Min mor hade en katt som hette Mathilda. Hon var så kärvänlig mot henne men när andra kom gömde hon sig. Det gick inte att klappa henne. Sov jag över kom hon till min mor och blängde surt på mig. Försökte jag närma mig henne försvan hon snabbt bort under soffor och skåp. Så skulle min mor flytta och hade stora bekymmer om katten. Hon ville inte ta med den till hyreslägenheten. Hon tänkte avliva den men katter har ju nio liv så den var bara försvunnen när det var dags att åka till veterinären. När det var dags för flytt flyttade även katten till ett uthus. Det blev en mycket sträng vinter. Michaela som övertog huset är ju så djurvänlig. Hon har flera egna katter och hundar så det var inte bara för Mathilda att komma fram. Michaela satte ut mat till henne och när våren kom hade Mathilda blivit en av Michelas djur.
Jag åkte till Michaela för att plocka äpplen när hon inte var hemma. Mathilda kom fram till mig. Hon ville gärna bli klappad och var hur gullig som helst. Vilken personlighetsförändrad katt. Detta har givit mig mycket att fundera kring. Har Michaela stärkt kattens självförtroende? Detta kan kanske överföras på människor. Jag vet ju att katten blev mycket väl behandlad av min mor men den träffade ju inte så många andra och det var kanske därför den var så skygg. Det var alltså ingen personlighetsläggning hos katten utan bara miljön som gjorde detta. Hmm..
Jag åkte till Michaela för att plocka äpplen när hon inte var hemma. Mathilda kom fram till mig. Hon ville gärna bli klappad och var hur gullig som helst. Vilken personlighetsförändrad katt. Detta har givit mig mycket att fundera kring. Har Michaela stärkt kattens självförtroende? Detta kan kanske överföras på människor. Jag vet ju att katten blev mycket väl behandlad av min mor men den träffade ju inte så många andra och det var kanske därför den var så skygg. Det var alltså ingen personlighetsläggning hos katten utan bara miljön som gjorde detta. Hmm..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar