När jag var i tonåren ville jag så gärna rida men tyvärr gick det inte. Detta trots att jag bodde på en liten gård som vi brukade. Med tre syskon blev inte många slantar över till fritidssysselsättningar trots att min far jobbade extra med olika småjobb.
När jag fyllde fyrtio år sa granntanten i Tibro att hon börjat rida och tyckte att jag kunde hänga med.
Jag har aldrig tyckt att det varit kul att rida dressyr i paddocken. Gör en 20 meters volt, rid snett igenom, byt sittben, förbered trav osv.. Men man måste naturligtvis kunna grunderna för att kunna rida ut som jag vill. I Tibro fick vi rida ut ganska ofta i den fantastiska Hökensåsterrängen. Mjuk mark i vacker tallskog.
När jag fyllde 50 år så begav jag ut på min första ridresa. En stjärnritt i Polen ( man bor på ridcentret och rider ut därifrån varje gång) Det har nu blivit 12 ridresor till olika länder. De senaste 10 har vi bytt boende varje natt. Ett häftigt sätt att lära känna landet och dess människor. Många timmar handlar det om skritt. Det vill säga man går med hästen. Avslappnande men naturligtvis måste man vara med då hästen hela tiden kan bli rädd av något som fladdrar till. Jag känner att jag nu fått så mycket rutin att jag inte behöver rida regelbundet under året.
Jag kan nu tänka tillbaka på långa härliga galopper då speciellt i Rumänien och Turkiet. Att rida på hingstar i Marocko innebär mycket skritt. Stenig terräng men jag tror också att de inte vågar galoppera tillsammans med dessa hästar som sparkar om man kommer för nära. Nu var vi ju bara två men jag kan tänka mig vad som kan hända i en större grupp. Men däremot blev det galoppera av på stränderna de två sista dagarna. Vilken fart. Jag fick ta guidens häst och jag må säga att det var mer än full fart från början. Jösses det var bara att hålla sig i manen och hänga med. Hästarna tävlade och det gick ju bra men någon som helst kontroll hade inte jag och Yvonne. Men hästarna hade rejäla manar och de bockade absolut inte så det kändes inte otryggt ändå. Jag tyckte inte att själva ridningen var en höjdarupplevelse men däremot var allt runt omkring så häftigt att det blev ännu ett härligt minne.
När jag fyllde fyrtio år sa granntanten i Tibro att hon börjat rida och tyckte att jag kunde hänga med.
Jag har aldrig tyckt att det varit kul att rida dressyr i paddocken. Gör en 20 meters volt, rid snett igenom, byt sittben, förbered trav osv.. Men man måste naturligtvis kunna grunderna för att kunna rida ut som jag vill. I Tibro fick vi rida ut ganska ofta i den fantastiska Hökensåsterrängen. Mjuk mark i vacker tallskog.
När jag fyllde 50 år så begav jag ut på min första ridresa. En stjärnritt i Polen ( man bor på ridcentret och rider ut därifrån varje gång) Det har nu blivit 12 ridresor till olika länder. De senaste 10 har vi bytt boende varje natt. Ett häftigt sätt att lära känna landet och dess människor. Många timmar handlar det om skritt. Det vill säga man går med hästen. Avslappnande men naturligtvis måste man vara med då hästen hela tiden kan bli rädd av något som fladdrar till. Jag känner att jag nu fått så mycket rutin att jag inte behöver rida regelbundet under året.
Jag kan nu tänka tillbaka på långa härliga galopper då speciellt i Rumänien och Turkiet. Att rida på hingstar i Marocko innebär mycket skritt. Stenig terräng men jag tror också att de inte vågar galoppera tillsammans med dessa hästar som sparkar om man kommer för nära. Nu var vi ju bara två men jag kan tänka mig vad som kan hända i en större grupp. Men däremot blev det galoppera av på stränderna de två sista dagarna. Vilken fart. Jag fick ta guidens häst och jag må säga att det var mer än full fart från början. Jösses det var bara att hålla sig i manen och hänga med. Hästarna tävlade och det gick ju bra men någon som helst kontroll hade inte jag och Yvonne. Men hästarna hade rejäla manar och de bockade absolut inte så det kändes inte otryggt ändå. Jag tyckte inte att själva ridningen var en höjdarupplevelse men däremot var allt runt omkring så häftigt att det blev ännu ett härligt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar