2014-2018
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.
Projekt 1
Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd
Projekt 2
Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare? Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta
Projekt 3
Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)
Innan jag dör
Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.
onsdag 2 september 2015
En somalisk kvinna
Jag möter henne i kvinnogruppen ute på Restad Gård. Hon kommer med tjejen från Afganistan som upplåter en sängplats i sitt rum. Hon har egentligen skrivit ut sig från Restad för att bo i en familj men det blev inte bra så nu bor hon illegalt i ett av rummen som så många andra därute. Deras samtalsspråk är engelska.
Som så många från Somalia har hon glimten i ögat och är skojfrisk. Hon säger sin ålder och om jag kommer ihåg rätt är den 25 år. Det är svårt att se under alla dessa skynken de Somaliska kvinnorna bär. Hon hjälper till när Elisabeth från NÄL vill träffa nyförlösta och gravida kvinnor. Det är bestämt en tid 11.00 och trots att hon sagt till dem att komma får hon springa runt och knacka på dörrar och så småningom lyckas med att få några till det avtalade mötena. En timma försent men det är ju helt normalt i den Somaliska världen. Hon är verkligen gullig men hon har ett stråk av vemod över sina ögon. Inte konstigt förstås. Så försvinnor hon från Restad. Då och då tänker jag på henne. Så skickar jag iväg ett meddelande och får ett svar som lyser av glädje. Hon skriver: Det går så bra för mig. Tack gode Gud så gifte jag mig i maj och har precis idag första september fått reda på att jag är gravid. Jag har varit så stressad över att vänta på beslut från migrationsverket men nu känns det inte som något problem när jag får min lilla baby att ta hand om och slipper känna mig ensam. Meddelandet avslutas med en massa hälsningar och tack. Jag måste säga att jag är förstummad. Denna fina, rara, intelligenta tjej som pratar så bra engelska går bara och drömmer om att sätta barn till världen! En värld som för hennes del är så osäker. Hon kan ju lätt bli utvisad till Somalia. Mannen verkar ju bara vara ett redskap för barnafödandet. Jag förstår bara inte detta sätt att tänka. Vad skall man säga!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så skönt att höra hon mår bra! Behovet av familj och en större sammanhang är visst stort och vinner över all osäkerhet och oro. Jag ser fram emot att träffa henne på BB. Elizabeth
SvaraRadera