2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

lördag 19 november 2016

Abdhulla

I mitt flyktingengagemang har jag nu kommit till fasen att många flyttar ut. Det är stort tryck på kommuner att skapa boende. Det blir dryga böter om de inte lyckas. Då blir det naturligtvis nödlösningar och snabba beslut. Idag läser jag i tidningen att det är skadegörelse och förföljelse för de boende på Lilleby camping i Torslanda. Har precis fått reda på att Abdhulla har blivit hänvisad ett boende där. Det kostar honom 8.125:- i månaden att få hyra denna villavagn på 23 kvm!! Helt otroligt. Abdhulla har praktikplats på Dalboskolan i Frändefors. Han har blivit erbjuden jobb som lärare där men eftersom han är utbildad byggnadsingenjör så vill han komma igång och jobba med det. Tyvärr hann han inte få mer än sommarjobb hemma i Syrien innan han tvingades fly så han har ingen större praktisk yrkeserfarenhet. Jag skulle så gärna vilja ha en praktik som passar min utbildning säger han.
Här kommer nu denne välutbildade, trevlige, sociale kille till ett boende i en villavagn som han absolut inte har råd med och skall dessutom känna sig otrygg eftersom de "fina" Torslandaborna inte vill ha invandrare så nära sig! Eller har jag fel antagande här?
Systemet när de flyttar ut från migrationsverkets boende är att de då hamnar i etableringsfasen. De får då läsa SFI och arbetsförmedlingen skall hjälpa dem att via praktik finna ett jobb. Under denna tid får de bostadsbidrag och levnadsbidrag. Bostadsbidraget räkna i procent på den hyra du betalar. Detta tak ligger på 6.500. Att bli hänvisad en så här dyr bostad gör att det blir inte många kronor över som skall täcka mat, bussbiljett osv. Etableringsfasen varar i två år. Har de inte fått jobb under denna tid och kan försörja sig hamnar de i socialbidrag.
Jag förstår att inte arbetsförmedlingarna mäktar med. De skall ju ta hand om alla. Lågutbildade, oengagerade, lata osv. Men Sverige måste fånga upp denna kraft som killar som Abdhulla har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar