2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

söndag 8 oktober 2017

Överraskning

Alvin vill inte läsa. Föräldrarna kämpar för att få honom att läsa en liten stund varje dag. Gabriel är ju en riktig läsare så jag frågade honom vad vi skulle kunna göra för att motivera Alvin. Vi hittar på en överraskning om han läst ut en bok sa han. Vi lämnade över en bok med ganska mycket bilder men även en del text. Den blev utläst och nu har vi överraskat med en spökvandring på Nossans ljusfestival i Grästorp. Den var  riktigt bra. Fint upplysta träd. Många hemska spöken och liknande på en del av banan. Modellflygplan med massor av lampor och självlysande saker. Vackra saker i vattnet. Olika aktiviteter som man kunde göra. Den kändes inte så kommersialiserat som det mesta är nu för tiden där jag förväntas köpa lotter och grejer. En höjdarupplevelse för oss alla.
Gabriel ville också ha en utmaning med överraskning. Vad behöver du för utmaning då? Att äta lite mer olika sorters mat kanske sa jag. Det godkändes inte alls. Vi får se om föräldrarna tycker att Gabriel behöver utmanas i något.

torsdag 5 oktober 2017

Korsord

När jag är hos min mor brukar vi ofta lösa korsord tillsammans. Trevligt och lärorikt. Hon har löst många korsord i sitt liv och ofta säger hon - jaha det brukar bli... Hon klarar det mesta men slår upp i ordboken emellanåt. Den har ju några år på nacken så allt hittas inte där. Jag har försökt lära henne att googla men där går gränsen vad hon klarar av på sin telefon. Ibland hör jag folk säga att man skall klara att lösa utan hjälpmedel. Det resonemanget förstår jag inte alls  Går det? Jag tycker att det är fantastiskt när vi sitter där och funderar. Ibland får vi fram ett svar och då slår jag upp det för att kontrollera riktigheten och kan ofta läsa något spännande. Vi satt och funderade på vad det skulle bli som svar på -period av ensamhet. Vi fick fram att det måste bli änkeår. Jag slog upp det =

 Sorgetid (mer specifikt sorgeår eller änkeår) är den tid som måste passera innan en nybliven änka eller änkling fick gifta sig på nytt. Den var i Sverige ett år för kvinnor och ett halvår för män enligt giftermålsbalken i 1734 års svenska lagbok, och avskaffades helt den 1 juli 1969.[1]

Jag blev förstummad. Kommer du ihåg att man inte fick gifta om sig hur som helst om man blev änka frågar jag min mor? Nej säger hon. Varför var det så säger hon? Vi kan inte komma på någon anledning till denna lag och som vanligt gällde lite annat för mannen som bara tvingades vänta ett halvår om han träffat en ny. Skulle vara så intressant att få detta förklarat. Än en gång tänker jag på kvinnor som kämpat före mig kring detta med jämställdhet. 

onsdag 4 oktober 2017

Teknik

Jag har skrivit det förr i mina inlägg och jag skriver det nu igen. Det som intresserar en lär man sig! Min brorson köpte en IPhone till sin farmor när hon flyttade från huset till en lägenhet där det inte var telefon indragit eftersom huset nyligen flyttats till den plats de står på nu. Det är nu fyra år sedan. Jag och mina syskon ruskade på huvudet. Men vilken glädje detta har fört med sig. Dels att hon kom igång med wordfeudspelande. Hon har ju alltid gillat spel och korsord. Nu är det ett antal personer som spelar med henne och hon är svårslagen. Men också att jag kan ringa FaceTime. Varje dag ringer jag så hon tar sin blodtrycksmedicin och jag ser till att hon plockar ut mat ur frysen. Så fantastiskt det är. Om hon fått telefonen idag hade det varit försent. Då hade hon inte kunnat ta till sig tekniken. Så alla som inte vill lära sig ny teknik försvårar för sig själva och sin omgivning i framtiden.
Nu är jag ju inget teknikfreak själv. Det som intresserar tar jag naturligtvis till mig. Många orienterare  tar på sig en GPS klocka när de orienterar. De lägger sedan ut sitt lopp på banan på nätet. På så vis kan man precis följa hur man sprungit. Detta intresserar inte mig. Aldrig att jag tar en karta och sätter mig och analyserar. Min omgivning är förvånad eftersom jag springer så många lopp. Sedan borde jag naturligtvis göra det för att bli bättre. Jag känner dock ett par personer som skaffat telefon för att kunna lägga ut sina lopp och analysera dem. Sedan påstår de att de är så dåliga på teknik att de inte kan lära sig telefonen för övrigt!
Jag hoppas att vi alla lär oss FaceTime och liknande teknik innan vi blir för gamla. Tänk vad det kan underlätta för demenssköterskor till exempel. Det kommer ju att bli en omöjlighet att besöka alla så ofta man önskar. Nu menat jag inte att det ena utesluter det andra Mänskliga möten är viktiga men tar vi till oss tekniken hinner vi med fler mänskliga möten med kvalité. 

måndag 2 oktober 2017

Njuter

Ligger i sängen och hör regnet smattra så där gott mot rutan. Så där gott kan jag tänka eftersom det är måndag och jag inte har några aktiviteter som skall göras ute. I lördags arrangerade vi tävling vid Vänerns strand. Det är ett vågspel. Är vädret som idag är det nästan outhärdligt med den blåst som ofta ligger på. Så var inte lördagen. Sol och svag vind gjorde att jag fick ta av mig några av de tröjor som åkt på. Så ljuvligt och vackert som det bara kan vara en höstdag. Jag var prisansvarig. Hade fått presentkort på Ursands camping Alla som sprang inskolningsbana fick ett presentkort på Ursands vattenland. Det gäller under 2018. De som sprang U klass fick ett presentkort och en kexchoklad. Nu tyckte en del föräldrar att det var orättvist. Att deras inskolningsungar också kunde få en kexchoklad. Jag förklarade för barnen att de skulle vara med mycket och springa riktig klass så fick de andra priser. De flesta föräldrar läste på presentkortet och sa - Va kul då kan vi åka hit nästa sommar. Stackars de barn som har muttrande mammor.
På söndag sprang jag orientering i Upphärad på en nyritad karta. Härlig skog, bra banor och ljuvligt väder. Så regn och blåst kan hålla på hur mycket som helst. Jag njuter så!

fredag 29 september 2017

Bokmässa

Så var det dags igen. Vi brukar gå på torsdag som är till för företag via vårt lilla AB. Det är inte alls så mycket folk då. Det har gjorts massor av "reklam" om Nya Tider så det såg jag fram emot att se.  Jag var också nyfiken på Kaj Linna.
Annars var det det gamla vanliga. Kändes inte direkt utmanande. Jag lyssnade på en av mina favoritförfattare Karin Alfredsson i Storytels häftiga monter. Vi var på några andra presentationer. Hur orkar de ställa upp på presentationer om och om igen? Värst av alla är Herman Lingqvist. Han fanns överallt. Men det handlar ju om att sälja. Tyvärr var inte Kaj i montern och Nya tider glömde jag bort.  Jag såg dem i inte när jag gick runt. Jag kan inte begripa diskussionen att utestänga och bojkotta. Som någon sa - Om vi låter våra tankar och ideer slåss så slipper vi göra det fysiskt. 

torsdag 28 september 2017

Mänskliga möten

Bokmässa i Göteborg. Skönt att bo nära tågstationen så man slipper köra bil. Vi gick ner i god tid och fick då till vår förskräckelse se "tåg inställt" buss ersätter men går först om 50 minuter. Vi bestämde oss snabbt att ta bilen till Älvängen och pendeln därifrån. Då slipper vi bekymra oss om tågen fungerar till hemresan. Det kom en kvinna som skrek 'oh nej' Hon hade kommit med tåg från Vara för att byta i Vänersborg till Göteborg. Min mor väntar vi skall på bokmässan fortsatte hon. Du kan hänga med oss sa vi. Det stod en kille där också. Skall du också hänga med till Göteborg frågade jag. Gärna sa han. Medan Lasse hämtade bilen bekantade jag mig. Killen var illa tatuerad med små döskallar lite här och där. Men det är det ju så många som är idag. Skall du också på bokmässan frågade jag. Nej sa han jag bor där. Vad har du gjort i Vänersborg fortsatte jag nyfiket. Jag har varit på Brinkeberg. Fängelset? Undrade jag. Jag muckar idag sa han. Det visade sig att han inte var någon farlig typ. Han hade suttit inne i två månader för att han klantat sig sa han. Drogrelaterat. Det var andra gången han satt inne. Så då gick vår bil söder ut med en fängelsekund och en driftig egenföretagare i baksätet. Som alltid i mötet med nya människor är det intressant att ta del av  andra världar. 

tisdag 26 september 2017

Klippobservation

I samband med att jag satte mig i schamponeringen vid färgning av mitt hår ringde någon till min frisör. Därför blev jag sittande där en stund och fick då titta på när en liten kille skulle klippas. Kunde han vara i tre års åldern kanske.  Först satte sig mamman och sedan fick hon ha ungen i knät. Det såg ju lite bökigt ut men ungen vägrade väl allt annat så det kan jag köpa. När väl ungen satt där sattes det på en TV med tecknad film. Den i mitt tycke värsta av alla serier. Tom och Jerry. Då satt jag där som värsta moraltant och tänkte skall det vara nödvändigt att ungar skall underhållas hela tiden. De är väl fullmatade med TV och annat och denna fruktansvärt speedade serie! Kunde de inte tagit tillfället i akt och pratat med den söta frisören. Fast ungen satt stilla som ett ljus så varför skall jag bry mig.