Att betänka

En av de nysvenskar jag tränar svenska med heter Ayha. Hon är anhöriginvandrare och har varit här i Sverige i bara ett drygt år. Hon är så ambitiös och flitig och klarade snabbt av SFI kurserna och är vidare på SAS grund. Hon hade fått en uppgift att presentera en nyhet inför de andra. En sak hon sett var Förintelsens minnesdag den 27 januari som uppmärksammades. Hon hade sett att man tände ljus och pratade om fred och försoning mellan människorna. Hon hade sett 93 åriga Hedi Fried på TV och var så imponerad av henne. Nu tror jag inte alla i Sverige känner till denna dag något vidare. Jag gör det eftersom jag skrev om den till Liam i min veckouppdatering till honom. Annars hade jag inte vetat att vi hade en sådan dag som staten beslutat skall vara en minnesdag.
Ayha kände inte till någonting och hade läst sig till att man hämtade Hedi i Rumänien och satte henne i ett Auschwitz. Hon var ju en helt vanlig människa som inte ens bodde i Tyskland hur kunde Adolf Hitler ta henne frågade hon. Adolf Hitler var också ett nytt namn för henne. Känner du till Auschwitz frågade hon mig. När jag förklarat och berättat om 3 miljoner oskyldiga människor som hämtas i sina hem, fraktas som djur i godsvagnar för att komma fram till dessa läger där de dog. Antingen gasades ihjäl eller dog av utmattning och hunger. Därtill dödades 3 miljoner judar till runt om i Europa bara för att de var judar var hon helt förstummad. Jag plockade fram lite bilder på nätet. Men hur kan man hata judar sa hon. Då skickade jag en liten fråga till henne. Vad tycker du om israeliterna? Som jag anade hade hon inte mycket till övers för dem. Ockuperar ett land och säger att Jerusalem är deras stad. Har du tänkt på att det är ättlingar till dessa judar säger jag. Tänk nu på deras fruktansvärt blodiga historia så kanske man kan förstå att de nu har sagt att de skall stå eniga och inte fogligt fösas in i döden. Nu tycker jag militärmakten i Israel går för tufft fram. Man kan inte behandla folk hur som helst då växer missnöje och hat.
Att ha en minnesdag är nog mycket bra. Tänk vad många som inte vet. Själv har jag sett så mycket filmer och läst så många böcker om detta så jag känner att jag inte behöver mer. 

Betydelse av namn

Jag masserar mig regelbundet på Elfsborgsmassagen. Viola heter massören. Hon berättade för några år sedan att fotbollslaget Elfsborg från Borås ville ha hennes namn. Tror till och med att det var uppe i någon rätt. Hon hade naturligtvis rätten till detta namn eftersom hon haft firman i många år. Varför lät du inte de få namnet sa jag. Du kunde ju sålt det. Det är inte så lätt att hitta bra namn säger hon. Varför inte Violas massage. Joodu hör jag sarkastiskt. Försökte faktiskt det och vad tror du det var för kunder som hörde av sig. Inte handlade det om seriös massage inte!
Jag spelar bridge på nätet med Ulla från Strängnäs. Vi ringer upp varandra och pratar brickor efteråt. Det visar  sig att Ulla är hennes andra namn och att hon egentligen heter Ewa. Man har ju alltid en liten presentation med namn, oftast bara förnamn, och varifrån man kommer på onlinesidan. Hon hade först Ewa från Sweden vilket betydde att det kom förslag från andra spelare på chatten. Kan vi träffas? Kom till Istanbul,  du får gärna bo hemma hos mig. Vad skall du göra mer idag Ewa? Välkommen till Marocko är några av de kommentarer hon fått. Efter ha tagit Ulla som användarnamn är det slut på inviter. Gunilla går också säker kan jag konstatera.

Morsanfilm

I fredags skickades en av dessa "smala" filmer på SVT. En film från Irland som hette Grassland. Det tog inte lång stund innan Lasse plockade upp sin telefon och började pilla på den. Ett solklart tecken att han inte gillar det han ser.  Dessa filmer sänds ju inte på SVT play så jag kunde inte välja att se klart senare. Han fick gå och lägga sig!
Det var en otroligt mörk historia om en kille vars mor håller på att supa ihjäl sig. Han har en utvecklingsstörd bror som mamman inte vill veta av och bor på hem. Brodern vill komma hem. Killen är taxichaufför och kämpar för att få ihop pengar till sin mors behandling. Det händer en del grymma saker. Absolut ingen film man njuter av att se men vad den lever sig kvar. Trots allt otäckt som händer ser jag den ändå som en ljus film såhär efteråt. Killens styrka och envetenhet att göra gott. Hur han dansar med sin mor etc  Filmen har fått priser runt om i världen men det finns ingen person i min närhet jag skulle rekommendera denna film till. Ibland sänds filmer på SVT från udda filmländer. Jag minns en Japans film om en begravningsentreprenör. Några kinesiska filmer jag sett lever starkt kvar. En film om en dockmakare från öst. Oftast en slump att jag ser att de går. Ibland skickas dessa filmer sent på kvällen. Det klarar inte jag. De filmer som lever starkast kvar är ju inte alltid så lätta att ta till sig och då går det ju inte med en kvällstrött person som jag.
Det finns naturligtvis många som tycker som jag och det skulle vara så kul att komma i kontakt med gelikar. Jag menar då inte kultureliten utan helt vanliga personer som gillar udda filmer.

Albanien

Min nästa ridresa går till Albanien i början på juni. Jag läste precis en artikel i DN där de beskriver Albanien som ett av våra nya turistmål. Den 6 juni kommer man att börja ordna direktflyg dit. Tyvärr precis efter min resa dock men det var ändå relativt lätt att boka flyg reguljärt dit.
Jag har varit i Albanien på ett kort besök en gång tidigare 2009. Det var en orienteringsresa som började i Grekland och via Korfu kom vi till detta land vi inte visste så mycket om. Eftersom vår reseledare inte fattat att han måste muta gick det otroligt långsamt för vår grupp på 150 personer att komma in i landet. Synd då det mesta av resan gick i mörker upp till Tirana. Vad jag hann se var dock alla dessa märkliga bunkrar som finns överallt. Jag läser att över 700.000 bunkrar uppfördes under diktatorn Enver Hoxhas tid. I varje bunker fick det plats för 4 personer. Meningen var att befolkningen skulle försvara sig mot inkräktare genom att skjuta från de små öppningarna. Jag läser att dessa bunkrar aldrig användes och står nu och förfaller överallt runt i landskapet
Vad jag också minns från min resa upp mot Tirana var allt skräp överallt. Tunna plastpåsar som blåste omkring och hängde i träd. Vägen var otroligt dålig. Stora hål.  Än märkligare var bensinstationerna. Stora, upplysta moderna byggnader med massor av personal men inget att sälja. Dåliga vägar, knappt några bilar och så dessa mackar som låg ganska tätt. Något som inte stämmer. Fick reda på att här handlar det om maffians peningatvätt.
Just nu läser jag om Albanien i journalisten Peter Kadehammars bok Vi som var så lyckliga. Den handlar om Enver Hoxhas tid. Intervjuer som gjort med personer runt maktens elit.  Jag har tidigare läst en roman av Ismail Kadare om blodshämd. Intressant företeelse som var mycket stark förr i världen men tydligen till viss del än lever kvar.
Skall bli så spännande att besöka detta land igen i sommar. 

Glädjeflickor

Är nere i CKs affär för att inhandla ramar till foton jag beställt för skidstugan. När jag står vid disken kommer en äldre herre instånkande. Han kommer direkt fram och frågar efter ramar i ett udda format.  Är du från Vänersborg frågar han mig när expediten ger sig iväg för att kolla i sina hyllor. Javisst säger jag. Han visar mig då ett foto han tagit av kanalen och Strand Hotell. Bilden är tagen för mycket länge sedan. Jag sänder en tanke till när jag försökte ta foton och framkalla själv i början på 70-talet. Utrustning i mörkerrum och spänningen när bilden växte fram. Mannen fortsätter sitt prat med att förtälja att här fanns det glädjeflickor och att många av stadens prominenta herrar  gjorde sig ärende hit. Han berättade vidare att han tänkte ta foto sent på kvällen på det upplysta hotellet och då fastnade några riktigt högt uppsatta herrar på ett par bilder.  Jasså säger jag. Det var inte bättre förr. Neejdu säger han med eftertryck det var inget som var bättre förr. 

En pensionärsmåndag

Vaknar tidigt som vanligt och läser tidningarna. Spelar wordfeud med mor och hinner också göra iordning veckans nyheter och smsa dem till Liam innan jag "putter" på Lasse för lagning av frukost. Idag har jag tid hos tandläkaren. En gammal amalganfyllning har spruckit. Suck då blir det fler besök och alla vet ju vad det kostar.
Ute är det riktigt snögloppigt väder och jag får vänta en stund då jag har stämt tid med Zadhika för besök på Röda Korsets språkcafe. Zadhika är alldeles ny i Sverige. Hennes syster Freschta var en av de första jag träffade på Restad gård. Jag har hjälpt henne en del och sedan har jag använt henne som tolk när nya afghaner kommit. Zadhika är 16 år men Migrationsverket satte hennes ålder till 18 då hon sökte asyl. Det innebär att hon inte är berättigad till skolgång som alla minderåriga får direkt när de kommer. Freschta har bett mig att hjälpa henne tillrätta under hennes väntan. Själv har Freschta jobb på arbetsförmedlingen idag. Zadhika är en mycket ambitiös tjej med siktet att bli läkare, som så många andra, Förstår att hon är en mycket intelligent person efter de gånger jag träffat henne.
Så går jag hem för att stoppa en bok i örat och laga lunch. Som den matmor jag är lagar jag dubbla portioner så det räcker till Jonas familj och mor.
På eftermiddagen har jag och Ulla från Strängnäs bokat tid med varandra för bridgespel på datorn ett par timmar. På kvällen gym. Först en halvtimmas pulspass som följs av en timma yoga.
På hemvägen från gymmet blir det en tur in på affären för att köpa mjöl och jäst. Imorgon blir det bak   med Gurjeet hos mor.
Kvällen avslutas med Bron som fick vänta en dag på grund av EM finalen i handboll på söndagen.
En pigg pensionärs dag!!

Mitt liv just nu.

Tidig morgon och jag har läst tidningarna på paddan och även hunnit med ett par bridgespel. På bridgespelet på nätet  möter man ju vem som helst. Idag var en personer från Pakistan, Tyskland och Turkiet uppkopplade på samma spel som jag. Det finns ju också möjlighet till lite chat. Idag flöt inte spelet på så bra. Jag är ju inne då och då och en gång träffade jag på en kvinna från Sverige. Vi spelade bra ihop och jag skickade mitt email. Hon tog kontakt och sedan dess spelar jag då och då med Ulla från Strängnäs. Efter ett antal spel ringer vi upp varandra och går igenom "brickorna". Ulla är precis som jag en aktiv och upptagen pensionär. Vi vet ju inget om varandra egentligen men sakta lär vi känna varandra mer och mer. Hon seglar, passar barnbarn, går på yoga och just nu håller hon på att fixa till sina tänder. Allt detta vet jag då vi försökt nå varandra för att hitta speltider. 

En av de äldre kvinnorna jag träffar på gymmet är Astrid. En förtjusande person som alltid är så fin i håret och har målade läppar. Idag är det en bild på henne i tidningen. Ttela  har en fråga som de gått ut på staden och ställt till invånarna. "Kan du tänka att ta kontakt med läkare via internet" Astrid svar: Javisst kan jag det man måste hänga med i tiden och detta måste ju vara ett bra sätt. 

Jag har också denna morgon ringt  FaceTime med mor. Hon åker ju en dag i veckan till dagverksamhet i Lilla Edet. De första veckorna hon skulle iväg fick jag ringa tre gånger på morgonen för  att få henne att komma ihåg att göra sig klar innan taxin kommer. Idag var hon uppe och väntade två timmar innan. Nyduschad och med nya kläder på. Tänk så motsträvig hon var att åka på detta och nu ser hon fram emot det. Så bra för mig att se henne i telefonen så jag kan kolla kläder osv. 

Jag blir så himla trött på folk som säger att de inte gillar den nya tekniken. En sak är ju att man inte behöver sitta framför paddan om man inte vill men att lära sig så mycket att barn kan ringa FaceTime och även sköta många ärenden tycker jag alla skall ha ambitionen att vilja lära sig iallafall. 

Nu skall jag "stoppa en bok" i örat att laga fisksoppa. Vilken härlig tid jag lever i.