Högt tempo.

Varför håller du på med den där Spanskan säger Lasse när jag får skynda mig med dagens avsnitt för att jag skall hinna cykla till Restad för möte där klockan 10.00. Har jag förutsatt mig något så är jag så enveten! Möte med Jonathan från fastighetsbolaget och Adnan. Jonathan är ansvarig för skötseln samt aktiviteter därute. Ägarna har en ambition att Restad skall vara en bra camp. Inte bara en förvaringsplats för människor. Tillsammans konstaterar vi att cykelverkstaden inte fungerar. Adnan får i uppdrag att leta efter en ny person som kan vara ansvarig. Vi får ett rum tilldelat oss som vi kan förvara kläder i. De skall sätta ett extra lås på ett av TV rummen som ändå blivit länsat på allt. Där kan vi ha vår symaskin som vi fått. Freshta kommer att bli ansvarig för det rummet. Vi får rum där vi kan ha studiecirklar i. Efter mötet sitter jag och Adnan och summerar lite. Då får jag se alla mina gamla chefskollegor i Västra Sverige. De har chefskonferens på hotellet härute. Kul att säga hej. Det flesta är kvar och jag känner dem. Lika kul som att säga hej är att säga hejdå.Nu skall de fortsätta sitt möte, traggla siffror och en massa grupparbeten. Jag vet ju eftersom jag varit med i just den svängen i 22 år. Problemställningarna är sig lika från år till år. Alla dessa rapporter. Det känns som en frihet att gå och möta vår lilla styrgrupp för kvinnofrågor. Det dyker upp 18 kvinnor till vårt möte vi inbjudit till. De flesta från Somalia. De kommer invirade i alla sina "skynken" . En del ser "pillimariska" ut, några är skygga andra är stolta. De har varandra. Två av dem pratar arabiska det är så vi kan via Fatima och Ahlam göra oss förstådda. Vi kör nu igång med två studiecirklar där de får lära sig svenska. En kvinna 24 år har varit i Sverige i 6 år. Hon kan inte ett ord svenska. Hon har varit gömd på olika boenden i landet. Hon har en son på några veckor. Den är mycket mörk vilket gör att jag tror någon av hennes landsmän är pappa till den. Hon är mycket vacker med sina stora "rådjursögon" . Än en gång vilka öden! En av kvinnorna är från Etiopen. Hon känner sig fullständigt isolerad då det inte finns några landsmän. Hon pratar lite engelska. Hon har en son på 3 år. Båda dessa kvinnor har utvisningar på sig. De har inga kvar i sitt hemland. Lasse kommer ut till Restad och vi blir bjudna på underbart god mat av Ola och Mohammed. Mohammed är helt förundrad varför vi gör detta utan någon ekonomisk ersättning.´Varför´ säger han och slår ut med händerna. Vi gör det för att vi vill ha ett bra Sverige att leva i nu och för våra barnbarn. Om vi är många som gör lite så kan vi skapa ett bättre land. Jag tittar på hur ni gör säger Mohammed. Jag vill bli som er när jag blir riktig svensk...