Flyktingar igen

Äntligen var det dags att få komma och presentera Salman för de på Fridaskolan. Vilket fint mottagande vi fick. Vilken härlig atmosfär. Det handlar naturligtvis mycket om vilken rektor man har. Lena visade oss runt på skolan och vi pratade med olika personer när vi gick runt. Alla var så glada och stolta över sin skola. Det kändes att alla tyckte att just de var en viktig del för att det hela skulle fungera. Allt från hon som städade fönstren till biträdande rektor. Både Salman och jag kände oss upplyfta när vi gick därifrån. Nu gäller det bara att han kan få fram sitt försäkringspapper så att han kan börja. Jag kan inte förstå de generella angrepp som är på friskolor. Här upplevde jag en flexibilitet och smidighet som jag inte trodde fanns.
Nayief dyker upp igen. Vilken fin kille! 22år gammal. Fick avbryta sina studier för att fly. Han känner sig helt isolerad ute på Restad. Vet inte hur han skall komma in i svenska samhället och hur han skall träffa personer att umgås med. Han hade fått tag i en gammal cykel med helt skevt och trasigt framhjul. Han vill absolut inte be om någonting. Jag kommer att låna ut min mountinbike till honom. De gånger jag cyklar på stigar kan jag avvara. Hoppas så att vi kan fixa någon praktik till denne unge, smarte, hjälpsamme, söte pojk.
Just nu hör jag på Aktuellt att högt uppsatt kvinna på Rädda Barnen plockat ut dubbla ersättningar. Med en lön från SIDA på 100.000 har hon valt att plocka ut lika mycket från sin förra arbetsgivare Rädda Barnen. Skam på henne. Tänk alla som kämpar utan ett öre i ersättning. Per köper glasögon till Mohammed, vi kopierar massor utan kostnadsersättningar som exempel. Vi är inte ensamma, många frivilligarbetare skänker sin kraft men också pengar genom att inte be om kostnadstäckning för alla utgifter. Men jag tror vi är vinnare. Jag känner en glädje att kunna göra gott för några. Undrar hur det känns att suga ut en frivillig organisation. Fast hon är väl så dum att hon inte förstår. Dessa höga chefer!!