Jag går förbi Hemköp och ser att jag kan köpa sill för 5 kronor burken. Jag tänker då på min syster som åtog sig att lägga in sill till julbordet. Naturligtvis kommer hennes sill att smaka fantastiskt och jag är glad för det men jag skulle aldrig ta min tid till att göra detta.
Jag kan inte fatta att du orkar lägga ner så mycket tid på flyktingarna får jag höra allt som oftast. En del av dem verkar ju helt hopplösa! De kan inte komma överens. Du får inte ett öre i betalt och andra skor sig. När du ändå skall engagera dig varför ser du inte till att få lite betalt. Jag hörde att det var en pensionär som fick 40.000 i månaden för att utreda ensamkommande flyktingbarn. Kommunerna skriker ju efter kompetent folk osv..
Ja varför? Funderar jag kanske någon gång ibland när jag står och väntar på någon som inte kommer i tid. Jag vet att jag direkt skulle kunna få jobb om jag ansökte men då är jag bunden. Jag har en pension så jag klarar mig. Jag vill inte ha en ny fin bil för då måste jag vara så rädd för repor. Jag vill absolut inte ha dyra smycken. Jag är så slarvig med dem jag har redan. Det jag behöver är tid att göra allt jag vill och då kan jag ju inte binda upp mig på jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar