Vända dygnet

Manaf och Abdul var båda deppiga när jag träffade dem ute på Restad gård. Manaf har ännu inte fått sitt uppehållstillstånd. Han har varit i Sverige 10 månader. De personer han kom med via Ungern får stanna. Han känner sig orättvist behandlad. Inget händer på Migrationsverket. Det är ju så att man kan ha lite otur med sin handläggare. Den blir sjuk och hinner inte med. Min övertygelse är att de gör så gott de kan men det kan upplevas orättvist emellanåt. Jag säger till honom att läsa svenska och träna. Gärna med vsk. Det är ingen ide. Jag blir kanske tillbakaskickad till Ungern är det svar jag får. Han har hamnat i ett "svart hål". Efter att ha pratat med honom ett tag såg han lite ljusare på sin situation och gick till språkcafeet på eftermiddagen. Han följde sedan med och tränade med vsk vilket han upplevde mycket bra. Så hade vi tillbaka den "gamle" Manaf. En mysig, filosofisk och glad kille. Abdul hade vänt på dygnet helt. Slutat att läsa svenska. Han kom till Sverige i juli och har sin intervju med Migrationsverket i slutet av februari. Under denna period händer ingenting. Nu är det mörkt och kallt. Något som dessa som kommer från Syrien inte är vana vid. Det är så många som är deprimerade ute på Restad. Abdul har aldrig tränat så han ville verkligen inte springa ute! Jag övertalade honom att försöka. Efteråt var han så nöjd och glad. Fick ett mail på kvällen där han tackade och uttryckte att det var great! Jag försöker också ge honom en kontakt med en familj så han får se hur det är, Han ser verkligen fram emot detta. Så viktigt att de som kommer har någon utanför Restad gård att prata med. Röda korset och Rädda barnen gör ett jättejobb med språkcafeerna. Många frivilliga ställer upp. Det är så lite som behövs men gör en stor skillnad. Hoppas vi kan bli riktigt många svenskar som vill träffa våra nya svenskar. Oavsett vad vi tycker om invandringen måste vi se till att skapa förutsättningar för dem att komma in i samhället.