En dag på Restad Gård

När Adnan vaknade på morgonen ute på Restad såg han att en buss med nyanlända flyktingar kommit. 34 stycken. Vi får aldrig reda på när det kommer nya. Rätt var det är står det ett gäng där så det gäller att ha en flexibel organisation för att göra största nytta. På migrationsverket fanns denna dag ingen som kunde prata arabiska. Adnan rykte ut och hjälpte till med att ge dem sängplatser runt om på anläggningen. Tanken har varit att migrationsverket skall samla till träffar där de de nyanlända får information om Restad Gård och samhället. Tyvärr hinner inte migrationsverket så det är upp till alla nya att själva ta reda på allt. Detta har gjort att man inte upptäckt språkcafeer, biblotek och en massa annat förrän efter flera månader. En viktig uppgift för oss i Support är att samla till välkomstträffar där vi informerar om allt så att man snabbt kan komma igång och aktivera sig. De som kommer just nu har inte ens fått tid för andra intervjun. Ni får vänta sex månader minst innan ni får ett besked om när ni blir kallade får de med sig. Det innebär att de får vara här minst ett år innan de kan tänkas få uppehållstillstånd. Ett år av bara väntan. Jag fick ett mail att Adnan inte kunde komma på språkkursen idag. En kvinna ville presentera honom för sin man som är en högt uppsatt person på ett företag.(Det resulterade i erbjudande om sex praktikplatser = lycka) därefter hjälpte Adnan Marianne på Röda Korset med översättningar under deras träffar i trygghetsgruppen. Efter Dagens språkkurs tog Aziz och jag itu med att sammanställa de studiecirklar vi haft. Adnan skulle varit med men han hade fullt upp med att svara i telefon och sammanställa deltagare till vår simundervisning. När det gäller simkurserna så är vi noga med att erbjuda de som verkligen inte kan simma skulle vi sätta upp ett anslag skulle kurserna snart vara fulla av personer som kan simma men vill få en chans att bada. Därför kräver det sin "man" att få till det. Så var det dags för välkomstmötet. 22 dök upp. Från Somalia, Ukraina, Irak, Marocko och de flesta från Syrien. Adnan informerade om Restad Gård om Vänersborg och också vad som förväntas av dig som boeende i detta kalla land. Efteråt delades porslin och kläder ur. Vi hittade varma jackor till alla barnen. Det var rörande och se de små killarna glädjas så åt de leksaker de fick. Tjejen från Somalia som strålade av lycka när hon fick två gosedjur. Nu har vi inga leksaker kvar! Vi har heller inga varma jackor eller sovplagg. Skor saknas. Mössor till barnen. Suck! Trots allt som inte minst orienterarna skänkt. Ghifar och några kvinnor till visste vilken jobbig dag vi hade så de fixade en Syriansk måltid för oss som vi kunde börja äta först klockan åtta. Adnan hade då inte ätit på hela dagen! så gott och trevligt det var att avsluta denna dag såhär. Adnan är otrolig. Han jobbar verkligen för sina landsmän och även andra nationaliteter. Vi har ingen egen ekonomi tvärsom kostar det från min plånbok. Bilreser, luncher, material. Jag blir så trött och ledsen när jag hör om pengar som satsas och det är pratmakare som får hand om dem. Satsning på läkare där de går och köper laptop till dem och låter dem gå på en dålig språkkurs och naturligtvis plockas arvode ut. Organisationen som fick 3 miljoner för att matcha flyktingar med arbetsgivare. Anställning av projekledare naturligtvis och sedan byggs en databas där allt registreras och inget mer händer!!! Tänk vad mycket protokoll som skrivs från meningslösa möten. Tänk om jag och Adnan fick ta hand om dessa slantar. Då "jäklar"... fast det är inte säkert. Då skulle vår energi gå till att skriva protokoll och rapportera. Det är roligare att jobba så här.