Då har jag varit pensionär i tre år. Måste säga att jag upplever det som lyxig tillvaro. Kommer ihåg vad trött jag var ofta när jag jobbade och hur svårt jag tyckte det var ibland med vilka beslut som skall fattas osv.
Tre stora utmaningar plus en del små satte jag upp.
Först att lära mig spanska. Det har jag helt lagt ner. Konstaterar att det blir allt svårare att komma ihåg saker. Men jag fick en fin inblick i utbildningsprogram på datorn. Det har jag haft glädje av i mina kontakter med flyktingar.
Steg två att få några flyktingar att bli orienterare. Jag håller fortfarande på. Jag hade en grupp men så blev de kommunplacerade på annat håll. Ali som var lite äldre och höll ihop gänget hamnade i Göteborg. Han fortsätter och springa och nu till helgen kommer han med på tävling där nere. Jag måste hitta en kontakt för honom så han kan träna i en klubb. Jag har några yngre killar. Vi får se vad det blir med dem.
Mitt övriga engagemang med flyktingar fortgår löpande med att jag hoppar in och hjälper lite här och där. Mest språk och fixa möbler på sista tiden. Är inte alls så mycket ute på Restad då jag tycker det känns så hopplöst nu. Många har fått avslag och känner sig desperata andra har hamnat i en hopplös väntan. Det känns så tungt att jag drar mig. Jag försöker hjälpa de som flyttat ut. De behöver mycket stöd.
Tre stora utmaningar plus en del små satte jag upp.
Först att lära mig spanska. Det har jag helt lagt ner. Konstaterar att det blir allt svårare att komma ihåg saker. Men jag fick en fin inblick i utbildningsprogram på datorn. Det har jag haft glädje av i mina kontakter med flyktingar.
Steg två att få några flyktingar att bli orienterare. Jag håller fortfarande på. Jag hade en grupp men så blev de kommunplacerade på annat håll. Ali som var lite äldre och höll ihop gänget hamnade i Göteborg. Han fortsätter och springa och nu till helgen kommer han med på tävling där nere. Jag måste hitta en kontakt för honom så han kan träna i en klubb. Jag har några yngre killar. Vi får se vad det blir med dem.
Mitt övriga engagemang med flyktingar fortgår löpande med att jag hoppar in och hjälper lite här och där. Mest språk och fixa möbler på sista tiden. Är inte alls så mycket ute på Restad då jag tycker det känns så hopplöst nu. Många har fått avslag och känner sig desperata andra har hamnat i en hopplös väntan. Det känns så tungt att jag drar mig. Jag försöker hjälpa de som flyttat ut. De behöver mycket stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar