Min tid är ute

Nu har jag haft mitt sista styrelsmöte som ordförande i orienteringsklubben. För åtta år sedan tillträdde jag i en mycket turbulent tid. Det blev en sluten omröstning då sittande ordförande gärna ville vara kvar. Ett gäng tyckte det var bra som det var. Varför utsätta sig för detta för att få ett obetalt uppdrag som innebär en massa timmars jobb tror jag många frågar sig. Jag såg vilka möjligheter det fanns till att utveckla verksamheten. En förutsättning att jag skulle ta posten var att jag fick med mig Anna-Karin som kassör. Det fanns ingen som ville ha kassörsfunktionen i den gamla styrelsen och deras förslag var att vi skulle köpa in den tjänsten. Det lät mycket dyrt och tokigt i mina öron. Det har varit en intressant tid. Det har varit hårda diskussioner med den gamla falangen. Min ledstjärna har ju hela tiden varit orienteringsverksamheten. Det är därför vi finns till. Det har varit tuffa årsmöten där jag tror att vi som mest haft 17 motioner att ta ställning till. Alla har handlat om olika saker kring stugan. Ett exempel att vi som orienteringsklubb skall bekosta lampor och ljus på den allmänna vägen upp till stugan! Visst har det varit drag i klubben under några år. Två år hade vi tre lag till 25-manna. Vi har satsat på elit och legat bra med på 10-mila osv. Många ungdomar med. Dock har vi inte kunnat behålla våra stjärnor då jobb inte har kunnat erbjudas. Under senare år har det varit lugnt på våra årsmöten. Sista striden jag tog var när vår tränare Rickard skulle anställas. Det svors och gormades för att vi inte satsade på stugan istället. Men det blev ju så bra. Idag prisar alla Rickard och många förfasar sig över vad som skall hända om han inte är med oss längre. När cykelklubben kom och frågade om det fanns möjlighet att hyra in sig tyckte jag att det lät mycket bra. Vår stuga står ju för det mesta tom. Jag såg stora möjligheter till ett givande samarbete. Vid allmänna medlemsmötet vi hade kring detta var det inte många som tyckte som jag och övriga styrelsen. Nu var inte den gamla falangen med på mötet utan det var istället de något yngre som värnade stugan och pratade om att vi skulle satsa lite mer, klubbkänsla osv. Jag kände hur all lust och energi rann ur mig samtidigt som jag förstod att nu är det jag som blivit gammal och kanske stoppar utveckling. Det är dags att stiga av ordförandeskapet.