2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 4 oktober 2017

Teknik

Jag har skrivit det förr i mina inlägg och jag skriver det nu igen. Det som intresserar en lär man sig! Min brorson köpte en IPhone till sin farmor när hon flyttade från huset till en lägenhet där det inte var telefon indragit eftersom huset nyligen flyttats till den plats de står på nu. Det är nu fyra år sedan. Jag och mina syskon ruskade på huvudet. Men vilken glädje detta har fört med sig. Dels att hon kom igång med wordfeudspelande. Hon har ju alltid gillat spel och korsord. Nu är det ett antal personer som spelar med henne och hon är svårslagen. Men också att jag kan ringa FaceTime. Varje dag ringer jag så hon tar sin blodtrycksmedicin och jag ser till att hon plockar ut mat ur frysen. Så fantastiskt det är. Om hon fått telefonen idag hade det varit försent. Då hade hon inte kunnat ta till sig tekniken. Så alla som inte vill lära sig ny teknik försvårar för sig själva och sin omgivning i framtiden.
Nu är jag ju inget teknikfreak själv. Det som intresserar tar jag naturligtvis till mig. Många orienterare  tar på sig en GPS klocka när de orienterar. De lägger sedan ut sitt lopp på banan på nätet. På så vis kan man precis följa hur man sprungit. Detta intresserar inte mig. Aldrig att jag tar en karta och sätter mig och analyserar. Min omgivning är förvånad eftersom jag springer så många lopp. Sedan borde jag naturligtvis göra det för att bli bättre. Jag känner dock ett par personer som skaffat telefon för att kunna lägga ut sina lopp och analysera dem. Sedan påstår de att de är så dåliga på teknik att de inte kan lära sig telefonen för övrigt!
Jag hoppas att vi alla lär oss FaceTime och liknande teknik innan vi blir för gamla. Tänk vad det kan underlätta för demenssköterskor till exempel. Det kommer ju att bli en omöjlighet att besöka alla så ofta man önskar. Nu menat jag inte att det ena utesluter det andra Mänskliga möten är viktiga men tar vi till oss tekniken hinner vi med fler mänskliga möten med kvalité. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar