2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

torsdag 18 januari 2018

Mitt liv just nu.

Tidig morgon och jag har läst tidningarna på paddan och även hunnit med ett par bridgespel. På bridgespelet på nätet  möter man ju vem som helst. Idag var en personer från Pakistan, Tyskland och Turkiet uppkopplade på samma spel som jag. Det finns ju också möjlighet till lite chat. Idag flöt inte spelet på så bra. Jag är ju inne då och då och en gång träffade jag på en kvinna från Sverige. Vi spelade bra ihop och jag skickade mitt email. Hon tog kontakt och sedan dess spelar jag då och då med Ulla från Strängnäs. Efter ett antal spel ringer vi upp varandra och går igenom "brickorna". Ulla är precis som jag en aktiv och upptagen pensionär. Vi vet ju inget om varandra egentligen men sakta lär vi känna varandra mer och mer. Hon seglar, passar barnbarn, går på yoga och just nu håller hon på att fixa till sina tänder. Allt detta vet jag då vi försökt nå varandra för att hitta speltider. 
En av de äldre kvinnorna jag träffar på gymmet är Astrid. En förtjusande person som alltid är så fin i håret och har målade läppar. Idag är det en bild på henne i tidningen. Ttela  har en fråga som de gått ut på staden och ställt till invånarna. "Kan du tänka att ta kontakt med läkare via internet" Astrid svar: Javisst kan jag det man måste hänga med i tiden och detta måste ju vara ett bra sätt. 
Jag har också denna morgon ringt  FaceTime med mor. Hon åker ju en dag i veckan till dagverksamhet i Lilla Edet. De första veckorna hon skulle iväg fick jag ringa tre gånger på morgonen för  att få henne att komma ihåg att göra sig klar innan taxin kommer. Idag var hon uppe och väntade två timmar innan. Nyduschad och med nya kläder på. Tänk så motsträvig hon var att åka på detta och nu ser hon fram emot det. Så bra för mig att se henne i telefonen så jag kan kolla kläder osv. 
Jag blir så himla trött på folk som säger att de inte gillar den nya tekniken. En sak är ju att man inte behöver sitta framför paddan om man inte vill men att lära sig så mycket att barn kan ringa FaceTime och även sköta många ärenden tycker jag alla skall ha ambitionen att vilja lära sig iallafall. 
Nu skall jag "stoppa en bok" i örat att laga fisksoppa. Vilken härlig tid jag lever i. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar