2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 28 juni 2017

Tokigt

Hör på radion att facket skall gå ut och informera ungdomar om deras rättigheter. En arbetsgivare får inte anställa "i mån av väder". Alltså om jag har en glasskiosk vid en strand där det är hur mycket som helst att göra om vädret är fint men inget att göra om det är dåligt så får jag inte anlita ungdomar endast vid fint väder. Det tycker jag är upp åt väggarna. Är det bättre att dessa ungdomar inte har något alls att göra? Ägaren kan ju inte betala om man inget säljer. Enligt min mening är det så viktigt att ungdomar får komma in på en arbetsplats och visa "framfötterna" om så bara för några dagar. Det gäller att få komma in och visa vad man duger till. De duktiga hittar alltid vägar så jag hoppas inte facket stänger dörrar för dem!
Sedan håller jag med Sara Sjöström om att ungar skall få tävla. Tänk vad nyttigt för Liam förra året när han legat i topp på de flesta tävlingar under året och kommer till o-ringen och hamnar på runt 75 plats varje dag. Eller Gabriel förra helgen som vann första tävlingen för att komma sist dag två. Att lära sig ta förluster. Att också lära sig att vinna och vara ödmjuk inför detta. Sedan skall föräldrar (och även far/morföräldrar ) "hålla sig på mattan". Klart man skall gratulera när det går bra men ibland hör jag för mycket likt tänk att du slog den eller den. I orienteringssporten är det lurigt. Ungar får lätt följe med varandra och då är det inte den egna prestationen som hyllas. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar