2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 30 augusti 2017

Montenegro

Åter i Sverige efter ännu en utlandsresa. Montenegro är ett ungt land. I det Joguslaviska kriget var de en union med Serbien och stred mot främst Bosnien och Kroatien. 2006 lämnade de Serbien. Jag läser i Wikipedia att de har få industrier, hög arbetslöshet (17%) hög brottslighet och hög korruption.
Turismen är viktig. De kallas för det ekologiska landet. Det bor bara 625000 personer här   Så kommer vi till min käpphäst: språk. Deras språk är montenegriska men de talar också albanska, serbiska och några fler språk. Jag sänder nu en tanke till de som pratar om hemspråk och att det är så viktigt att kunna sitt grundspråk ordentligt. Hur går det isåfall i ett land som detta. Åt pipsvängen? Jag personligen tror ju inte det utan är av den åsikten att om fler lär sig ett världsspråk /engelska /så får vi en bättre värld. Speciellt i ett land som satsar på turism. 
Vi var uppe bland bergen och orienterade. Stora granskogar som passar perfekt för denna sport. Jag tror att eftersom detta är ett korrumperat land så kom inte olika parter överens och därför  pågick två arrangemang parallellt. Helt crazy!! I ena änden på ett stort fält fanns en målgång och i den andra en annan. Starterna låg inte långt från varandra och det blev en del sammanblandningar. Vid vissa kontrollpunkter satt två enheter. På vårt arrangemang deltog 450 personer från 26 länder. Jag vet inte hur många de andra var men tror det var ett liknande antal. Alla vi som var med fattade bara ingenting. Jag pratade med några från Nya Zeeland. De var anmälda i vårt arrangemang men kom fel och sögs upp i det andra arrangemanget. Helt plötsligt blev det dubbla anmälningsavgiften konstaterade de. 
Några reflektioner från mig: Vackert bland bergen men tyvärr tendenser till nedskräpning, alla röker och kastar fimparna. En stor del av landet är stenig och ödslig. Maten okej men ingen större upplevelse. Enorma, likt i gamla öststaterna, gränskontroller både för ut och inresa. 
Vi var ju ett stort gäng med svenskar, finnar och flest norrmän på vår resa. Mycket att resa handlar ju sällskap och möta andra. Jag kan bara konstatera att jag lägger ännu en häftig vecka i min minnesbank. 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)