Syrier

Idag är en lyckans dag. Ibland tycker jag att det bara är en massa nej det går inte, vi får se, kanske senare men så händer det att saker bara händer. Jag trodde inte det var någon ide att fråga om det fanns något piano att öva på för vår unge kille (23år) som bara går och väntar. Han har spelat sedan han var liten. Jag hade prövat lite olika ställen med negativt resultat tidigare och sneglade nu mot Folkets Hus. Kände att det nog inte var någon ide att gå in och fråga. Det var nästan jag hoppade över eftersom jag var övertygad om att få ett nej. MEN så gick jag in och frågade Sari. Vi har ett piano i källaren det är ingen som spelar på det. Han kan komma när han vill bara vi har öppet! Så snopen jag blev. Idag har jag varit publik. Han spelar fantastiskt. Jag kan bara säga tack! Gunilla skall hyra ut sina föräldrars hus. Jag skrev ett mail och hörde mig för om det fanns en chans att få in en av mina nödställda som strax får hit sin familj och måste ha någonstans att bo. Jag fick ett sådant fanastiskt svar där hon uttryckte att det vore underbart att kunna hjälpa en familj. Så glad jag blev. Vilken tacksamhet jag känner för ett sådant svar. Kvinnorna på Restad har frågat mig om jag kunde hjälpa dem med en lokal där de kan färga hår, göra iordning naglar etc Jag har sett att det finns ett rum som antagligen varit hårfrisörssalong en gång i tiden. Jag skrev ett mail till Jonathan som har hand om lokalerna om vi kunde få disponera detta. Javisst sa han direkt. Jag öppnar upp det. Vilken lycka! Idag tittade jag till vår ungdomsgrupp som vi försöker övervintra till orienteringen börjar i vår. Vilken aktivitet i gymnastiksalen. Manaf som var helt under isen när jag kom från Sydamerika ledde övningar. Han får ju vara med Jonas i skolan under veckodagarna. Det har helt vänt för honom. Dagen idag :):):):):) av 5! I morgon skall jag prata med konsthallen om material till vår konstnär. Det visar sig att Manaf och några andra unga killar inte kan simma! När jag pratade med våra unga i orienteringsgruppen kan 11 av 13 inte simma. Vi har ju simlärare men att få tillgång till en bassäng är inte möjligt! Märkligt att inte kommunen kan öppna upp för detta. Jag skall nu försöka tigga pengar av "mina söners gille". 10.000:- så kan vi lära 20 stycken att simma det är jag säker på. Vilken samhällsinsats! Sedan hoppas jag få svar på några av mina krokar jag har ute för praktikplats. Det är så mycket värt om vi kan få ut dem bara en dag i veckan. Abu som jag blev lovad en dag i veckan på Vara Folkhögskola har nu fått åka dit flera gånger. I morgon får han följa med på studiebesök i Göteborg och på fredag skall han äta julbord med dem. I morgon skall jag också söka upp hyresvärdar här i Vänersborg och försöka få dem att lita på mig då jag vill skaffa bostäder för de bästa personerna. Hoppas jag får skriva 5:) i morgon också men för att det skall bli det betyget krävs ett boende eller en praktikplats bland de positiva händelserna under dagen

Effektiv

Idag har jag varit på allerten. Vaknade upp seg och såg att det låg äpplen som höll på att bli för gamla. Det fanns också mycket mjölk och ägg där tiden höll på att gå ut. Får väl göra en äpplekaka då ... Pluggade in ljudbok och satte igång. Efter det drog jag på träningskläder och gav mig ut på en löprunda i regnet. Sedan lagade jag middag och efter det var det dags att åka ut till Restad Gård. Vi har ju knoppat av oss från Röda Korset och bildat en samverkangrupp som vi kallar Support. Adnan hade nu bjudit in boeende på Restad som vill vara med. Vi kan inte begära att Vänersborgarna skall göra en massa för oss. Vi måste bjuda till själva om det skall bli möten är budskapet. Det kom ett 20-tal som vill engagera sig. Kul att det händer en hel del men det kostar på att engagera sig och dessutom vara matmor. Jösses vad trött jag är

Pensionärsträff

Det kom en inbjudan till oss tidigare anställda som är pensionärer. Bankinformation och julbord på Quality här i Vänersborg. Nu kände jag mig lite gammal!! Men så kul det var att träffa gamla bekanta. Roland som tidigare för många, många år sedan var min chef var där. Roland kom från Handelsbanken till Föreningsbanken där jag jobbat i ett antal år. Varför jobbar du inte med lån frågade han? Ingen har frågat mig om jag vill och det verkar så svårt sa jag. Dumheter sa Roland. Det är mycket svårare att stå i kassan och avgöra om detta är en bedragare eller inte. Han anmälde mig direkt till en utbildning som startade redan veckan efter. Många gånger under min chefskarriär har jag tänkt på detta och uppmuntrat speciellt tjejer att utbilda sig. För Roland hade rätt det var mycket lättare att fatta ett beslut i ett låneärende. Du kunde alltid säga att kunden får besked senare om du är osäker om betalningsförmågan. Sedan kan du gå igenom med en kollega i lugn och ro. Att stå i kassan och direkt ha koll på om det är en falsk legitimation kan vara knivigt. Så viktigt att man träffar rätt personer i livet som hjälper dig vidare. Tänker ofta på det när jag träffar flyktingar. Annars var informationen som vanligt med samma snack. Så skönt att ha lämnat detta tänkte jag när jag fick höra om ytterligare personalnedskärningar på kontoren.

Nya tider

Igår var alla skolbarn lediga och det var stängt på fritids. Jag och Lasse tog med Liam och Gabriel för att se till sommarstugan. Solen sken så vi tog en promenad ner till sjön för att se om det var någon is på den. Det var det inte men på pölarna runt badviken var det fruset. Lasse och jag satte oss på den uppdragna bryggan. Liam och Gabriel började hacka med sten på isen. Det blev små gnistrande bitar. Plötsligt hade de bildad Diamantbolaget. Nu hade de bråttom det gällde att samla så många, och helst stora, diamanter som möjligt. Det finns fler som letar diamanter fick vi höra dom säga till varandra. Kan du kolla på datorn sa Liam till Gabriel varvid Gabriel springer upp till bryggan och börjar "knappa" på den. Oj skriker han till Liam de har börjat dela skatten du måste strypa detta. Liam springer upp och börjar låtsasskruva på en båtförankringskrok som sitter i berget. Det gick bra pustar Gabriel ut. Det finns fler som letar diamanter får vi höra. En del är fyra stycken. Nu gäller det att jobba på. Gabriel springer till datorn för att kolla läget då och då. Det ser bra ut men emellanåt måste Liam strypa delning. Diamantbolaget är framgångsrikt förstår vi av de diskussioner som pågår. Lasse och jag kan konstatera att vi inte riktigt hänger med. Är detta något TV program eller spel som ligger bakom dessa kommentarer undrar vi?

Krångligt

När en flykting kommer till Sverige får de lämna in alla identitetspapper såsom pass, körkort med mera. De får ett kvitto på detta samt ett LMA kort. Ett LMA kort ser precis ut som ett svenskt ID-kort. Skillnaden är att LMA kortet inte är en giltig legitimation. Du kan hämta ut rekommenderat brev från Migrationsverket men inget annat. Ahlam som vi besökte i Grästorp hade fått ett rekommenderat brev från lasarettet. När hon gick till postavdelningen på ICA så fick hon inte hämta ut det. Ahlam, jag, Lasse och Adnan, som har svenskt ID, tågade nu till ICA för att hämta ut försändelsen. Men det gick inte. Vi kan väl skriva på som bud försökte vi. Damen var mycket vänlig men förklarade att hon måste följa de regler som är uppsatta. Hur skall då Ahlam göra för att få ut sin försändelse? På detta fanns inget svar. När jag uppvisade lite irritation bad hon mig ringa till högre ort. Telefon plockades fram och knapptryckningen började. Gäller ditt ärende..osv Efter ett antal val hamnade jag till slut i kö. Du har nummer 10 i kön.. Jag suckade men Adnan sa att jag skall vara glad jag inte ringer till Migrationsverket. 110 i kön var han förra gången... Efter 12 minuter fick jag prata med en kille. LMA- kortet gäller säger han. Lite triumferande lämnade jag över luren till damen i kassan. Hon tog telefonen och gick pratade iväg med den. Efter en stund kom hon tillbaka och killen i luren bad då om ursäkt. Han hade sett fel. Damen på ICA hade rätt. Hur gör vi då? Du kan lämna in en fullmakt så får du hämta ut den. Än en gång kunde damen på ICA upplysa de på högre ort att de tar inte emot fullmakter i Grästorp. Vi konstaterade att det fanns två sätt nu. Vi ringer till sjukhuset och ber dem skicka Ahlams brev till en annan person som har svenskt ID (???) Eller att vi allihop åker till företagscenter i Trollhättan och skaffar en fullmakt. Det tar visserligen två veckor att få en sådan men sedan kan jag hämta ut hennes post. Kändes mycket tråkigt att vi inte kunde hjälpa Ahlam. Hon får nu försöka ta sig till sjukhuset i Uddevalla för att se om det finns möjlighet att få brevsvaret där. Det är kostsamt för en person som bara har 70 kronor om dagen men och andra sidan har hon hur mycket tid som helst.

Ett öde bland många

Några Syrianska killar har fixat trallar som trappa så det skall bli lättare att ta sig in i en av ingångarna till boendet i ett av husen på Restad. Den gamla damen har så svårt att gå in säger de till mig när jag "skuttar" upp. Den gamla damen de syftar på är Ahlam. Hon är 11 år yngre än mig! Men det kanske inte är konstigt att hon blivit gammal tidigt. Ahlam har tillsammans med sin dotter flytt från Irak. Hennes man var högt utbildad ekonom. En dag förra året hämtade polisen honom till fängelset, här blev han torterad och senare mördad. Familjen protesterade vilket fick till följd att de blev tvungna att gömma sig. Situationen för kvinnor och då speciellt unga flickor är mycket svår i Irak berättar hon. De hade en del sparpengar som de använde för att fly landet. Pengarna räckte bara till henne och dottern. Idag finns den ena sonen i fängelse. Det vet inget om honom. Den andra sonen gömmer sig. Ahlam har blivit förflyttad till en lägenhet i Grästorp. Det är en fin liten lägenhet på markplan men det är mycket ensamt för henne därute. Det finns inga språkcafeer, hon vet inte hur hon skall komma i kontakt med några svenskar. Dessutom har hon fått besked om utvisning. Migrationsverket säger att den del av Irak hon kommer från är säker! Hon kommer att överklaga. Vi hade med en "tjock" TV till henne. Utmärkt bild. Vilken tur för våra flyktingarna att svenskar byter ut helt fungerande apparater.

Black Friday

Martin som jobbar i USA har ledigt på fredag. Det är Black Friday. Jag har aldrig hört begreppet Black Friday. Jag slår upp det och läser att det är dagen efter Thanksgiving som alltid infaller på en torsdag. Denna klämfredag är skolor stängda och många är lediga från sina arbeten. Begreppet kommer från ökning i trafiken, med olyckor som följd, efter Thanksgiving. Det har sedan också blivit handlarnas dag med sänkta priser för att få igång julhandeln. Röda siffror vänds till svarta. Döm om min förvåning när jag slår upp dagens tidning. Stora annonser om Black Friday och nedsatta priser. Har det varit så i många år och jag inte uppmärksammat det? Jag har alltid hört att det är så tufft i Amerika. Få semesterdagar, tufft arbetstempo, långa dagar. Men jag undrar nu efter att ha följt Martin. Jag tycker att han verkar ha mycket ledigt och kommer hem tidigt. Det verkar som han inte alls har så tuff arbetssituation "over there". Skall bli spännande att komma dit nu över jul och kolla på plats.