Det har varit mycket orientering det sista. Orienteringshelger i Tibro och Hjo. Däremellan träningar med bland annat flyktinggänget. Denna vecka har jag och Lasse hand om Internationella orienteringsförbundets clinics. Förbundet försöker bredda sporten och skapa förutsättningar för fler länder att delta. Ett mål är att få orienteringen olympisk därför är Egypten här. Kamerun skulle varit med men fick inte Visum. Vad jag tror om Afrika som orienteringsnation kan vi lämna åt sidan. Funnes det pengar i sporten skulle naturligtvis det dyka upp många talanger från tex Kenya. Igår vann Jerker Lysell guldmedalj. Tänk om det varit under olympisk flagg. Nu blir det endast en kort notis i tidningarna medan Rissveds guld i mountainbike slås upp stort.
Denna vecka möter jag människor från jordens alla hörn. I clinics är det folk från Serbien, Chile, Barbados, Korea med fler länder med. Än en gång slås jag av insikten vad lika vi är. När vi sitter vid genomgångarna så är det skratt och skämt precis som det varit ett gäng svenska ungdomar. Det ger energi.
Varför är alla orienterare så otroligt vänliga och hjälpsamma frågade min syster en gång efter att hon varit med mig på en tävling. De vill så gärna berätta och förklara om sin sport och tycker det är roligt om jag vill pröva. Så är det överlag men det finns undantag
Igår när vi följde sprintfinalen på torget i Strömstad så gick en man från Schweiz fram och ställde sig inte så långt ifrån storbildsskärmen med en stor flagga. Han skymde sikten för säkert 100 personer. Eftersom jag hade arrangörskläder på mig så kände jag mig manad att gå fram och be honom flytta sig. I mycket trevlig ton bad jag honom gå åt sidan med sin stora flagga. Så paff jag blev när han svarade aggressivt att jag inte behövde stå bakom honom utan flytta mig sidan. Men du skymmer inte sikten bara för mig utan för minst 100 personer om inte mer replikerade jag. Det bryr jag mig inte om sa han. Jag tänker stå här! Bryr du dig verkligen inte om att du förstör för så många? Det skiter jag fullständigt i svarade han. Helt otroligt. Jag kände att jag inte kunde göra mer. Några andra svenskar försökte få honom att flytta sig men lyckades inte. Lasse hade också arrangörskläder på sig och stegade fram och hotade med polis och till slut föstes han undan. Efteråt tackade flera i publiken Lasse att han fixat det. Det är helt otroligt att det finns sådana människor! Stackars de som måste umgås med dem. Familj, arbetskamrater, grannar osv.
Denna vecka möter jag människor från jordens alla hörn. I clinics är det folk från Serbien, Chile, Barbados, Korea med fler länder med. Än en gång slås jag av insikten vad lika vi är. När vi sitter vid genomgångarna så är det skratt och skämt precis som det varit ett gäng svenska ungdomar. Det ger energi.
Varför är alla orienterare så otroligt vänliga och hjälpsamma frågade min syster en gång efter att hon varit med mig på en tävling. De vill så gärna berätta och förklara om sin sport och tycker det är roligt om jag vill pröva. Så är det överlag men det finns undantag
Igår när vi följde sprintfinalen på torget i Strömstad så gick en man från Schweiz fram och ställde sig inte så långt ifrån storbildsskärmen med en stor flagga. Han skymde sikten för säkert 100 personer. Eftersom jag hade arrangörskläder på mig så kände jag mig manad att gå fram och be honom flytta sig. I mycket trevlig ton bad jag honom gå åt sidan med sin stora flagga. Så paff jag blev när han svarade aggressivt att jag inte behövde stå bakom honom utan flytta mig sidan. Men du skymmer inte sikten bara för mig utan för minst 100 personer om inte mer replikerade jag. Det bryr jag mig inte om sa han. Jag tänker stå här! Bryr du dig verkligen inte om att du förstör för så många? Det skiter jag fullständigt i svarade han. Helt otroligt. Jag kände att jag inte kunde göra mer. Några andra svenskar försökte få honom att flytta sig men lyckades inte. Lasse hade också arrangörskläder på sig och stegade fram och hotade med polis och till slut föstes han undan. Efteråt tackade flera i publiken Lasse att han fixat det. Det är helt otroligt att det finns sådana människor! Stackars de som måste umgås med dem. Familj, arbetskamrater, grannar osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar