2014-2018
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.
Projekt 1
Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd
Projekt 2
Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare? Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta
Projekt 3
Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)
Innan jag dör
Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.
fredag 6 februari 2015
En betraktelse
Idag har jag varit på begravning. Tore dog detta år då han skulle fylla 75 år. Det finns en del som tycker det är så hemskt med begravningar att de nästan inte klarar av det. Det gör inte jag. Är det en gammal människa som Tore tycker jag det är högtidligt och fint. En känsla av total närvaro i ett vackert rum. Vacker musik. psalmerna "Blott en dag.." och "Store Gud ". Blommor. Levande ljus.
Tore och jag har en sak gemensamt: Orientering. Vi träffades varje vecka på olika tävlingar under säsong. Tore var alltid med liksom jag. Han jobbade mycket med ideellt klubbjobb liksom jag. Där slutar likheterna.
När Tore var fjorton år köpte föräldrarna ett hus i kvarteret där de hyrde. Här har Tore sedan bott i alla år. När föräldrarna gick bort bodde han själv. Inga reparationer har gjorts och allt var som det alltid varit. Tore jobbade på Göta Bruk direkt efter ordinarie skolgång. När bruket las ned förflyttades han till Inlands bruk. Han var ingen person som hördes eller hade åsikter. Han jobbade på med de uppdrag som tilldelades honom. Han var ingen lättpratad person. Det tog nog ett par år innan han hade ett samtal med mig. Vi brukade prata om det ena och andra när han väl fått förtroende för mig. Jag förstod att han var en "kalenderbitare" och följde resultat inte bara i orientering utan även andra sporter. i början på 2000-talet började datorn komma så sakta och ta över mycket. Jag var då inte längre klubbkompis men eftersom vi träffades så ofta tänkte jag på honom och den nya tid som jag såg var i antågande. Jag hade en kille som var superduktig med datorer på mitt jobb som praktikant. Jag pratade med honom och frågade om han skulle kunna fixa en dator till Tore och ställa upp och även lära honom. Javisst sa Jimmy! Men det gick inte! Nej det är inget för mig sa Tore. Jag ringde och pratade när jag mötte Tore minst fyra gånger. Du kommer att gilla det så mycket var min kommentar. Vi kommer att se till att du får hjälp om du kör fast men jag lyckades inte. Tänk vad Tore skulle tyckt det varit spännande att följa alla resultat från orienteringstävlingarna. Vad jag inte visste då var att det det skulle bli en så enorm utveckling. Att alla sträcktider skulle komma att finnas tillgängliga osv.
Man kan ju inte tvinga människor som inte vill eller... I detta fall hade det blivit så bra.
Vi älskar iallafall orientering båda. Världens bästa sport. Att jag fått en så totalt olik mig person som Tore till vän, mäktigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar