2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

söndag 20 november 2016

Hundar

Jag och Yvonne skall åka till Rumänien och rida. Folk i min omgivning varnar mig för att åka till detta fattiga land med mycket brottslighet. Vi tänker vara i Bukarest ett dygn för att uppleva huvudstaden och kolla in Causescos palats. Jag googlar och kan läsa att det som kan vara lite farligt är hundar och att man skall vara beredd att kasta stenar på dem om de försöker komma nära. Det känns främmande att jag skulle ta en sten och kasta på en hund. Vi ser dock inte en hund i Bukarest. (Däremot blir vi mycket utskällda när vi passerar herdarna uppe i Transylvanien. Det kan komma ett tiotal hundar utrusade från något skjul vilt skällande men våra hästar är vana och bryr sig inte.)
När jag senare på sommaren står med Nicola från Serbien på en skogsstig i samband med VM i Strömstad kommer en Shetland sheepdog springande. Nicola gör då en låtsas rörelse att han tar upp en sten och skall kasta. Hunden står bara där och viftar på svansen och tittar förväntansfullt. Skall han kasta något jag kan hämta ser den ut att tänka. Nikola ser förvånad ut. Hemma i Serbien hade hunden blivit livrädd och stuckit iväg säger han. Jag förstår att de kastar stenar på hundar även i Serbien.
Jag följer med Ali och Wahed när de lämnar vår lägenhet. I trappan möter vi grannen med sin fina labrador. Jag känner skräcken från Ali och Wahed. De trycker sig mot väggen. När vi sedan öppnar ytterdörren står grannen i trappuppgången bredvid därute med sina två jättehundar. Nu har vi en labrador bakom oss och två stora hundar som börjar skälla framför oss. Än en gång känner jag skräcken och ser förtvivlan i pojkarnas ansikten. Vad har de varit med om tro. Lösa hundar i Syrien? Vakter med hemska shäferhundar? Lösdrivande hundar på sin flykt genom Europa? Jag vet inte men skräcken känner jag i luften.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar