Alla som kämpat för fred?

55000 dog i Veitnam. Alla dessa namn på Veitnam monumentet här i Washington. Alla dessa unga pojkar som offrade sina liv i ett krig som på många sätt ifrågasätts. Där Amerika får stå syndabock. Protesterna mot detta krig skallade hårde inte minst från Sverige. Vad är rätt? Vad hade hänt om inte Amerika deltagit i andra Världskriget? Men Veitnam, Korea, Irak? Utan riktig insikt är det svårt att ha en åsikt. Vi går vidare till Arlington kyrkogården. Här ligger 400.000 begravda. Alla soldater har en lite vit minnessten där det ligger en grön krans med en röd rosett i. Gravstenarna böljar bort i tusental. Vid några sitter en gul flagga vilket ju är en symbol här i Amerika för välkommen hem. Det är starkt och jag känner mig nära tårarna. Det är en vacker solig dag men vinden är mycket kall. Ett väder som passar så bra för denna promenad. På väg hit till Mellanlandade vi i Charlotte. Där ligger en stor militärbas. Med på planet var flera unga pojkar, några tjejer, i militäruniform. I välkomsttalet till oss passagerare hälsades dessa soldater speciellt välkomna. Jag personligen är emot allt vad krig heter och tror att det är fel sätt att lösa konflikter på men samtidigt kan jag tycka att när vi nu har dessa system så känns det värdigt att uppmärksamma dessa ungdomar på detta sätt. När vi senare närmar oss Vita Huset på vår promenad ser vi en del protester mot USAs inblandning i Irakkriget. Jag sänder en tanke hem till Mohamad som är en av dessa Syrier ute på Restad som hatar USA för att de inte har ingripit mot Bashar al-Assads folkmord på sitt folk. Om jag får leva ett friskt liv har jag cirka 30 år kvar. Tänk om jag kunde få se en fredligare värld den tid jag har kvar här i livet. Jag kan inte önska mig något annat innerligare.