går han som "attan" Då är det något som händer lite längre fram. Ibland stannas det för "bollkastning" Det är mycket Woow och Yes men också en del långdragna suckar. Han förklarar för mig men jag förstår att jag ställer dumma frågor på de korthuggna svar jag får. Så är det dags att kläcka 4 kilometersägget. Vi står båda andlöst spända men det visar sig vara någon fånig liten figur inte alls mycket värd. Gick vi då så långt för att få något fånigt säger jag. Gabriel rycker bara på axlarn. Det är glömt nu finns det ett nytt ägg en kilometer längre fram. Vi får ta en liten omväg till hemmet och hinner kläcka ytterligare ett ägg. Väl hemma berättar han för storebror om dagens fynd. Vilken nivå är du på säger storebror Äsch säger Gabriel jag har ju bara telefonen ibland så nivån är bara 11. Gabriel ser till att jag har på Pokémon på telefonen när jag går hemåt. Bra du samlar kilometer säger hand. Jag tar hand om det nästa gång vi träffas. Jag går hemåt med en bok i örat och tänker på vilken grej detta spel är som får ut unga pojkar att gå långt men så uppslukade de är. Gabriel tittade inte ut en gång från bilfönstret inte heller tittar han upp när vi promenerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar