Freschta hjälper mig att tolka bland Afganerna ute på Vargön. Vi får lite tid att prata i bilen fram och tillbaka dit . Hon berättar att hon förskräcks över vissa som kommer från Afganistan nu. De saknar helt bildning, har aldrig sett en stad och nu skall de komma hit. Hur skall det gå? Frågar hon samtidigt som hon tittar storögt på mig. ( Detta gäller absolut inte Afganerna i Vargön.) På Restad har man upprättat ett boende för ensamkommande. 50 ungdomar under 18 år. De sköts inte av Migrationsverket utan här är det kommunen som har fulla ansvaret. Röda korset protesterade kraftigt mot att detta boende blir så integrerat med det stora boendet med 1.400 personer. Kommer du som ensamkommande är det andra regler som gäller än som flykting. Du får en god man, du skall helst ut i familj direkt och för detta får kommunen betala 10.000 i månaden i bästa fall! Så in i skolan direkt.
Redan innan hela denna flyktingkris som är nu kände jag mig stark kritisk till detta. Det är inga rimliga resurser! Jag förstår den goda tanken men.....
Vi sitter och dricker lite kaffe med Yousef. Några killar kommer och vill låna bordtennsrummet. De har tråkigt säger Yousef och visst får de låna vårt rum. Jag ser ju att de är långt över 18 år säger han. Många har aldrig bott i Afganistan. De är födda och uppväxta i olika läger i grannländerna. De har inte lärt sig hur ett samhälle fungerar. Flera är "gatubarn". Han ruskar på huvudet. Visst är de värda en chans men det är mycket grundläggande utbildning som vill till. Mahmod som hjälper dem tillrätta kommer från Syrien. Han pratar en perfekt engelska. Han har gått på privatskola i Damaskus. Tyvärr var han 18 år och 10 dagar när han kom. Det innebär att han hamnar utanför alla skolsystem. Måste vänta tills han får uppehållstillstånd innan han får börja i skolor.
Det är inga lätta frågor. Vad jag kan konstatera är att vi nu lägger massor av resurser på dessa outbildade Afganer samtidigt som vi inte gör något för en kille som Mahmoud. Är det rätt? I min värld skall alla ha en chans men vi måste ta tillvara den kraft som kommer annars hamnar Sverige på en för låg nivå generellt.
Redan innan hela denna flyktingkris som är nu kände jag mig stark kritisk till detta. Det är inga rimliga resurser! Jag förstår den goda tanken men.....
Vi sitter och dricker lite kaffe med Yousef. Några killar kommer och vill låna bordtennsrummet. De har tråkigt säger Yousef och visst får de låna vårt rum. Jag ser ju att de är långt över 18 år säger han. Många har aldrig bott i Afganistan. De är födda och uppväxta i olika läger i grannländerna. De har inte lärt sig hur ett samhälle fungerar. Flera är "gatubarn". Han ruskar på huvudet. Visst är de värda en chans men det är mycket grundläggande utbildning som vill till. Mahmod som hjälper dem tillrätta kommer från Syrien. Han pratar en perfekt engelska. Han har gått på privatskola i Damaskus. Tyvärr var han 18 år och 10 dagar när han kom. Det innebär att han hamnar utanför alla skolsystem. Måste vänta tills han får uppehållstillstånd innan han får börja i skolor.
Det är inga lätta frågor. Vad jag kan konstatera är att vi nu lägger massor av resurser på dessa outbildade Afganer samtidigt som vi inte gör något för en kille som Mahmoud. Är det rätt? I min värld skall alla ha en chans men vi måste ta tillvara den kraft som kommer annars hamnar Sverige på en för låg nivå generellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar